Det är tråkigt när det blir sådär, ibland kan det handla om att personen ifråga har utvecklats åt ett annat håll och kanske inte vågar berätta det. Jag tycker du ska försöka fortsätta iafl, det kanske tar en tid och ni hittar tillbaka till var ni var och det blir bättre? men samtidigt kan du ju ( även om du inte ville att nån föreslog det ) hitta någon mer att umgås med. Inte för att byta ut, men så du får den sociala stimulans som du kanske inte får just nu?

Tror du att hon förstår det allvar du känner? eller har det kanske varit så att hon upfattat det mindre seriöst? för då kanske du måste ta till lite hårdare ord för att få allvaret/oron att synas bättre?

Håller med Zolah.

Sen reagerade jag på att du sa att hon är din enda vän. Kan det vara så att du pga av detta är villig att investera mer i vänskapen? Kanske du är extra mån om att få vänskaplig bekräftelse av henne just pga det? 

Det vore nog en bra idé om du försökte skaffa andra vänner att umgås med. Det kan ju vara att du lägger all fokus på henne, men inte kan få samma fokus tillbaka, liksom? Sen vet jag själv hur svårt det kan vara att skaffa nya vänner, det är sällan så lätt som folk säger, tyvärr. Men det kanske inte kan skada att försöka?

Jag hoppas det löser sig, det verkar vara så uttröttande för dig, det här.

Kramar på dig! :)

@1: Jag och min vän har haft liknande diskussioner flera gånger och hon upprepar alltid ungefär samma beteende så antingen ignorerar hon mina önskemål eller så har hon inte förmåga eller vilja att bry sig om vad jag känner inför de situationer som uppstår.

Jag har i detalj påpekat vad jag reagerar över och vi är båda i vuxen ålder så jag tycker inte det borde finnas några hinder för att hon ska ha kunnat uppfatta vad jag menar.

Det är oftast jag som försöker få till en lösning, inte hon utan hon antar ofta en slags offerroll där hon mest bara tycks kunna lägga ner kontakten under en längre tid utan att det bekommer henne.

Jag önskar verkligen att jag hade fler vänner och har försökt att skaffa detta men det blir alltid bara att jag träffar på personer som är än värre än min befintliga vän när det gäller att ha tid att träffas, hålla vad man lovar osv.

Nachtaktiv: Ja, så är det säkert, att jag har mer tid för henne eftersom hon är min enda vän. Jag förstår dock att hon har annat och det är mer i såna lägen där hon ställer in och drar sig ur som problemen uppstår.

Som du säger så går det inte att få samma fokus men man väntar ju sig ändå ett beteende som inte ska såra varje gång. Att jag påpekat vad jag eftersträvar men ändå gör min vän samma sak gång på gång, det är det jag inte förstår.

Vår tid på dagen är som en tårta som man kan dela upp och ge till olika människor eller akiviteter.

Din väninna kanske ger en en åttondel till sin sambo, en åttondel till sina egna intressen, tre åttondelar till sitt jobb och och resten ska delas upp mellan sina vänner och familj. Men, din tårta kanske delas upp i tredjedelar. En till jobbet, en till dina intressen och en till henne. Eventuellt kan det vara dessa många tårtbitar på olika håll som gör att hon tjorvar till det med avbokningar och hålla tider.

Av egen erfarenhet kan jag säga att man blir lätt fixerad om man har en mycket begränsat umgängeskrets. För en del funkar det bra att inte träffa mycket folk, men i ditt fall tror jag att du skulle må bra av fler människor som kan berika ditt liv.

Ellie1: Jaa, jag kan tänka mig att det kan vara jobbigt att stå ut med. :/ Men ja, du kanske ska tänka lite på om du faktiskt orkar stå ut med det? Oavsett om du bara har henne som vän så förtjänar du väl en vän som inte suger ut emotionell energi ifrån dig? Du kanske kan börja söka efter lite nya bekantskaper, och så får bollen ligga kvar hos henne, liksom.

