Fy vad det där kändes igen! En av mina kusiner lever likadant. Sitter vid datorn från det att han vaknar. När han är hungrig kommer han ut och hämtar mat för att äta det på rummet. Ljuger han också om samma saker som din syster. Rummet ser för jäkligt ut, med gömmor av glas, tallrikar, smutstvätt m.m. Tyvärr är det de vuxna och föräldern som måste sätta ner foten och borde gjort så för länge sen. Min moster har också varit "snäll". Men egentligen har hon bara gjort honom en rejäl otjänst genom att låta honom hållas. Retar mig som f** varje gång jag är där. Så kan tänka mig vad det gör med dig. Tycker du ska helt och hållet fokusera på dig själv. Sköt dina studier och ta inte på dig skulder pga henne. Vad din mamma borde göra och borde gjort för länge sen, behöver jag nog inte berätta. Men du ska i alla fall inte dras ner i din systers negativa beteende. Försök att hitta saker som är roliga och trevliga, som får dig att lämna hemmet oftare. Man kan plugga på andra ställen än hemma :)

Vet du anledningen till att hon är deprimerad, har hon berättat det? Jag är själv djupt deprimerad + en massa annat. Jag vet om att jag kan vara svår att leva med av olika anledningar, är sjukskriven av den anledning att jag inte klarar av att arbeta för tillfället. Det är någonting jag skäms för innerligt, att jag mår så pass dåligt att det blir som en funktionsnedsättning. Sedan är det skillnad på att verkligen vara deprimerad och att faktiskt vara lat. Nu säger jag absolut inte att din syster är lat, men även som deprimerad kan jag ändå tycka att man måste vilja någonting med livet. Att leva på sin mammas inkomst och ta det för givet är bara oerhört dumt mot henne. Om din syster verkligen är så deprimerad så tycker jag att hon ska ta upp det med sjukskrivning så får en utbildad avgöra om hon är lämplig för arbete eller inte eller verkligen försöka ta emot hjälp. Även fast hon kanske är deprimerad så måste din mamma någongång sätta ner foten.

Tänker också tanken "är hon inte bara lat". Lat och manipulerande.

Jag bor tillsammans med min syster, mamma, mormor och morfar och jag och mamma är rent ut sagt förbannade på min syster. Jag blir så irriterad varje gång hon alltid får som hon vill och tror att hon är bättre än alla andra. En av anledningarna till hennes depression var att hon blev mobbad under en lång tid. Jag blev också mobbad förut, både fysiskt och psykiskt men inte lika länge som henne. Då sitter hon och säger att hennes liv varit värst i familjen när min mobbning egentligen var värre bara att det pågick under en kortare period plus att under samma period dog 2 av dem jag älskade allra mest så jag blir så j***a sur när hon sitter och säger att jag har haft det lätt?! Men man kan inte göra någonting, det hjälper inte att skälla ut henne, det hjälper inte att prata med henne för om man säger ett ord fel då bryter helvetet lös. Hela familjen tassar alltid runt på tå kring henne för att hon inte ska explodera. Så tyvärr finns det ingenting att göra förutom att ni kanske kan följa med henne någon gång och se till så hon går på körlektionerna. Om hon då känner att en går bra så kanske hon fortsätter. Det är hemskt att leva såhär och jag är glad att jag och mamma ska flytta till lägenhet nu.

#2 Hon har inte sagt uttryckligen vad det är som har gjort att hon inte 'orkar med livet' helt enkelt. Hon säger bara att allt är jobbigt i princip. 

#2/3 Jag har trott länge att det bara är som hon är lat men mamma vill ha det till att hon är deprimerad. Vid de tillfällen som jag har föreslagit att hon borde gå till någon och få en diagnos eller liknande på varför hon mår/är som hon är, så hittar mamma bara på bortförklaringar till varför det inte är nödvändigt. Mamma är för snäll helt enkelt och hon är dessutom rädd för att syrran ska ta livet av sig om hon sätter ner foten rejält. Men då sa jag till henne att vi borde rådfråga akutpsyk om hon verkligen tror att hon mår så dåligt… 

#4 Tack så mycket för ditt svar! Detta kanske låter fel men känns bättre att veta att det inte bara är jag som lever i en sådan här situation. Känns som att jag och mamma måste vara de mentalt starka för att hålla upp oss själva men även syrran ovanpå det.

Jag tycker det låter som att hon behöver gå till psykolog, utredning för en diagnos. Eller bli inlagd…Ytterst få människor är så pass lata och manipulerande, så jag tror inte hon är lat. 

Min lillebror betedde sig likadant, fram tills för 2 år sedan. Då började han på folkhögskola, där fick han vänner, han fick folk att umgås med eget ansvar, han var tvungen att fixa mat själv på helgerna osv. Efter ett halvår kom han hem på julen och mina kompisar blev helt överraskade. Han frågade dem saker, var intresserad i stället för att sitta och dega på rummet. 
Jag ska inte säga att han aldrig degar på rummet när han är här, eller att han får A i alla ämnen, absolut inte. Men han är social och han vill för det mesta, och det är guld värt.