Det där problemet har jag hört om förut, men i det fallet handlade det om kaniner och hundar. Jag tror att det bästa var att ha nolltolerans mot ungarna (dvs, låt dem aldrig leka med katten alls), samt även prata med deras föräldrar om att det är störande och var tydlig med att du vill att de tar tag i det.

Var väldigt tråkig och väldigt konsekvent. Om om verkligen alldrig får leka med katten och alldrig får vara på tomten då tror kag dom ger sig. Varenda gång du ser dom i trädgården så ut o säg vänligt men bestämt att detta är våran ttädgård och vi har bestämt att ni inte får vara här.

Säg nej, katter är er och vill dem "hålla på" med en katt får dem köpa en egen. Smäll sedan igen dörren framför ansiktet på dem.

Tack för era svar. Dock ser jag ett problem angående vart katten befinner sig och att vi ska hålla katten borta från dom. Och det är ju att katten går vart den vill. Är den ute och ungarna kommer så kanske den går åt det hållet. Men jo att surra med föräldrarna borde ju funka kanske.

Ge föräldrarna en uppfostringsbok skriven av Anna Walhgren och se om dem förstår piken.

hahahahahahahahaha,…men herreguuud. STÖR det vekrligne så mycket att ett par småungar går på er tomt och vill klappa på katten. KATTEN går ju vart fan den vill. du tror itne DEN stör andra då? Eller är det bara katters rättigheter att röra sig fritt, men barn, som man kan kommunicera med och som INTE bajsar i ens rabatt, de ska minsan "hålla sig på sin tomt och köpa sig en egen katt"

an förstå att man inte vill leka med barn om mna nu hatar barn, men jag skulle gå för bra grannsämja och faktiskt ta till mig barnen. Om några år är de vuxna och går inte längre på er tomt och kommer garanterat inte att ringa på dörrenf ör att få leka med katten. Tänk dig själv som den gamla tanten i Lotta på bråkmarkargatan: du kan va en surkärring i dörren brevid eller någonsom påverkar dessa ungar på ett positivt sätt.Eller bara ryta ifrån men då ska även ni kanske fundea över vad er katt gör på andras tomter…menar…efterosm ni har så dålig kontroll på den. 

Barn i den åldern är rätt fram, ihärdiga, nyfikna och ofta, ÄLSKAR djur. De är också ännu inte sådär blyga och tycker att allat är pinsamt. Om något år…som sagt, kommer ni knappt se röken av dem ever again.

#6 Det som är störande är att ungarna gått dit flertalet gånger efter upprepande nej. Jag stör mig otroligt på småungar som ska ge min häst gräs, jag ryter alltid till om att inte göra det. Inte fasiken matar man andras djur utan tillåtelse precis som att jag inte bjuder nötter och grejer på främmande barn.  Jag är gärna en surkärring för mina djurs bästa!

#5 hahahha. Den var rolig. #6 visst, är katten ute så får dom göra vad dom vill, inte min huvudvärk då jag inte släpper ut henne. Men när dom börjar ringa på dörren för att katten ska komma ut så börjar man undrar dels varför föräldrarna tillåter det ens, och om föräldrarna faktiskt kanske skulle engagera sig. Sen, varför ska vi inte kunna få sitta på vår uteplats ifred? Varför ska vi underhålla andras ungar? Du får gärna komma och underhålla dom så ska vi se vad du tycker efter 30 minuter.

Dags att investera i rörelsekänsliga vattensprinklers att ha på tomten kanske?😂

#6 Problemet är väl inte om de klappar på katten när den är ute, utan att de kommer och ringer på och vistas på deras tomt för att få leka med katten. Det är stor skillnad!

http://kanin.ifokus.se/discussions/51bdc9fb8e0e7428be00260f-jobbig-grannbarn

Denna tänkte jag på.

Jag har svängdörrar på min gård också, och det är INTE uppskattat. Min gård = Min hyra. De har egna gårdar, eller allmänna lekparker att hålla till vid. Min gård är min viloplats. Hade jag velat haft en massa ungar på den, så hade jag skaffat en bunt - inte en.

Tycker det hör till ren hyfs att FRÅGA först. OCH förstå NEJ.

Du ska tala med föräldrarna i första hand. Sedan riva i ordentligt till ungarna. 

Jag lyfte ut två ungar häromdagen. Och invandrarbarnen är livrädda för min lilla hund, ändå lämnar de grinden på vid gavel.

Så då pratar man med föräldrarna så de får prata med barnen, vågar slå vad om att man inte föröktgå den vägen i det här fallet utan bara gnäller på att föräldrarna är dåliga som låter ungarna ränna lös(som en katt…ungefär).

