Skaffa nya vänner! Att ställa dem mot väggen kan funka men inte säkert. Dock är det så att på en jord med 7 miljarder invånare måste det finnas en handfull som är lite mognare. 

PS Roffe ser ut som det sötaste lilla husdjur jag någonsin sett. DS

Du får känna efter själv vad du tycker är bäst och mest värt. Jag tycker verkligen att du ska säga till dem på skarpen. Alltså verkligen på skarpen… Tala om att du också behöver stöd. Ge dem en "reality check" typ. Det finns massor av människor i världen men om det är vänner du verkligen tycker om så ska du hålla fast vid dem. Dock resulterar det i att du kanske få stå ut med lite jobbigheter. Känn efter vad som är mest värt. Jag personligen har stött mig ifrån vänner för jag stört mig för mycket på dem och nu står jag helt ensam. Något som jag inte direkt har ont av men visst hade det varit skönt att ha en och annan vän att vända sig till :) Det finns en anledning till att de kallas just vänner :)

Sluta var aärlig och var en vän bara :) Lyssna på din vän. Du låter som det man ofta "klagar på" hos killar- nämligen att när man vill "gnälla lite" och ömka sig så får man bara masa jobbiga (och vettiga råd) på hur man ska lösa sakerna :P  vilket man sällan är ute efter i e sådan situation.

Bara ett tips, vänta med de goda råden tills din vän är redo och uppriktigt ber om dem. Tills dess försökt bara lyssna och få din vän att känna sig sedd och hörd. Det hjälper till mer än du tror. 

Låter helfalskt, men folk som är ledsna, upprörda, upprivna osv vill itne höra "vad var det jag sa" eller "såhär ska du göra" eller "du tänker fel nu" även om det är just sådana saker man vill kasta i deras ansikten efter ett tag :)

Att en som gjort slut har ambivalenta känslor för sitt ex trots att relationen inte var lycklig, känner nog de flesta igen sig i. Däremot kan det vara SKITJOBBIGT att lyssna på. Jag tror din vän läker ifrån det beteendet fortare om du bara bekräftar det hen säger genom att lyssna istället för att ge råd- om råden inte är ombedda alltså.

För egen del är mina närmaste vänner en ventil, både för min glädje och min sorg, så de får höra både negativa ch positiva saker som sker och skett i mitt liv. Precis som att jag alltid finns där och lyssnar på dem om de behöver det. Men jag vet många vänner som inte "gör sånt", dvs inte pratar om "dåliga saker".

Du får fundera på vad den här vänskapen ger dig, men för mig låter det som att du är en nära vän eftersom hen vänder sig till dig med sina känslor, om än negativa sådana.

Hoppas jag var till någon hjälp.🌈

Tycker du har all rätt att gnälla!

Jag tycker det låter som det är ganska barnsliga kompisar du har. Har du sagt till dom Det som stör mig är gnället och att de inte tar tag i sina problem för just det där att höra Gör något åt skiten får än att tänka. Jag var på kurs och sa en Ny dag nya möjligheter. Och ja det stämmer varför grubbla på det som varit och inte leva i nuet. Lite sånt hoppas jag man funderar på.

Sen tycker jag du gott kan ta ett avbrott från dessa kompisar dom är helt klart energitjuvar har du så mycket energi att ge trots att du är sjuk och har djur? Är det inte bättre att du lägger din energi på dig själv för att må bättre? 

Unna dig den tanken vad får dig att må bra? 

Vad kan du göra för att få mer energi att klara dig ur detta o se livet kanske inte vart som du planerade men vad kan du göra för att få det bättre och ännu mer kunna njuta av levet och dagen? 

Jag ger dig en lång styrkekramar för det är du värd 🤗

Förstår dig, det är frustrerande med människor som fastnar i självömkan. Livet ÄR jobbigt ibland, man hamnar i situationer där det inte finns någon bra lösning, och ibland måste man göra pest-eller koleraval - t.ex. att välja mellan att vara ihop med någon man tycke är dum eller att vara ensam (om man tycker det är väldigt jobbigt att vara ensam). Ingetdera är kul, och därför kommer det att kännas dåligt när man är ihop med idioten och dåligt när man blir ensam. Men något av valen kommer ändå att vara bättre än det andra.

Du kanske inte måste välja mellan att bara hålla med och att ge en brutal reality check? Det kanske går att hitta en medelväg där du kan bekräfta att det är klart att det känns trist när ett förhållande visar sig inte vara det man hade hoppats på, och när man är orolig för att inte träffa någon som är bättre i tid för att bilda familj - och samtidigt får man inte fastna i besvikelsen utan man måste gå vidare och använda den som ledtråd till vad man ska undvika nästa gång.

Sen undrar jag iofs hur man är funtad om man skriver såna saker om sin relation på Facebook? Man kan ju inte vara Fb-kompis med sin partner eller med någon som känner henom då?!

