Det kan vara klokt att ni pratar om det - han verkar ju ändå vara en pratbar person. Men kom ihåg att det inte är ditt "fel". Även om det var en situation som var otäck och pressande, så gjorde du inget "fel" och du har ingen skuld. Ett sexuellt möte kan gå fel på många sätt och båda parter kan känna obehag och ånger efteråt. Men bara den som tvingat någon annan till något mot dess vilja har gjort fel och har gjort något att känna skuld för.

Varför var du rädd för att säga nje när han väl börjat och du grät? Jag menar inte att ifrågasätta det du upplevde, är mer nyfiken på om han uppträdde hotfullt, vad som gjorde dig rädd att säga ifrån. Iband kan man känna skam inför det- ingör alla "Borden". Men dina vänner har rätt, det är inte ditt fel. Men ja, om man faktiskt inte säger nej….eller är okontaktbar, så kan man inte tro att en man VET att man inte vill. Men du beskriver ju att du sa nej 3 gånger i början, men att han fortsatte. Det är att gå över linjen för mig, men jag vet inte vad lagen säger om det- efterosm du själv beskriver det som "tjatsex". Dvs han tjatade till sig se xoch till slut gick du med på det. Han slutade när du väl sa till igen. Men själv, jag, personligen, tycker att det du upplevt är ett trauma och ett övergrepp. Innan du pratar mer med honom tycker jag att du ska prata med en psykolog om detta, om du inte redan försökt reda ut det den vägen. Så du kanske mins och har en stadig platå att stå på när du ska konfrontera honom.

Detblir ett övergrepp för att du inte var med om det, men du verkar äcklas av tanken att ha blivit utsatt för ett övergrepp och har börjat förtränga det som har hänt dig. Många vill ogärna se sig själva som ett offer. Du måste inte vara ett offer, men du bör fortfarande bearbeta det som har hänt dig. Sex är inte smutsigt, du är inte heller smutsig.

Om du tror att det hjälper dig, möt honom, men gör det på en plats där du är trygg.

Jag tycker att du är modig som vill se honom öga mot öga. Du tvivlar på dina känslor och upplevelse. En liknande sak hände mig men jag sa nej och avvisade honom rent fysiskt. Jag var tvungen att kasta honom av mig. Vi började pussas, låg i en säng, men ajg hade inte tänkt ha sex med honom, jag var absolut jättetäntd på honom men jag hade mens och det låg en kompis i rummet invid vårt. De kände sinte lägligt. Men killen blev mer och mer intensiv och plötsligt försöker han få av mig trosorna trots att jag sagt att jag ville ta det lugnt. När jag spjärnade emot trycte han ner mina händer och pressade lixom ner min kropp emd sin och tvingade sig in mellan mina ben men jag var, som tur var, mycket starkare än gonom så jag kastade av honom och sparkade bort honom. Vad hände sen?Jo HHAn blev sur på mig och tyckte att jag var pryd, Satte sig i sitt kök och tjurade, sen pratade vi typ aldrig mer. såhär i efterhand så skulle jag fan ha ….lästlusen av honom. Men just då tyckte jag mest att det hela var pinsamt och jag var väldigt shockad av händelsen, och visste inte vad jag skulle göra med det jag upplevt. Om jag varit svagare, lite nättare, då hade jag varit ett våldtäktsoffer. Det är så lätt att hamna där, även med någon man VILL ha sex med. Men det kan finnas massor av orsaker till varför man inte VILL ha sex där just då. Så du ska inte känna att det är ditt fel- när du sagt ifrån, och visat, att du inte vill ha sex.

I en relation där två människor sover i samma rum, är det fortfarande våldtäkt och sexuellt övergrepp om den ena tvingar sig på den andre- så varför skulle det vara någon skillnad på den situation som utspelade sig mellan er två? Jag vet inte om det håller för en fällande dom i dag, 2 år senare, ord mot ord- men det är nog  kanske skönt för dig att få göra klart för honom, så han förstår..hur du upplevde det. Det du upplevde förändras inte av att han har en annan berättelse.  Men det kankse lindrar för dig om du tror att han fortsatte för att han inte förstod att dina tårar, dina nej…betydde just nej? Hur skulle det någonsin kunna vara ett gott försvar, undrar jag.

Självklart slårhan bort att han förgripit sig. Det gör 99% av alla våldtäktsmän och människor som gör övergrepp. Pedofiler skyller ofta på att BARNEt ville ha sex med dem. Så…

Egentligen vill jag råda dig att först redaut vad du vill och kände, sen kan du träffa  honom och ….skälla ut honom :P

förlåt för världens längsta inlägg…hade mycket på hjärtat.

#2 "Egentligen vill jag råda dig att först reda ut vad du vill och kände, sen kan du träffa  honom och ….skälla ut honom :P" 

Haha yes!

Snälla, ta inte åt dig och tro att det som hände var ditt fel! Jag kan inte direkt hjälpa dig, men blev så ledsen av att läsa det! Allt jag kan ge är en virtuell kram!

Ibland, i olika situationer med andra människor, när någon sorts konflikt varit, så tror jag det är mycket vanligt att man efteråt kommer på vad man skulle ha sagt eller gjort anorlunda och går o ältar vad som hände och vad som sas. Killen här har "kört över dig" betedd sig som en självisk och okänslig skitstövel. Vad vill du få ut ur att prata ned honom nu så länge efter? Vill du han ska "erkänna sin skuld" så du kan slippa känna skuld? Kommer han göra det? Kanske kommer han istället säga att du skickade motsägelsefulla signaler? Om han inte kommer ta på sig skulden är det gå värt att möta honom? Om du mår bra nu med din nuvarande relation är det då värt att rota i gammalt?

Jag tyckar att om du känner att du måste prata med honom så sluta fråga om det var ditt fel. Det du känner är riktigt för dig. Bättre att bara berätta klart och tydligt hur du kände/känner och säga att du hoppas han har mognat såpass så han aldrig kommer att utsätta nån annan för samma helvete.

Precis #7. TS; du behöver inte hans verifiering, du får lita till dina känslor. Sen att du börjat glömma saker är ju för att du förmodligen blev chockad av händelsen och delvis försöker förtränga bort det medvetet eller omedvetet.