Jag är en sån som du pratar om. Jag tror att människor helt enkelt är olika och det får man acceptera/skaffa fler vänner som fyller ens behov. 

Jag har många vänner som jag träffar sällan och när vi väl träffas delar vi allt som händer i våra liv. Jag saknar dem och tänker på dem, men är inte sån som person att jag orkar hålla kontakt varje dag eller varje vecka eller ens varje månad med alla. Dessutom har jag mycket i mitt privatliv som gör att jag inte orkar/har tid med vänner så mycket som jag skulle vilja.

Men försök att inte sätta dina egna förväntningar som norm. Alla är olika och måste så få vara. Vänskapen kommer bara ta stryk om du sätter press och skuldbelägger.

@1: Det är ingen vänskap i mina ögon när personer agerar så som jag beskriver. Det är helt ok om alla i ett kompisgäng tycker det går bra med mer av sporadisk kontakt, problemen uppstår ju när det blir en obalans.

Ja, alltså. Jag har vänner jag pratar sällan med/träffar sällan men vi har sjukt kul när vi ses och jag har vänner som jag pratar regelbundet med, pratar om problem med osv. 

Alla vänskapsrelationer ser inte likadana ut. De fyller olika funktioner i mitt liv och ingen vänskap är sämre/mindre värd. Alla har olika behov.

Känner exakt samma här! Det är så frustrerande och jag blir så ledsen, det känns liksom som ens vänskap bara är ytlig, och inte egentligen betyder något…

@3: Att det finns olika typer av vänskap förstår jag också, det är inte det som är poängen. Det hade ju inte funnits något problem om mina önskemål om vänskap sett likadana ut som mina sk vänners.

@4: Jag tror nog att vänskapen betyder något för dessa personer, dock motsvarar inte det den nivå som personer som vi anser är vänskap. Det tråkiga är att det tyvärr i samhället idag finns allt för mycket ytlighet och för mycket fokus på jobb och den egna familjen så fort man blir lite äldre.

Att finnas där för sina vänner är sällsynt, dock har jag även varit med om det TROTS att den personen både har sambo och jobb. Så visst finns det personer som också kan prioritera vänskap.

Man kan bara lätt återkomma till det igen, det är väldigt få som i praktiken inte har fem minuter att skicka eller svara på ett sms till sina vänner om man ser dem som värdefulla. Fem minuter istället för fem minuter vid TV:n. Fem minuter under en resa till jobbet osv, exemplen går att göra många. Det handlar bara om prioriteringar och vilja.

Att någon gör så behöver inte betyda att dom inte tänker på dig, bryr sig och saknar dig. 

Jag är själv otroligt dålig på att höra av mig till min familj och mina vänner och det kan ibland ta flera veckor, medans jag ibland lyckas höra av mig varje vecka. Men jag har tyvärr inte den energin jag önskar att jag hade. Och jag vet att det är mer än jag som har svårt att orka med att vara social även om man har 5 minuter där man kan skicka ett sms. 

Men jag förstår också vad du menar att det kan kännas jobbigt om man alltid är den som hör av sig och får vänta och vänta på att den andra ska ta sig tid. Ibland kan man säkert få ta sig ett snack med den vännen ifall det är något man inte mår bra av.

Har du pratat med dina vänner om hur du känner?

#6. Jo.. Ytlighet finns det för mycket av. Både när det gäller vänskap, och när du skall hitta dig en person att vara med. Men det är väl så det är, är man inte "modell" i den benämningen så tror jag lätt att man blir utelämnad av många delar i samhället…

@7: Vänskap sker inte genom telepati, jag har också hört den förklaringen,  vilket jag visserligen tror på, att personen ändå bryr sig och tänker på en. Men hur ska jag känna av det eller ha nåt ut av det. Det är de faktiska handlingarna som räknas.

Det ger inget att prata om det, jag har uttryckt att jag ibland tycker det är ensamt t ex men alla är ju sig själva närmast när det kommer till kritan. Så länge man inte är de där riktigt goda vännerna där man både ger och tar lika mycket.

#9 Det jag tänker är att dom vännerna då får en chans att förklara sig, och att ni faktiskt får en chans att prata om det.

För nu utgår du från att ditt sätt är rätt och är det som visar att man är en god vän. 
Alla kan inte ge och ta lika mycket då alla har olika förutsättningar. 

