Jag hade bara låtit det rinna ut i sanden…

Om ett tag när ni slutat ha kontakt tror jag du kommer må bättre.

Ja sluta hör av dig och om hon hör av sig, välj att inte ses. Gjorde så med en vän och är inte ledsen att hon försvann,

Med tanke på hur lite kontakt ni har är det ganska lätt att bara radera hennes nummer och sluta höra av dig. Synd när det blir så.

Jag håller med övriga, hon har ju i stort sett själv avslutat er vänskap så det är bara för dig att också sluta höra av dig.

Är ledsen för din skull men tror du kommer hitta mycket bättre vänner när du inte låter henne ta mer av din energi.

Åh, tack för svaren!

Det får nog bli något sånt. Bara det att hon är den man skriver till när något roligt har hänt eller när man har något att dela med sig av, har ingen annan vän som kan ta den rollen. Därav känns det lite jobbigt men har inte så mycket till annat val.

:( Du har alltid mig. Kanske inte är det roligaste alla gånger men helt ensam är du inte :)

#6 Fast du är min syster, inte riktigt samma sak ju. Men jodå, du har fått stå ut med mig en del de senaste åren 😃

#5 jag kommer ihåg den känslan! När jag gjorde slut med min förra pojkvän. Då hade vi varit bästisar i typ 1.5 år sen ihop i 6 månader. Så jag hade skrivit med honom varje dag. Så fort det hände något kul ville jag skriva, men hade ingen att skicka till(som brydde sig) När jag gjode slut med min kompis skrev jag ett mejl, för hon hade typ skrivet ett till mig och förklarat hur besviken hon va på mig. Hon ha en riktig energitjuv, nästan alltid ledsen, blev sur när jag valde attva med mina andra kompisar på permission(i lumpen, va inge hemma så mycket) hon krävde för mycket och jag orkade inte! Det verkar tyvärr som om din vän inte bryr sig längre, och ensidigt är inte kul. Om hon nu skulle ta kontakt någon annan gång, förklara att hon inte är vad en vän ska va.

Låter ju som att hon redan gjort slut med dig. Sen hade jag själ inte uppskattat om en vän klagade på att jag inte kunde hitta på en sak med henne igår för att jag idag var på en konsert. Det är ju kanske orsaken till varför jag inte hade råd att göra något idag, eller veckan före eller flera veckor framöver. 

Ibland växer man isär. Man måste inte anklaga henne för att vara en dålig vän, ni verkar bara ha olika prioriteringar på hur man är som vän. Du vill ha något annat än det hon ger dig och er vänskap har förändrats och som sagt, låter som att hon redan är på väg bort från dig. Så låt det rinna ut i sanden, sluta höra av dig till henne. Vem vet, kanske det får henne att inse att hon måste jobba lite mer för att få vara fin vän?

Lycka till!

Jag har också en barndomsvän som ä helt underbar när man väl umgås men hon svarar aldrig när jag ringer och ringer inte upp. Hon har nog alltid varit så men jag tycker inte längre att det ok. Hon säger att hon finns där för mig men det gör hon ju inte. Hon finns bara där när det passar henne och jag har tröttnat på att vara den som alltid hör av mig. Jag har alltid tyckt att alla ska vara med och på det sättet många gånger fört samman folk och anordnat mängder med saker. Idag orkar jag inte hålla på så utan jag lägger energi på dom som hör av sig tillbaka. Men då är det ju egentligen inte min barndomsvän som blivit dålig utan jag som ställer andra krav än tidigare. Jag vill dock tillägga att jag sagt till henne många gånger att jag vill att hon kontaktar mig tillbaka men ingen förändring har skett.

Du är inte ensam. Många råkar ut för samma som du och jag tror vänskapsrelationer som tar slut kan vara minst lika smärtsamma som förhållanden som tar slut.