Om sen allt du säger är fel kanske du kan kommentera det? "Ok, det verkar inte som om nåt jag säger träffar rätt för dig, vad tror du att du skulle behöva just nu för att må bättre?"

Eller så backar du och väljer att lägga din energi på mer konstruktiva saker, det skulle också vara helt begripligt…

#1 hamstern är världens finaste lilla hamster :) trodde aldrig att en hamster kunde vara så otroligt kärleksfull :) #2 grejen är ju det att det inte är några personer jag vänder mig till när jag har egna problem. Det känns verkligen inte som att jag får något tillbaka alls. Eller ja. Jag vet att jag inte gör det. Frågar aldrig om jag vill med på saker trots att jag frågat om jag får följa med osv. #3 jo jag vet att man ibland bara behöver stöd och "nej men fy gjorde han det?". Men då drog hon in mig i det hela. Ville att jag skulle lämna meddelanden köra grejer fram och tillbaka. En gång bad hon mig hämta sitt ex 2 mil bort, en vardag, mitt i natten för att hon inte kunde säga nej till honom. Om man "föder" hennes självömka drar hon in en som en tornado. Det orkar jag inte när jag inte ens kan komma och prata om mina problem. #4 precis det jag menar! Tex har man inte råd att äta har man inte råd att röka hasch. Om man inte trivs i en relation och anser sig illa behandlad finns det fler killar. Om ingen hör av sig kan man ta upp telefonen och ringa själv. Precis som jag måste ta itu med mina problem måste det ju gälla andra med sina Det mest frustrerande är väl att "deras" problem är relativt rakt på även om dom är minst lika jobbiga. Mina problem är mer djupgående och även om jag kan ändra det är det en lång process med mycket jobb bakom. Men det är inget som syns. Alla vet om delar men ingen vet allt. Jag lägger den mesta energi på mig själv, min sambo, mina djur och min familj. Så gott som all energi går åt till dom och till min rehabilitering. Mycket mer energi har jag inte men försöker träffa kompisar igen. Tyvärr blir jag mest indragen i detta när jag söker kontakt. Och visst kan jag lyssna men inte varje dag.

#6 röker man hash istället för att köpa mat, så har man förmodligen en beroendeproblematik skulle jag påstå. Jg har haft en vän som lade pengarna på smink istället för på blöjor till sin nyfödda och jag tyckte det var hur dumt som helst då- men idag vet jag ju att hon hade hamnat i en ond spiral och en depression som gjorde att hon tog de här väldigt dumma besluten.

Samma sak, jag ha rvarit i dåliga relationer, relationer ädr jag blivit misshandlad, utnytjad och illa behandlad, men inte var det lätt att lämna för det, eller för att vänner gav mig det rådet. Det tog månader av "självömkan" innan det blev verkstad.

En del människor är mer handlingskraftiga och jag vet ju att du själv har råkat ut för en del och du har erfarenheter och säkerligne mycket kloka råd att ge till din vän men man måste vara redo att ge dem. Med det menar jag inte att man ska ge och ge och aldrig få igen något men ibland kan människor hamna i situationer där de är oförmögna att ge och bara kan ta. Om detta pågått i flera år så kanske du ite borde umgås med hen. Om det pågått i ett år, beror det kanske på att hen själv mår dåligt. 

När min vän var deprimerad hjälpte det inte att klaga på henne, eller prata om mig själv- det var otroligt ointressant för henne. Däremot hjälpte det att slänga rakt på "det härär depression- skrivet i tredje person" där hon kände igen sig och kunde fundera över det.

Vänskap är tricky buisness, speciellt för oss som har det ganska svårt själva med energin och livet. Låt henne inte dra ner dig, självklart :( Jag vill bara sm vanligt försöka ge en annan nyans av problemet.

#7 jag uppskattar alltid din synpunkt :) jag tror du har rätt. Att hon inte är mogen för råd. Men jag tror hon gillar uppmärksamheten också. Även om den är negativ. Jag får se hur jag gör. Fick en ganska omskakande dag idag och hehe Tja jag orkar inte bry mig ens om hennes gnäll. Är fortfarande lite i chock så hon får väl gnälla om hon vill. Hade ett mindre utbrott på henne igår och varit väldigt tyst på just självömkan iallafall idag. Kanske något gick in. Jag är som sagt en väldigt tålmodig person så det krävs ganska mycke för att jag verkligen ska ryta till. Fast det gjorde jag inte heller. Hade mycket mer att säga än vad jag sa till henne men man behöver ju inte överdriva. Jag bryr mig ju. Vill ju inte skada utan bara hjälpa.

#8 att säga ifrån är din rätt och kanske hjälper henne också. Hellre att du säger från och ger henne en chans att bättra sig än att det går så långt att du inte alls vill veta av henne.