De kanske tror det är känsligt för dig att prata om det direkt med dig? Jag som är hur plump som helst mellan varven hade garanterat frågat rakt ut. Men jag tror de inte vill såra dig, göra dig ledsen genom att dra upp det med dig.

Min uppfattning är att det är väldigt vanligt!

Jag själv har en kronisk tarmsjukdom och folk frågar lite lätt när man träffas hur det är och jag har inga problem att prata om det men så har jag fått höra i efterhand från min föräldrar att dom ofta får frågor om hur det verkligen är med mig och hur det går i skolan osv och att dom inte gärna vill fråga mig för dom tror att det skulle vara jobbigt för mig att prata om.

Känner som dig och blir irriterad när dom går bakom ryggen, dom kan ju liksom bara prata med mig! Är det jobbigt att prata om så säger jag väl det. Visst mina föräldrar vet hur det är med mig men den allra bästa källan att höra det ifrån är väl ifrån mig?

Så nej, jag tycker inte att du är överkänslig alls!

Jag hade ju frågat dig om jag ens hade varit nyfiken men tycker du är lite känslig kanske ;) Vissa vet inte hur de ska ta upp det mig dig/dom kanske tror du inte vill prata om det, att det är ett känsligt ämne. Du kanske inte gillar det för det är inte kul att vara sjukskriven länge osv. Jobbigt samtalsämne osv

Jag tror de inte vågar fråga ifall du börjar störtgråta och då kan inte de handskas med situationen. Rädda för känslostormar.

Tala med din sambo och de som vet mycket om dig att alltid hänvisa frågorna till dig. Svarar andra åt dig så slutar de inte.
Har varit med om liknande och det löste sig genom att ingen fick reda på något annat än genom att fråga mig. Därmed tog även frågorna slut, folk tyckte inte det var värt mödan att fråga den "utsatta" De visade större respekt och förstod att det där med sjukskrivning är något individuellt och privat! Ingen pratar om någons toalettvanor, ingen skall heller ifrågasätta någons sjukskrivning. Det gör Försäkringskassan och vården bra själva.

Tycker det är dåligt när folk sätter sådant i system. Är väl omtänksamt om de frågar hur det är med dig, men två minuter efter att de pratat med dig är det ju lite konstigt.

Sedan tycker jag inte man ställer frågor om hurvida man får ersättning mm. Det är ju privata saker som man kanske inte sprider bland grannarna.

Man kanske ska vända på det och se det som att folk i din närhet faktiskt bryr sig fast de går fel väg så att säga genom att inte ta det direkt med dig.

Det kan ju vara av ren omtanke även om det blir så fel.

Det kan också vara ren nyfikenhet, det vet man aldrig men som sagt så får din sambo eller du svara på det som ni tycker är OK.

Ta det inte så allvarligt. Tror absolut ingen menar något illa utan det är ju omtanke om dig som gör att de frågar! 

Sen kan det vara så också att det är först när du lämnat rummet, som tankarna börjar gå och de över huvud taget kommer på att de undrar hur det går egentligen, och då frågar de din sambo. Eller så har du en personlighet som gör att de inte vågar fråga dig rätt ut. Att du blev irriterad och brysk mot din moster tyder faktiskt på det. Fundera på saken. Är det svårt att fråga dig om känsliga saker? Anklaga inte andra för att de inte vågar. Som sagt, de frågar din sambo för att de bryr sig om dig. Ingen menar något illa när de inte frågar dig rätt ut.

Jag är själv sjuk. Folk ställer frågor både till mig och min man. Vissa frågar nästan aldrig, men det beror väl på att vår relation inte är så nära eller trygg.

Har också en vän som är allvarligt sjuk. Brukar fråga henne hur det är osv, men där är det faktiskt bättre att fråga hennes man, för man får nästan ingen vettig information från henne. Hon verkar tycka det är jobbigt att fokusera på det negativa och pratar hellre om annat. Och eftersom jag bryr mig är det enklare att fråga hennes man hur det går egentligen. 

