![[Melizza]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Berätta eller inte?
Är inne i en ganska obekväm sits och skulle gärna vilja ha lite råd om hur jag ska lösa det här på bästa sätt.
För någon månad sedan räddade min fästman mitt liv rent ut sagt. Jag har en väldigt jobbig bakgrund om man säger så, saker jag försökt att förtränga som jag mått och mår psykiskt dåligt utav (pratar med någon så inget snack om det och den personen vet allt).
Men då för någon månad sedan kom allt upp och jag fick en massa ''flashbacks'' från ''mitt tidigare liv''. Det slutade upp med att jag sträckte mig efter knivar (i självmordstankar) och min fästman beslutade då sig för att ringa psyket. Vi åkte in och jag fick sova över där en natt. Var en kvinnlig doktor där som rent ut sagt raggade på min fästman, som också var jävligt ledsen. Förmodligen för han är extremt vältränad och jävligt snygg. Men hur som helst blev jag såklart ännu mer ledsen och på det väldigt förbannad..
Men iallafall. På måndag ska jag påbörja en utredning för add/adhd och en person som varit med i min uppväxt ska vara med och berätta samt svara på frågor, -vilket då blev min mamma.
Så till det jobbiga. Hon vet inte att jag var inlagd på psyket AV DEN ANLEDNING att hon har det väldigt jobbigt själv nu, hon och min pappa ska flytta isär, hon vet inte hur det kommer bli med hunden och hon har nyligen fått reda på att hon har gråstarr och eventuellt grönstarr.
Men samtidigt önskar jag att hon visste, men jag vill verkligen inte belasta henne mer och få henne att må ännu sämre. Om jag skulle berätta blir det nog en väldigt obekväm situation, hon lär bli väldigt ledsen och besviken..
Frågan är då, ska jag ringa dom vid utredningen och säga att dom inte alls får prata om att jag varit inlagd på psyket, eller ska dom få säga det men att jag berättar för min mamma innan? (Hon lär bli väldigt ledsen, besviken och kanske till och med arg).
Jag sa till min fästman när han skjutsade in mig att han INTE fick ringa någon av mina föräldrar.
Mår jättedåligt över det här.. Vet inte hur jag ska göra riktigt :(
(är myndig)
Tror det blir enklast för dig om du berättar det i förväg. Kanske känns som bördan blir lite lättare att bära och din utredning och ev behandling kanske går lättare om alla kort är på bordet. Kram
Varför tror du hon skulle bli besviken o/e arg?
ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.
Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .
Medis på Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.
#2 Hon är så dessvärre. Jag har haft självmordstankar tidigare genom åren jag bott hemma och hon var såklart väldigt orolig och jätteledsen hela tiden. Anledningen till att jag tror att hon kommer bli besviken är att jag träffat henne efter jag var inlagd på psyket och ändå inte berättat. Hon har frågat hur jag mår och jag har sagt att jag mår bra, fastän jag inte gjorde det. Men är så rädd att hon ska må sämre än vad hon redan gör, hon och min pappa har varit tillsammans i ungefär 30 år och därmed tycker hon att det är otroligt jobbigt och jag vill inte tynga ner henne ännu mer, men mår samtidigt dåligt av att hålla någonting så stort inne. Hon kommer fråga varför och jag orkar inte prata om det bara :-/
Sedan skulle hon bli arg för jag inte sagt något och att jag sa till min fästman att han inte fick ringa henne, så besviken, ledsen och arg kommer hon nog bli..
Jag hade i så fall ringt dit och sagt att dom inte får säga något om det.
Personer som känner en så bra som ens mamma oftast gör lyckas man oftast inte dölja måendet så bra för som man tror, jag kan inte det med min mamma iaf och det mycket för att hon varit med tidigare när det gått utför. Hon är dock rädd för att pressa mej så hon vågar inte fråga rakt ut om hennes misstankar stämmer.
Det jag vill komma fram till är att det finns en god chans att din mamma redan är orolig för dej och att om du skulle berätta så blir det lättare att stötta varann i det här fallet.
Jag är själv sådan att jag blir introvert när jag mår dåligt och gör mycket för att dölja verkligen, får ständigt dåligt samvete för hur sanningen påverkar andra men jag har lärt mej med tiden att ärligheten underlättar.
/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus
Starta ny diskussion