Den kan ha spruckit, en liten repa. Ett litet hål? Det hände mig med. Jag hade dock turen att jag inte blev gravid, nu har jag pstav för man ska INTE lite på kondomer för att skydda mot graviditet.

Hade jag varit du hade jag pratat med min mamma, dock står jag min mamma väldigt nära och vet inte hur din relation ser ut. Du kan även prata med skolsyster eller umo! :)

Lycka till! Är inte längre än ett telefonsamtal bort om du behöver prata!

detta är en stor fråga, för det gäller ju både dig och ditt barns framtid  ( om du nu behåller det ). Nu kommer du tvingas att tänka inom vuxna mått, vilket kan bli väldigt jobbigt.

Om du inte gör abort så borde du prata med din mamma om detta, eller nån annan nära släkting. Samt prata med din " pojkvän", var beredd att han kanske inte klarar av detta - av vad jag sett så verkar det ofta bli så tyvärr.

Det enda jag personligen kan säga är att nu kommer du få vara mycket stark, för chansen är stor att det här blir en mycket jobbig tid i början.

Du har rätt att få samtalsstöd av kuratorer etc, prata med ungdomsmottagningen. Och gör det så fort som möjligt, de kan hjälpa dig att reda ut dina valmöjligheter och hur lång tid du har på dig. Låt dig inte övertalas att göra något som känns fel (du kommer garanterat att möta starka åsikter), varken åt det ena eller det andra hållet, men var beredd på att ta konsekvenserna - inget av valen är tyvärr lätt och båda måste man leva med resten av sitt liv. Lycka till, oavsett vad du väljer, och stor kram!

Om du behåller var ska du då bo? Var ska du jobba? Var ska din pojkvän jobba? Hur går det med skolan för er båda? Det är inte bara att "skaffa" och sen lita på att samhället ska betala allt för en.

Följer

#4 Fast i mina ögon handlar det inte om "bara att "skaffa"" när det handlar om en redan påbörjad graviditet. Jag får väl tillägga att mina skattepengar mer än gärna får gå till de som verkligen behöver stöd; jag missunnar inte en ung mamma ekonomisk hjälp med blöjor, mat och logi på min bekostnad när hon gått och råkat bli gravid (på trots av skydd, dessutom). Självklart är det viktiga frågor att överväga, men man kan inte förvänta sig att besitta svar på alla livsfrågor när man är 15. Eller 25. Förälder eller ej. Och dessa frågor kan ställas utan pekpinnar ;) För mig är allt det där praktiska som sagt naturligtvis oerhört viktigt att ta sig en rejäl funderare över - men i sammanhanget trots allt på något sätt sekundärt.

Prata med någon vuxen du har förtroende för. Din mamma eller npgon annan, och en kurator som du kan få prara med via ungdomsmottagningen. De är vana med denhär problematiken ich kan hjälpa dig komma fram till bästa möjliga.

Vill du verkligen ha ett barn då? vet du vad det innebär? Vet du hur man måst eleva osv:)? fördelar och nackdelar detta är stora frågor du måste ställa dig. vill du leva på nån annan? Kommer du kunna ge barnet bästa livet eller bara ett fattigt? Rekommenderar att du tänker igenom detta innan du beslutar dig för något alls<:)

#6 Visst finns det men det är knappast för sent för abort därav ordvalet skaffa. Jag antar att dem använde kondom pga att dem inte vill ha barn ex. Och ja, förhoppningsvis vet en äldre mer om livet men bara för att ung kan man inte dumpa över ansvaret på andra. Anser man sig gammal nog att ha sex får man vara beredd på konsekvenserna, i detta fall ett foster.

Hej alla, jag har pratat med fostrets pappa, han blev förvånad, men glad! Har pratat med mamma också , hon sa att det var mitt beslut , men att det även kommer bli tuffa stunder osv.. Jag ska tänka på saken ..

#10 finns som stöd! Lycka till! Du är tuff, du klarar det! :)

Hur du än gör kommer det att bli tufft. Jättebra att du har pratat med pojkvännen och din mamma och att de stöttar dig. När man ska fatta ett svårt beslut är det jättebra att prata med andra, inte minst för att man får formulera sina tankar högt och tvingas forma dem till logiskt sammanhängande meningar. Jag tror också det vore jättebra om du gick till ungdomsmottagningen direkt på måndag och diskuterade med en kurator där också. När man vänder och vrider på något brukar svaret börja utkristallisera sig efter ett tag.

Och en tröst kan vara att när du väl har fattat beslutet så är det rätt beslut för dig.