Några vänner och bekanta har också svårt med det sociala och att ha energi över. Vissa kan ju bli helt slut om dom är för sociala en helg exempelvis och då kan de ta flera dagar innan dom ens återhämtar sig.
Eller att jobbet kanske tar alla energi.

Känner igen mig alltför väl i det TS tar upp. 

Tragiskt.

Om jag inte misstar mig skrev du här med ett annat nick förr, om precis samma problem. Tror svaren lär bli samma och det har dom blivit hittills.

@12: Jag har inte skrivit i denna tråd innan. Det finns väl flera med liknande problem. Ska man leta och upplysa i alla trådar om att "nej, nu liknar det här ett annat ämne som kom upp tidigare" - vad är det för vits med det?

Vissa saker kan väl folk vilja diskutera flera gånger dessutom, det är ju ett forum. Överflödig kommentar anser jag så länge man inte missköter sig i tråden.

#13 Menade hela ditt sätt att skriva dina svar i inlägg efter varandra istället för i ett och ditt sätt att skriva "@" istället för" #"

Men säger du att du aldrig skrivit om det här innan så tror jag dig. Menade inte att man inte får ta upp ämnet igen. Däremot skadar det inte att läsa andra trådar om det.

#5 - Men att du "kräver" mer av vänskapen än vad de är villiga att ge får väl ligga hos dig? De kanske ser dig som en bekantskap osv? 

Det enda du kan göra är typ:
1, Prata med dem
2, Acceptera vad de kan erbjuda för typ av vänskap
3, Sluta ha kontakt med dem

Tycker inte att de låter hemska/elaka, bara att ni har olika syn på vilken relation ni har.

Själv så tycker man bara det är jobbigt med vänner som är för "på" Har stort behov av ensamtid och när man har några vänner som man vill upprätthålla kontakten med så måste det gå nån vecka till några veckor mellan gångerna som jag träffar en och samma person. Annars orkar jag inte hålla kontakten med flera.

Men tycker man inte att vänskapen är som man önskar så är väl alternativen att prata med vännerna för att höra deras åsikter om saken eller avsluta vänskapen.

#16. Ibland är det mycket svårare att avsluta en vänskap än vad man kan tro. Det är som man säger, "mycket enklare sagt än gjort"…

#17 Jag anser ändå att det bästa är att vara ärlig. Trivs man inte som situationen ser ut måste man ju prata med de berörda om det. Man kan säga saker på ett bra sätt utan att vara otrevlig mot folk.

#18. Absolut. Jag anser att man skall vara ärlig oavsett vad..

Min farfar gav mig alltid mycket precis som min far. Ingen speciell anledning utan bara för att dom ville. Det störde mig mycket. Men sen så sa någon "det är vuxna män om dom blir glada av att skämma bort dig så låt dom göra det" självklart ska man inte utnyttja det men om dom, trots att du sagt ifrån, fortsätter är det för att dom älskar dig :) låt dom visa dig det och tacka och ta emot.

20 Vem är det svaret till? 🤔

TS:

"Utgångspunkten för mig är "finns det fem minuter att skriva ett sms och fråga hur en person har det". Svaret är "ja" för de personer jag umgås med. Det finns ingen som har något skäl att inte göra detta. "

Det är ju din tolkning och jag som är på "andra sidan" kan ju berätta att det är inte menat att vara så. mina vänskaper är i högsta grad "äkta" och intima när jag väl träffar oc umgås med mina vänner- jag finns här för dme om de behöver mig men jag, nu när jag är vuxne och vet om min situation- säger rakt ut direkt "detta är vad jag har att erbjuda". Inte ens min pojkvän kna förvänta sig kontakt av mig varje dag. Jag kontaktar mina vänner när jag tänker på dem och tillfället finns där- men ärligt, jag har mycket att tänka på och min fokus är inte den bästa.

Gör det mig till en dålig vän, en person som inte bryr sig nog? Nepp. däremot har jag många bekantskaper och även om jag inte umgås med dem som en jättenära vän så bryr jag mig mycket om dem- men som någon annan sa- mitt behov av egentid är ENORMT.