Det beror lite på orsaken till att hon avbokar era möten också tycker jag. Är det viktiga saker som läkarbesök eller jobbintervju som kanske inte går att skjuta på? Eller avbokar hon för saker som hon lika gärna skulle kunna göra någon annan gång, tvätta bilen tex?

#3

Jag vet inte riktigt din ålder eller vilken 'typ' av person du är, men folk har det rätt ofta svårt att göra sig tid när man är i 'vuxen ålder' där man börjar skaffa barn och prioritera sin ekonomi osv.

Jag är själv en inbiten nörd, älskar datorspel och rollspel etc - men dom är hobbies som kan bli svåra att göra när ens vänner skaffar familj osv eftersom sådana saker blir mindre prioriterade. 

Ge bara inte upp, så löser det sig säkert :)

Yllhilda: Ja, det är ju en aspekt det med tiden men här handlar det om beteende och bemötande, att hålla sina löften och hur min vän beter sig när hon inte håller det hon lovat.

Jag håller med dig i det att jag absolut skulle behöva fler vänner, att det är lätt att bli fixerad, att man väntar sig samma beteende och noggrannhet från en person som man själv visar henne.

Elinnile0: Det handlar om att hon ställer in för att hon råkar få något annat för sig, hon hinner inte till den tid vi sagt och så bara låter hon tiden gå, det är ett sånt exempel. Det handlar alltså inte om något sådant som läkarbesök eller liknande.

Nachtaktiv: Ja, jag funderar ofta på detta om det är värt att hålla fast vid vänskapen, om det kanske är jag som är känslig men jag vet samtidigt att jag inte skulle bete mig mot henne så som hon gör mot mig. Det är ju ett väldigt svårt avgörande, att vara helt själv eller att dras med besvikelser och en vän som så uppenbart inte alls är vän med mig på den nivån jag kanske tidigare trott.

Energi drar det ju men tyvärr är det ju så att är man helt ensam, ja, då lider man av det och då vänskapen inte är helt igenom dålig heller så är det inget lätt beslut.

Menar du att du verkligen anser att hon ska sitta och ha en lång diskussion med dig på sms?

Om jag ska vara helt ärlig låter du ganska krävande. Hon ser troligen dig som en bekant, du ser henne som din bästa vän.

Om du ska ha hennes vänskap kvar får du backa, rejält.

Hur ofta ses ni?

Och hur ofta sker återbuden? Om hon  bokar av var 10:e gång ni ska ses så är det så pass sällan att du kanske kan stå ut med det?

Om hon bokar av var och varannan gång så kanske det betyder att hon tycker att ni ses alldeles för ofta och att hon vill att ni drar ner antalet träffar rejält. Eller så är hon bara tidsoptimist som bokar in för mycket och i sista stund märker att hon inte hinner med det hon ska.

Jag har en nära vän som jag träffar ca en gång varannan vecka. Jag skulle inte orka mer. Inte för att hon är jobbig men för min hälsa. Vissa dagar har jag så ont i ryggen att jag får lov att stanna hemma och vila. Då händer det att jag måste ringa återbud med kort varsel då jag inte vet från dag till dag vad jag orkar.

Problemet här är inte hur ofta vi ses eller att återbuden sker ofta utan hur min vän behandlar mig i de lägen som träffar ska ställas in.

Det är alltså på ett djupare plan än att hon bara bokar av och sen bokar vi en ny träff. Det handlar om att hon tar lättvindigt på att just boka av, tar inte själv initiativ till att hitta en ny tid och visar heller ingen medkänsla inför hur jag känner mig. Detta utifrån att hon vet att hon är min enda vän.

Det naturliga är att kunna beklaga om man ställer in en träff. Jag upplever heller inte att min vän anstränger sig för att hålla det hon lovat i vissa lägen. Ofta så träffas vi som bestämt men när det inte sker så är det precis som att det helt och hållet kvittar henne och det är det som sårar.

