Jag är vän med mina ex. Och det är inte så stora problem mellan oss. Förstår inte varför man ska ha agg mot någon bara för att man bryter upp med varandra. Jag kan förstå att om man har haft ett dåligt förhållande mellan varandra, då kan det bli jobbigt mellan varandra. Men om man har haft det bra i förhållandet, så kan man ha det bra som vänner, tycker jag. :)

Mitt ex är en person jag verkligen hatar, bokstavligen. Sjuk i huvudet och en ren idiot. Önskar personen det värsta! Glad att jag äntligen tog mig ur förhållandet. Mer än så säger jag inte, tror nog många förstår.

3# Word!

Hatar inget ex. Ett av dom är jag vän med dom andra har jag ingen kontakt med alls. Den.ene för att det föll sig naturligt att avsluta kontakten (vi hälsar om vi stöter på varandra) den andra för att han inte hanterade uppbrottet speciellt bra. Han kan irritera mig litet eftersom jag ogillar folk som ska spela offer :)

Jag har kontakt med mina båda ex, en är en rätt ytlig bekant numera, blev så när jag inte bodde hemmavid på många år, pratade med honom sist i dag faktiskt, ske se om vi kan träffas snart igen, tar gärna upp kontakten med honom.
Killen jag senast var tillsammans med är en av mina bästa vänner, visst gick jag igenom en period när jag inte var så glad på honom, men vi bearbetade det och jag hoppas vi alltid kommer finnas i våra liv, han är en trygg punkt och vi har gått igenom så mycket tillsammans, har fortfarande så mycket gemensamt och min familj tycker så mycket om honom, han var med nu för någon månad sen när pappa fyllde 60år, för pappa ville absolut ha honom där. :)

Mitt senaste ex var en riktig gris när vi bröt upp så honom har jag ingen kontakt med what so ever (vilket han inte respekterar och följer mig på diverse hemsidor i vilket fall). Men honom har jag faktiskt riktigt avsmak för och blir illamående bara jag tänker på honom. Har nog en hel del att göra med hur han hanterade uppbrottet för innan det var han åtminstonde människa. Alla mina tidigare ex är jag bekantskap med, inga hard feelings men inga bästa kompis känslor heller.

Har väl inte direkt kontakt med något av mina ex, det första vill jag inte veta av alls, det andra exet har jag kvar på min lista på facebook och vi har skrivit lite ibland, bara frågat hur det är och så. Det senaste exet har jag ingen kontakt med, likabra så.

Enda exet jag hatar och i princip blockat ut ur mitt liv är psykoexet som utsatte mig för känslomässig och mental misshandel. Alla andra har jag fortsatt att umgås med- förr eller senare. Kunnat ta en fika, träffa deras nya osv. Ett ex är idag en av mina bästa, närmaste vänner och den första personen jag ringer till, delat med min mor, syster och min nuvarande partner. "hat" och avsky kände jag i början som man gjorde slut. Men jag tar en paus från exet, går vidare, sen är jag jättegärna vän med mitt ex om den personen klarar av det. Vilket de hittills oftast har gjort. Har hänt att det inte har fungerat också…

Märkt att för den andre, har det oftast fungerat bäst om DE är de som tagit beslutet att dumpa mig. De killar osm JAG dumpat, och gärna varit vän med, har det tagit längre tid innan de slickat sin sårade stolthet eller något, och kunnat ha kontakt med mig igen som vän- allt upp till 5-6 år från att jag dumpade dem till vi återupptog kontakt som vänner.

Själv var jag vän med mitt ex efter 3-4 månader från uppbrottet. Vi hade det lite jobbigt i början när gränserna drogs upp, jag mins att jag var dumpad men jag var den som var äcklad och verkligen inte ville vara annat än just vänner.

Jag hatar ingen, jag orkar inte bära på den ilskan alls faktiskt.. det är en tung känsla som bara drar ned mig.

Däremot ogillar jag (blir illamående när jag tänker på dom och blir lite irriterad) vissa ex, skulle aldrig falla mig i att prata eller umgås med dom. Dom har sårat för mycket och för stort för att jag ska kunna lita på dom eller ens lägga min tid på dom. Dom har liksom inte min respekt alls.

Sen har jag ett ex jag bara känner värme till då vi upplevt världen tillsammans, var sambo och förlovade samt köpte bil och djur tillsammans… en sådan relation värderar man efteråt också, i alla fall jag. Den relationen tog slut pga känslorna tog slut (medan de andra tog slut för att det var så mycket elakheter) och då finns det inget att ogilla direkt 🙂 Har ingen kontakt med han dock men jag hoppas VERKLIGEN att han finner all lycka i världen och får ett underbart liv, det förtjänar han!

