Har du inte fått känslor efter ett år lär du aldrig få det. Gör slut för bådas skull.

Ja det har jag men han vill inte att jag ska ge upp.

Men jag klara inte det mer.

Det är en säker framtid men en framtid utan kärlek och känslor från min sida.

Jag är så rädd pga jag har tidigare haft två dåliga förhållanden då jag verkligen har älskat i, och nu när jag har den bästa killen i världen kan jag inte älska honom.

Varför är det så när man har det bästa i världen?

Det är du som bestämmer om du vill göra slut, inte han. Så även om det är jobbigt att han blir ledsen är det ju det bästa så ni båda kan hitta rätt kärlek där det är besvarat.

Man kan undra varför man inte kan hitta rätt på en gång.

Varför älskar du honom inte?

4 Känslorna saknas står det ju.

Eftersom att jag bor utomland och har min familj i Sverige har jag inte riktigt den support jag behöver här.

Det känns för jävligt för min syster bor med oss och hon är på kurser ständigt och kommer bara under helgen.

Det känns så förjävligt att nu när man har allt under kontroll ska man förstöra det och bygga upp igen på nytt.

Det blir min 4 gång att börja om igen från 0.

Jag är rädd att bli deprimerad och vara ensam.

Jag är så rädd att vara själv, har aldrig varit själv sen jag var 17.

6 Då är det det du behöver. Vara lite ensam i vuxenlivet. Lära dig att du faktiskt klarar dig själv!

#4 Javisst. Men det kan vara intressant att fundera på, oavsett hur det blir med den här killen. TS skriver att hon verkligen älskade i två dåliga förhållanden. Och denna kille som är så bra kan hon inte älska. Ibland släpper man fram sina känslor i dåliga situationer av någon anledning, och sen när allt är bra är man så ovan att man inte vet vad man ska känna.

Hera - Jag har fått höra det av många att jag måste klara mig själv och lära mig att leva själv.

Jag är så rädd att vara ensam.

Hur kan man hantera den rädslan?

TheresiaW

Det är just det hur kan jag bara älska dåliga killar och nu när jag har det bästa känner jag inget för honom?

Det är så förvirrande att jag själv går i väggen.

8 och många gånger handlar det bara om att kemin inte finns där.

Jag var också rädd för att vara ensam. Men jag insåg att det inte gick att vara i ett förhållande med någon man inte känner rätt känslor för så jag tog det svåra beslutet att lämna och flytta till eget. Var jobbigt ibland men blev bra med tiden.

Rädslor är ofta ologiska och släpper när man går emot dom.

9 Jag är övertygad om att du kan älska bra killar också. Men man måste hitta rätt där känslirna klickar.

Låter som Hera sa bra att lära sig leva vuxenlivet själv är bra, jag tycker tjänar man dessutom på att lära sig det 👍 

Hur du ska hantera rädslan att vara själv, jag anser väl att det är en mognad isig med. Jag flytta hemifrån när jag var 17 år levde själv och sen flytta dåvarande pojkvän in, vart singel när jag hade litet barn. Och det är väl en tid jag verkligen växte i. Visst kändes det i början lite tufft men jag vart stark jag levde singel över 1 år och älskade detta år 😉

#9 Varför tror du själv att det är så? Hur har din relation med din pappa sett ut? Hur är din självkänsla? Vad tycker du är mest attraktivt hos en kille? Vad tror du att du saknar hos din sambo?

13 Det behöver inte saknas något hos killen. Känslor och attraktion beror på annat.

Det finns ju många som är trevliga omtänksamma och helt underbara människor. Jag har flera sådana vänner. Men inte skulle jag kunna tänka mig ha ett kärleksförhållande med någon av dem för det. Det måste ju finnas passion också!

Jag tycker det är konstigt att ni tog steget att flytta ihop om du bara känner vänskapskänslor till honom.

Jag har varit i samma sits, och hur jobbigt det än är så är det bästa för er båda att ni gör slut! Han kommer att bli ledsen, och det kommer att bli jobbigt för er båda att ställa om och bli ensamma. Men fortsätter ni ihop så försvinner chansen för er båda att hitta ömsesidig kärlek! 

Jag har själv precis blivit dumpad av min stora kärlek, och det suger, och jag vet faktiskt inte något bra sätt att hantera det på, men.. Man får ta en dag i taget, och försöka omringa sig av saker och människor som gör en glad. Kämpa på!

