Händelserik vecka
Förr förra veckan var väldigt händelserik för min del, är en 20år gammal tjej och har alltid haft diverse problem med den sociala biten. Har även mått väldigt dåligt och är ofta nedstämd, har ångest och/eller är stressad/orolig.
Tillsammans på detta så har jag haft problem med svimningar sedan cirka sex år tillbaka, jag svimmar utan anledning. Utredningar har gjorts utan resultat vilket bara ledde till att sjukhuset såg mig som ett problem, de trodde inte längre på mig.
De svarade bara med att det är fullt normalt att man faller ihop när man just rest sig, de ville dock aldrig lyssna på det att jag aldrig fallit ihop i samband med att jag rest mig. Det har alltid varit runt 15-30 minuter efter och dessutom bara hänt på senkvällar, nätter (om jag klivit upp då) och mornar.
Då bortförklarade de allt med att det dessa "svimningar" var psykiskt orsakade, samt att jag bara inbillade mig att jag fick hjärtklappningar då och då samtidigt som jag ibland knappt kände puls.
Jag blev ombedd om att söka hjälp då jag "inte var frisk i huvudet".
Efter mycket om och med har jag lyckats gjort en fysisk utredning med en loop rekorder (fungerar som ett långtids EKG) för svimningarna samt en psykisk utredning för mitt mående. Detta skedde samtidigt.
Har svimmat två gånger med loop rekorden i, så har åkt på avläsning på den.
Förr förra veckan bjöd på detta:
1. Vår efterlängtade valp kom hem
2. Fick diagnos på Aspergers syndrom
3. Fick veta att jag har ett hjärtfel
Ibland får jag hjärtklappningar men anledningen till att jag svimmar är för att hjärtfelet också gör att mitt hjärta näst intill slutar slå, jag saknar en nerv så ibland försvinner det signaler och då slutar hjärtat fungera.
Så nu sitter jag här, 20år gammal med min lilla rottis valp, min diagnos för Aspergers och en nyligen inopererad pacemaker.
Nu sitter jag här och kan svara på varför jag mår som jag gör, varför saker och ting blir som det blir, jag har min lilla rottis kille som jag tränar och jag kan säga att jag inte längre kommer att svimma för att mitt hjärta slutar fungera.
Nu, nu jävlar kanske min otur vänder!
Kram! Och lycka till med rottisvalpen! Härlig ras :D
Vad skönt att äntligen få veta vad det var och att det gick att åtgärda :)
Lycka till med valpen!
Skönt att veta vad som sker, men man blir alltid förgrymmad på vården som inte tar människor på allvar. Tur att du orkade kämpa på och inte bara gav upp och lyssnade på de som menade att du är galen. Har släkt som råkat ut för samma sak, fått veta att de bara hittar på- så sitter de där med smärtor pga alla möjliga saker. Senast var det min mormor som fick sitta med bruten lårbenshals i 6 veckor (hann ju läka fel). Sista veckan fick hon inte ens värktabletter så det var då hon fick nog (oc äve vi runt omkring) och när hon kollades upp igne upptäckte d eju skadan- vilket de hade gjort om de lyssnat på henne från allra första början. Gå runt i 6 veckor med rullator, handla, sova…stå. Med brutet ben. *rantar*
Så grattis till dina diagnoser, hoppas du får all hjälp, vård och stöd du behöver!
Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com
Tack för era svar, det känns skönt att ha skrivit av sig lite. Håller dock med #3 att det är hemskt att man ska behöva bråka på vården så här för att de överhuvudtaget ska ta en på allvar.
Men ska bli spännande att se vad framtiden bjuder på nu när jag fått verktyg att använda och ta mig fram med.
Tack igen!
Starta ny diskussion