Åh, vad jag känner igen det där! 
Jag började med mitt, och var sedan med om en bilolycka. Blev påkörd bakifrån på e4, dock var det inte jag som körde. Efter detta har jag blivit rädd. När jag övningskör och det kommer en bil bakom så blir jag skitskraj, känns även obehagligt vid möten. 
När jag berättar detta för någon får jag till svar att det är bara att spotta sig i nävarna och ta tag i det, för körkort måste man ha.
Kul, det känns ju väldigt uppmuntrande liksom.. *ironi*

jag va seg som fan för ointresse - alla tjatade och jag hatade allt som hade med körkortet att göra… tills jag var 21..  då fick jag ett jävlar anamma ryck, fixade körkortet på 2 månader och jag älskar det, önskade jag tog det tidigare men jag var väl inte mentalt beredd på det förens jag själv fick tokryck.

Jag tycker lite tvärt om. Man blir inte alls friare med körkort. Man blir snarare bilberoende och lat. Att köra bil påverkar miljön negativt och man är dessutom en större fara för andra om man kör än om man åker kollektivt/cyklar/går. Jag tog körkort när jag var 22. Det tog ca två månader och var ingen större ansträngning när jag väl gav mig fasen på det. Anledningen till att jag tog det var enbart att jag har för avsikt att bo på landsbygden i framtiden.

Om vi sätter alla tycka-tillare och "måsten" åt sidan, vill du ta körkort?

#4.Nej, då hade jag ju gjort det direkt jag fyllde 18 som många av mina jämnåriga vänner gjorde. Hade jag varit intresserad av att lära mig köra bil så hade jag självklart inte tvekat.  Nu känns det bara jobbigt därför att alla är så "på" från alla håll, och jobbigast från arbetsförmedlingen faktiskt eftersom dom kan skylla på jobben att  körkort behövs för många jobb, och då har jag svårt att säga ifrån riktigt till dom därför.

#4 Många jobb kräver körkort, även om det inte är nödvändigt, för att göra det lättare sålla bland de arbetssökande(ibland kan dem få uppåt 5000 sökande för ett jobb). Med arbetsförmedlingen är det inte så mycket man kan säga, men familj och vänner kan man debattera lite mer ingående med. 

Där du bor, behöver man alls körkort?

du måste inte någonting bara för att andra tycker det och i och med att du är myndig är det ingen som har någon rätt att lägga sig i hur du väljer att leva ditt liv.

det finns många goda skäl att INTE ha körkort om du inte är beroende av det, vilket du inte verkar vara. det är bättre för miljön att cykla eller samåka/åka kollektivtrafik än att köra själv. det är hälsosammare för dig att cykla, du får ju en massa gratis motion när du ska någonstans. inte minst är det billigare. att ha bil och köra är ett stort ekonomiskt åtagande och faktum är att många kan använda de pengarna till betydligt bättre saker.

nästa gång någon säger till dig att du ska ta körkort, säg att det gör du gärna, om de betalar för det. om de vill att du ska ha körkort så är det ju bara rimligt att de betalar för det också :)

det gäller AF också. säg åt dem att om de anser att det är så viktigt för dina chanser att få jobb att de anser att du ska ta körkort, så får de ge dig ekonomiskt stöd till det också för som arbetslös har du inte råd. de kommer förmodligen inte gå med på det, men i vissa kommuner händer det faktiskt under vissa förhållanden. även om de inte  ger dig pengar till körkort så får det dem kanske att sluta tjata om det.

många arbetsgivare skriver ut i jobbannonserna att man måste ha körkort. i vissa fall stämmer det, men många arbetsgivare är flexiblare än de verkar om man i övrigt är rätt för jobbet och visar att man kan få det att fungera med cykel istället. på vissa håll ( t ex hemtjänsten i vissa kommuner) tillhandahåller arbetsgivarna t om cyklar till de anställda för att det är så mycket bättre i alla avseenden än att de kör bil.

#6 nej jag anser ju inte att man behöver körkort, Men fråga vem som helst annan som bor här så skulle dom svara att man absolut måste ha körkort.  Det går ju inte en massa tunnelbanor här och busstiderna är sisådär men jag är ju van att ta mig dit jag vill med cykeln och på vintern byter jag till dubbdäck. Jag cyklar till affären i -30 på vintern och kånkar med kassar och ryggsäck men det går utmärkt. Det är alla andra som ojar sig och tycker det ser så jobbigt ut. Alla dom som tar bilen bara dom ska 100 meter bara.

