Du kan enbart bestämma över dig själv. Du kan inte bestämma över din mammas val. Du får helt enkelt ha överseende med din morsa. Ibland kan man ju också få ifrågasätta..

Alltså, om du verkligne vill ha en bra relation med din mamma så fokuser apå din relation med din mamma och GE FAN i vad hon gör och har för relationer med ANDRA. Skulle jag läggamig i ALLT mina vänner pysslar med, döma ut dme för det- så skulle jag stå rätt ensam nu. Det är inte min plats att döma deras handlingar mot andra. Självklart, är de mördar,e våldtäktsmän och sparkar på uteliggare, så visst. Olagliga saker är ju aldrig okej- men nu talar vi om relationer och du verkar känna dig huggen i ryggne och sviken för något din mamma gör mot _någon annan__- Något som är DERAS bizniz.

Relationer ser olika ut mellan människor. Handlar det t.ex om att din mo tjäl från någon - anmäl henne. Handlar det om lagliga men omoraliska saker som att hon är med upptagna män? Skit i det. be henne sluta prata om det, det är inte din sak att må dåligt över.

Du kanske ska söka hjälp för ditt stora kontrollbehov. Eller svårighet att känna respekt och lättheten att bryta kontakten när en person inte lever upp till dina förväntningar och tar det så personligt.

Om er relation betyder så mycket för dig, du kan bara förändra dig själv. Själv hade jag nog mest lbivit glad över att slippa dig, eftersom du säger själv att du blir dryg mot henne och ifrågasätter hennes handlande. Saker osm säkert inte rör dig egentligen, utan bra förändrar din bild av din mor och du kan inte hantera det.

Tyvärr så får jag ju hålla med #2 oavsett hur mycket det smärtar då vi brukar vanligen stå på olika sidor av brädet. 

Dagen du accepterar att alla handlingar en människa gör är för egen vinnings skull så kommer du må bättre. Det finns inga osjälviska handlingar hos människor utan alla går ut på att må bättre av något slag själv. Även att ge pengar till fattiga och drabbade är för att kunna må bättre med sig själv och därför ska du inte heller lägga vikt vid hur någon hanterar andra utan bry dig om hur de hanterar dig och säg ifrån när det inte är ok. Sen går det visst att rekommendera andra att låta bli vissa handlingar men i slutänden är det ändå deras eget, och inte ditt, val om hur de hanterar saker. 

Du kan endast påverka det du gör och resten är utanför din kontroll. Det som inte du kan kontrollera kan bara accepteras för att inte må dåligt.

Hehe ojoj, jag verkar vara en dryg jävel nu när jag utelämnar viktig information som jag inte kan gå in på detalj med. Gick inte heller in på "mig" i hela den här cirkusen. Kort kan man säga att de hon träffar, inte alltid är bra. Och påverkar/t mig illa, har blivit allt från fysiskt till psykiskt misshandlad av dessa människor och även om jag bett på mina bara knän om att fly, eller att hon ska snälla rara låta mig stå utanför allt. (Ja jag vet jag inte kan bestämma vilka hon ska träffa. men jag har bett henne att inte dra in mig på några plan) har hon fortsatt se dom och många gånger inlett relation med dom. (Detta har försiggått fler år). Jag har aldrig haft ett val, utan fått gilla läget och hänga på som en vante igenom flyttar, nya familjer osv. Kort kan man säga hon träffar dom bara för pengar, och verkar skita i mitt välbefinnande då hon inte ens brytt sig när jag blivit hotad till livet av en "bättre hälft" tidigare. Och så har det varit i flera år. Kan inte hjälpa att jag slutligen tappar total respekt. För inte nog att hon skadat mig rent indirekt så ljuger hon om allt och försöker vrida på det. Dessutom leker hon med andras hjärtan på ett otroligt fult sätt. Somliga hon träffat må ha varit idioter, men samtidigt ska inte en medmänniska utnyttjas så kan jag tycka. Hur ska man respektera någon som inte respekterar en tillbaka igenom att prompt göra en handling som alltid i slutändan skadar mig? Eller andra runtomkring? Visst får man vara självisk, men kan man ärligt bara stå och se på när någon slutligen krossar andras hjärtan? Finns jättemycket, flera år av uppbyggnad av detta. Men jag kan inte gå in på detalj. Är jag helt dum i huvudet som känner att all min respekt försvinner? Som väljer att bryta kontakten med människor när jag ser vad de gör av anledning till att jag en dag tror de säkerligen kommer hugga mig i ryggen också? Jag har få väldigt nära vänner av anledning till detta. Men jag får väl söka hjälp om inte annat.

Tycker du kan bryta kontakten. Människor som får en att må dåligt är inget att spara på. Inte heller människor man saknar respekt för.

Är du beroende av henne för bostad och sådär? I så fall skulle jag ( om jag var som du) satsa på skola/jobb och flytta så fort som det är möjligt. Alltså fokusera på att skapa ett bra liv för dig själv. Som tidigare sagt är det svårt, om inte omöjligt, att förändra ngn annan. Och du har ju redan bett henne ta hänsyn till dig och det verkar funka dåligt. Förmodligen har hon ju egna problem som gör att hon agerar som hon gör, det har inte med dig att göra. Om du inte är beroende av henne för bostad och sånt, så ha så lite kontakt med henne som känns bra. Om människor upprepat agerar destruktivt kan det kallas medberoende att inte sätta ner foten och visa att det de gör inte är ok med en själv, i handling. Men det vet du bara själv, hur er relation ser ut. Lycka till!

#5 absolut, samtidigt beskriver TS att hon brutit kontakten med många människor- både fmailj och vänner, så kanske TS ska se över lite hur hennes förväntningar och krav på sin omgivning ser ut också? :) -Jag ser inget fel i allmänhet att bryta kontakt med folk man mår dåligt av, men när TS beskriver sin mor som i vörigt, någon hon har en bra kontakt med och vill fortsätta ha det med.

Till #3 vill jag br säga, tala för dig själv. Jag tycker du ofta lägger fram vettiga åsikter. Jag håller bara inte alltid med. 😉😃

TS: Du behöver säkerigen söka stöd och hjälp för detta, för det som du blivit utsatt för under många års tid. Är du fullvuxen? Tänker att du brde kunna flytta från henne, leva ditt eget liv, kunna fokusera och bilda den relation du vill ha med din mor, inte den du tvingas ha. På dina vilkor.

Känner igen din beskrivning från en släkting till mig och jag lider med dig, samtidigt kan jag bara säga att du får låta din mor göra sina misstag, krossa hjärtan etc- men låt henne inte krossa eller utnytja dig.

Hjälp ska du söka för att du nog har en hel del ilska och bristande tillit om du levt ett sådant liv? Om du inte kan flytta ifrån henne, så finns det ju även hjälp där. Du får ursäkta min hårda ton i mit tförsta inlägg men så som du öppnade det så framställer du dig själv som någon som haft svårt att behålla vänenr på grund av ditt sätt att döma ut och ta avstånd från människor om de inte uppfyller dina krav. Krav är bra att ha, men kraven bör vara rimliga och börjar man känna sig ensam bör man kanske se över varför det är så.

Stor kram!