Nu blir jag tokig. Ung******** kommer bara huxflux in. Inge hyss eller vett. Jag bad dom försvinna. #13 jag har inte gått den vägen. Men jag vet andra som gjort det. Har du nå mer du vill gorma om? Annars är du välkommen att komma hit och leka med ungarna. Men det vill du knappast göra.

14 Men säg då till föräldrarna. Tydligen lyssnar barnen inte på dig. 

Händdr inget efter det får du säga till hyresvärden.

Skadedjur får man ta bort. ;-)

Säg till barnen på skarpen så förstår dem:) på sin tomt måste man få vara ifred om man vill det:)!

Jag tycker också det är jobbigt när jag haft andras barn som kommit och velat leka med mina illrar men jag håller verkligen med om att det nog inte är värre det än en katt som kanske går in och ut som den vill i andras trädgårdar, bajsar i rabatterna och kanske tom går in i andras lägenheter- utan att ringa på! ;) Jag lovar att katten också är jäkligt dålig på att respektera ett nej.

Men gisses, ni kan väll ändå inte jämför katten och barnen? Barnen kan man säga till och de är ändå människor. De kan förstå vad man ska och inte ska göra. Klart man inte kan hindra dem från att vara med katten om katten är ute på deras tomt. Men är det ett problem får man väll börja ha katten som innekatt.

Jo man kna jämföra katten och barnen- barn MÅSTE man låta "springa fritt" men en katt har itne den rättigheten i lagens ögon. Då menar jag inte att barnen har rätt att gå på tomten utan lov- en de har ju som sagt mun och kan därför be om lov att besöka katten, grannen osv.

#14 Gormar väl inte mer än du gör. Jag var bara 100% säker på att du som gnällde om dåliga föräldrar inte ens pratat med dem om problemet. Sen tänker jag lite att hur hanterar de du är inneboende hos ungarna? Eftersom de börjat bete sig såhär till att börja med.

Men jag skulle gå över och ta ett snack med föräldrarna, speciellt nu när de just "bara knatat in". Lixom nte på ett otrevligt men ändå rätt fram sätt säga att du värderar din ensamhet och "arbetsro" eller något, att du själv inte har barn och valt det eller något. Beskriva det barnen gör och varför det är ett problem för dig- så kan förläldrarna antingen vara skitkassa eller faktiskt prata med ungarna.

…och då kankse föräldrarna i samma veva passa på att berätta vad de tycker om den lösgående katten 🤪Win win alltså! 😎

nä men på allvar, de flesta vuxna skulle ju lyssna på sin granne om de hade klagomål på deras ungar om det handlar om intrång. Så ge dem en chans att visa vad de går för innan du utnämner dem till dåliga föräldrar som inte kan uppfostra sina barn.

Men en katt stör ju typ ingenting… Och går att skrämma bort hyfsat enkelt. Har bott i villaområden. Ja, det finns de som tycker att katter stör, men försår ändå inte att jämföra dem med barn… Det är inte alls samma sak… Barn behöver inte alla såeinga vind för våg.

#21 man är nog ganska naiv om man inte tror att lösgående katter stör. Det är många som faktiskt hatar katter. Som sprutar vatten på dom, är förbannade för att de skiter i rabatterna, kastar saker efter katterna och tom är fysiskt elaka mot dom- speciellt om dom kliver in i fel hus. Hur jag vet detta? För att jag har hört folk prata om katter på detta vis under många, många år. Olika människor, i olika städer, i olika boenden. Och ser man till lagen så får inte katter vistas ute utan uppsyn. Tycker man att barnen är jobbiga kanske man först och främst ska begränsa kattens utevistelse så att barnen inte får fri tillgång till katten bara den är ute. Och förstås prata med föräldrarna.

21 nog tusan stör dom. Allra härligast är när dom går in i andras hus och pissar. När de skiter i barnens sandlådor.  När de anfaller ens hund eller sätter sig i benet på en.

Enligt mig ska man inte ha katt om man släpper ut den ensam. Det är inte att ta sitt ansvar.

JAg älskar katt och har haft både inne och utekatt, men eftersträvar att ha innekatt. Bor i lägenhet och har en katt som ofta passerar min trädgård och för mig är det mest kul. Jag hatar ju inte katter men har upplevt folk som gjort helt sjuka saker mot utekatter- preparerat matotr med medel som gör att katten kan tappa luktsinnet, fångat in dme i burar (som är till för vilda, övergivna katter) och låtit dem sitta där och frysa ihjäl i smällkalla vintern.