Jag hatar inte mitt ex. Jag tycker bara synd om honom just nu. =/

Mitt första ex tycker jag väldigt synd om eftersom jag var väldigt elak och jobbig pga min Borderline som då var odiagnosticerad, skulle aldrig säga att jag hatar honom och vi gjorde inte slut som ovänner men klarade inte av att vara vänner heller.

Mitt senaste ex hatar jag inte heller eftersom jag inte är en person som hatar, jag känner väldig irritation, besvikelse och ångest över att jag lät honom styra och på många sätt förstöra mitt liv så pass länge, fyra år är rätt länge. Han tyckte till exempel att allt jag gillade var sämst, ogillade vegetarianer, miljökaktivister och det är ju jag. Jag har en led och muskelsjukdom som han aldrig tog på allvar, hjälpte mig inte med något och sa att jag bara var lat, trodde aldrig på att jag har ont 24/7. Hatade min musikstil, ville aldrig ha sex eller gosa men skrev ändå sexuella brev till andra tjejer på nätet. Sex är jätteviktigt för mig. Sympatiserade inte med min apolitiska åsikter utan tyckte alltid tvärtom. Vi kunde ju inte ens se på film tillsammans för han gillade inte det jag gillade osv. Är sedan tre år ihop med en annan man och jag och exet har varit isär i fem år men blir fortfarande irriterad när jag tänker på hur han betedde sig. Min nuvarande man är precis som jag i så det är nu en märker vad som var fel sist. Även han har ett jobbigt ex bakom sig.

Han har velat ses för en fika osv några gånger men jag känner att jag inte alls har någon lust med det, han känner mig inte alls eftersom jag är mig själv numera och det irriterar mig så in i helvete att han inte ens vet vem han var ihop med i fyra år.

Jag hatar inga av mina ex. En är jag kompis med, ett par hade jag gärna haft kontakt med men de har inte velat. Skulle nog tvärt om ts hatbeskrivning säga att de alltid kommer ha nån liten liten egen plats i mitt hjärta.

Jag hatar inte något ex, några är jag vän med också. Men tydligen så är det iaf två av mina ex som ogillar/hatar mig. Det får de väl göra om de känner för det.

Jag har tre ex i mitt bagage. Min första pojkvän/sambo var jag tillsammans med i lite mer än tio år och vi är jättebra vänner idag och hörs ofta och ses några gånger i månaden. De två andra exen har jag inget intresse av att ha kontakt med, dock hatar jag ingen av dem, jag känner inget alls för dem. 
Han som jag umgås med tycker jag om på ett sånt sätt man kan tycka om ett syskon.

Två av mina ex är nära vänner. Den ena träffar jag dagligen och den andra hör jag av lite titt som tätt. Emellanåt kollar man även läget med övriga ex. Hatar ingen alls, får däremot väldigt mycket ångest nät jag tänker på en av dom, men det beror snarare på att hela förhållande var uppbyggt på ångest och helt utan tillit och respekt för varandra, än på honom som person. Det roliga är att detta sitter så djupt i mig att jag inte har kunnat dejta skåningar efter den relationen x) har försökt en gång att vara seriös med en annan skåning och ALLA mina dåliga sidor från förr blossade upp igen utan förvarning, fastän dom är helt olika som personer. Intressant det där!

#15 - Kan inte låta bli att skratta lite när jag läser att du inte kan dejta skåningar efter den relationen..  

Det låter verkligen som en jobbig grej..

Jag hatar inte någon av mina. Men jag tycker inte om hur dom har betett sig mot mig och jag förstår inte hur jag stod ut och hur jag kunde tro att det var så det skulle vara och att jag inte förtjänade bättre. Meeen, jag har gått vidare och hatar inte något. Krävs rätt mycket från min sida för riktigt hat. Men har ingen kontakt med dom heller och skulle inte vilja ha.

Jag hatar inte ex, de jag inte går ihop med har jag raderat ur mitt liv. De jag är vänner med, pratar jag med regelbundet.

Jag vet inte om jag kan säga att jag hatar mitt ex. Men jag är väl inte den som gillar honom heller, har väldigt mycket ilska mot honom pga det han gjort och sagt.