Jag tror att det ofta kan vara så att man får mer objektiva svar när man frågar en nära anhörig. Den sjuke själv svarar ju kanske på ett subjektivt sätt och ger kanske inte så tydlig information. Det är ju olika från person till person.

Jag har varit irriterad på vissa personer tidigare för att de är så dåliga på att fråga hur det är. Men jag har också varit dålig på att öppna upp mig för dem. Vår relation är helt enkelt inte så bra, och då är det inte konstigt att de inte frågar så mycket. Jag kan inte gå runt och vara arg på dem för det. Det är ju helheten i vår relation som inte är så nära, och det ligger ju lika mycket hos mig som hos dem.

elinnile0. Jag instämmer med #2 Haztparken. Det du skriver om är väldigt vanligt, och absolut inte något som drabbar bara dig.

Men det är en intressant fråga varför det är så vanligt att vi är så rädda för att fråga personen det egentligen berör!

#8 Det är ju inte det faktum att folk inte frågar mig som irriterar mig. Det är det faktum att folk hellre väljer att fråga min sambo trots att de NYLIGEN träffat mig och bara rundpratat. Visst kan det hända att frågor dyker upp efter att jag gått iväg och att då fråga min sambo är ju helt ok. Men det är inte realistiskt att det gång på gång på gång "glömmer" när de möter mig men så fort de ser min sambo utan mig så dyker alla deras  frågor om mig upp.

Så det är helt ok för mig att de INTE frågar mig. Men då ska de inte heller fråga min sambo så fort de ser honom varje gång.

Exemplen jag tog upp är ju bara några exempel men som sagt händer det gåg på gång på gång att de bara rundpratar med mig men sen får jag höra av sambon att han fått massor av frågor.

Min relation till min moster har ju varat sedan jag var liten. Min sambo har jag känt i drygt 5 år. Så jag tycker det mest naturliga vore om min moster frågat mig direkt. Hon hade ju verkligen chansen. VI satt mittemot varandra i nästan en timme men hon pratade på om sina husdjur och semesterplaner och ditten och datten och de få minuter jag lämnar rummet DÅ kommer frågorna om min hälsa. När jag själv hörde hur hon genast började prata om mig när jag gått då tycker jag att jag gjorde rätt som talade om att hon gärna får fråga mig direkt.

Det är inte ett dugg pinsamt eller konstigt för mig att prata om mina diskbråck som jag tvingats operera X flera. Det hade varit helt ok om de ibland frågade mig och ibland frågade även min sambo. Men de frågar ju aldrig mig och alltid min sambo.

Jag har sagt till min sambo hur han ska svara. "Det kan du fråga henne själv om. Hon är 28 år och kan prata för sig själv" Men han är för konflikträdd. När folk vänligt frågat honom så har han vänligt svarat ärligt. Men han håller helt klart med mig att det är jäkligt skumt att de aldrig frågat mig med tanke på att de 99% av gångerna kommer in på min hälsa så fort jag inte är med.

Det där är fullkomligt vanligt, ch du ska itne ta det så engativt!! :D De frågar för att de är nyfikna och såklart, även bryr sig. Men det är känsligt för en del, så många gör såhär, andra inte. Sen vet de flesta att om man frågar "så hur är det" "det är bra" så var det konversationsämnet dödat ;) Medans man kan fråga en aprtner rakt ut.

#8 är kanske inte på en sak också att TS kanske har en eprosnlighet som gör att folk hellre går till sambon och frågar dne vägen + att det är lättare att få ett "ärligt" svar. Man blir ju lite hemmablind ibland eller undanhåller HUR dåligt man mår. Sen tror jag detta är en litne förlägning att även visa lite omtanke för sambon- som lever med en sjuk partner. Hur han mår, vad han upplever. Så tror jag.

okej men jag håller inte med.

Undrar jag något om någon person så frågar jag absolut personen direkt. Såvida inte personen ligger inne på sjukhus så att jag helt enkelt inte träffar personen.

Men om det är en person som jag regelbundert träffar och jag vill veta hur han/hon mår eller liknande så frågar jag helt enkelt. "hur är det"… "Hur går det för dig"

Eller något liknande.

