Det är du som avgör var gränsen för otrohet går för dig och vad du är villig att acceptera, den enda som kan bestämma om du kan acceptera hans beteende eller inte är du. Du skriver att du förlåtit honom men det låter som om det inte är riktigt sant utan bara var en läpparnas bekännelse. Om du väljer att fortsätta förhållandet så ska det vara för att du verkligen förlåter och accepterar, kan du inte göra det så är det bättre att avsluta, annars är risken stor att det kommer att bli fult och uppslitande mellan er med anklagelser och sårade känslor. Bara kärlek räcker inte, det måste finnas förtroende och respekt också.

Du säger många kloka ord. Du har nog helt rätt. jag har nog inte förlåtit han. Jag önskar väl att jag gjort det och jag är kanske till och med ouppriktig mot mig själv när jag påstår att jag har förlåtit . Jag måste verkligen sätta mig ned och tänka efter om jag vill. Vill jag försöka att bygga upp relationen eller anser jag innerst inne att han gjort ett för stort snedsteg. Tack sjöis .

Håller med Sjöis! Och tikkägger att jag inte tror att man är otrogen i ett förhållande man är lycklig i.

Det gör ont i hjärtat att läsa ditt inlägg :(

Har själv varit där och jag kände det som otrohet och jag valde ändå att stanna efter mycket om och men (otroheten hade pågått länge via internet).
Däremot tror jag inte du har förlåtit honom, då ska du kunna känna att du inte störs av det och att saken är/eller snart är ur världen och att du kan lita på honom. 

För mig tog det väldigt lång tid att ta mig igenom detta och nu har vi det väldigt bra, men med facit i hand har det kostat mig för mycket av hälsan och tillit till andra människor. Och jag får erkänna att jag fortfarande inte litar helt till 100% på honom, även om jag kan känna mig säker på att inget kommer hända just nu.

Att efter en månad utan dig börja hålla på sådär, nej, jag hade inte heller litat på en sådan man. Är ni på samma sida? I det som pågår, att han ska flytta eller vad ni tänkt er?

Ni bör prata igenom det här. ochprecis som du fröväntar dig ärlighet tycker jag att du ska lägga frma korten på bordet att du faktiskt sett nakenbilderna och konversationerna på telefonen. Han komemr nog att bli bättre på att dölja det om han gör sånt där i framtiden- men visa honom att du vet, men du bör också be om ursäkt för det du gjort.

Sen får du förklara för honom att det här, som sker i din telefon, är otrohet. Att ni inte pratat om var gränsen går? Men nu vet han, och kommer du på honom igen så lämnar du honom.

Sen lämnar du honom om han gör det igen. Enkelt.

Men svårt.

Han kanske genomgår någon form av "ålderskris" då han behöver bekräftelse? 
Tror du han har haft fysisk kontakt med dessa Kvinnor? Det är ett stort steg att ta mellan att chatta/SMS:a till att verkligen göra slag i saken. 

Som föregående talare. Det är inte helt fel och lägga korten på bordet och ta upp samtliga bilder och SMS du sett. Vad har du att förlora?

jag har varit med om exakt samma sak i flera av mina förhollanden men endå är man så dum som axepterar det.. Man är ju kär. Man vill tro honom. Man tror man förlåter men sen mår man dåligt och har ångest. Jag har i alla fall lämnat dom förhollandena bakom mig. dock är det jobbigt då jag har barn med båda två.. Men i dag har jag ett underbart förhollande och skulle detta mot för modan hända även i detta förhollandet så slänger jag ut fanskapet med huvudet före. 

Du måste tänka på dig själv och ditt mående. Det är inte lätt att lämna någon jag vet det.. Men när du väl jort det så tror jag att du kommer må så jävla bra. 

*Styrkekramar till dig*

#5 Tanken är att han ska flytta ner om 10 månader. Jag har en bostad här nere men den är temporär. Så större måste vi hitta. Precis som du säger gällande bilderna så är jag nu rädd att han kommer att bli bättre på att gömma bilder då han vet att jag har hittat sådana förr . Men jag vill ju inte leka detektiv utan jag vill ju vara säker på att det är ett avslutat kapitel och inga fler sms i den typen dyker upp. Han ska väl inte drömma sig bort och fantisera. Om andra Kvinnor.(?!) . Jag har varken nekat honom umgänge med tjejkompisar eller nekat honom att titta på porr. Det skulle inte leda någon vart och jag vill ju också kunna ha killkompisar. Det där med porr ser jag inte heller allvarligt på. Vi alla är nyfikna och sexuella varelser. ..eller hur jag nu ska uttrycka mig. När jag avslöjade honom med bilderna så ifrågasatte jag även hans syn på otrohet. Han såg det inte som det. Han tycker att otrohet uppstår då en fysisk förbindelse uppstår…eller liknande. Och tyvärr så känns det som att hon han trampar snett igen kommer det att sluta i att vi går skilda vägar..som du säger ,otroligt svårt men jag kommer psykiskt inte orka med att ha dessa tankar i bakhuvudet .