@Moalinn: Jag är i en väldigt snarlik situation och vet precis vilket plågsamt läge det är att vara den som bara har en enda vän. Jag vet att min vän inte medvetet utnyttjar det faktumet men undermedvetet blir det ändå så från hennes sida.

Jag har t o m tagit upp det med henne om vi ska säga upp vänskapen men det tyckte hon inte men det blev samtidigt inte någon mer kommentar än "det är ju tråkigt om du känner att du vill avsluta". Dvs inget "jag vill gärna ha dig som vän" eller liknande.

Om det redan börjat gå månader mellan att ni hörs/ses så har det gått alldeles för länge om det inte finns några uppenbara skäl som t ex sjukdom eller att din vän kommer med en förklaring. Det är bara ett mycket fegt att låta vänskapen rinna ut i sanden.

Ibland kan faktiskt en energitjuv vara en person som ger för lite, dvs är för oengagerad även om man oftast förknippar det med någon som är efterhängsen. Det är ju dock en energitjuv för oss som sitter och hoppas och väntar på ett svar eller en träff, det sänker ju en totalt och får en att tvivla på sitt eget värde.

Med så tydliga tecken som du fått så skulle jag mentalt bara tänka mig in i att jag inte var vän med personen längre alt så skulle jag säga precis vad jag tyckte och be personen dra åt helvete.

#11 Bra kommentar om att energitjuvar även kan vara folk som hör av sig för lite! De kan verka uppriktigt intresserade av att umgås och vara väldigt trevliga de få gånger man lyckas träffa dem… men höra av sig på eget initiativ, det kan de inte. Och så går man där och undrar och väntar tills man eventuellt själv tar kontakt till slut.

Jag hade aldrig tänkt på det ur den vinkeln förut. Men nu inser jag att jag lät mig dräneras på energi av en sådan person i alldeles för många år.

Nu stör hen mig inte längre med sitt undandragna sätt, jag har väl helt enkelt gillat läget och vi har fortfarande roligt när vi ses någon gång per år. Men det var som sagt intressant att få den här vinklingen på det.

VästkustFia: Ja, precis som du skriver kan jag också uppleva det, att det visserligen är trevligt när man väl träffar en person men sen är det precis som att uppfattningen om vänskapen skiljer sig mycket åt.

Jag är själv i det läget nu, att jag mer och mer kommit på hur många gånger min väninna sårat mig och det har ofta bottnat i att jag varit den som är drivande medan hon tycks ta det med ro att vi inte träffas.

Dvs en som tar energi på så sätt att den alltid lämnar tvivel efter sig och då handlar det inte om att man själv sitter och fantiserar ihop händelser utan att saker konkret händer som inställda träffar med mera.

Ja alltså, det går ju inte så bra om man säger så men jag nämner inget om att träffas och så vidare utan vill hon så får hon ta det steget. Hon är som sagt den enda jag har och att inte kunna skriva till någon är det värsta som finns, har nog aldrig känt mig så tom som jag gjorde den första dagen jag "lät det vara". Det finns vissa saker man kan skriva till sin kompis som man har haft i 10 år som man inte kan skriva till sin syster 😉

Moalinn, finns det ingen annan person du kan försöka utveckla vänskapen med under tiden som du försöker förändra (och i värsta fall avsluta) relationen till henne som bara drar sig undan?

Jag förstår ju att det inte kan bli samma sak som med någon som funnits i ens liv i massor av år. I alla fall inte på kort sikt. Och du säger att du inte har någon annan. Men om du funderar över alla som finns i din omgivning kanske det ändå finns någon eller några som du kan satsa på att umgås med? Vet av egen erfarenhet att personer man först inte trodde man hade något alls gemensamt med kan visa sig bli toppenvänner efter hand…

Önskar dig all lycka hur du än gör 

Jag tycker det låter som att ni har växt ifrån varandra vilket ofta händer när man kommer upp i slutet av tonåren. 
Mitt råd är att släppa taget och låta henne gå för ni tycks inte vara på samma plan längre.