Sen ja för att få jobb skulle jag haft körkort ja. För även på en tjänst på kontor kan det ändå stå att körkort krävs. Det står det nästan på alla jobb.

Det finns ju massa jobb att söka som man inte måste ha körkort till! Det är absolut en fördel, ja, men be din handläggare på af betala det då? Det är ju liksom inte gratis, och har du ändå inget intresse för det så hur kommer det bli för dig? Gah! Vad irriterad jag blir! Skit i körkortet, det är hälsosammare, billigare och miljövänligare att gå/cykla/åka kollektivt 👍

Man begränsar ju sina möjligheter utan körkort helt klart. Hur mycket eller lite problem det är att leva utan beror helt klart på hur man vill bo och leva. Vad vill du gärna jobba med? Min mans vuxna son (35 år) har inget körkort. Bor och arbetar i centrala Berlin där det finns kollektivtrafik till allt. Han har altså inga problem med att inte ha körkort. Sen känner jag flera, kan komma på 4 st. Som började med att inte ta körkort men som tagit det senare på grund av behov. Nån som hittade kärleken i en man på landsbygden, nån som fick jobb där bil i längden var nödvendigt, nån som insåg att hon alldrig kunde hälsa på kompisar långt från kollektivtrafik utan att andra ställde upp med skjutsning och nån som startade eget och behövde transportera varor mm. Alla dessa 4 som tagit körkort senare har haft mycket mer "bök" med det. Det är svårare att ha tid med det när man redan har jobb/barn/företag än innan och det verkar ärlugt taget ickså som att det är svårare att lära sig ju äldre nan är, så de har tagr mer lektioner och fått betala klart mer för sina körkort än vi som gjorde det mer eller mindre direkt vid 18.

Är 28 och har inget körkort. Jag lever och mår bra ändå. Jag kommer väl ta det då jag känner att pengarna finns. Men det ligger inte högt på min lista av prioriteter.

Min mamma är 50 år och har inget körkort, men bor ändå inte i tätort, tar sig till jobbet och överallt annanstans. Samåker eller cyklar. Jag tog körkort när jag var 21, dels för att jag inte haft intresset innan de och dels för att jag har koncentrationssvårigheter och "vågade" inte sätta mig på en körskola.. Sen gav jag mig fan på det och åkte till Sollefteå (bor i Sundsvall annars) och tog en intensivkurs på 2 veckor, klarade kortet på första försöket. Men hade tur att jag hade föräldrarna som betalade. Hade inte haft råd själv.

Om du känner för det nångång, ta körkortet då, gör du det inte, skit i det. Upp till dig. Och förklara för AF att du inte vill och satsar på ett jobb som inte kräver körkort då. Be henne visa andra alternativ :)

Får man fråga varför du inte vill ta körkort?

Vad är fördelarna och vad är nackdelarna med att ha ett körkort?

Det låter ju som om du är rädd för att ta körkortet då du beskriver att du ville spy. Det är ju inte alls bra, så ska det inte vara. =/

#13 Jag passar bara inte att köra bil. Är inte intresserad, Jag ville spy för att jag gick dit av tvång. Inte tvång att någon tog i mig fysiskt och släpade dit mig, men att alla gång på gång "ring och boka tid nu… ring då!!, du måste ha körkort!" och att jag tillslut tvingade mig själv. Och jag mår inte bra av  att gå emot det jag själv vill för mycket. Jag älskar dessutom att röra på mig. Tycker inte ens om att åka bil när andra kör (även om jag självklart åker bil ibland) men helst cyklar jag, springer, promenerar och åker buss ibland.  Fördelarna med att ha körkort för mig skulle isåfall vara att jag eventuellt lättare skulle få en fast tjänst. Inga andra fördelar eftersom jag ändå aldrig skulle köra.  Nackdelarna är att jag skulle gå emot hur jag själv vill göra om jag tvingar mig till det.

Känner igen de där, samtidigt har jag ett visst intresse i bilar, tycker om att kolla på snygga bilar, tycker om att åka bil, men köra? Nej känner mig stel av skräck så fort hastighetsmätaren går över 50, köra gokart för skojs skull funkar däremot

Började rätt sent, under gymnasiet fanns det inte tid (eller iallafall inte ork) pendlade 6 mil enkelväg = 3 olika bussar på morgon och två på eftermiddagen, tog buss till skolan klockan 7 och var inte hemma fören 20 i 6 på kvällen, att då gå på körskolan, trött efter skolan och på tom mage var inte lockande! Sen fick jag lektioner i present och började köra och gick teorin men hade totalt för mig fel körskollärare som inte såg min osäkerhet och höjde kraven hela tiden tills jag inte längre bokade nya lektioner. 

