Man kan inte rå på andras beteende, detta kanske skulle ha skett om än du inte blev sjuk, det var bara droppen som fick bägaren att rinna över för någon som eventuellt som var vacklande i sina känslor.

Gå vidare utan en sådan människa, det låter som att han inte var en större förlust när han tyckte som han tyckte.

Förlåt, men det låter som att du kan gå det mycket bättre utan en sådan oempatisk och elak människa i ditt liv! Du förtjänar någon som älskar och stöttar dig.

oj skrämmande likt min situation alltså hur mannen beteer sig… och jag har varit i detta förhållande i 3 år nu… :'(

Ja, även om det är tungt när en relation tar slut så låter det som om du kommer att få det mycket bättre utan honom. Du är värd någon som lyssnar på dig och tar dig på allvar!

Önskar dig allt gott för framtiden

Jag håller med ovan. Du är värd bättre!

Ärligt talat så låter det som om han har gjort allt han kunnat för att förstöra relationen och har mycket litet empati för att olika saker i livet påverkar oss. Omoget att skylla allt på dig, tycker jag.

Låter som att det är rätt att det är slut. Samtidigt låter det som att det har varit en tuff period, alltså även ifall du hade varit med en mer empatisk kille skulle det ha varit en stor utmaning för en relation med sådan sjukdom som påverkar både kropp och psyke så länge.

JA en oempatisk partner, det där. Det är skrämmande när vi inser det som funnits där hela tidne men plötsligt blir uppenbart och tydligt. Man trodde att där fanns ömseisidiga känslor. Han låter väldigt egoistisk och oförståend einför ditt tillstånd. Mycet tråkigt att du behövt kämpa med sånt där + din sjukdom. Hoppas du kryar på dig :)

Även som #7 säger, en del par kna ha varit gifta i flertalet år och ha gemensamma barn, hus och liknande men relationen omkullkastas vid cancersjukdom, stroke osv. Människor tål olika mycke påfrestning (förändringar/kaos) i sitt liv- olika länge. Men det betyder inte att du förtjänar att få skit för att du blev sjuk och allt som komer med det.

En sådan man ska Du känna dig nöjd att slippa! Är också inne i väggen sedan 1.5 år tillbaka och min pojkvän hjälper mig på de sätt han kan komma på. T ex diska, ta soporna, berömma alla små framgångar ( om det så bara är att orka hämta posten på hela dagen). Han är uppmärksam och säger att han ser då jag kört på ( t ex tvätta, duscha, laga mat osv) att jag säckar ihop totalt sedan och går inte att nå fram till. Han stöttar mig fullt ut, hur ska jag annars ta mig tillbaka ? Nej, ditt ex är inget att sörja.

Nu ska jag väl tillägga här att jag blev sjuk i mars 2012 och tillfrisknade i oktober/November samma år. Jag gjorde ALLT för att komma tillbaka. Tiden efter har jag mått bra, men verkar som mitt ex fastnade i någon bitterhet. Jag har gjort så mycket för att kompensera att jag inte orkade så mycket, var deppig, otrevlig etc. Jag var ändå inte så djupt nere som många andra blir med panikattacker, ångest etc.

Det går inte en dag utan jag känner dåligt samvete över att jag blev sjuk. det gick så långt att jag gjorde slut vid några tillfällen för jag tyckte han skulle bli ihop med någon annan. Då var det jag som tyckte synd om mig själv.

Med facit i hand så borde jag kanske ha stoppat redan efter 2 veckors bekantskap då han mailade om mina bruna tänder som var fläckiga, mina knän och hur dom kunde orka med en rund kropp som min och sen springa ett marathon på det etc.

Just nu är läget så att han tycker synd om sig själv och står i garaget och dricker öl. Han är avundsjuk på mitt liv med mina vänner, min hunduppfödning etc. Blir väl skönt för honom att slippa allt detta jobbiga sen.

Ska tillägga att han är 55 år och jag 43.

Jag arbetar själv på Intensiven och ser många familjer och det är otroligt få som man sen i uppföljningen ser har separerat trots svår sjukdom.

#10 Enligt mig så har han ingen rätt att nedvärdera dig så oavsett om du känner att det är synd om han så håller inte jag med.

Låt han supa bort sin lever, är han så svag så får han vara det.

Var du glad och gå vidare.

#10 men de fmailjerna har kanske varit tillsammans en längre tid innan en av dem blev sjuk?

