Sen jag flyttade hemifrån har jag flyttat väldigt mycket, så jag har få vänner. Min äldsta kompis W, som jag värdesätter enormt och litar på mer än någon annan, har jag känt i flera år. Vi bor långt ifrån varann nuförtiden men pratar jämt och vi besöker varann, har även planerat att flytta till samma stad. 

Nu har det totalt gått åt helvete på bara ett par timmar, jag skulle besökt honom nu i dagarna men vill aldrig se honom mer och är totalt förstörd.

Vad som hände är lite rörigt och jag är så jävla upprörd att det lär bli extra rörigt så ber om ursäkt på förhand för det. När vi bodde i samma stad, 2012, bodde jag med en kille som blev hemsk. Inga detaljer behövs väl egentligen men han blev våldsam/utsatte mig för stor fara från andra människor/drog in mig i brott han begick/stal mitt livs besparingar. Jag slängde ut honom till slut.

Det var en otroligt jobbig period för mig på alla sätt och vis, jag var traumatiserad, utblottad och alla kompisar var gemensamma och många av dem "ville inte välja sida" (läs: ville inte tro mig helt och fullt, killen ifråga ljög och ljög och ljög). Men W var på min sida genom det här, såvitt jag visste. Alla andra tyckte synd om killen, och till slut tog jag mitt pick och pack och flyttade. W är den enda jag fortfarande står nära (enda jag har kontakt med iöht).

Inatt fick jag reda på att han fortfarande är bekant med den här killen. Jag fick reda på att de hade kontakt under hela tiden allt hände under 2012, att han gått hans ärenden under den processen då han sa till mig att polisanmälning var en dålig ide osv, övertygade mig om att det skulle bli värst för mig om jag gjorde det - det gjorde han pga att den här killen bad honom. Jag tror inte de umgås idag pga bor inte på samma ort längre, men de pratar på facebook och dylikt.

Jag vet inte om mina känslor är överdrivna. Jag är helt förstörd. Det finns en chans att jag tar det extra hårt pga hur alla vände sig mot mig då detta hände, och kanske pga att det är välbekant scenario från år av mobbing i skolan, så kanske är det så att jag överreagerar? Vem är jag att säga vem han ska prata med eller inte liksom? Men faktum kvarstår att det känns bara så jävla hemskt. Som ett sånt enormt svek.

Jag vill inte ens bråka om det med honom. Vill låtsas som ingenting för känner att jag liksom skäms ihjäl, över att vara så jävla obetydlig och lite värd att han inte ens tycker det är värt att ta avstånd från en misshandlande person som begick vidriga handlingar mot mig.