Jag hatar mitt ex. Jag kan inte förstår hur jag har kunnat leva med en sån person i mitt liv i 3 år. Första året var han väldigt snäll och kunde bete sig som en pojkvän, sen blev han totalt förändrad. Usch, ångrar så mycket att jag inte gjorde slut när han började bete sig sjukt. Han va då jäkligt duktig på att manipulera..

Är också kompis med alla mina ex. Hat förtär bara en själv i långa loppet. Bättre att gå vidare.

Att tycka illa som sitt ex, handlar inte det mer om att man är arg för att relationen misslyckades? Att man på något sätt fortfarande delvis anklagar sitt ex för saker som gjorde att relationen tog slut? Man kanske blivit väldigt sårad och har svårt att förlåta både sig själv och sitt ex för det som hände? Jobbigt att lägga energi på att gå runt och tycka illa om någon överhuvud taget, den enda som lider av det är en själv.

Sen är det klart att vissa saker inte går att förlåta men jag tror det går att acceptera det och på så sätt göra sig av med ilskan. Jag tycker inte man behöver tycka om sitt ex heller men låt ingen annan styra över ditt välmående! :)

#22: Det kan säkert variera? De gånger jag tyckt illa om mina ex har det berott på saker som personen sagt/gjort, inte att det tagit slut eftersom det varit det bästa. Jag lägger heller ingen energi på att gå runt och tycka illa dem, det styr inte mitt välmående. I vissa fall har det sedan gått över till en neutral inställning till personen ifråga, men det är inget jag aktivt jobbat för eller känner ett behov av.

Jag hade ett långdistansförhållande med en kille i Ungern i ca 2-2 ½ år ungefär. Det var jag som hittade min stora kärlek först och gav upp mitt förhållande till honom och gjorde slut.
Han var en ganska krävande person, ville att jag skulle vara mer si eller så, ville ta min oskuld, men han accepterade mitt blanka nej, när vi sågs kändes det inte bra efteråt, något fattades.

Men efter när vi gjorde slut så bröt han tydligen ihop, jag hade inget agg eller hat jämtemot honom..han var bara inte allt det jag sökte.

Enligt mina kusiner hoppasdes han mycket på en separation mellan mig och min nuvarande man de första åren..han planerade tom att vinna tillbaka mig den första sommaren efter uppbrottet, men tyvärr följde han nya med på vår 6 veckors semester.

Jag tror det är personen som blir mest sårad som "hatar" den andra starkast. men sen finns det ju mer och mindre mogna människor och relationer och lika många situationer.

Mitt Ex mötte så småning om en kvinna som han dejtade i 7 år innan de gifte sig..men denna golddigger krossade hans hjärta efter 7 månader och "träffade en ny", vilket var hans arbetskamrat, det var brutalt. Men han sörjer det liv han drömde om, han sörjer inte "kvinnan" så att säga, han vill så gärna bilda familj mm, hoppas han får det han längtar efter!

Hatar nog inget av mina ex, har väl varit en period innan man gått vidare att man hatar dom p.g.a. problem som uppstått i under uppbrottet men nej i nuläget hatar jag ingen av dom

DÄREMOT så ser jag ingen anledning till att ha dom i mitt liv mer än att jag kan hälsa om jag ser dom på stan och dom hälsar på mig typ, nöjer mig bra med min sambo och behöver inte uppmärksammas av mina ex!

25 det handlar inte om att man behöver uppmärksammas av ex utan om att de blivit vänner.

Jag är supernöjd med min fästman.  Det påverkar inte om jag är vän med ex eller inte. 

Vi träffas allihopa.

Mitt ex är en av mina bästa vänner, vi pratar då och då på telefonen och när jag är i hemstaden samtidigt som honom så ses vi. Han hälsar på mina föräldrar fastän jag inte är där och jag pratar i telefonen med hans mamma och det faller sig naturligt att jag ibland åker och hälsar på hans föräldrar.

Min morbrors ex och hans nuvarande flickvän är vänner och umgås.

Jag saknar mitt ex och önskar att vi kunde vara vänner men han tog bort mej från FB och överallt för att jag skaffat ny kille. Vill så gärna få upp kontakten med han igen då han var som min bästa vän under vårat förhållande. Och nu håller det på att ta slut mellan mej å min nuvarande. Önskar sååå att jag kunde ha exet å prata med faktiskt.. :(

Tycker mycket om de flesta av mina ex och umgås regelbundet med några av dem. Är bara en jag känner avsmak inför, men inte för att jag tycker illa om honom utan för att inte borde varit med honom alls.