Men anser jag mig ha en så dålig kontakt med personen att jag helt enkelt inte kan vill eller törs fråga så då frågar jag inte dennes anhöriga heller. Då låter jag hellre bli att lägga mig i.

Jag mår skitdåligt av att HELA TIDEN höra från min sambo om hur folk frågar om mig men att samma människor bara rundpratar med mig när vi ses. Så nästa gång jag möter personerna tänker jag  säga till att "undrar du något om mig så kan du fråga det nu, jag får ändå veta av Daniel allt du frågar honom om mig. Och jag föredrar rak kommunikation. Min hälsa diskuteras med MIG och inte med HAN."

De får väl bli sura men jag är faktiskt trött på det här.

Jag förstod ju att de frågade saker till andra när jag låg inne på sjukhuset men nu är jag faktiskt hemma och tillgänglig.

Själv lider jag av hjärtproblem och jag gillar inte alls att prata om mina problem. Mina lillebror har en kronisk tarmsjukdom som han heller gärna inte diskuterar samtidigt som min pappa har psoreasis, som han verkligen inte gillar att prata om. Det är väldigt vanligt att folk frågar andra än den egentliga inblandade. Mest för att det är där dem flesta vettiga svaren kommer ifrån.

Jag vet själv att jag inte gillar att diskutera mina problem, gillar inte när folk vet om dem och tror jag behöver special behandling osv. Om någon vill veta något om min sjukdom gör de nog bäst i att faktiskt fråga någon annan. 

Men alla människor är olika om vad man vill diskutera och inte. Men jag tror det vanligaste är att om man är sjuk så pratar man inte om det och därför dras sig nära och kära mest generellt till andra närstående och frågar. För man är rädd att det kan vara ett känsligt ämne och man vill inte göra person ifråga upprörd.

Men i denna frågan verkar det som om det irriterar dig ändå. Så du kan väl öppet berätta hur du känner för dem. Kanske de fått uppfattningen att du själv inte tar upp din "sjukdom" och därför tror du inte vill prata om det. Jag vet inte hela historian och kan säga hur dessa människor tänker.

Men min uppfattning är att det är generellt normalt att människor tenderar att prata med andra, speciellt om sjukdomar då dessa brukar vara såkallade känsliga ämnen.

#13 Men alltså, du skriver:

 "Jag vet själv att jag inte gillar att diskutera mina problem, gillar inte när folk vet om dem och tror jag behöver special behandling osv"

Om du inte ens vill att folk ska veta om dina problem. Hur kan du då vilja att de ska fråga dina anhöriga om dina problem?

Jag har inga problem av att folk får reda på mina problem men det känns falskt att de låtsas som det regnar så fort jag är med och när jag inte är med bombardera med frågor.

Och förresten varför skulle de få de "vettigaste svaren" av andra än mig. Jag är ju den som allra bäst kan beskriva hur JAG mår och hur JAG känner och vad JAG vill med mitt liv. Varför ska min sambo stå och redogöra för vad jag vill jobba med i framtiden, hur ont jag har, hur handikappad jag är. Nej jag är ju den som bäst vet svaren på det.

Sen om de undrar hur han mår får de ju fråga honom såklart.

#14 För jag tycker det är jobbigt att bli korsförhörd om min åkomma. Känns enklare om de pratar med någon annan som vet lika mycket som jag. Då slipper jag se deras pity faces, höra deras ständiga sympati osv. Därför tycker jag det är enklare och skönare om jag slipper allt det och de pratar med andra om det, om de nu måste veta. Jag (nu pratar jag om mig och ingen annan, så missförstå mig gärna inte) tycker det är en känslig fråga och jag tycker det är jätte jobbigt att prata om. Mår sämre om jag måste sitta varje dag och prata med alla om det. Därför vill jag inte.

Sa aldrig att de kunde få vettigare svar av andra än just dig. Men för mig och många andra är det så. Ledsen om du missförstod vad jag försöker skriva. Frågar någon hur jag mår säger jag ofta "bra" och hoppas på att de försvinner och slutar fråga. Frågar de någon annan får de säkert ett bättre svar. Och detta hör fortfarande ihop med det jag sa innan. Jag gillar inte att själv diskutera det.