Men de är skitjobbigt då folk tjatar på en, speciellt folk som inte ens blir berörd om huruvida man har körkort eller inte men borde skaffa körkort för att enklare ta mig till jobbet eftersom de är halvt omöjligt att åka kommunalt dit. 

Blir jag arbetslös så funderar jag på att ta mina sparpengar och boka en intensivkurs, för känns som, ska jag ta så är det på det sättet annars kommer jag dra ut på det igen och låta det rinna ut i sanden.

Jag har också folk runt om som tjatar. Men jag litar inte på andra och inte på mig själv i trafiken. Är dessutom väldigt ljuskänslig så körande i mörker är uteslutet. 

Med andra ord är bil och körkort inget för mig. Tror dessutom att mina diagnoser hade satt stopp för det om dom hade kollat upp testresultatet på uppmärsamhetstestet. Tror inte ens jag hade fått övningsköra.

Jag tog inte körkortet förrän jag var 35. Vill du inte börja med körkortet nu så gör det inte. Kanske vill du det om 10år. Eller så vill du aldrig det. Och det är helt okej det också.

Jag tog körkortet för att det var besvärligt att vara utan när man bor på landet. Men jag vet flera som är utan körkort och klarar sig bra.

#3 Det är ju upp till var och en men jag som har 5 mil till jobbet just nu innan jag ska börja plugga igen… det tar 40 min i bra trafik med bil. Hade jag tagit kollektiv trafiken hade det tagit 90-100 min

Klart jag känner press! Min pappa har betalt alla mina bröders körkort, men har en känsla att han inte kommer göra samma sak för mig, därför känner jag press.
Min pappa är körskolelärare, och är mer på min kusin att ta körkort än mig, han har aldrig sagt något till mig om att ta körkort förutom ''Nu rör du inte pedalerna!'' när vi satt i någon form av övningskörningsbild då han skulle köra hem mig till min mamma.
Det sätter otroligt stor press på mig, vill klara av det själv, fast jag vet att det kommer bli väldigt svårt.
Blir tårögd när jag tänker på det.

Jag är 52 och har inget körkort. Jag bor visserligen i Göteborg men vi har haft sommarstuga utanför Göteborg och många blir förvånade när jag inget körkort har.

Jag har cyklat och kört moped alla år.

Min son är 30 och har heller inget körkort. Hade han velat ta det så hade jag och min man gladeligen betalat.

Det är få gånger i livet jag känt att jag saknar körkort faktiskt och idag hade jag nog ändå fått körkortet indraget så det är ett problem mindre😉

#19 varför skulle din pappa betala alla dina bröders körkort men göra skillnad på dig?

Jag blev väl mer eller mindre ivägtvingad till körskolan, men var inte alls motiverad. Tog några lektioner innan jag sa ifrån, tog ett uppehåll, funderade på om jag verkligen ville ha körkort och kom fram till att ja, det ville jag. Idag är jag verkligt glad att jag gick tillbaka, det är en fördel att ha körkort det går inte att sticka under stolen med. Men om du inte vill, om det inte är ett problem för dig att vara utan så borde det inte vara ett problem för någon annan. Det är inte deras liv. Kanske ändrar du dig i framtiden, kanske inte. Oavsett finns ju möjligheten kvar.

Jag är 21 och blir 22 om ca ett halvår och har inte heller körkort och känner också press från andra då min lillasyster på 18 år precis fick sitt körkort. Jag själv har ju ändå hållt på med motorsport och inte har de fått mig att tagit körkort fortare. Var inskriven på trafikskola när jag var 18 men de fanns inget intresse för mig att få det att gå framåt plus att mycket skit hände i mitt liv då. 

Tycker du ska göra som du själv känner, Vill du inte ha körkort och andra tjatar så sätt ner foten och tala om att du vill faktiskt inte ha körkort och du trivs med det och ingen annan ska komma och bestämma det över dig :) Det har sina för och nackdelar med körkort!

Lycka till!