Flera gånger har det hänt att jag suttit och väntat på besked, att hon ska dyka upp, vi har redan sen innan bestämt en tid och så händer något på vägen och hon inte dyker upp. Ja, då kan hon inte ens be om ursäkt eller förstå att jag blir besviken och det är i det som det främsta problemet ligger. Hon vet så väl att jag blir besviken, det har hon själv uttryckt.

#14 Det som kan vara svårt i en-väns-läget är att veta om du lägger för stor fokus på det hon gör och tolkar in i detaljerna. Du är på ett sätt beroende av henne och kan då känna svek där inget egentligt svek ägt rum. En stor del av din personliga lycka läggs omedvetet på hennes axlar. 

I en avslappnad vänskapsrelation där båda parter mår bra går det utmärkt att "lättvindigt boka av". Din väninna kanske inte förstår hur det är att bara ha en vän och har därför också svårt att förstå varför du vill ha en ursäkt för varje avbokning, särskilt som flera av hennes andra vänner nog genomlever avbokningar dem med.

Så ta dig ur beroendesitsen, det är inte hennes problem eller fel att du abra har en vän och det råkar vara hon. Hon kan inte fylla upp hela det hålet- speciellt inte omh on har ett liv iövrigt, med andra vänner, jobb osv.

Har du försökt hänga med och lära känna hennes andra vänner? Ett bra sätt att åf nya vänner är ju genom andra vänner :)Är du en som är mer intensiv och vill ha en intim, nära vän, kanske det här är fel person för dig, för hon känner inte som dig. 

Själv har jag inte jättemånga. men ett antal vänner ch jag hade inte förstått ditt problem, om du kommit till mig med dem sådär. Hur ska hon visa medlidande? Vadär så fel på att ni är mer avslappnade? hon är kanske för spontant eller så behöver du mer bekräftelse och därför känner du såhär. Du är osäker för hennes känslor för dig pga hennes "beteende" som är helt okej i mångas ögon men inte i allas.

Känns som att det förstoras av att du bara har just henne, det är inte hennes fel med andra ord. Man kan göra planer som sedan måste avbokas, och är man vänner, finns ingen anledning att man ska må dåligt för en avbkad träff- du ska väl ha minst lika stor förståelde för att hon inte kunde? Eller?

Det här kna man blöta coh stöta hur länge som helst, finns inget rätt eller fel, tycker jag. Utom ett: skaffa fler vänner och sluta lägga såhär mycket på en enda vänskap. Eller hitta en som bara har dig som vän.

Yllhilda: Ja, det kan vara så att jag till del förstorar upp de händelser som sker men däremot är det ändå så att liknande saker skett flera gånger. Det har t ex varit uppenbart att det funnits möjlighet för min väninna att skicka ett sms och säga var hon är, att tala om hur planerna ser ut när vi bestämt.

Tyvärr är det ju som du säger att en del av min personliga lycka läggs på en enda person men i ett läge där jag inte har fler vänner så är det ju svårt att komma bort från det.

Nej, det är helt klart så att min väninna inte alls vet vad ensamhet innebär och vad det innebär att bara ha en enda vän. Jag kan förstå att det är svårt för utomstående att heltigenom förstå men det som sårar mig är att min väninna vet om mitt läge och vet om precis vad jag efterfrågat men sen ändå sårar igen?

Hon vet vad som sårat innan med att inte föreslå en ny dag t ex, att hon bara fortsätter med sitt och struntar i att jag sitter själv. För mig är det obegripligt att göra så, antingen ställer man ju upp som vän eller så väljer man väl att avsluta relationen.

