Jag säger så här: Jag hade inte tyckt att det var roligt alls det du beskriver, tycker att det är brist på respekt. Visst kan man vara vänner. Men, då får man vara öppen med vänskapen och heller inte vara rädd för att bjuda in sina vänner i sin partners liv. Om inte så och det ska hållas hemligt eller det träffas på fester och det ska sovas över och alkohol är inblandat. Ja, då kan väl det mesta hända. För folk släpper på sina spärrar då.

Nej, jag hade sagt ifrån. Vänner ska man inte ha vid sidan om!

Antingen så får du göra slut eller ta itu med svartsjukan, för såhär kan du inte ha det. Det är inte lätt att släppa svartsjuka, och kanske behöver du prata ut med honom om de aktuella svartsjuke-orsakerna, men du kan inte gå vidare om du inte lägger dom bakom dig.

Att du går och väntar på nästa smäll är bara att bädda för förhållandets slut. En vacker dag kommer du antingen att flippa helt över något du tror att han gjort, eller så kommer du att skjuta honom ifrån dig. Tillit är en så viktig grundpelare i ett förhållande att man helt enkelt inte klarar sig utan den.

Sen huruvida killar ska få ha tjejkompisar, om de får vara ex, och om de får umgås utan flickvännens övervakning, tycker jag är en annan fråga. Själv skulle jag aldrig få för mig att ställa mig mellan min kille och hans vänner, jag litar fullständigt på honom i alla lägen.

Det bästa vore att diskutera dom här känslorna med honom. 

Ni kanske redan vet vad ni tycker är okej eller inte i erat förhållande? Om inte så se till att diskutera det.

Det blir bara värre av att gå och vänta att något ska hända. Situationen blir bara värre. Det går att bygga upp tillit igen, men det kan ta tid.

Men då måste ni först prata om det här.

Hade jag inte "fått" träffa min sambos tjejkompisar så hade jag också reagerat lite undrande.

Däremot förstår jag inte varför han inte skulle få blogga? Oavsätt om han får kommentarer av tjejerna så är det väl inte otrohet?

#2 Han umgicks med henne ett par gånger (fikade på stan) efter att vi blivit tillsammans (men innan den där övernattningen) och jag visste om det och det var okej för mig. Men sen var det så himla fuffens med hela den där festkvällen kände jag. Han berättade att hon skulle sova hos honom först när de stod i trapphuset, och då hade jag och han pratat med varandra i telefon ca 20 minuter! Jag vill ju inte ställa mig mellan honom och hans kompisar, han har tjejkompisar (jobbarkompisar) som han träffar utan att jag är med som jag inte känner mig orolig för. Däremot så litar jag inte på honom fullt ut, och det är verkligen jobbigt för oss båda :(

#3 Han vet om det, vi har pratat om det… Jag trodde aldrig att vi skulle behöva sätta upp regler som "inte sova med gamla flammor" och "inte skriva att gamla flammor är smaskiga" ;) Jag skojar lite… Vad jag menar att det är så oförutsägbart.

#4 Mmm, det där med bloggen… Det var så att han under den tid han var singel har lagt ut bilder på sina ex och tjejer han var kär i och skrivit fina saker om dom. Det var jobbigt för mig att få reda på allt det där, och dessutom inse att han håller kontakten med några av dom. Han screenade kommentarer också, efter att det trillat in lite väl många anonyma personliga… (Jag kan gissa vem det var från). Det är inte otrohet att få kommentarer på bloggen såklart, och han kan inte rå för vem som skriver men det blir liksom lite olustigt för mig och jag kände mig utelämnad. Till slut blev det en för stor grej med bloggen, han fick nog och stängde den helt.

Hade min sambo dragit hem en tjej som han varit kär i och dem ska sova över så hade jag blivit väldigt besviken. Det är respektlöst.

# 5 Ok, men gillar han att blogga så låt han starta en ny blogg där han låter bli att skriva om gamla tjejer och sånt. Jag hade blivit knäpp om jag inte hade fått blogga för min sambo.

