I min bekantskapskrets är det tvärt om.
BDSM är det ingen som reagerar på, otrohet däremot är bannlyst.

Kanske en förklaring kan vara att fler kan identifiera sig med den otrogna?  Statistiskt är mer än hälften någon gång otrogna, inte lika vanligt att ägna sig åt BDSM.

Dock tycker jag inte det verkar vara så att folk generellt sett ser lätt på otrohet så som du beskriver det. Det har inte jag stött på i alla fall.

Jag har väldigt svårt att förstå att någon kan gilla att få smisk, men tydligen är det så och då är det väl bara att smiska på sålänge alla inblandade mår bra av det. För egen del skulle jag bli skitsur och totalt avtänd och tycker inte ens om att föreställa mig situationen och slipper gärna höra om andras sexliv sålänge det inte är något jag själv är nyfiken på.

Ja, det är väl mer socialt accepterat med otrohet. Argumenten "det var ju på fyllan", "engångsgrej", "det som händer på båten stannar på båten (gällande sperma-/fyllekryssningarna över Östersjön)" är ju ganska vanliga.

Men fortfarande idag blir folk chockade över bdsm-förhållanden. Blir de lika chockade över homo- eller bisexuella förhållanden?

för mig är inte otrohet mer accepterat än bdsm. Men däremot är jag ganska ointresserad av att höra vad för typ av sex mina vänner ägnar sig åt. Vare sig det är bdsm, partnerbyte eller missionären med släkt lampa hemma i sovrummet. Så på så sätt kanske jag kan verka "chockad" om folk börjar prata med mig om att dom gillar bdsm - för att jag inte tycker det angår mig.

3 det är ingen universal sanning som sagt.

#Hur kommer det sig att det verkar vara mer ok att gå bakom ryggen på sin partner/dejt (för att man har så himla stor sexlust) men blir chockad om någon i deras närhet (gud förbjude) skulle visa sig vara intresserad av lite grövre varianter av sex än den gängse vaniljvarianten. #

Du, det enda jag kan säga är att det borde du fråga henne  ;D Jag förstår dock att det är både frustrerande och förbryllande. Känns smått meingslöst att fortsätta sdåana diskussioner med henne/de.

Oh, sen håller jag med om att innom vissa kretsar så är "det som händer på korfu stannar på korfu" rätt vanligt. Precis som min gammelmormor skulle fasat över mitt rakade kön så fasade nog mamma över att jag ens uttalade ordet "analsex" och jag vågar inte ens tänka på vad nytt mina barn och barnbarn kommer mer. BDSM är ju inget nytt, inte heller analsex, men att prata öppet om det och släppa in det i svnesonns-sovrummet är nog ganska nytt för de äldre generationerna (dit räknar jag även mig själv som  gränslandet). Okunskap helt enkelt. Och ja, jag tyckte homosex var ungefär det äckligaste i universum….och skitkonstigt, varför skulle jag inte ha tyckt det? när jag var 7 år och det fortfarande var 80-talet. Idag räknar jag mig som både bättre upplyst (kring både sex och relationer) och mindre brydd i vad andra gör i sovrummet (eller kösbordet eller trähästen). Så din väninna är kanske bara inte så äventyrlig och kanske lite insnöad på "sitt" men du har kanske öppnat en undermedveten dörr hos henne så vänta några år, så kanske ni snart kna ha ett större och mer givande utbyte i ämnet…

Jag känner inte heller igen den bilden. I min bekantskapskrets anses det nog generellt att det viktigaste i alla relationer är att alla är överens och tycker det känns bra. Vet ingen som tycker det är ok att vara otrogen, däremot finns det nog rätt hög tolerans för att folk är olika i sovrummet (eller var man nu är). Sen brukar vi ju inte delge varandra några detaljer om vad vi har för oss förstås, det är ju rätt privat.

Så jag vet inte om det är jag som har ovanligt toleranta bekanta eller om det är din omgivning som är den ovanliga.

Då är det rätt intressant att så många då faktiskt är otrogna på just utlandsresor, fyllekryssningar m.m. Och på de kvinnodominerade arbetsplatserna jag jobbat på har det varit ganska mycket antydningar åt sådant. Män gör det säkert också på sina könsdominerade arbetsplatser, så men där har jag inte jobbat ännu :D.
Och av den enda gången jag själv åkt på kryssning (av helt andra skäl än att vara otrogen) så fick jag rejäl avsmak. Just därför att jag såg folk med vigselring före och efter vi kom tillbaks i hamn, men när man såg dom på båten under resan syntes tydliga "ringmärken" då de tagit bort den.
Sen kan vi ju ta Kanal 5:s program "Färjan" då var det ju en hel del av de som skrev till 5an som ansåg att kanal 5 hade förstört deras förhållanden, genom att t ex visa när de raggade på andra eller faktiskt var otrogna.
Och det är underhållningsprogram folk tittar på, vilket ju bara ökar acceptansgraden.
Eller har jag helt fel då?

Och skulle ett homo- eller bisexuellt par idag visa sin kärlek för varandra så är det inte många som reagerar (en del men långt ifrån alla), men skulle jag öppet visa min kärlek till min fru genom att gå med henne i koppel eller handbojor ute på stan eller att hon inte skulle dölja de blåmärken som blir efter dylika lekar (av kärlek förstås, ingen misshandel) så skulle folk höja väldigt på ögonbrynen eller börja ogilla det.
Eller?