#17 Det är lätt att fokus hamnar på vad hon gör mot dig istället för vad du kan göra för dig själv. Du kan ändra ditt liv och hur du lever det. Hur ofta ni än skulle umgås är det ändå upp till dig hur du tilllåter andra få dig att må. Om du tänker efter vad du vill göra med ditt liv och hur kan du se till att det sker kommer fokus att falla från henne till det du vill skapa. Du lyfter den mentala bojan som du begränsar dig och din bild av henne med. 

Du är INTE beroende av henne för att kunna leva ett bra liv.

Yllhilda: Det är positivt att få lite andra perspektiv på problemet som du ger här. Jag vill och försöker själv att ändra mitt liv och komma ur den här sitsen med att bara ha en enda vän. Men ett stort krux i det här är ju att man behöver personer runt en för att inte helt gå ner i sig själv.

Det är som du säger fel fokus att ha en vän i tanke, vad som skett, vad som sårat osv men samtidigt är ju träffar med den här personen det som ändå ger mig lite styrka på vägen.

Alla är ju beroende av vänner, jag har heller ingen släkt eller familj där jag bor som kan stötta mig och det finns även andra saker som gör att jag kört fast i livet. Då blir ju det här att flytta fokus mer en önsketanke medan jag ändå sitter fast i min situation.

Vet inte om det var begripligt men att säga upp/inte säga upp vänskapen blir ju än svårare än om jag haft åtminstone en annan bra vän.

#19 Varför känner du att du behöver någon som stöttar dig? Du är en begåvad människa med möjlighet till att uträtta fantastiska saker. Låt känslan av trygghet komma inifrån. Låt människor berika ditt liv istället för att vara enda källan till lycka.

Yllhilda: Ja, det är ju väldigt bra råd du ger. Frågan är hur jag ska göra detta i praktiken? Att bara göra sig av med en person som sårar minskar ju inte känslorna av ensamhet t ex.

#21 Förslagsvis säger du inte upp kontakten med henne, men bestämmer dig för att fokusera på dig och i 2 eller 6 månader och bara hitta på saker som är bra för dig som du vill göra. Du kan göra upp en plan på vad du vill göra och sedan hur du skulle kunna se till att det skedde. Du jobbar på din självständighet på dina egna villkor. En slags själslig resa där du kanske läser böcker, gör yoga, bjuder över familjen, eller om du har ekonomi för det; en kurs av något slag. Att bara småprata med folk kan vara alldeles tillräckligt, om man skaffar en vän där är det bara ett plus, men inget måste eftersom du är där för din egen skull.

Yllhilda: Ja, det svåra är väl att orka ta sig för allt detta helt ensam. Jag har familj och släkt på långt håll och av olika anledningar så ser jag det inte som en lösning att flytta närmare dem. Att göra allt ensam hela tiden blir ju samtidigt som det kanske kan ge något tillbaka en påminnelse om just ensamheten. Jag går redan hos psykolog men tycker inte att det ger speciellt mycket så har liksom redan testat den vägen också. Här hittar jag ju åtminstone andra människor som kanske delar min erfarenhet kring händelsen med min väninna. Svårt att hitta utvägar är det dock.

#23 Det är en stor skillnad mellan att se sig som ensam och att välja att vara själv. Om du väljer att börja med en ny aktivitet på egen hand kanske du träffar intressanta människor, och sen är du inte ensam mer.

Bra idé, forum kan vara ett bra sätt att komma i kontakt med nya människor med liknande intressen. Kanske på hundar.ifokus, häxor.ifokus eller återbruk.ifokus.

I alla relationer man har, oavsett om det är vänner eller kärleksrelationer så kan man aldrig ändra på folk. Det måste komma från dem, och det låter som att din vän inte kommer att ändra på sig. Då är det bara att acceptera det om du vill ha kvar henne i ditt liv :(. Förstår att det är sårande, men samtidigt ska du inte ta det personligt. Förmodligen gör hon likadant i alla sina relationer. 

