Folk som inte vill respektera en
Jag har ett stort behov av att få vara själv och
att få mycket lugn och ro omkring mig. Inte så mycket att jag vill vara själv från min sambo. Han känns ganska lik mig och vi trivs så gott som alltid att umgås utan att tröttna på varandras sällskap.
Men andra människor kan jag tycka att det känns jobbigt att ha ett för tätt umgänge med. Naturligtvis vill jag umgås med vänner, men inte för ofta. Flera gånger i veckan är för mig för ofta. (jag kan tillägga att min hälsa inte är 100% på topp och det har säkert en stor inverkan på mitt behov av lugn omkring mig)
Jag och min sambo umgås regelbundet med ett annat par i vår ålder. Dom är trevliga men samtidigt tär det mycket av mina krafter att umgås med dom, och då i synnerhet henne. Hoon är väldigt framåt, pushig, ja speedad på något sätt. Hon blir rastlös väldigt fort och det måste hända saker hela tiden. Hon har svårt att bara slappa och sitta och prata. Alltid har hon nya projekt på gång.
Härom veckan fick jag erfara att hon dessutom är otroligt envis. Jag trodde inte det var sant hur hon bara kunde strunta i att lyssna. Hon bara ska ha sin vilja fram när hon bestämt sig för något.
Som jag tidigare sa så är inte min hälsa på topp. Men jag har olika dagar, bättre och sämre. På mina bättre dagar kan jag tycka det är roligt att träffa detta par men när jag inte mår så bra så är jag helst själv eller tillsammans med min sambo. Naturligtvis har jag också berättat för detta par om mina hälsoproblem och att jag har en diagnos, och att jag behöver mycket lugn omkring mig
Härom veckan ringde kvinnan i fråga och sa att dom tänkte svänga förbi hos oss för att träffas och umgås. Jag mådde tyvärr inte alls bra den dagen och sa att jag gärna ses någon dag fram över och sa att jag kunde höra av mig nästa dag kanske? "Nej men vi ska inte stanna så länge, vi ska bara komma och fika och prata lite"
Igen sa jag att det inte passade pga min hälsa och att vi måste ta det en annan dag.
Hon upprepade bara att det inte blir så länge och att "du behöver muntras upp, och inte sitta ensam hemma med gubben och isolera dig"
Jag förklarade att jag inte alls isolerar mig, jg har dessutom ett jobb på 50% som jag sköter och att jag som sagt inte har något emot att träffas men bara inte idag
"Ja vi har varit och köpt en blomma och en present till dig iaf för vi tycker du behöver muntras upp och nu kommer vi förbi!"
Jättegulligt av dom att köpa present och blomma men jag känner obehag av att behöva dividera sådär och att det inte spelar någon som helst roll vad jag säger för har hon bestämt sig för att dom ska hit då blir det så, punkt!
När dom åkt hem så var jag grinfärdig. Dom var inte otrevliga när dom var hos oss men det är jättejobbigt för mig att sitta och vara social och glad när jag inte mår bra.
Jag pratade med hennes sambo om saken men han ryckte mest på axlarna "Du vet ju hur X är, envis som synden, inget att bry sig i"
Hon verkar bestämma allt där, och han bara hänger med.
Jag fungerar på ett liknande sätt och jag förstår hur jobbigt det är när folk inte respekterar det.
Prata med henne igen, förklara att du uppskattar omtanken men att hon måste respektera dig och vad du säger och att du ibland inte orkar umgås?
Sker det igen, så ja… Jag hade antagligen inte öppnat dörren för dem, eftersom jag inte bjudit in dem och sagt jag inte ville träffas. Antagligen hade det lett till någon konflikt men nej, spontanbesök är inte välkommet hemma hos mig.
![[silkesnosen]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Du behöver markera tydligt och om de nu tar för lång tid på sig hos dig, så säg att nu behöver jag gå och lägga mig en stund eller vad du behöver, så att du visar att nu är gränsen nådd.
Jag är på liknande vis, men idag har jag ork. Förr mådde jag som du och då tär det, även om man tycker om personen.
Jag är också sån. Utan att vara sjuk. Tror man måste vara ärlig och stå på sig i sin rätt till att själv bestämma om man vill umgås eller inte. Jag har förklarat för folk jag känner lite bättre att jag har ett stort ensamhetsbehov, på ett sätt så de förstår att det inte är för att jag inte gillar dom utan jag bara "är sån". I ett sånt fall som du berättar om så skulle jag säga i telefonen att jagbehöver vara själv men att kanske vill ni träffa xx(min man). Han jag är gift med är mycket mer social än jag. Om kompisarna valde att komma för att umgås med maken skulle jag hålla mig undan antingen i min verkstad, på mitt rum eller gå promenad i skogen. Kanske komma o säga hej kort.
Jag kan bara inte förstå hur man kan göra så. I motsatt situation om jag skulle ringa någon och den tydligt markerar att det inte passar den dagen så skulle jag genast ta ett steg tillbaka och inte tvinga mig dit fast jag hör att personen inte vill.
Jag kan till viss del förstå att för personer som är väldigt sociala så kan dom väl inte sätta sig in i varför alla andra inte tycker att det är toppenskoj att träffas och ha trevligt precis när som helst. Men när man talar klarspråk så borde personen ändå förstå. Det ska inte behöva bli en konflikt av saken och att man ska måsta bli arg för att det ska gå in.
Starta ny diskussion