![[SharpMissy]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
StigHelmer/Brandmansyndromet
Det sägs ju att Kvinnor är svåra att förstå sig på.
OBSERVERA att följande text är grovt generaliserande och skriven med mycket ironi! Ni får ta den för vad det är, män som Kvinnor.
Kvinnan fantiserar om en muskulös, viril och barsk Brandman. Han ska vara sååå manlig. Stor, stark. Omslutande. Och sen ska han ta henne upp mot diskbänken i hårda tag. *drool*
Med åren är han en halvsunkig, fisande soffpotatis som skräpar ner å det värsta och slänger sura strumpor överallt. Det enda som intresserar honom är tv-sporten.
Då hade kvinnan hellre haft en Stig-Helmer. Den snälle mannen. Han som tömmer tvättmaskinen på vägen ut ur badrummet. Han som hämtar och lämnar barn, köper med mjölken du glömt och han som masserar dina fötter när kvinnan ligger i soffan och äter praliner.
Med åren tycker kvinnan att han är en tråkig tönt, hon har tappat respekten alldeles för honom, och drömmer om en Brandman som tar henne upp mot diskbänken och som barsk och viril talar om för henne var skåpet ska stå.
Kvinnan dumpar Stig-Helmer och träffar en Brandman. Han är såå manlig. Stor, stark. Omslutande. Han tar henne upp mot diskbänken.
Och så börjar sagan om igen, i livets stora cirkel.
=)
Tacka vet jag en Brand-Helmer!
Kan leva med en Stig-Man också…
Look who's talking. Universums förmodligen enda kvinna som HAR en Brand-Helmer.
Pilutta mig. Hrmm… :-/
Tssstssstsss…
hahaha… Visst är det så… Det "lustiga" med just mina kraschade förhållanden är att de som varit längst är de som varit mer "stig-Helmer" där det är mer vardag än passion… man "står ut" för barnens och djurens skull…. Men visst drömmer man om passion och uppvaktning…
Haha, jag är ju en nörd-tjej själv så jag kan absolut säga att mina pojkvänner varit mer Stig-Helmer än Brandmän. Fast lite blandat ändå, för spinkiga och veka var dom inte. :)
Och jag har definitivt ett syndrom där jag vill vara den starka mentalt sett. Jag vill ha kontroll. Har varit attraherad av intellektuella kyliga oskulder. Som man kan ta tag i och förföra. 
Det måste jag passa mig för eftersom jag itne passar till att leka mamma och det blir så om man dras till män som är osjälvständiga. Så det mönstret förstår jag och tänker undvika.
Alltså vill jag ha en självständig man som inte vill kontrollera mig. Någon som är snäll men inte dörrmatta. :)
#5 Hittar du 2 så kan du ju dela med dig..hi hi…
Hemskans ledsen alltså, jag är ju redan gift
#7 haha, ja du får väl klona dig! :D
Men allvarligt talat - är man så infernaliskt spännande själv egentligen? Är jag verkligen vad min kära make egentligen traktade efter en gång i tiden?
I början är man ju så himla tillmötesgående, så trevlig, överser med alla irriterande småsaker eftersom man är så upp över öronen kär!
Sen börjar man tala om var skåpet skall stå, och får man inte som man vill så tjurar man till han lär sig! Min make är fostrad att ge sig med en gång, för husfridens skull! Han är duktig, men det händer ibland att han glömmer sig…
Nån gång ibland kommer det; han får minsann aldrig som han vill! Han får alltid sin vilja igenom sist av alla; först är det jag, sen barnen, nu t o m hunden! Maken vill inte ha hunden i sängen - hunden sover uteslutande i sängen…
Uschamej, jag är väldigt hemsk egentligen… Men han får spela golf hur mycket han vill! Och åka på sina jobbresor jorden runt, och ut och äta massa läskig mat och otäcka viner - representation kallas det. Jag pussar honom ajö och vinkar med näsduken och längtar till han kommer hem igen. Nåja. Jag säger hej då i alla fall. Om jag är vaken när han åker. Vilket har hänt! Nån gång…
Hmmmm 
Näää, han hade nog kunnat hitta roligare, mer spännande och betydligt mer romantiskt lagd fru. Himla tur för mig att han fastnade för just mig! Nu blir det för dyrt för honom att göra sig av med mig!
Starta ny diskussion