Bruten tillit och förlorad respekt. Jag gick in i förhållandet för att jag ville ha det seriöst och långvarigt och det gjorde personen med. Sen hände det grejer på vägen som gjorde att vi började bli mer oseriösa och tog varandra mer för givet (undermedvetet) Jag märker nu att jag inte riktigt vart riktigt hel som jag trott. Jag ville inte bära med mig allt bagage sedan tidigare. Har trott att jag dragit upp roten till allt bagage för jag visste att det inte skulle bli bra om jag drog med mig det in in i relationen vilket jag sa till honom att jag inte ville bli tillsammans om jag inte var hel. Dels för att skydda honom och mig själv så vi bestämde oss för att vara vänner en tid tills vi båda var redo vilket jag senare trodde för jag hade reflekterat länge över det, men jag har bara tagit itu med det ytligt och jag har vart så rädd för att bli övergiven pga tidigare erfarenheter och andra som behandlat mig väldigt illa. Jag fick en gåva och blev bra behandlad men vi förlorade oss själva och jag som alltid stått upp för det rätta, sätta gränser osv, började ta så lätt på mina egna värderingar och han på sina att allting bara har blivit en enda röra och han har blivit uttömd på energi. Han kan inte fortsätta har han sagt men jag vill fortsätta kämpa för detta. Vi båda måste dock hitta tillbaka till oss själva, de vi var i början, för vi tyckte om och älskade varandra för de vi en gång var. Jag har börjat hitta tillbaka till den jag en gång var men frågan är hur det ser ut för honom. Han ska hämta mig när jag kommer tillbaka från mina utlandsstudier (har aldrig varit såhär långt borta från varandra och så länge, snart 3 månader) han har vetat om det länge att jag ska va här men när jag kommer tillbaka så vi ska prata om allt. Har dock nämnt för honom att jag vill ha ett seriöst avslut på relationen men jag skrev det i vredesmod för jag vart så otroligt arg på att jag tagit så lätt på saker och ting i vårat förhållande, att jag kompromissat med mina värderingar men jag vill kämpa för detta i alla fall för jag orkar inte längre med en till relation som går i kras. Jag vägrar. Vill verkligen av hela mitt hjärta för en gångs skull ha en omstart och jag tänker inte ge mig förnsän vi har kunnat starta om på rätt bana. Vi hamnade helt fel i början och vi som pratade så mycket om att vi skulle ta det lugnt och inte rusa. Vi har haft det så otroligt roligt tillsammans att tiden gått så fort och vi har egentligen inte hunnit med att sätta oss ned och reflektera. Det gjorde vi i början väldigt mycket och det gick bra och det var stabilt men gled bara utför mer och mer. Kan vi finna varandra igen?