#15 jag förstår om du inte vill tala om dina problem för att de är känsligt men vad jag menade var om dina problem är känsliga så borde du ju känna samma att du inte heller vill att dina anhöriga ska berätta om dina problem.

Hade jag känt så att jag inte vill berätta om hur jag mår osv så hade jag ju inte velat att min sambo berättade om min hälsa heller.

När jag skrev att jag inte ville att andra inte skulle veta. Menade jag inte nära utan mer alla, såsom grannar jag aldrig pratar med osv. Jag vill inte gå med en skylt som berättar allt för alla. 

Men jag har inget emot att alla mina närmaste vet, kan tycka att det är bra att de vet. Vill bara själv inte diskutera det med dem. Då jag tycker det är jobbigt. Så för mig är det inte konstigt att min mormor (och andra släktingar) ringer och pratar med min mamma eller dylikt. 

Men frågar dem din sambo igen be honom säga vill dem att istället fråga dig då du har bättre koll. Och att du hellre vill prata om det själv.

Sen fungerar vi alla olika. Det känns kanske falskt men det betyde rinte att de ÄR falska. Ni, du TSoch andra-fungerar helt enkelt olika. De ebhandlar dig som de behandlar alla, du kan inte komma och kräv "såhär vill jag at tni ska göra när det gäller mig". Eller jo, men då får du säga det till dem och se vad som sker. Men det kna upplevas som väldigt…otrevligt beteende från din sida också.

Sen förstår jag att din sambo inte vill lägga sig i. Bästa hade varit att han inte säger åt dig varje gång någon frågar om dig, efterosm du blir så upprörd över det.

#18 men jo, jag vill veta.  Jag kan till och med fråga honom "och hur många personer har frågat ut dig om mig idag då" - och få till svar:

J.  M. coh P.

Jaha har J och M frågat det och det om mig. Jag träffade ju också dem tidigare idag men då pratade de bara om olika saker de skulle köpa osv.

Ja ja men jag kommer i varje fall säga till folk att om de undrar ngt så får de gärna fråga mig. För jag tar inte illa upp av det. Snarare om de hellre frågar andra. Jag behöver inte säga på ett otrevligt sätt. Fast folk verkar kunna ta illa upp ändå.

#19 Förslagsvis att du kan säga till nämnda frågvisa lite i förbifarten att "Jo, visst vet du att jag är sjukskriven? Ja, det är ju inget jag brukar nämna eftersom jag tycker det är min ensak, men min sambo berättade att det var några som undrat om det".

Tyvärr verkar det vara så där det är ofta. Det var likadant för mig förut. Folk tassade på tå runt mig som om jag skulle rasa samman om dom råkade säga "fel" saker. Men sambon min fick desto fler frågor. Men till sist tröttnade han för han (och även jag) såg det till sist inte som omtanke utan ren nyfikenhet då frågorna blev mer och mer ingående så han sa ifrån tillslut att vill ni veta mer om hennes hälsa så får ni fråga den det gäller för jag vill prata om annat nu. Typ så, och det blev bättre sen.

 Det är inget otrevligt med att människor fråga och bry sej om varandra ,sådant brukar vanligtvis höra till det vardagliga  sociala samspelet. Tycker absolut inte att det finns anledning att ta illa vid över att folk frågar och undrar saker,sen betyder det givetvis inte att man har obligatorisk redovisningsplikt att ge svar på allt folk frågar om.
Frågan är fri, men det är lika fritt att välja vilka frågor man vill svara på. Oavsett om man väljer att svara på en fråga eller inte, så tycker jag ändå att man kan kosta på sej ett vänligt bemötande. 🙂

Varför inte säga som det är?  
Nu gör du ju själv likadant som dom som pratar bakom ryggen om dej. Du tar omvägen om din sambo och pratar om dom som pratar om dej, istället för att ta upp det med dom det gäller.🤐