#7 Jag har sagt att det är okej för honom att blogga… Det var de där gamla blogginläggen/bilderna och alla gamla kommentarer som inte passade med vårat liv tillsammans (tycker jag iaf). Så jag har inte förbjudit honom att blogga! Men efter allt tjafs med den förra så har han i alla fall inte gjort det.

En liten update! Sökte hjälp och fick prata om problemet med en utbildad utomstående. Har pratat med min sambo också, så han är med på noterna. Allt han gjort har inte varit ok, men jag har inte kunnat hantera det något vidare heller… Problemet med svartsjukan bottnar i andra saker som jag jobbar med, jag ska lära mig att tänka annorlunda om framför allt mig själv nu. Det är tufft men det lönar sig :) Kram

Underbart att höra att du sökte hjälp. Önskar dig lycka till o varma kramar

Tack! :)

#9 Härligt att det är på bättringsvägen, hoppas det fortsätter så :)

Jag tycker att många av sakerna du beskrev är respektlösa och sådant jag inte skulle acceptera. Visst får man ha kompisar, men gamla flick-pojkvänner o flammor tycker jag man håller på avstånd självmant. Den ena ska inte gå och känna att det är jobbigt när den andra umgås med ex, hur man än känner tycker jag att man ska vara överrens från början så att det inte blir jobbigt senare. Min pojkvän hade en bildmapp på sitt "ex", blogg osv, men det tag han bort självmant, jag skulle aldrig tvingat till det då skulle jag känt mig hemsk, tycker att han får ta bort sånt självmant om han vill och det känns ok. Jag själv skulle aldrig ha någon kontakt med gamla killar jag kan ha gillat även om det inte ens hänt något, för att jag tycker det är mest respektfullt. Tyvärr hinner inte alla komma till tanken att "om jag gör detta nu, hur skulle min partner då känna? och skulle jag tycka att det är okej om min partner gjorde likadant mot mig". Det är vad vi har varit överrens om och jag tror att det är bäst om man är på samma våglängd när det gäller sånt.

#12 Mm, det fanns en hel del som inte funkade mellan mig o sambon där i början. Vi har båda sårat varandra på helt olika sätt. Skulle han ha fortsatt göra sånt där som han gjorde då så hade vi inte kunnat fortsätta. Jag tycker inte alls att man ska acceptera vad som helst! Min sambo har också lärt sig ett och annat :)

Det mesta av det som rörde till det mellan oss hände under 2009 och jag satt fortfarande och ältade i december 2010 (då jag skrev min trådstart). Svar från er här på forumet fick mig att stanna upp och inse att händelserna då var inte okej men att jag behövde gå vidare, och det var då verkligen på tiden…

#13 Ja, jag tycker inte heller man ska acceptera vad som helst, båda måste ju må bra. Därför måste man berätta sånt som inte känns bra och hoppas att det blir förändring, annars får man gå vidare.

Loggade in mig och kom ihåg min gamla tråd… Så här gick det!

Vi skaffade barn och ungefär 9 månader senare så gjorde jag slut. Ett beslut som jag inte ångrat en enda gång.

Det som hände var att min självkänsla blev mycket bättre efter att ha fått hjälp och under de första månaderna med bebis så backade han undan otroligt mycket, för mycket. Jag fick inget stöd, det kändes som att jag hade två barn. Vi gick tillsammans och pratade med en psykolog och då insåg jag verkligen att han aldrig kommer bli den jag hoppats på. Nu menar jag inte att jag ville att han skulle vara någon annan! Men jag trodde nog att han kunde "skärpa till sig" eller "lära sig" men psykologen fick mig att inse att jag antingen får acceptera eller avsluta. Jag tänkte på det flera månader och hade nog kunnat grubbla ännu längre men en dag så bröt jag ihop och sa att jag inte ville mer och det kändes faktiskt så befriande…

Ja, så kan det gå. Livet. Jag har ett underbart barn :) Om det är något jag ångrar så är det att jag inte såg till att få hjälp med självkänslan tidigare.

Åh, ja tänk vad livet har med sig.. Glad att du hittat rätt och att det löst sig. <3