Det är svårt att ändra på någon annan. Det går bara att ändra på sig själv. Du tycker att hon är både barnslig och efterbliven skriver du och du gillar inte att hon umgås med yngre personer. Jag tycker egentligen inte du har med det att göra vilka andra hon umgås med.

Det du kan göra är att välja om du vill fortsätta umgås med henne som vän eller om du vill gå vidare.

Varför bryr du dig om vilka vänner hon har i övrigt? Inte ditt bekymmer. Hon har utbildning men inget jobb, fortfarande inte ditt bekymmer. Då kan man ju fråga sig varför du inte bryr dig mer om vad du gör istället för att ändra din vän. Du kan inte ändra andra, utan bara dig själv. Om du slutar dalta henne som eb lillasyster så kanske hon kan göra egna val. Du ska vara vän och inte syrra eller mamma.

#1 #2 Ang hennes umgänge så är det folk som hugger henne i ryggen och tar henne som sista val, hon har kommit till mig och mått dåligt över detta och jag har gett henne råd om vad hon ska göra. Men hon hör av sig till dem i allafall och sedan kommer hon tillbaka igen med samma visa att hon är utanför. GråttnyttHår Jag är hennes vän och hade jag inte brytt mig om hennes situation ja då hade jag ju varit egoistisk istället? Bara för att jag bryr mig om henne betyder det inte att jag struntar i mitt egna liv? Jag försöker göra så att hon mår bra med det ena och det andra när hon kommer och snyftar hos mig. Hon vill ha råd samtidigt som hon ber mig att hålla tyst. Ändra och ändra, snarare försöker jag hjälpa henne att försöka bli självständig och vuxen, att få ett jobb och att göra sig av med folk som hon faktiskt vet mycket väl gör henne illa men lika illa så slår hon tillbaka. Lite som jag skrev: Hon är den vännen som man brer än macka till när hon är hungrig, slänger den sedan i väggen och klagar på att hon dog av svält. Så ja, jag är hennes vän och vänner bryr sig om varandra oavsett vad!

#3 men fortfarande så kan du inte ändra henne. Hon måste ändra sig på sina egna villkor. Och du låter som en mamma när du skriver att du ska få henne att må bra. Hon måste lära sig. Så ta dina händer från henne. Låt henne lära sig. Hon är vuxen och kan inte leva sitt liv som du tycker är rätt. Ge henne inga råd. Klipp navelsträngen.

#4 Får be verkligen om ursäkt för att jag låter som en mamma enbart för att jag bryr mig om mina vänner. Jag och S har umgåtts i snart 4 år och vi har haft pauser pga sådana saker jag skrev om. Jag försöker ge henne en knuff för med åren har det bara blivit värre och du tycker alltså att jag bokstavligen ska vända henne ryggen så fort hon ber om hjälp? Det är inget sätt att ens försöka ändra på henne över huvudtaget. Hennes klädstil, hobby med m är inget jag vill ändra på. Som jag sa, 23 år gammal och är omogen för sin ålder. Att ha sina barnsliga spratt har ju alla men nu pratar vi om en tjej som har ett beteende som varken jag eller någon annan i hennes omgivning accepterar. DÄRFÖR vill jag att hon ska kunna bli en bättre människa och hjälpa henne när HON BER om det. Så vad är det du påstår att jag skulle vara någon slags mamma/lillasyster? Det är ju för fanken en självklarhet att försöka hjälpa sina vänner. Men det ska jag tänka på nästa gång hon ev reser bort och behöver kattvakt. "Ah men nä tyvärr S det var du som skaffa katt från första början så inte mitt problem". Låter ju väldigt dumt om jag får säga det själv.

#5 du läser det du vill. Och det får stå för dig. Men det jag menar är att ber hon om råd så fråga istället motfrågor så att hon kan lösa saken själv. Att hon får tänka utan att folk omkring tänker åt henne. Hur ska en människa kunna växaom alla andra tänker åt henne och anser att det är fel och fel. Det är som ett barn som växer upp med en förälder som alltid säger: passa dig, det är faröigt att vara ute på djupa vatten. Om någon upprepar detta och med andra saker och förminskar en människa som är vuxen som du gör så kommer vederbörande troligen aldrig tänka själv och vara på dig öukt en igel konstant. Är det så du vill att din vän ska bli? Nä, och det har du sagt. Så sluta kom med pekpinnar och sluta linda in henne i bomull. Låt henne göra misstag, låt henne bli sårad. Det får henne att tänka själv.

#5 fast kom att tänka på att du kanske får en kick att vara behövd. Men detta kommer äta upp dig. Hitta andra sätt att vara behövd på än att låta en relation äta upp dig och din vän. För den är inte hälsosam.

hha om mina vänner hade hackat sådär på mig ang mina vänner, mitt jobb etc- så hade jag bett fanskapet dra åt H-vete.  TS du låter tyvärr inte bara som en mamma eller syster, utan även som en tjatig flickvän :P

Slut bry dig i vad hon gör, var en vän och finns där- GE TRÖST och ha roligt ihop. När hon ber dig om råd- give her your 5 cents.  Men lägg av att klanka ner sådär på henne. Du låter inte alls som en omtänksam, "o-egoistisk" vän. Du låter som en tjatmajja somklankar ner på en vän för att hon inte passar in i hur DU tycker att en 23åring ska bete sig och vara i livet. Hon ÄR kanske inte lika mogen som dig, SO WHAT?????

Att hjälpa någon som kattvakt är däremot inte ett sådant "problem". Man skaffar katt ja, men man kan ändå skaffa kattvakt och resa bort någon gång om året…

Hur är en 23åring? Jag bodde hemma och var arbetslös och notoriskt strulpelle med killar tills jag var 25. Idag har jag ett eget hem och ett jobb, vänner i alla möjliga åldrar. Livet löser sig one way or another så länge man lever och lär. Så om hon är så irriterande så har ni kanske inte så mycket gemensamt just nu? Kanske ni inte bör umgås så mycket? Att klaga på folk, "ge en kick" åt rätt håll, får inte ofta bra konsekvenser.

Att känna att man inte duger, gör tyvärr saker ofta värre. Sen är det kanske faktiskt så att ni mognat olika, och hon har saker att bearbeta och lista ut innan hon kan gå vidare. Det hindrar inte att man inte kan finnas där för sin vän.

Nej: Att bete sig som AF och skicka tips på jobb eller säga "sök jobb då!" när vännen beklaga sig :P

ja: Helt okej att hjälpa till som kattvakt eller att umgås och ha roligt tillsammans. Eller om hon vill ha tips på hur hon ska förbereda sig inför en jobbintervju (som HON tagit initiativ till att söka!).

Ja: Helt okej att skicka förslag på jobbannonser- om hon sagt att hon söker ett jobb! :D
Som några exempel…så som jag ser det.

Det som måste göras i er relation är ju att du måste skärpa dig. Ni har kul ihop, nöj dig med det. Vad hon har för andra vänner eller om hon har jobb har du ju inte med att göra öht. 

Hade jag haft en vän som haft negativa åsikter om alla mina livsval hade jag bett den personen dra åt helvete. Du vill stötta säger du, det där är inte att stötta. 

Visst, man ska inte gå på bidrag utan att försöka ta sig ur det (om man inte är sjuk), men säger hon att hon ansöker så gör hon väl det, sluta säg åt henne att hon borde ha ett jobb nu. Snacka om att trycka ner ngn i skorna. 

Vad är det att vara mogen i dina ögon? Jag tycker du verkar vara ganska omogen som ska passa in din vän i din mall utan att acceptera/ respektera hennes val och hur hon är.