Följer :)

Härligt med sådant stöd! :)

Hoppas du kommer fram till ett beslut som känns okej för dej :)

Har nog tagit mitt beslut, jag vill behålla bebisen En del kanske är emot detta Men jag tänker faktiskt framåt, alla fördelar OCH nackdelar med detta Kommer kanske bli tufft med skola, och allt. Men jag vill Göra det bästa för både mig & barnet, så jag har tänkt bo hemma hos mamma, både mina föräldrar och min pojkväns föräldrar kommer stödja oss genom detta! Ni får tycka vad ni vill, men jag kommer bli en stolt mamma!

*Stolt barn.

#16

Lycka till, och jag ska inte döma dig :)

Lycka till:)!!!

Stort lycka till! Det blir säkert jättebra, du verkar ha bra stöd från alla .

Ta hand om dig och lycka till!

En sån mamma skulle man vilja ha :-). Du låter som att du är tämligen säker och då tar man nog bäst beslut. Att föräldrargänget är med på det kommer vara guld värt! Du kommer säkert träffa på mpnga fördomar, så brukar det bli om man gör saker som inte helt passar i Svenssonmallen. Och en del saker bli tuffa. Å andra sidan kommer alla träffa på tuffa utmaningar i sina liv, av olika sorter och vid olika tider. Ett barn är en mycket mycket fin tuff utmaning. Lycka till!

Vem ska stå för alla kostnader? Dina föräldrar och hans? Vad ska du göra när fostrets pappa kanske inte orkar att va en pappa?

#23 Då blir hon en av många ensamstående mödrar… förhoppningsvis med hans föräldrar och sina bakom sig. Man kan tycka vad man vill, det förändrar inte TS situation eller valet hon gör :) Det är fint att hon får stöd.

# 23 Tja, ungefär samma sak som jag gjorde när jag, 41 år gammal, blev lämnad av mina barns far och med mycket dålig ekonomi. Man gör sitt bästa med de medel man har helt enkelt! Det finns inga garantier i livet, lika lite när man är 70 som när man är 12.

#25 Men som 41 åring har man, förhoppningsvis, jobb och egen bostad och så man inte bor hemma och snyltar på andra.

Jobb är det många som inte har och bostad har man i allmänhet inte när man är mitt i en separation.

#26 att bo tillsammans flera generationer, för att man vill det och tycker om varandra och hjälper varandra har då inget med snylta att göra ! Om nån av mina döttrar (18 och 20) fick barn och ville bo här hemma ett tag skulle jag tycka det var fantastiskt! Då skulle jag få så bra möjlighet till att umgås med barnbarnet förutom andra fördelar.

26 min bror, hans fru och deras barn bor hos mina föräldrar i deras villa.

Bror har fast jobb och dom betalar sin del av allt.  Dessutom hjälps alla åt i hushållet. 

Hur är det att snylta?

'Snylta' är ett väldigt fult ord som rakt säger att man är ovälkommen och 'stannat för länge' på andras bekostnad.

Att låta sådär otrevlig och negativ då det till synes finns en massa stöd till tjejen tycker jag är verkligen onödigt. Och jag tror hon har någon form av verklighets förankring så behovet att skrämma upp någon finns inte. Om det inte finns något bidragande i det man skriver som kan hjälpa så kan det vara bättre att lämna ämnet.

Grattis till graviditeten och hoppas att allt går bra! :) jag råder dig att göra allt du kan för att klara gymnasiet. Det är så skönt att slippa göra det senare… Generationsboende är fantastiskt tycker jag! Skulle gärna se mer sånt. Tror det är rätt sätt rent biologiskt. Förr bodde ju alla i flera generationer. :)

ts, Ursäkta för att jag ifrågasätter men du fick reda på att du var gravid en dag och bestämde dej, nästa? Jag tycker det är ett väldigt stort beslut och om du inte vill abortera så se över möjligheterna med adoption. Hur långt gången är du? Vad är dina planer för framtiden med jobb osv. Har du gått till barnmorska och kollat hur barnet mår, eller om det ens är ett barn? Jag tycker att en dag är för lite för ett sånt stort beslut. Iallafall en vecka så att du kan föreställa dej hur det kommer bli i framtiden med allt. Du måste vara säker på att du verkligen är redo. Du får inte ångra dej i efterhand. Du kan inte ångra dej i efterhand. 

Och lycka till.

#32 Jag får en känsla av att du inte hade tyckt att det var för snabbt om beslutet hade varit att hon skulle göra abort… Vad som är rätt för en person i det här fallet är inte nödvändigtvis rätt för en annan. Jag tycker att det känns som ett genomtänkt beslut. Och inte tusan ångrar man ett barn man har behållt, däremot kan man säkert ångra en abort eller adoption.