Du kan ju börja med att berätta för din sambo hur du känner, och tala om för honom att du inte vill att han ska prata om ditt tillstånd med utomstående bakom ryggen på dej.
 Be honom bara att helt vänligt förklara för den som frågar att får ta det med dej personligen. Det är absolut inte otrevligt att informera om att du har bett honom att inte diskutera ditt privata tillstånd med andra människor.
När du möter grannen och övriga personer nästa gång kan du ju passa på att helt vänligt på ett sakligt sätt förklara för dom hur du upplever det, att du inte känner dej bekväm med att dom pratar om dej på det viset. 👍

#22 Du har ju uppenbarligen inte läst alla mina inlägg. Jag har ju sagt till min sambo hur han skall svara dem men som jag tidigare sa (om du behagar läsa alla mina inlägg) så är han för konflikträdd för att säga till dem att de ska fråga mig själva.

Och nej jag gör inte som dem. Om du hade läst alla mina inlägg så hade du sett att jag sagt åt min moster så fort jag hörde att hon pratade om mig när jag lämnade rummet. Och detsamma gör jag när jag hör andra prata om mig. Men jag hör ju sällan det eftersom de passar på när jag gått därifrån. Men om du läst inlägg #12 så ser du att jag ska säga till alla jag möter som jag vet brukar prata om mig såfort jag inte hör.

Och jag har redan sagt till 2 st idag som jag mötte ute. De blev bara tysta och gick därifrån. Så tydligen hade de inga frågor att ställa till mig. Ja då ska de inte fråga min sambo heller om mig.

#23 Bra att du sa till. Förhoppningsvis kommer det lugna ner sig nu.👍 Jag hoppas din sambo kommer över sin konflikträdsla någon dag, för det är inte roligt att inte kunna stå upp för sig själv eller dem man håller kär.

#24 Ja han är så snäll och vill vara alla till lags alltid och är livrädd att stöta sig med nån.

#23 Ja men så bra då. 👍

I så fall är det väl inget problem längre, då är väl allt som det ska vara nu.☀️

#26 ja jag hoppas de respekterar min önskan.

#23 Vill du göra dig ovän med alla? 

Antar att de 2 som du sa till idag upplevde situationen som väldigt laddad. De upplevde sig antagligen påhoppade. 

Anledningen till att folk frågar din sambo är väl för att han är en vänligare typ, mer diplomatisk. Du verkar ganska hetlevrad. 

Var försiktig. Jag förstår hur du känner och att du vill förklara din vilja för folk. Men är det värt att skapa dålig stämning med en massa människor?

Min man är betydligt mer diplomatisk än vad jag är. Han kan säga känsliga saker på bra sätt, men om jag säger dem låter det mycket värre, men jag har lärt mig att vara försiktig. Man får välja sina strider omsorgsfullt.

Om det är så att folk inte frågar dig därför att de känner att de inte vågar, och du nu kommer och tillrättavisar dem för att de frågar din sambo och inte dig, kan det nog bli så att det känns ganska obehagligt. Det öppnar kanske inte upp för att de ska prata mer med dig i fortsättningen. Och då är det enda du lyckats med att stöta bort människor från både dig och din sambo.

#28 "#23 Vill du göra dig ovän med alla? 

Antar att de 2 som du sa till idag upplevde situationen som väldigt laddad. 

Anledningen till att folk frågar din sambo är väl för att han är en vänligare typ, mer diplomatisk. Du verkar ganska hetlevrad. De upplevde sig antagligen påhoppade."

Vilken ogenomtänkt kommentar av dig!

Jag har inte "hoppat på" någon. Jag har varit mycket saklig och korrekt. Varken överdrivit eller dragit ifrån information. Jag är inte hetlevrad. Däremot är min sambo en person som aldrig törs säga emot (förutom till sina föräldrar och mig)  när han tycker folk är för påträngande utan han håller alltid god min sedan får jag höra hur jobbigt han tyckte det var att bli pumpad på information mot sin vilja.