#_fisken Nej det tror jag faktiskt inte om jag ska vara ärlig. Veta kan jag ej göra. Till exempel den sista konversationen som gjorde mig mest besviken gör mig även orolig. Det är nämligen en på det nya jobbet. Som du tar upp så kan det ju vara en ålderskris, men för den saken skull rättfärdigar det inte hans handlande ! :(

Sätt dig själv i första rummet just nu. Det är lätt hänt att man glömmer bort att ta hand om sig själv och inser det när man har kommit onödigt långt ner i något jobbigt.

Problemet är att man kanske sätter sig i första rummet genom att acceptera det som hänt. Hon älskar karln så mycket så det överskuggar det som hänt. Är det så här att många förhållanden har såna här kriser? Kriserna kan variera i sätt men ändock kris. Det kan ju vara läge att förstå, förlåta och gå vidare?

#8 Fråga honom, måla upp biden, att du går med på en "knulla.se" eller liknande sida och tar kontaktuppgifter med killar och börjar visa dig i webcam med dem, se när de runkar osv. De får se dig naken osv. Är han okej med det?

Säger han ja, så är det väl så han ser på det, men förmodligen säger han ja bara för att "rädda ansiktet". Det är så att om han ska vara tillsammans med dig så måste även han respektera hur han sårar dig- att DU upplever det som otrohet. Att det faktiskt gör illa dig. Så får han fundera om det är värt det, eller om han borde göra slut om han inte klarar sig utan detta. Är ju lite märkligt att han börjat med sånt här beteende först när ni flyttade isär- jag skulle tolka det som att han söker kontakter och är "på väg bort" från mig. 

Jag har inga problem med att en kille kollar porr,jag tittar själv på porr. Men det här är inte porr. Det här är en typ av kontakt, de skriver till varandras telefoner, skickar bilder osv. Det blir ganska intimt och är faktiskt bara ett meddelande ifrån att sluta med "fysisk" otrohet. Det är ett respektlöst beteende mot dig, nu efter att du förklarat att du inte gillar det här beteendet.

Jag kan bara säga att jag inte hade stannat kvar i det förhållandet. ja, visst gjorde du fel som kollade hans sms, det tycker jag inte man gör, men han ljuger ju för dig!

#7 det lät väldigt tråkigt att dina tidigare förhållanden har urartar sig på det viset men kul att det känns bra nu i ditt nuvarande! Lycka till :)

Detta känner jag ingen. Vad jag kan säga är väl att man behöver verkligen prata igenom allt, alla kort ska upp på bordet han ska tåla att svara på alla frågor du ställer. Är det så att man vill jobba vidare med förhållandet hur ser då framtidsplanerna ut att vara särbo på distans är tufft mycket tufft och detta gör säkert inte det hela lättare. Fundera det är ändå ditt val. Själv valde jag att stanna och det är inget jag ångrar en sekund vårat förhållande har blivit djupare ärligare och mer lyhörda hur den andre mår och vad den andre vill. Sen kan jag slå ett slag för rådgivning som man kan vända sig till. Jag säger lycka till.

PS för mig var detta otrohet, och jag tror många anser att det är otrohet. Men det är olika vad man anser vad som är otrohet eller inte, man får sätta sin gräns själv. ds

Jag tror på att man måste kämpa för ett förhållande men samtidigt vara lyhörd nog för att känna av när det är dags att bryta upp. Man ska inte gå för länge i ett förhållande där partnern förnedrar upprepade gånger under lång tid.
Grejen är att känna av om krisen är en tillfällig kris eller om den är ihållande men man ska nog inte göra slut vid första kris.

Grejen är att känna om man bara dras med i relationsn och partnenr helt och hållet slutat respektera och bry sig om sin partner…dvs genom att fortsätta ljuga, hela tiden gå sin väg utan eftertanke osv. Och därigenom bryta ner sin partner. "My way or the highway". Jag tror ju att TS mår sämre med sin  partners beteende än TS sambo mår av att sluta med detta beteende, som han inte sysslat med under tiden de bodde ihop?