Jag har vänner som hör av sig varje vecka coh vill fika- för mig är det att vara för på. Kvävande. för jag mår dåligt varje gång jag behöver tacka nej. Sen får jag dåligt samvete när det plötsligt gått 3 veckor och jag inte har hört av mig. Så då startar oftast spiralen att jag börjar undvika personen just pga dessa känslor.

Idag har jag en väldigt nära och bra vän, vi ses och fikar ihop och hörs via sms men mest över Facebook och hon frågar om fika osv men jag vet att jag kan säga nej för hon vet om min situation och accepterar den. Det gör också att jag gärna håller en annan typ av kontakt med henne. Så med det vill jag ha sagt att "felet" eller"problemet" kan ligga lika mycket i din oförståelse för dina vänners situation som deras för din? Man är inte en dålig vän (bara för att du tycker det) för att man inte umgås på samma sätt som jag upplever att mest barn i 7-17 årsåldern gör. Sen kommer livet med intressen, föreningar, kultur, skola, jobb, familj… politik, aktiviteter, motion…vad folk nu gör :P Själv MÅSTE jag få ligga hemma på soffan flera dagar i veckan och jobba. Så nej, att skicka ett sms ligger rätt långt bort eftersom jag inte går med alla mina vänner ständigt i tankarna om det inte är något speciellt som händer som jag vill berätta om/fråga om.  Vänskaper ser däremot olika ut. Om de vänner du har inte duger, sök nya. 

För mig är det skillnad på att "finnas där om någon behöver mig"och att "skicka sms när jag känner för det". Skulleen vän säga"jag måste flyttstäda i helgen" och jag är ledig då, skulle jag absolut säga att jag hjälper till-men jag söker inte upp mina vänner "så…behöver du hjälp med något idag, kanske abra lite social samvaro?"

Känner du dig ensam och är singel och inte nöjd med att dina vänner prioriterar sin familj (tror nog att vi människor i ALLA TIDER prioriterat våra BARN före våra vänner, ärligt, att kalla det för ytligt är bara så…) t.ex och har ett liv- Mitt sista tips är kort och gott; skaffa ett husdjur?

Jag har tagit ett kliv åt sidan i flera år eftersom jag alltid var den drivande kraften att ta kontakt. Därmed insåg jag jaha där försvann nästan alla vänner. Sen ska man veta att man har kanske mer o göra jobb,intressen,partner,barn o annat så vips är klockan mycket o man sitter inte på FB för kolla in vad var och än har ätit till lunch.

Jag tillhör dem som inte alls tycker det är nödvändigt att höras var och varannan dag, eller ens en gång i veckan. 

Det innebär inte att jag inte har nära vänner eller att vi inte kan lite på att vi finns där för varandra. Vi finns där när vi behövs och även där emellan. Men vi respekterar även att vi alla har vardagar som på olika sätt tar upp tid och fokus.

Min bästa vän och jag bor ganska långt ifrån varandra. Vi hörs nästan varje vecka, oftast i form av att vi kommenterar varandras inlägg på fb. Men ibland bokar vi in en skypekväll och sitter och pratar om allt mellan himmel och jord. Vi träffas kanske var tredje månad och varje år tar vi båda ledigt och bakar julgodis i fyra dagar.

Men skulle hon börja kräva att jag skulle skicka sms bara för att skicka sms så skulle jag ifrågasätta vad som hade hänt. Vi skickar sms när vi vill varandra något eller om något hänt som vi bara måste berätta. 

En annan av mina absolut bästa vänner bor i Holland. han och jag är nära på tvillingsjälar i mycket men vår kontakt är allt annat än regelbunden. Vi chattar lite då och då om vi båda är på fb samtidigt, han skickar alltid vykort när han ger sig ut på sina äventyr och vi hörs av vid de stora sabbaterna. 

Men när jag genomled en av de största kriserna i mitt liv för ett par år sedan så kom både han och min bästa vän utan att jag bett om det för att stötta mig. Likadant när hans fru gick bort i höstas så åkte jag och min bästa vän ner till honom en vecka bara för att vara där (vi är vänner alla tre). Det för mig är det sanna måttet på äkta vänskap, inte hur många sms man skickar.

Jag tar själv aktivt avstånd från personer som beter sig som jag beskriver. Jag har redan insett att det inte är lönt att prata om det och än mindre försöka dra igång alla "sengångare".