Jag kan inte se några nackdelar med körkort faktiskt.. Att man blir lat och tar bilen överallt har nog med personen att göra. Inte ett litet plastkort ;)

Sen kan jag förstå att man inte vill ha ett körkort och klarar man sig bra utan så finns heller ingen anledning. Men, är man arbetslös tycker jag man ska göra allt för att komma in i arbetslivet och då är körkort en bra bit på väg. Då handlar det inte längre om att man inte vill köra bil utan att man kanske ska försöka kunna försörja sig själv. 

Körkort är alltid en merit även om du aldrig kommer köra bil inom jobbet.

31år gammal här och inget körkort, har övningskört ett par gånger och precis ndvikit att köra på nån typ😉.Maken har dock och vi fick just en bil. Alla tunga , stora saker beställer vi hem. Vi åker ändå buss till flera ställen då det är dyrt att parkera och bökigt att köra.  Visst blir livet lite lättare med bil men hade vi inte fått en så hade vi inte skaffat.

Jag känner ingen press att skaffa körkort.

Jag känner verkligen igen mig, jag bodde i ett litet samhälle tidigare där det kanske gick en buss om dagen till närmaste samhälle…min familj tjata på mig, mina kompisar tjatade på mig att jag kände mig tvungen. Jag var rädd för all press på körskolan,men skrev in mig, gick på teorikurs och satt lite vid datorn med de olika faserna, motivationen lyckades jag väl knappt hålla uppe en vecka.  Jag övningskörde privat men inte på körskolan, tyckte det var SÅÅ tråkigt men gjorde det för att slippa tjatet . Tillslut bestämde jag mig för att flytta ifrån samhället och plugga i stan, där fanns det massa bussförbindelser och jag saknade inte körkort alls, förutom då jag skulle köpa något tungt som jag inte orkade bära på bussen.

Sen slutade tjatet , är en person som är på mig lite fortfarande som inte respekterar. Då jag mådde dåligt över det såg jag bara folk med körkort precis överallt,kände mig dålig som människa för ingen respekterade mig utan bara tjatade på mig jämt. 

Så stor kram till dig !

Eh.. jag bor på landet.. utan körkort skulle jag inte ens ta mig till jobbet!

Det finns inget krångligt alls med att ta körkort, det är som att lära sig vad som helst.

Jag körde upp för bil och motorcyckel samtidigt.. lika bra när man ändå är där.

Det är inte svårare att ta körkort än att lära sig laga mat!

Lite grundläggande kunskap och en del handhavande.

#27." Det är inte svårare att ta körkort än att lära sig laga mat!"

Då har du inga vidare matlagningskunskaper😉

Laga mat har jag aldrig haft några problem med. Körkortet gav jag upp efter 30 lektioner.

#27 Du verkar glömma hur dyrt det är.  Det kan göra det hela väldigt svårt.

För övrigt är det lätt för somliga och svårt för andra..att det var lätt för dig betyder absolut inte att det är det för en annan. 

Enligt mig krävs det som tur är mer än  "lite grundläggande kunskap".

Min fråga är om ts borde kanske få lite professionell hjälp för det låter som om det ligger mera bakom det hela än att hon bara inte vill. Då hon talar om att vilja spy så förs mina tankar frågor om ångest, panikattacker etc.

Ibland kan man komma till en punkt i sitt liv där man ska banne mig i vara tvärtemot alla andra och ju mera andra stressar på en desto mera envis blir man och ju sämre mår man. Det här kan ju då leda till att man försätter sig i en situation som man eventuellt kan komma att ångra senare i livet. 

Mera människor borde faktiskt söka efter någon att prata med. Jag har gjort det själv och det har hjälpt mig väldigt mycket. :)

#30 nej jag behöver verkligen ingen "proffessionell hjälp" bara för att jag inte vill köra bil. Dum kommentar.

Varför jag ville spy har jag sagt beror på att jag blev tvingad dit mot min vilja

Jag klarar mig utmärkt bra utan körkort, det är andra som verkar tycka det är jobbigt och inte vill sluta pressa mig

Jag bor inte på landet, men inte mitt i centrum heller,  jag cyklar/springer dit jag ska och stiger upp tidigt för att hinna i tid och tydligen är det väldigt provocerande för bilisterna att jag lever så.

30 Det är något man säger. Att man vill spy oå vissa situationer. Ser inget annat än att ts inte vill och känner behov av att ta körkort i dagens läge.