Nu gillar jag rälighet hos en man men det ger inte en perosn rätt att börja klanka ner på saker som jag inte kna påverka eller har svårt att påverka- saker som ÄR när vi börjar träffas, som t.ex missfärgade tänder eller min kroppsvikt/form osv. Varför klagade han på det hos dig och varför fortsatte du med honom trots detta? Om de tär okej att fråga. Han låter inte speciellt snäll, ens innan du blev sjuk.

Han har behandlat dig som skit, visst gör det ont inom en att nån man älskat kan göra såhär. Men det är då man ska bli som starkast och inte gråta över spilld mjölk. Förbannad ska man bli, men inte ledsen. Man ska inte gråta över idiotier 🙂 

Han verkar aldrig ha haft respekt för dig, man ska aldrig vara med nån som inte respekterar en. Man ska lämna dom, så fort man bara kan. 
Jag förstår att din situation är annorlunda då ni varit tillsammans i några år och du var rejält sjuk och då orkar man nog inte ta tag i det. Man går runt med hoppet om att ens partner ska börja respektera en och bry sig om en, men man måste sätta ned foten till slut när man inte får det man förtjänar. Du borde ha satt ner foten för länge sedan helt enkelt, men pga din hälsa förstår jag dig helt klart. Jag vill bara ge lite tips om framtiden för dig 🙂 Så man går runt där och önskar att dagen med stort D ska komma, då ens partner börjar tänka till och börjar bry sig.. men har ens partner aldrig brytt sig från dag ett så kommer ens partner inte ändra på sig. Människor ändrar inte på sig så lätt som man oftast tror. Man har tur om man är med en människa som tar till sig av ens känslor och börjar tänka sig för.

Gråt inte över spilld mjölk, var förbannad på att han är en människa med noll empati och att han aldrig kommer äga nåt som kallas respekt. Tyck synd om människan som är så egoistisk och elak. Men gråt inte över han, han är inte värd dina tårar. Han är inte värd din energi ens.. men behöver du gråta så gör du självklart det (jag hoppas du förstår vad jag menar med ''gråt inte över spilld mjölk''), alla känslor är viktiga att få ut för att må bra igen! 

I framtiden, med framtida partner, har du nog lärt dig att prioritera rätt egenskaper 🙂 Och värdera dig själv så högt att du aldrig mer hamnar i en liknande situation, och var stark nog att lämna en relation tidigt nog om liknande händer igen. Ju mer tid man spenderar i ett destruktivt förhållande, desto ondare gör det vid uppbrottet! 

Du förtjänar så mycket mer än den killen!

Skönt att du slipper honom!

Det är ganska skönt att skriva av sig och få ner tankar på datorn på detta viset. 

Han var så otroligt intensiv i sin uppvaktning från början med resor, presenter, blommor, smycken etc etc. Även om jag visade att jag blev besviken över hans kritik så trodde jag i min enfald att det där var inget att fästa sig vid. På den korta tid vi har varit ihop så har det bara dalat hela tiden och nu är det sällan jag får höra nåt som är bra eller som jag gör bra utan jag får höra att jag är ute efter att få höra att jag är "duktig" + att han tycker jag lurat honom som förändrades som människa under tiden jag var sjukskriven.

Upp som en sol och ner som en pannkaka :-)

En sak jag fått lärt mig är att få "the silent treatment" så den typen av man vill jag verkligen inte ha!

Jag arbetar med så otroligt svårt sjuka människor och har även en del vänner som drabbats av sjukdom och inte fasen lämnar dom varandra. Klart som tusan det är tufft att ta sig igenom och relationen får sig en törn och det tar tid att hämta igen den tiden.

För att förtydliga mitt inlägg i #2. Det som i mina ögon gjorde sambon elak och oempatisk var inte att han lämnade, det var att han aldrig fanns där. Om jag drar paralleller till min egen sjukdom, någon form av allergi som vi inte lyckats kartlagt ännu som gör mig jättetrött (tänk gå in i väggen, med tröttheten då), men det syns inte så bra, min sambo får ta mig på orden när det gäller hur trött jag är. Det hindrar honom inte från att trösta mig när jag är ledsen, även om det är mitt i natten och han ska upp tidigt och jobba, eller att peppa mig inför jobbiga läkarbesök. Det senaste jag verkligen tyckte var jobbigt att gå ensam på fick jag ett sms strax innan "Håll i tjejen go go go :D". Men det innebär inte att min sjukdom inte är så tuff att han kommer lämna mig om jag inte blir frisk och det förstår jag. Jag skulle också lämna min sjukdom om jag kunde.