Det är bara tragiskt att se hur få det finns att bli vän med och hur ensam man blir. Det är helt ointressant att läsa om alla anledningar till att INTE ha kontakt, att INTE umgås med sina vänner. Jag hoppas verkligen att ni ingen som jag har i er bekantskapskrets som ni sårar varje gång ni medvetet eller omedvetet förbiser era vänner.

Det har åtminstone varit 2-3 stycken här i tråden som känner som jag, jag vet att jag inte är ensam. Ni andra skulle jag aldrig ha kontakt med eller vilja lyssna på i något sammanhang.

#25 Med tanke på hur du ser på saken är det inte konstigt att du känner dig ensam. Jag tycker att du själv distanserar dig från människor och deras omsorg. Men ja, jag hoppas du hittar likasinnade som är lika krävande och dömande som du själv så att du slipper känna dig ensam.

#25 Att du blir sårad och att det finns "minst 2-3 stycken som dig i tråden" är ju inget bevis på att vi andra är dåliga vänner. det är ett långt kliv mellan "vänskap är olika" och att kalla folk som du anser gör "fel" är dåliga vänner, och anklaga oss för att göra våra vänner illa.

Det är ganska tragiskt att se hur du inte kan se skillnaden och acceptera dina vänner för vad de är, för att vara vän med dem hindrar inte dig från att söka nya vänner också, som uppfyller dina, uppenbart, större behov och krav.  

Jag skulle inte vilja vara vän med någon som dig heller, alldeles för självisk och krävande i sättet du uttrycker dig. För mig är respekt, förståelse och hänsyn + att man har kul tillsammans de viktigaste sakerna, inte att de uppfyller mitt bekräftelsebehov. Men där är vi alla olika, och självklart är du ju inte ensam om att känna så som du gör angående vänskap och relationer med dina vänner. Däremot anser jag att du inte har rätt att gnälla på dina vänner, "hitta nya" om de inte duger eller inte är någon idé att prata med.

Det är ju lite märkligt att så många som INTE upplever den situation jag är i skriver och ska motargumentera i denna tråd. Vad som är en bra vän eller inte är såklart relativt och likaså hur ofta man anser att man ska hålla kontakt med sina vänner.

Men ni som nu anser er vara bra vänner och inte heller har några problem i era kontakter med era vänner, varför engagerar ni er här?

Vad ni än kommer för argument kommer ni i mina ögon att vara dåliga vänner, därmed såklart inte sagt att ni är det generellt sett men så som jag ser på vänskap så blir det resultatet.

Självklart har jag rätt att påpeka eller "gnälla" över detta, precis som man i andra trådar gnäller över pojk- eller flickvänner, om jobbiga släktingar eller vad det än må vara.

Det är ett forum, jag frågade efter personer i liknande situationer för att ventilera saken. Ni som redan anser er ha bra vänrelationer, var glad för dem och försök inte hitta motiv till att rättfärdiga något som jag ändå aldrig kommer att hålla med i.

#28 vill du bara ha jasägare när du startar en tråd ska du nog skriva det i trådstarten, även om jag inte tror att det hjälper :) men an kan alltid försöka. Folk som inte håller med dig skriver sina sidor av myntet för att kanske ge dig andra sätt att se på dina relationer. Diskussionsforum är ju just till för att samtala om saker- ofta olikheter för att kunna förstå varför saker är på ett visst sätt. Om man bara vill ha stöd och folk som håller med så TROR jag att det finns en sådan avdelning på relationer iFokus, men är inte helt säker. 

Du frågar om andra har erfarenheter som du, och jag har det men från andra hållet. Du är den som hoppar på "oss andra" för att vara dåliga vänner och ingen säger att du måste hålla med i det jag skriver men jag skrev enbart i förhoppning om att på något sätt lätta sin syn och känsla av att du inte får den uppmärksamhet du vill ha av dina vänner- pga att de är elaka eller skiter i dig.

Att säga åt folk med andra åsikter att skita i din tråd och inte är välkomna där är dålig nätetikett anser jag, men jag hör dig och lämnar tråden gladeligen.

Det finns en vänsökningstråd här på relationer.

Kanske kan du skriva där och söka vänner där du har möjlighet att berätta hur du vill att vänskapen ska se ut och vad du har för förväntningar. Då kanske du kan få svar från likasinnade ensamma personer.