TS och andra #,

jag känner igen mig själv i er fastän jag är säkert dubbelt så gammal, om inte mer. Så där tänkte jag när jag var 20, 30, 40. Passionen var viktig trots att den ledde till dåliga förhållanden och nära katastrofala följder. Idag undrar jag om vi inte förväxlar kärlek med att vara "hög" på adrenalin och kortisol och som vi kallar för passion. Någon form av "knarkande" fastän ruset kommer inifrån i stället för utifrån.

Vi är beredda att kasta bort värdefull vänskap för kickar. Jag har själv gjort så och hanterat snälla killar på det viset och inte efter deras förtjänst. Med facit i hand känns det nästan som om jag själv har bidragit till min livshistoria genom att välja bort det goda och välja det som gjorde mig "hög".

17 Jag blir inte tillsammans med vänner. Hur bra dom än är. Dom är just vänner.

Det handlar inte om kickar utan om att faktiskt vara kär och känna rätt känslor.

Att välja partner efter känslor innebär inte att man får dåluga förhållanden.  Jag valde att bli tillsammans med nuvarande partner för att jag blev kär. Idag efter snart 2 och 1/2 år är känslorna fortfarande omvälvande och jag är lycklig. Vi har ett väldigt bra förhållande och bor ihop.

Så din ligik faller. Att välja någon som får det att pirra i kroppen är allt annat än synonymt med att välja bort det goda.

#18

jag skiljer på släkt, vänner, kompisar, bekanta, arbetskamrater och andra. Jag skulle säkert kunna leva ihop med en vän, men inte med en kompis. Med vänskap menar jag något djupare. Om två förälskade blir vänner är det bara bra, det är vad man önskar sig. Flera på iFokus nämner dåliga förhållanden som började med passion. I stället för den önskade utvecklingen mot vänskap blev det fiendskap.

Jag var mycket kär och tillgiven mot en man som av och an kunde stöta en "dolk" i mitt hjärta innan han började slå mig. Jag lämnade honom först efter 18 år och jag är inte ensam om att förväxla kärlek med kemiskt rus.

Så mitt inlägg var inte menat att misstänkliggöra förälskelse som sådan, utan att peka på förväxlingsrisken.

19 och förälskelsen saknas i detta fall.

Känner mycket väl igen din situation. Var ihop med en kille i typ 3 - 4 månader men jag hade inga riktiga känslor för han. Bara de första veckorna men sen försvann dom. Men jag ville inte göra slut för jag ville inte såra honom och jag ville försöka få känslor för honom… Men till slut tog jag tag i det å gjorde slut. Jag grät, kände mej hemsk och ångrade mej. Tog tillbaka honom, gjorde slut å så höll det på ett tag innan jag gjorde slut en gång för alla. Känslorna kom fram när han inte var min längre. Men efter jag gjort slut sista gången pratade vi inget mer.

Jag kände precis som du, att jag är ihop med en vän. Han var som en bästa vän så jag tror därför det var svårt att göra slut. Och jag älskade verkligen hans familj och jag älskade honom men inte som en pojkvän. Men om du fortfarande inte har känslor efter ett helt år är det nog bara att ta sej i kragen å göra slut. Det kommer säkert bli jobbigt och tufft och du kanske precis som jag ångrar dej i början men i slutändan så är det värt det.

Jag är rädd att göra fel och sen att jag kommer ånga det.

Jag vet att jag känner något för honom men inte den kärleken jag har kännt i några av mina förra förhållanden.

Jag är så osäker i mig själv och så osäker på vad jag ska göra och det tar på alla mina krafter.

Det är som jag bara låter dagarna gå och säger att nu ska jag ta tag i det men så kommer det en ny dag och så säger jag samma sak men till gäves för inget händer.

Jag är rädd för kärleken om den verkligen kommer igen.

Alla säger att det är bättre för mig att bygga upp kärleken med den killen jag har än att jag blir kär igen och slänger mig in ett förhållande där killen inte är så bra.

22 Det måste finnas rätt känslor för att något ska kunna byggas.

Är det inte bättre att bli kär i en BRA kille och bygga med den?

TS, den kärleken Du kände i några av de relationer som tog slut… Var det verkligen kärlek??? eller var det en löftesrik förtjusning, kåthet, förhöjd livskänsla? Kärlek är det som är kvar när förälskelsen tar slut. Lyssna på en gammal dam nu, jag har varit där…

Jag har ett par gamla vänner som har levt tillsammans i 50 år. Hon har överlevt flera sjukdomar och hennes man håller henne kär fortfarande trots att sjukdomarna har förändrat henne. Det kallar jag kärlek.