Fattar han inte det så skulle jag dumpa honom för han är helt enkelt för trög 😎😉

Min egna gräns går när man kysser den andra 🙂

#14 Jag hoppas allt reder ut sig för dig. Och tänk på dig själv först och främst! Ingen förkänar det du vart med om.

Jag vill börja med att tacka alla som har engagerat sig och skrivit. Har inte hunnit kommenterat allas inlägg men tagit till mig samtliga kommentarer. Innan jag skrev hade jag känslan av att jag kanske tog det lite för hårt och förstorade upp allt, men nu när flera av er verkar vara på samma spår som jag känns det bättre. För som ni säger har vi alla olika gränser för otrohet, och det är ett viktigt ämne att diskutera sinsemellan . Som du säger #gur4m1 ,kan det vara en idé att måla upp ett likartat scenario ,för att han på så sätt ska skapa sig en större förståelse kring mina åsikter och tankar kring det nyss inträffade. Mitt handlande som du# christinel även poängterar , att kolla igenom någons mobil är absolut inte en rätt handling. Jag sa även det till honom i samma veva som avslöjandet. Men samtidigt så är jag 'glad' att jag gjorde det. Visst det skulle ju ha varit bättre om han själv var ärlig och berättade om sitt snedsteg. Kul att höra att ert förhållande har gått åt rätt riktning #Forest, och att ni tillsammans verkar jobba för en sund och god relation. Även intressant att höra att rådgivning har varit så fungerande. Jag tar nu med mig det ni sagt och ska försöka att få en rätsida på detta . Är det en tillfällig kris som vi tillsammans kan ta oss igenom eller är det bäst att vi går åt olika håll, detta lär tiden utvisa. Tack än en gång allesammans !

20 låter klokt att ni funderar och tänk efter hur du känner det. Vi har vart på ett par samtal för familjerådgivning eftersom vi har barn så anser jag inte man bara ska smälla igen dörren o sen kasta paj på varandra. Vi valde gå o prata dels skulle jag inte välja att stanna så fanns valet vi kan ändå samarbeta som vi alltid gjort i alla år annars. Men här vart lösningen kanon och vi har verkligen stått imot stormar i ett år, inte av otrohet utan en massa andra saker.

DET var en fin respons från TS.

Jag har blivit bedragen. Jag förlät. Det upprepades tre gånger. Jag förlät. Ångrar det idag för jag går och tänker på det jämt och jag litar inte på honom alls. Så det är på väg att jag inte orkar mer. Det har gått ett år sedan första otroheten nu. Hamnar jag i en ny relation med otrohet kommer jag inte gå igenom det igen att förlåta. Jag tycker det där är otrohet, att få nakenbilder och skriva sådant osv. Min kille låg dock med två tjejer så det var inte bara sms.

Egentligen spelar det väl ingen roll om det är otrohet eller inte. Det är oavsett ett väldigt respektlöst beteende och det borde vara lika lite tillåtet i en relation som otrohet.

#23 Jag beklagar verkligen. Det måste kännas tungt för dig. Förstår jag dig rätt om du fortfarande befinner dig i den relationen ?

#25 ja det gör jag. Det har inte varit lätt

Det förstår jag. Helst inte om samma oacceptabla händelse har upprepats 3 gånger, det set ha känts svårt och destruktivt många gånger. Hoppas att du finner dig någon ro till slut.

Vi har nu valt att gå skilda vägar. Det har varit en enormt omtumlande helg. Uppbrottet består nog inte enbart av avslöjandet,utan att vår kommunikation inte är hållbar när vi befinner oss på olika håll. Vi talar på nått vis olika spår,vilket känns främmande. När vi väl ses öga mot öga fungerar kommunikationen bättre. Det positiva var att under samtalet förekom det inga skrik, hatord eller dylikt , utan samtalet var på en väldigt vuxen nivå. På så sätt känns den lilla biten bra. Vi kommer att fortsätta att hålla kontakten. Innerst inne,trots snedsteget, älskar jag han fortfarande. Jag vet inte om vi har givit upp för tidigt. Det känns väldigt tungt och jag känner mig tom, ensam och instabil . Jag kommer nog att behöva lite fler råd, men självfallet genom en annan tråd.

#28 I mina ögon gjorde du det enda rätta som fanns att göra = gå skilda vägar. Om du fortsatte ytterligare en tid skulle det åderlåta dig på kraft och självrespekt. Alternativet till "tom, ensam och instabil" var mycket sämre. Du ska se, snart hittar du en mycket trevligare och pålitlig man som inte börjar leta efter en "vikarie" så fort du är bortrest.

#28 tufft beslut men till det bättre i längden och för hjärtat