#28 Därför att det alltid finns minst två sidor av samma mynt och det ibland är nyttigt att få hjälp att se andra sidan. Jag har själv fått väldigt mycket hjälp på det sättet. Jag har startat trådar där folk har sagt att "så här tänker jag" där jag fått tänka till att jag faktiskt inte alls insåg att man kunde ha det perspektivet. Det hjälper en att växa och bli mer förstående.

#28 Jag svarade därför att jag verkligen tror att personer som är som du förstör för sig själva. Jag tror de skulle vara lyckligare om de kunde lära sig att möta andra människor utan så mycket krav.

Vi är många som har väldigt lätt för att känna av när någon är relationellt krävande, och då är risken stor att vi sticker. Om du inte hade så höga krav skulle du nog få mer vänskap och omsorg från människor omkring dig.

Men det verkar som att det är meningslöst att försöka prata med dig om det här. Du verkar väldigt låst i din uppfattning, och tänker nedsättande tankar om människor som inte är som du. Då är det väldigt svårt att lyssna.

Jag har stött på många människor i mina dagar som jag tror är som du. Jag har inte alls haft något emot dem. Jag har gärna velat vara vän med dem. Men deras höga krav på vänskap har till slut kvävt mig och jag har till slut tvingats att uttrycka mig hårdare och hårdare. De har t ex inte kunnat acceptera att det inte passar att ses, att jag vill göra något annat, de har ringt varje dag tills jag inte orkar svara längre. Till slut finns det ingen vänskap kvar för den har ätits upp av frustration och kyla. Egentligen så otroligt onödigt.

jagh ar läst ditt senaste inlägg, och känner att jag är otroligt glad över att de vänner jag har respekterar och känner som jag. vi hänger inte varandra i hasorna. ingen tar illa vid sig om man inte svarar inom fem minuter på ett sms. att anse att alla har 5 minuter att lägga på att svara tycker jag tyder på viss ovilja att förstå att alla inte är lika. jag själv skulle kunna vara en av dem som du anser har tid att lägga lite tid på ett samtal. vadå, jag sitter ju bara på kontor på dagarna, och hemma har jag bara sambon. sanningen är att även min till synes enkla vardag är ett pussel. jag hinner knappt umgås med mannen jag bor med, ens sätta mig ner och prata med honom. och det är inte det att vi har tusen aktiviteter, men vi har ett vardagspussel. jag jobbar och har fullt upp där, det är inte så att jag bara kan gå ifrån och sitta och sms:a, eller ringa samtal. sist jag tog ett samtal på jobbet, som inte har med jobbet att göra, var när min farmor gått bort och min pappa ringde. efter det är det i bästa fall så att jag komemr hem i tid, i värsta fall får jag jobba över. hemma är det matplaner, handling, fix och trix i ett par timmar innan jag vid 20.00 stupar i säng. kalla det att strunta i alla andra, men jag KAN inte sitta och ta på mig att hålla kontakten med alla mina vänner också, jag skulle inte göra annat. och vad ska man lägga åt sidan? sambon? ska jag prestera mindre på jobbet och lämna kollegorna i sticket för att jag MÅSTE ringa mina kompisar (ett tiotal) och kolla läget? jag har haft människor i mitt liv som menat att jag ska prioritera ner allt annat och prioritera upp dem. att vi ju är vänner, så därför skaj ag självklart hänga på luren inom 30 minuter om dom skickar ett sms, alternativt svara inom 10, och sedan har det varit ett jäkla liv, oavsett orsaken (jag jobbar, jag var med sambon i affären, jag hade somnat). tack och lov har JAG valt att sortera bort dessa människor ur mitt liv, och omger mig med de vänner där det finns en ömsesidig respekt för varandras tid. vi träffas när vi har tid allihopa, och har helt underbart roligt ihop. vi ringer varandra då och då och kollar läget. är det något stort på gång hörs vi mer ofta, men skickar någon ett sms kan svaret komma om någon dag utan att det uppstår sura miner. jag har valt bort de vänner som anser sig ha en större plats i mitt liv än vad jag faktiskt kan ge. dom som anser att vänner är viktigare än sambo, att arbetstid väl visst kan användas för att ringa och ta samtal, och att jag är en skitvän som inte lägger de minuter som jag unnar mig några dagar i veckan med en kopp te i soffan med min sambo på att omedelbart ringa och prata med dem. jag har suttit och mått så dåligt över att känna mig otillräcklig när timmarna på mitt dygn knappt räcker åt till min familj och mig själv, så jag har helt valt bort de vänner som inte kan acceptera att jag inte svarar ögonblickligen. det innebär inte att jag tycker sämre om mina vänner, för det gör jag inte, jag älskar dem över allt annat, och skulle det vara något skulle jag gå genom eld. men jag kan inte vrida mig ut och in för att vara alla till lags. jag vägrar kallas sengångare, för mitt liv går inte i sengångartakt utan i 150 knyck, och jag väljer att omge mig med personer som förstår och respekterar att jag inte kan släppa allt och ringa utan att putta något annat viktigt åt sidan och strunta i det.