Exakt. Han fanns aldrig där även om han tycker själv att han gjort jättemycket för mig rent praktiskt med div saker och som han då stod och jämförde oss två med vem som gjorde mest när jag mådde som absolut sämst. Jag har aldrig känt i hjärtat att han funnits hos mig och accepterat mig för den jag är trots att jag till största del är den tjej som han blev ihop med även om det tog lite tid att komma tillbaka. Allt detta klagande på mig, mina intressen, mina hundar, min person och mitt utseende måste ju stå för något???? Det låter som du har en bra kille där IdaT #16

Jag ser inte det som du gjort någon förlust jag har varit sjuk ganska konstant sen vi träffades. 6År sedan jag gick in i väggen och vi träffades för snart 4år sedan. Killen innan jag träffade min sambo var otrogen. Inte bara en gång utan hade ett förhållande vid sidan av. Så jag va ganska förstörd när jag träffade min sambo. När vi sen flyttade ihop, väldigt tidigt, så gick jag ner i en ganska djup depression. Va sängliggandes helt i över 6månader. Han gav inte ifrån sig en enda Suck! När jag hade legat hela dagen utan att ha ätit, städat eller gjort något. Inte en enda Suck! Jag är fortfarande inte frisk och inte en enda suck än snart 4år sedan vi träffades och han stöttar mig fortfarande fullt ut även om dagarna när jag inte orkat röra mig. Men man måste inse att när man är sjuk påverkar det alla. Det betyder inte att någon ska bete sig som en idiot för det men att inte alla orkar med det.

Jag förstår #18 att det är så att det under den 9 månader långa perioden påverkade en del runt mig även om jag nu mött väldigt stor förståelse för min situation som var då. Nu 1,5 år senare så mår jag på ett helt annat sätt men har ytterligare en bit kvar rent fysiskt innan kroppen är i fas och jag trivs med mig själv.

Jag har valt att åka bort ett tag till vänner, tog med mig hundar för att få ett andrum men se nej det fick jag ju inte utan då kom det hot på mobilen samt på mailen om att han minsann ska ringa runt till mina vänner och tala om "the true story" samt ta mina hundar från mig + en del annat bittert som han behövde få ur sig just då. Detta skedde så klart på fyllan.

Alltså, jag är den som är ratad - det är väl jag som borde vara den som beter mig illa. Han är ju av med mig nu- då borde väl allt vara ok. Jag blir bara så trött……..

Låter verkligen inte som någon förlust. Blocka på alla sätt som går och låt han berätta "the ture story". Vad skulle han säga? Att du varit sjuk? Ljuga ihop något? Skulle någon tro honom så vet du vart du har personen. Hoppas du blir fri från honom snart.

Han står i garaget flera dar i veckan och dricker öl och whiskey. Ikväll är det öl framför medlodifestivalen. Snarstucken, vrång och gör verkligen allt för att undvika mig. Ber honom läsa samboavtal enligt lag samt börja dela upp grejer som han vill ha men inget händer.

jag har ingenstans att ta vägen med mina hundar då jag behöver hyra ett hus. Har ont i magen och tröttheten är enorm. fattar inte hur allt kunde bli så här……..helt förvirrad

21 Inte ska du stanna kvar i detta förhållande pga inte har någon stans att bo. Släng ut annons om att du söker hus att hyra, har inte en aning om vilken hundras du har men du kanske inte behöver så jätte stort hus 3 r.o.k ? Jag tror ärligt att han drar ner dig och du kommer må dåligt när du lämnat han men du kommer få klarhet o känna mer kraft när du slipper sen denna skit han öser över dig. Var inte rädd att bli själv, se till att ha vänner nära som kan stötta dig.

Jag försöker lämna så fort jag kan. Har ute annonser, söker ett hus att köpa så kanske löser det sig snart.

I helgen stod han ute i garaget och söp sig packad och började gråta så det är tufft. Saamtidigt gör det ont att han gör så här mot sig själv. Tyvärr såg jag också att han tagit med sig en hela whiskey i resväskan på jobbet han är på nu i Italien………

Fast skönt att vara här ensam med jyckarna utan den tunga stämningen som är annars…..