Jag hade inte heller kunnat vänja mig. Jag älskar tryggheten i att du han kommer hem varje dag och att vi sover tillsammans.

Nej jag vet inte! Är jätte svårt. Känner mej otrygg. Känns som det kvittar vad jag gör för när jag kommer hem på kvällen infinner sej den där känslan. Somnar sent och vaknar tidigt, allt är lite grått när han är borta och det kvittar om vi pratar i telefon 3 gånger om dagen.

Jag har vant mig. Men här är det borta 7 dagar, hemma 7. Är han bara hemma 4 dagar förstår jag om det känns lite kort, eller så är jag bara bortskämd med att ha min sambo hemma lika ofta som borta. Vi har varit tillsammans i 6 år och haft det såhär hela tiden. Nu har vi ett barn som blir 2 år i augusti och ett barn på väg i samma veva. Jag är alltså ensam hemmamamma varannan vecka. Men trivs bra med det. Jag tyckte det var svårt i början, när man var sådär nykär och bara ville träffas hela hela hela tiden. Nu är det jobbigast när han varit hemma extra länge och sedan åker iväg en vecka. Då känns 7 dagar väldigt långt. Jag ser ändå det positiva. Vi har ändå mycket mer ledig tid tillsammans än många andra par. Varannan vecka är vi ju båda hemma och är "lediga". Plus att det finns mycket tid till att umgås med andra då han är iväg. Utan att behöva ta någon hänsyn till någon annan. Kan han kanske vara ledig längre när han är hemma?

Det är väldigt olika hur han jobbar. Ibland är det 7/7 som din man , iblsnd 12/7 ibland 7/4 osv. Ibland förlänger de med e dag bara sådär och ibland kommer de hem en dag tidigare bara sådär. Det är lite vilda västern. Vi har vart sambos i 5år och levt "såhär" i 4år. Blev det lättare för dej när barnet kom?

En dle passar fr sånt där andra inte. Har vänner som säger att deras relationer får en krydda just pga att mannen är borta  ibland, man får sakna varandra. Men om man inte kan uppskatta dagarna när sambon är borta, allt blir grått…och det nsätan blir mer som sorg än saknad, så….då undrar jag hur du stått ut så länge? Mste ju avra jobbigt för din samboockså att du känner såhär och han älskar sitt jobb.

Kanske prata med någon profesionell om detta, gå in på varför du känne en sådan srg/skanad när han är borta, om du kan utveckla en sida som ändrar känslan/synen på hans frånvaro? :)

Du  verka rju försöka fylla din dag med annat.

Själv var att ha husdjur en Räddning för mig. JAg möts alltid av någon- min trogna gamla katt som jag skaffade när jag hade ett distansförhållande för tio år sedan. Att slippa sitta hemma i en helt tyst, tom lägenhet gör mycket. Att ha "någon" där som ligger och är varm i sängen, gör lite ljud när man sitter vid köksbordet…någon som möter en id dörren och är glad att du kommer hem.

Så att skaffa hund, kanin eller katt om du inte redan har det, är kanske en lösning?

#4 nej, jag hade redan vant mig innan vi fick barn. Att bli lämnad ensam med barn varannan vecka var nästan jobbigare än att bara vara ensam.

Kan tänka mej att det inte är helt lätt! Blir väl ett stort lass för dej att dra

När vår son var tonåring så arbetade min man utomlands ibland i långa perioder. Längsta gången han var borta var 3 månader. Från början var det planerat 3 veckor men jobbet blev fördröjt.

Jag tyckte det var jobbigt många gånger men han trivdes väldigt bra och både han och jag visste innerst inne att det inte skulle vara för evigt.

Företaget kursade och jag var överlycklig😃🤫

Eftersom din sambo älskar sitt jobb precis som min man gjorde så är det ju en svårare situation.

Jag resonerade som så att det var "hans tur" att göra vad han ville. Han har aldrig hindrat mig när jag studerat eller bytt jobb utan snarare peppat.

Min sambo jobbar borta ganska mycket, han är kapten på en fiskebåt. Vissa veckor försvinner han på söndagkväll och kommer hem fredagkväll i veckan efter. Ibland är han borta 14 dagar i sträck och ibland är han hemma 14 dagar i sträck.

Det jag tycker är värst är att man aldrig kan planera något eftersom jag inte vet om han kommer hem till helgen eller inte. Sommarsemester är inte heller att tänka på eftersom dom trålar havskräfta hela sommaren.

Nu har vi en dotter på 10 månader också och det var lite tufft när hon var nyfödd och hade kolik. Annars har jag vant mig och passar på att göra sådant han inte gillar att göra.

Jag bodde i Norge ett halvår också då vi bara sågs 3 ggr under den tiden 5-7 dagar varje gång sambon hälsade på.