Kaotiskt
Jag är 20 år och bor inte hemma utan själv några mil från min mor, men besöker modern rätt ofta. Vill bara skriva av mig, finns inte mycket att få ut av allt svammel. Min mor gifte sig i september med en man som hon varit med i… 3 år? Tror jag! De bråkar hela tiden, och varenda gång de bråkar (han är full varenda gång) så vill han göra slut/skilja sig. När han sedan är nykter och ångerfull så vill han självfallet inte det längre, men det är fortfarande väldigt påfrestande för modern och hennes 5 döttrar att hela tiden blandas in i det. Jag har min beskärda del av problem, med självdestruktivt beteende, Borderline, social fobi och diverse. Detta gör moderns karl väldigt arg, och runt jul så blev han förbannad på modern för att han gift sig in i en sådan familj. För inte länge sedan (någon vecka, för att vara exakt) så fick min 15-åriga lillasyster åka in på psyk för några dagar pga dåligt mående. Då ville han skilja sig med modern igen, för att han gift sig in i en familj som är så påfrestande och kaotisk. Lustigt tycker jag… han visste ju innan giftermålet ens blev påtänkt hur vår familj är, den var t.o.m värre då jag var i en rejäl grop under mitt år som nybliven 18-åring. Han vägrar ge upp alkoholen. Han påstår att han vet att han har ett pr oblem, men säger att han inte tänker bli nykterist eller behandlas. Det är som att han förväntat sig att vi ska ändras till någon Svensson-idyll… och han verkar tro att han är perfekt till råga på allt. -.- Suck, blir så trött. Jag är glad över att jag inte bor med dem längre, men jag tycker synd om modern och småsystrarna som är mitt i smeten. Hrmf.
Det verkliga livet existerar i fantasin. Did I mention demons?
Så han är grälsjuk, skapar obalans i familjen, är odräglig som onykter och vill ha absolution när han nyktrar till, skyller allt på andra och vägrar ta ansvar?
Hur är det med din mamma?
Japp, pretty much. Hon har ju diverse problem vilka bidrar till ångest och problem från hennes sida. Något jag tror att han gärna vill blunda för. Kan även tillägga att han inte är en sådan där typisk dräggubbe som sitter i en park och super och misshandlar sin fru, det kanske lät lite så… ;) Han är mycket trevlig och go när han är sig själv så att säga. Men som sagt, vägrar förändrig och kan bete sig som ett skitigt rövhål.
Det verkliga livet existerar i fantasin. Did I mention demons?
Han lät bara som en man med stora problem, go' eller inte go' gubbe. 😉
Oftare än inte leder förhållanden med människor som han att partnern (dvs din mamma) mår sämre och sämre. Eftersom han kritiserar och skyller ifrån sig kommer hon troligtvis ta på sig mer och mer skuld och ansvar i hopp om att han ska sluta kritisera. Risken finns att hon på detta sätt blir djupt deprimerad.
Sätt ner foten och kräv att han omedelbart slutar, säg till riktigt på skarpen, mina föräldrar har ibland ett irriterande beteende mot mig och då skäller jag ut dem och sedan slutar dem, och jag har väldigt ofta ett väldigt irriterande beteende och då skäller dem ut mig så jag slutar.
Det handlar om att säga ifrån och vägra ta skit samtidigt som man är diplomatisk, men ibland får man helt enkelt sätta ner foten.
Du kan ju tyvärr inte bestämma vem din mamma ska leva med. Du kan framföra dina bestämda synpunkter, men i slutänden är det hon som måste förstå vad hon utsätter sig för och välja att sluta utsätta sig för det.
Men du har småsystrar som lever i eländet, och det är ett större problem. Det låter som att de far illa hos er mamma, är det så? Är det så illa att de skulle behöva komma därifrån? Det tycker jag är vad du borde fokusera på - det och att ta hand om dig själv i första hand!
Att sätta ner foten är ingen idé, vi är alla mycket bestämda i familjen och säger ifrån när något går överstyr. Han blir tyvärr bara förbannad, han tycker att eftersom att han är den enda mannen i huset (t.o.m katterna är flickor…) så har han makt, i princip. Han bringar in pengarna, och drar iväg dem på skit, och han äger huset. Det är troligtvis därför det blir sådana bråk hela tiden, för att mamma eller vi äldre systrar i familjen säger ifrån. Och modern är bipolär och har ADHD så hon kan må riktigt psykiskt dåligt redan som det är, samt att hon lätt tänder till och brusar upp. Svårförklarat. Småsystrarna, de yngsta dvs, bor hos sin pappa men är hos modern varannan helg. Äldsta lillasystern har själv valt att bo där, men hon är 15 år och vi har en alkoholiserande far med svåra depressioner (utan att han själv tror det) och därför mår hon betydligt bättre hos mamma även om det blir som det blir. Pest eller kolera… :)
Det verkliga livet existerar i fantasin. Did I mention demons?