hemskt
jag har gjort en hemsk sak. Jättehemsk.
Jag kan inte ens berätta här. Jag mår skit och ingenting. Vill bara dö. Jag kan inte berätta för någon då blir det förfärligt illa. Men jag mår för jävligt att bära på det. Jag vet inte vad man ska göra. Berättar jag inget så är allt lugnt förutom i mitt huvud för det är ju bara jag som vet. Hur bär man sig åt?
Det är inte bra att hålla saker inom sig.
Det kan hjälpa att tex skriva om det på nätet med främlingar eller prata med kurator.
men kan ngen kolla upp en här? vem man är? md ipadress o sånt
Vem skulle göra det menar du?
Du kan ringa anonymt till Nationella Hjälplinjen, 020-220060. Det är professionella personer som svarar.
jag menar av alla dom som läser här. Går det att kolla upp vem nån annan är? är man helt anonym om man inte skriver nåt om sig själv.
kan dom inte spåra telefonsamtalen på den linjen då?
har en kurator alltid alltid tystnadsplikt jämt m det är en vuxen myndig person som är där vad än man berättar?
#6 Nej, det är fullständigt anonymt, de kan inte spåra samtalet alls.
En kurator, och andra i vården, har tystnadsplikt utom i vissa specialfall. Det gäller t.ex. om man får veta att ett barn far illa, då har man inte bara rätten utan också skyldighet att ingripa.
5 Det står ingenstans i din profil.
Vårdpersonal får bryta tystnadsplikten om de tror att du kan skada dig själv eller om de tror att någon annan är i fara.
Så länge du inte berättar vem du är så vet ingen på forumet vem du är ^^

Förmodligen skulle du behöva berätta för någon. Antingen får du ta konsekvenserna av det, du kommer känna lättnad efteråt, eller så kommer det äta på ditt samvete under en lång tid.
Här skulle ja ginte säga något, det finns folk som kan "luska ut" saker, även om det finns mycket litne ifnromation att gå på. Ring dne där linjen osm du får tipps om eller prata med en kurator så du får utlopp för de här känslorna… och kanske nya perspektiv.
Hoppas det ordnar sig.
Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com
Jag håller med Gur4m1. Ring hellre.
Den enda som har total tystnadsplikt är en präst.
/Maria
#14 En präst är inte direkt det bästa att prata med dock mer än att dom förlåter en och säger att allt blir bra. En kurator eller psykolog kan ha en behandlingsplan och fixa massa andra vägar att få hjälp.
May the Gerbils be with you :3
#15 Nej, men jag ville bara påpeka att de är de enda som har total tystnadsplikt.
Många präster har dubbelkompetens och är utbildade terapeuter/psykologer också så det handlar inte alltid om religion när man söker samtalskontakt.
Sjukhuspräster finns på de flesta sjukhus t.ex.
/Maria
#15 Att uppmuntra till andra vägar att få hjälp kan även en präst göra. Jag har aldrig pratat med en präst som "förlåtit mig" eller sagt att allt på något magiskt sätt kommer att bli bra. Däremot har jag pratat med präster och diakoner där jag fått fått hjälp, tröst och lite andra perspektiv på mina känslor och problem.
En präst kan vara lika bra eller dålig att prata med som en kurator eller psykolog.
Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv. - Søren Kierkegaard
Följ min vardag med djuren på bloggen.

#15 en präst är ofta utbildad i bland annat krishantering, och i många fall är en präst en av de som tas ut till arbetsplatser och skolor när något händer. präster är inte bara någon som sitter och ger dig förlåtelse, nu blandar du nog ihop det med den katolska kyrkans bikt, som i sig inte har något att göra med att prata om svåra saker som händer i ens liv. bikten fyller en helt annan funktion, och finns inte på det sättet i den protestantiska kyrkan, som svenska kyrkan går under. eftersom en präst också går under tystnadsplikt kan det vara trevligt att prata med en sådan, mot exempelvis en kompis eller liknande, som kan föra vidare det man berättar. prästen kan i sin tur hänvisa vidare till lämplig instans, eller bara lyssna om det är det man i första hand behöver.
#15En präst är inte direkt det bästa att prata _med _ Det där ser ut som förutfattade meningar tycker jag. 😉
~ mayolica ~
Präster pratar mycket med folk som mår dåligt. Så de har mycket erfarenhet :) Min pappa är präst och går visst att prata med, om massor olika sorters problem
#19 Det är det också Grundat på egna livserfarenheter. Folk får vara präst hur mycket dom vill men jag litar inte på präster efter det jag upplevt och jag är inte så värst för religion. Prästen kan säkert vara ett jättebra stöd för den som vill. Men dom kan inte fixa vård på samma sätt om det skulle krävas.
Det är bara min åsikt. Den är inte fel eller rätt.
May the Gerbils be with you :3
men även präster kan väl gå till polisen om de får höra att tex brott har begåtts? Då kan väl inte "total tystnadsplikt gälla eller?
#22 Nej, prästen har absolut tystnadsplikt och får inte anmäla brott denne fått kännedom om genom enskilt samtal eller bikt. Jag rekommenderar denna länk som leder till svenska kyrkan och beskriver prästers absoluta tystnadsplikt och diakoners tystnadsplikt och vad dessa innebär.
Den absoluta tystnadsplikten präster har är reglerad i lag och alltså inte bara ett "påhitt" av svenska kyrkan.
Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv. - Søren Kierkegaard
Följ min vardag med djuren på bloggen.
Som präststudent så vill jag säga att vi har inte bara utbildning i krishantering utan också en del psykologi och själavård som vi kallar det. Det är inte samma sak som en kurator eller psykolog nej, absolut inte, men det handlar om mycket mer än att bara förlåta.
Och en präst har absolut tystnadsplikt. Du kan ju börja där bara för att få det sagt? Du kan ringa jourhavande präst, det ska inte heller gå att spåra och syns inte på telefonräkningen.
Du lär då göra nåt åt det. Snabbt. Antingen här eller ring nån. Så är det bara.
Med tanke för hur oroad du är över att prata om det även anonymt, får mig att misstänka att du begått ett brott? En psykolog har tystnadsplikt och anmälningsplikt, en präst är den enda med total tystnadsplikt. Du kan även ringa anonymt till hjälplinjer, de spårar inte samtal och du kan ju ringa från dolt nummer om du skulle känna dig tryggare då.
Skuld och skam äter upp en inombords. Går det inte att ställa tillrätta så gör det inte det, man kan behöva hjälp utifrån för att hantera känslorna. Har man gjort något man känner att man inte kan leva med, så behöver man prata om det. Det är det enda som egentligen hjälper.