#33 Jag är emot abort, men tycker ändå en person har rätt att välja iallafall när man medvetet valt att använda kondom. Jag är ungefär ett år yngre än ts(beror på om ts är 99 eller 98) och hade jag blivit gravid nu så hade jag nog (ganska säkert) adopterat bort barnet. Men det är ett väldigt stort ansvar och det förstår säkert ts, men då måste man också vara medveten om alla saker man väljer bort iochmed att få barn så tidigt. Bara graviditeten är ett helvete och det vet jag från min syster som fick sitt barn ca 2 1/2 månader sedan. Sedan i början kommer man aldrig få sova mer än 4 timmar i taget för att babyn måste ha mat hela tiden. Man kommer inte kunna plugga då, iallafall inte det första året och isåfall måste man skaffa en jäkligt bra heltidsnanny. Och det är väldigt dyrt, speciellt för en person som inte jobbar. Allt jag säjer är att det är ett stort beslut och man ska tänka igenom det många gånger innan man bestämmer sej.

ts, vad menar du med "det började förra månaden då min "pojkvän" började hålla på med mig och det slutade med sex." ? Du var väl involverad också och hur menar du med citationstecken vid pojkvän? Ursäkta om jag verkar pushy (till alla) men han har ju minst lika stor del som du i det här och det måste ju bli så bra som det bara kan.

Men alltså, allas liv artar sig olika och inte alltid på det sättet man tänkt sig. Jag är 34 och vill gärna ha barn, och kan känna nu att jag skulle vilja ha "klarat av" det tidigare i livet, men nu blev det inte så. Massor av folk jag känner har små barn och klarar ändå av att läsa på högskolor och universitet. De lär (förhoppningsvis) att prioritera sin tid så de hinner med, och är jäkligt effektiva när de är i skolan. TS är så ung nu att hon fortfarande kommer att vara ung när barnet är såpass gammalt att det kan vara utan sin mamma en hel dag. Dessutom har TS så mycket familjestöd som man bara kan ha.

Jag kan bara säga grattis och önska all lycka till :) Jag tror du kommer klara det bra!

Som 3- barnsmamma tänker jag att adoptera bort måste vara det absolut hemskaste alternativet. Då ska man gå klart hela graviditeten och föda fram barnet och sen bli av med det. Hemskt traumatiskt och tänker jag den yttersta nödlösning om man verkligen verkligen inte kan ta hand om ett barn och graviditeten har gått för långt för abort. Ts verkar ha möjlighet och vilja att ta hand om barnet och skulle även hinna göra abort om inte.

Jag skulle hellre göra abort än adoptera bort mitt barn, men. Man kan faktiskt ångra sig när man fött barnet. Om TS inser längre fram att det inte fungerar så kan man hitta en stödfamilj för att avlasta modern eller en ny familj åt barnet.

34 Att adoptera är en av de svåraste saker en mamma kan göra. Så tillåt mig tvivla att det är det alternativ du faktiskt hade valt

Ja okej men jag hade inte aborterat och jag vet att det är svårt, (tv-program) hehe men det måste ju ändå vara rätt val i slutändan. Ursäkta, jag har inte varit gravid så jag vet ju inte riktigt hur det är. Men ts verkar ju iallafall ha mycket stöd från sin familj, bra att dem förväntar dej göra ett val och inte bara gör det åt dej. Jag säjer bara lycka till, och uppdatera gärna ts. 🙂

Lycka till🙂

Jag genomgick abort för 3 år sen. Det var helt klart rätt, jag hade aldrig klarat det så som allt är nu. Så det var ett bra beslut av den som tog det… MEN jag har fortfarande inte kommit över det ens lite grann, jag plågas fortfarande av det ibland om nätterna, när jag tänker på hur mycket jag verkligen ville behålla. Så man måste verkligen vara säker på hur man ska göra, för det går inte att få ogjort, oavsett vad man gör. Lycka till, med allt.

Följer!

Styrkekramar till dig :)

#34 Det är klart att man kan plugga under barnets första år. Skulle vi hamna i den situationen innan jag blivit examinerad så skulle jag bara ta ut föräldraledighet för en termin, och sen skulle min man få ta resten till den dag barnet börjar på förskola. Och sen är det ju sommarlov också vilket är nästan 3 månader långt. Nu är ju TS pojkvän bara 16 och behöver gå i skola han med, men de har stöd från sina föräldrar som vill hjälpa till. Många skolor är öppna för att man tar med sig sina barn till skolan också om det skulle behövas. Skolans mål är ju ändå att så många som möjligt ska gå ut med slutbetyg.

Jag önskar dig all lycka till TS 🙂

Hur går det?:)