Och vad gäller att det verkar vara ok att vara otrogen. Ser vi i listan här finns det ill och med en tråd på ämnet om det är ok att vara otrogen om ingen får veta. Där en del folk röstat ja och dylikt och uppenbarligen ganska många har varit otrogna.

# 10 
Bara för att många varit otrogna behöver det inte betyda att de tycker det är OK att vara det.

Ja, det är förmodligen fler som är otrogna än som har avancerat BDSM-sex. Men jag uppfattade inte din fråga som att det handlade om hur många som ägnar sig åt en viss aktivitet, utan huruvida deras omgivning ser det som ok eller inte.

Människor gör många saker som både de själva och andra egentligen anser är förkastliga. Så komplicerade är vi.

Men jag tycker fortfarande det låter märkligt att så många av dina kollegor uttrycker att de tycker det är ok att andra är otrogna.

Nej, otrohet är aldrig ok! Vad man sedan har för sexuella preferenser är något helt annat, fetischera mera! ;)

10 Att det är fler som är otrogna säger jag inte emot. Men det var inte det till första inlägg handlade om. Och självklart skulle folk reagera om ni guck ut med koppel, eftersom man aldrig ser sådant. Du kan ju inte vänta dig att folk inte reagerar på det som är ovanligt. Skulle ni gå samma runda med koppel under ett år och samma folk ser er, slutar folk reagera. Angående blåmärken så är det bra att folk reagerar. Hur tusan ska dom veta att din tjej fått det genom sexlek istället för misshandel? Misshandel är trots alltvanligare. Att otrohet är vanligast betyder inte att det är accepterat. Att bdsm får folk att reagera betyder inte att folk är emot det, de bara känner inte till det.

Jag skulle titta på er som gick med folk i koppel men bry mig, nej inte direkt. Man tittar för, som Hera påpekar det så bra- det är ovant att se. Jag glodde ögonen ur mig som liten varenda gång jag såg punkare med tuppkam, inte för att jag ogillade eller fördömde utan för att det såg så häftigt ut ochdet lockade en verkligen till att titta- samtidigt osm det var så förbjudet att göra just det.

Angående otrohet om ingen fick veta- att folk svarar ja där betyder inte att de ÄR otrogna, folk verkar inte förstå den biten. Så att svara ja eller kanske där betyder inte att man ÄR otrogen eller tycker att otrohet är okej, men man kanske inte är lika säker på att man skulle kunna mostå om detn möjligheten uppstod. Betyder inte att det är okej. DÄREMOT känner jag igen mig i din beskrivning av en kvinnlig arbetsplats…

JAg ogillar sexistiskt prat men där jag arbetat där det mest varit Kvinnor har man pratat mer "öppet" om sådant och då tyckte väl jag som kvinna inte att det var okej, men man ställer sig inte och fördömer andra när de berättar/pratar om det. Sen kan man skämta om det och det blir lite "råare" än det kanske borde bli. Jag har hört kolegor som är gifta skämt om vilka killar de vill "sätta på", vilket jag inte alls, någonsin, tänker gå in på själv…för ärligt, sånt funderar jag inte på. Dåär jag ändå en av de som tryckte på "kanske" i "otrogen om ingen får veta-tråden". JAg harinte varit otrogen och har inga planer på att vara det, men i den fabricerade, helt påhittade situationen som man aldrig kan vara säker på- då ingen någonsin kan få veta- så kanske, Vad vet jag. Den situationen att ingen garanterat aldrig får veta finns ju inte.

Det är inget jag har märkt av i min bekantskapskrets.

Ja jag skulle reagera om jag såg nån med jättemycket blåmärken. Det tycker jag alla ska göra Min kompis blev ju misshandlad av sin kille. Hon hade en massa blåmärken, och avtryck från händer och fingrar som nypit henne lite varstans. Inte tänker jag att jo hon ville nog bli slagen sparkad och nypen. Ska man tänka så jämt får ju inte den som verkligen blir misshandlad hjälp.

Jag hjälpte henne att komma ifrån denna kille och hon är mig väldigt tacksam.

Det är bättre att ingripa än att inget göra vid misstänkt misshandel.  Visst kan det vara så att den med blåmärken har det frivilligt. Men då man inte vet så ignorerar man inte

"Folk får gärna sätta på varandra på köksbordet i gummistövlar och sydväst, om det gör dem lyckliga" Alltså, vad folk gör i sängkammaren bekymrar inte mig eller mina kompisar, så länge båda parter är med på det. Däremot har jag svårt att fatta långvariga affärer bakom ryggen på sin partner. Varför väljer man inte att avsluta relationen. Däremot dömer jag ingen, känslolivet har en tendens att stänga av hjärnan. Vi alla är människor och som människor har vi saker i våra liv som styr känslolivet och det är långt ifrån alltid som det ligger någon logik i de beslut som vi tar, utifrån känslorna

Tycker trådens tema är att jämföra päron med inneskor.

#19 😂

Jag har flera bekanta som har öppet sexliv o parbyten. Sen är det dom som gärna går bakom ryggen men inte just för att dom har annat behov/BDSM. För mig skulle jag inte vilja dela min partner eller kunna njuta fullt ut med någon annan än min man. Att vara otrogen finns inte på kartan för mig helt enkel. Men visst är det dom som anser att BDSM är mer för ha vid sidan om, medans jag anser att det har man öppet med sin partner om man trivs med det.