@33: Du har alltså valt vänner du trivs med och som förstår din situation - bra för dig men det har inget med mig att göra då jag inte hr en sådan situation och ej heller skulle gå ihop med personer som du.

34 Tydligen går du inte ihop med dom du har nu heller så du får leta vidare.

Blir det inte problem för dig att hinna med jobb, partner, barn, fritid och samtidigt dessa intensiva vänskapsrelationer?

#36 Hon har nog inte partner eller barn och är förmodligen arbetslös

#34, nej, jag är precis tvärt emot dig, och jag skulle som sagt inte klara av en vän som dig heller. det jag menar på är att sitta och spy galla över personer bara för att dom kanske inte delar din syn på vad en vänskap måste innehålla, och hur den måste vara uppbyggd och hur mycket tid man måste lägga ner inte är speciellt konstruktivt. det enda du kan göra är ju i så fall bara att gallra precis som jag gjort med mina energitjuvar. däremot tycker jag att din inställning om "sengångare", att alla som inte är som du är dåliga vänner, att man visst har tid och att alla motargument är bortförklaringar är ganska provocerande och oförstående. det är klart att folk som faktiskt kanske inte har tid att alltid släppa allt, som jag själv, känner sig påhoppad. att klampa in och gorma om att det är fel på alla andra är inte så trevligt. kanske får man inse att de relationer man då har inte passar en själv och bryta de relationer man mår dåligt av? alla kan inte släppa allt dom har i händerna och kasta sig på telefonen. alla kan inte det, och att kalla oss sämre, ja, jag finner det provocerande. jag är inte en sämre vän än du, jag har bara en annan syn på vad en vänskap innehåller och kanske en annan syn på vad tid är värt.

@38: Jag frågade i mitt första inlägg om personer i en liknande situation så jag förstår inte varför du måste engagera dig överhuvudtaget. Jag spyr inte galla över folk, jag har bara talat om hur det är med mina relationer och hur jag anser att det ska vara.

Det med "sengångare" var väl i så fall det enda som kan anses vara nedsättande men fortfarande är det så att de som har sitt kontaktnät och känner sig nöjd med det inte behöver ifrågasätta heller vad som sägs i tråden här.

Det är du som väljer att läsa, det är valfritt. Jag klampar inte in på något sätt, det är min tråd och du väljer att kommentera. Jag har inte gått på dig personligen och har heller inte kallat dig en "sämre vän" eller liknande utan bara konstaterat att jag inte skulle gå ihop med dig.

Om du anser att ditt sätt att vara är det rätta, att du är en bra vän och att du har det kontaktnät du vill ha samt att du rensat bland energitjuvar, varför behöver du då känna dig påhoppad. Du har ju de relationer du vill ha med personer som anser att ditt sätt att vara vän på är det rätta. Det är ju bara att hålla sig till det och vara glad för det.

#39 Du attackerar och går i försvar och då reagerar folk likadant mot dig. Det är "din tråd" men du säger att man får kommentera men du visar tydligt att dessa kommentarer som inte stämmer överrens med dig inte är välkomna. 

Att acceptera och försöka förstå andra är inte samma sak som att man måste dela åsikter. Jag förstår att du känner som du gör också, men nu är du den som mår dåligt och det känns onödigt att du mår så dåligt över en sak du bara kan påverka på ett sätt: Skaffa andra vänner.

Jag håller med Theresia här i tråden. Jag tror du har för stora krav helt enkelt.

#21 men oj! Det inlägget hamnade ju i helt fel tråd!

42 😃 skönt att fler gör sina missar 😉

#43 haha va bra :)