Jag kan berätta exakt  hur det gick till eftersom du verkar anta att jag inte är tillräckligt "vänlig" och för "hetlevrad"

Vi möttes ute på gatan och pratade glatt om ditten och datten; bullbak, katter och blomplanteringar och vi hade trevligt. Men sen innan vi skulle skiljas så sa jag:

 "jo det är en sak jag skulle vilja ta upp. Jag får gång på gång höra från min sambo hur personer frågar honom saker om mig, allt möjligt om sjukskrivning, jobb, sjukersättning, hur mycket arbete  jag klarar av att utföra, vad min läkare säger om min situation, vad arbetsförmedligen säger, hur försäkringskassan säger osv osv. Ni är  2 av de som frågar allra intensivast samtidigt som när ni träffar mig bara pratar lättsamma saker. Jag skulle uppskatta att om ni vill veta saker om mig så får ni gärna komma med frågorna till mig direkt och inte gå via Daniel jämt."

Det blev tyst i 2 sekunder sen harklade de sig ursäktade sig att de hade mycket att göra hemma och skyndade iväg.

Tycker du att det var "ovänligt" och "hetlevrat" sagt av mig så får det stå för dig. Jag sa det i en lugn ton.

#29 Jag tycker det var modigt gjort av dig att säga till dom. Jag önskar jag hade vågat gör detsamma när dom höll på som mest och tjatade på min partner om mig hela tiden men knappt vågade möta min blick ungefär.  Hoppas det blir bättre för er nu🙂

#30 tack, ja får hoppas det :)

 #29 👍
Problemet verkar ligga hos sambon som håller god min och svarar snällt på allt, och sen går hem och beklagar sej att över hur jobbigt han tycker det är att bli pumpad på information.
 Det är hans eget ansvar att svara folk han möter ute som "pumpar honom på information",att sin sambo inte vill bli pratad om och hänvisa till attdom får ta sina frågor med dej.  
Att skylla på att man är konflikträdd och tycka att folk ska ha vett att själva räkna ut att han tycker det är så jobbigt att bli pumpad på information håller inte.

#29 Jag tror fortfarande att du är något hetlevrad utifrån allt jag läst i tråden från början till slut. :-) Men sen är det nog så att vi generellt är konflikträdda i Sverige och det krävs inte mycket för att folk ska känna sig påhoppade. Sen kanske vi lägger ner olika saker i ordet hetlevrad. Du behöver inte ta det så negativt. Vissa personer är ju väldigt milda, som din sambo kanske, och du verkar inte vara den överdrivet milda typen. Det måste man heller inte vara, men det är förvånansvärt enkelt att skrämma bort folk och skapa ett avstånd till människor så fort man är lite skarp, fast man anstränger sig för att vara skarp på ett bra sätt.

Jag hoppas att du ska kunna kommunicera dina önskemål till människor omkring dig, men kanske kan du ha någon hjälp av det jag sagt ändå. Du är ju irriterad över att folk inte pratar med dig direkt. Det är oerhört lätt att den irritationen märks när du säger till människor vad du önskar.

#33 ja visst kan jag debattera livligt när jag är mitt i en het diskussion som engagerar mig. Men då är det med nära personer som jag känner väl. Dessa personer jag tar upp i tråden är ju för mig ytligt bekanta. Grannar som jag inte lyckats  lära känna på djupet utan det har alltid blivit bara prat om vardagliga saker. Sånt som man kan prata med vem som helst okänd om egentligen. Min sambo har ju inte heller haft någon närmare relation med dem. Det var först för drygt ett par år sedan som de tog mer kontakt med honom och då enbart för att fråga om mig då min hälsa i samma veva började krångla.

Och sedan om man är osäker på vad man törs säga så kan man ju bara fråga om personen behöver prata. Säga att man finns där och att man gärna lyssnar.

Men jag tycker aldrig det är fel att bara fråga "Hur mår du?" "Hur känns det idag?" Det är när dessa frågor ställs till min närstående istället och att jag får höra det den vägen som jag tolkar det nyfiket istället för omtänksamt om de riktats direkt till mig. När det upprepat sig så många gånger.