Barn springer runt, man kan inte förvänta sig att barn enbart är på sin ege tomt, så är det bara. Det är kanske fräsmt därför man, om man avskyr barn, inte ska bo nära ett dagis, skola, ellerdär det är populärt för barnfamiljer att bo. Men steg ett att ens försöka lösa problemet är ju att ta ett snack med föräldrarna.

Mina föräldrar bröt ner det väldigt enkelt för mig och mina syskon: Har fmailjen inte själv barn då går och leker man inte på deras tomt (hade de barn så var de ju oftast kompisar som i sin tur ändå sprang på vår tomt med). Så prata med föräldrarna, andra alternativet är väl att försöka finna ett annat sätt att se på "barn-pesten".

Barn som äslkar djur kommer att ta alla chanser att få klappa er katt. "de får väl kp ett eget djur". Ptja…det är så många barn fungerar. Jag skulle vara glad att de frågar innan, men om det är störande för er så säg att det är okej så kanske de int stör er på samma sätt? Eller är det just att de går in på er tomt som är själva problemet?

Sätt upp stängsel/staket, lås eventuell grind osv.

Men herregud! 😮

Det är väl klart att man kan neka barn att vara på ens tomt. Jag har 3 barn själv och dom vet vad som är Ditt, Mitt,  Vårt och Allas.

Löjligt att tjafsa om det. Barn behöver förstå när ett nej är ett nej.

Att jämföra dom med katter av alla djur som gör det dom vill, inte stör dom med ett tjat heller.

Nej är nej men ibland måste man gå vägen via föräldrarna. TS satt och gnällde på att föräldrara msåte va rätt kassa, eftersom barnen beter sig såhär och de inte verkar ha koll på vad barnen gör. Då säger jag: Prata med föräldrarna så de får koll på vad ungarna gör och vet vad dessa grannar tycker om det.

Katter har inte enligt lag någon rättighet att gå runt som de vill, och de stör som sagt vissa personer, inte med tjat men med jamande (skönsången om våren oh yeah!), bajsande och kissande.

Barn gör vadå, de kommunicera,r men HERREGUD SÅ HEMSKT! :D Barnen söker kontakt, de säger nej- lyder barnen? Jag vet inte. Men TS verkar upprörd för att de frågar om och om och om och om igen. Ett naturligt beteende från barn om du frågar mig. Precis som en rabattbajsande katt, man får ta det med "ägaren".

Är själv väldigt van vid barn efter många år inom barnomsorgen. Dom ska ändå lära sig att ta ett nej. Och det är föräldrarnas sak att lära dom det.

Jag kan säga att stängsel finns så det är väl avgränsat. Angående katt och pissa och skita så gör denna katten som då att hon går ut på uteplatsen, kryper under staketet för att kolla läget, sedan kommer åter och ligger i skuggan och sover eller går in. Så det med pissa och skita gör hon i sin låda. Ungarna försökte idag att komma in hit, men dörren var låst. Familjen verkar ha varit borta en stund idag, så förutom det med dörren så har det varit lugnt. Förhoppningsvis kanske dom har lugnat sig. Eller så kanske föräldrarna bett dom lugnat sig. Och detta handlar inte för mig om dom vill klappa katten på sin gård eller inte, utan att dom inte respekterar nej eller att man säger att dom ska fråga om dom får komma över eller inte. Eller om man säger att katten inte ska ut eller dylikt.

Men du säger ju inte nej, du säger "kanske imorgon" klart att de kommer tillbaka imorgon då. Om du inte lindar in ditt nej i massa bomull så förstår de nog bättre. Var tydlig, tror inte att det har med föräldrarna att göra, jag tror att du inte sagt ifrån ordentligt.

Kan du inte bara säga att de kanske kan få leka med katten när den är ute med er? 

Säga att katten kan inte komma ut nu för att den är trött/sjuk whatever?

Man behöver ju inte vara otrevlig mot dem, även om jag kan förstå att det är frustrerande.

Antagligen är de jättefascinerade av katten då de kanske inte kan ha en egen?

Jag tycker INTE du ska ge dig in i någon diskussion alls om varför katten inte kan komma ut just nu. Säg istället tydligt och konsekvent att du/ni inte vill att de kommer in på tomten eller ringer på dörren. Att när katten kommer in på deras tomt kan de leka med den (så länge de är snällla mot den), men hemma hos er vill ni inte ha besök.

Om du börjar slira och säga att det kanske går bra ibland så kommer de att fortsätta försöka.