För mig är inget bokat på riktigt förrän det är bekräftat samma dag. Planer som " vi kan väl ses nästa lördag" betyder inget om man inte hörs på fredagen innan eller på lördagen och bekräftar det. Då kan det bli så att planer ändras eller rinner ut i sanden. Det betyder inte att jag inte älskar mina vänner och månar om dem, det kan helt enkelt vara så att jag är för trött för att träffa folk den dagen, eller ngt annat. 

Självklart är det svårt att förstå ensamhet om man själv inte upplevt det, samtidigt kan man vara otroligt ensam trots att man har folk omkring sig. Håller med ovanstående, för att bryta känslan så måste man jobba med sin egen trygghet. Det låter som en klyscha men samtidigt gör det relationer till andra mycket lättare. Små saker som att träna regelbundet gör att man ser ljusare på saker och livet känns lättare. Att hänga på friskis- och svettisgrupper då de joggar (gratis) gör att man träffar folk och har kul. Det finns hundratals saker att hitta på som inte kostar pengar. 

Många som skriver om ensamhet på iFokus verkar definiera sig själv som ensamma, det blir en del av personligheten. Jag förstår att det föder bitterhet, men jag tror att den bakgrundstanken skapar ensamhet. Du säger att du kanske kan hitta människor som delar din erfarenhet, men samtidigt, om det är det du söker, då befäster du ensamheten.

#17     antingen ställer man ju upp som vän eller så väljer man väl att avsluta relationen.   Det resonemanget förstår jag inte riktigt?  Sådana förväntningar på vänner tycker jag låter orimligt. Det låter för mej som du ser"vänskap" som att vara bunden i ett förhållande,  en relation där man ska välja att vara tillsammans, eller avsluta? 
 Kanske en del av orsaken till ditt  problem är att ni upplever vänskapen på olika sätt?  För henne kanske  bara är vänner är vänner som hon vill kunna umgås under friare omständigheter med ,ha öppna vänskapsrelationer till sina vänner.🤔

Nu läste jag igenom #0 igen, i mitt tidigare svar ögnade jag mest igenom hela tråden. Jag vill inte ändra ngt i det andra svaret, men lägga till lite saker. 

Ni bråkar alltså om det här. Kan man bråka med en vän och vänskapen fortsätter, då är man väldigt goda vänner. Blir man osams är det vanligt att man glider ifrån varandra helt istället. 

Du överreagerar ngt brutalt. Du grubblar i flera dagar efter hon ställt in. Det är vanligt att man säger "men vi hörs om en ny tid senare" om man avbokar tid, det är inte personligt. Det är bara så de flesta gör. 

Det här ska dessutom diskuteras på sms i det oändliga? Jag hade precis som din kompis slutat svara direkt. Jag hade blivit tokig om det om och om igen pep på telefonen och det står att den andre är så besviken på mig, igen. Reda ut era problem? Ni är inte tillsammans och helt ärligt, du gör en höna/ hönsgård av en fjäder. 

Visst, en vänskapsrelation kan behövas arbetas på, men inte på det sätt som du beskriver. Det ska inte ältas om att den andra sårar en hela tiden. I en vänskapsrelation finns man självklart för varandra, med det du ber om är konstigt. Jag skulle släppa allt och åka till mina vänner om de behöver mig. Vid kriser, om de mår jättedåligt för att ngt hänt, men jag skulle inte sitta år ut och år in och ta hand om en vän som blir besviken på mig konstant, för ngt som inte ens är konstigt. 

Var och en är ansvarig för sitt egna välmående, och det är omöjligt att vara det för en vän. En vänskap ska vara enkel. Det ska kunna gå två månader mellan man hörs, man ska inte behöva arbeta på den konstant, man ska inte behöva bli anklagad för att såra den andra jämt och ständigt. 

Jag tror att den typ av vänskap du vill ha, den kan du ha svårt att hitta med en person som har andra människor i sitt liv. Du kommer alltid bli besviken. Du tar på dig offerkoftan i det här skulle jag säga.