#31 Du vill och behöver inte ta körkort. Det finns en arsenal med andra saker som skulle vara bra att kunna men som du med relativ lätthet kan leva utan och som ingen kräver att du ska kunna. 

Förslag på  argument till familjen; "Jag har hittills klarat mig bra utan körkort och det trivs jag med. Jag får motion och mår bra av det, det gör mitt liv intressant och skiljer mig från andra. Frågan är snarare varför ni känner ett så stort behov av att pressa mig. Tilläts ni inte välja era liv själva av era föräldrar?"

#31 Oberoende kan det ju vara bra att få hjälp om din familj stressar upp dig så pass mycket. Det handlar inte om att du ska få hjälp så att du ska kunna ta körkortet utan så att du ska klara av situationen du befinner dig i för tyvärr tycks ju inte din omgivning kunna sluta tjata på dig.

#32 Jag ser inte det som något man bara säger, utan oftast så känner man sig så om man säger det. Det är inte bra att må sådär oberoende.

Självklart är det en besvärande omständighet att det är dyrt.

Vet jag ju själv iomed att jag betalade allt ur egen ficka.

Egentligen får man bara lära sig lite grundläggande kunskap och handhavande på bilskolan.. sen så med körtkort så har du rätt att öva på egen hand.

#34 jag ser det som tvärtom. Det är alla dom som tjatar som behöver lite professionell hjälp så att dom lär sig förstå att alla inte måste ha körkort för att leva ett bra liv och så att dom lär sig förstå att det lönar sig inte att tjata för att ändra en annan människas inställning. Man kan fråga och fundera, men inte hur länge som helst, då blir det tjat, och man ska inte tvinga någon att göra så som dom tycker är det enda rätta.

#34 Jag lovar dig att det är ett uttryck många gånger. Så lägg inte för stor vikt vid dwt.

Har själv använt det utan att faktiskt må illa på riktigt.

Och vad gäller jobb så jobbar jag just nu extra inom vården, jag jobbar ca en 75% tjänst men det är ju olika från vecka till vecka, dom ringer efter mig när jag behövs. Jag har aldrig behövt någon bil på arbetstid, det är ju inte hemtjänst utan på ett boende. Men på AF säger dom ändå att jag aldrig kan få fast tjänst utan körkort vilket jag finner märkligt om det gäller tjänster man inte behöver bil för. Sen hur jag tar mig TILL jobbet ska väl inte dom bry sig om. Vill jag stiga upp kl 04.00 om jag börjar 07.00 så är väl det mitt problem. Jag har aldrig kommit försent så ingen kan klaga.

#36 Håller med dig där.  Du ska knappast söka hjälp när det är andra som har problem.

Är det så att du inte vill TA körkort, eller inte vill HA körkort? Vill du kunna köra bil, nånsin? Är du kanske rädd för att det bara skulle vara en tidsfråga tills du tappar kontrollen över fordonet och hamnar i en olycka? Eller känns det bara övermäktigt att ta körkortet, för mycket att lära sig? Bena gärna ut orsakerna.

Att du för närvarande klarar dig bra utan kort (bortsett från att det är ett minus på AF), är inte en så stor orsak att inte ta kortet, om du nu klart ser nyttan med att ha ett. Visst kan man bli lite latare när man inte behöver cykla lika mycket, men det kräver ju också då att man har en bil, som kostar mycket mer än körkortet om man ska ha nåt vettigt som fungerar bra. Förstår att ekonomin kan sätta käppar i hjulet för kortet, men det verkar inte ha varit största problemet förra gången du hoppade av.

Självklart behöver du inte ta körkort om du nu tycker du klarar dig utmärkt utan, men det är ju verkligt bra att ha, som ju arbetsförmedlingen också säger, även om man inte kör så ofta.

Personligen skulle jag inte klara mig utan mitt då jag bor för långt utanför en medelstor stad med usel kommunaltrafik, och annars också för långa avstånd till jobb och butiker, plus att jag många gånger per år hälsar på mina och sambons föräldrar som bor på landet hundratals kilometer bort.

Eller så tar man bara körkort så är hela saken ur världen!

Som ung boende i storstad har man inte så mycket nytta av ett körkort.. men när man väl bildar familj, köper radhus och sommarstuga, hämtar barn på dagis samtidigt som man veckohandlar, oså skall hunden med över allt!

Och så har man fler jobb att välja på, flera olika boenden osv.

#41 Om man inte VILL ta körkort så är det inte bara att ta det.

Skulle jag en dag känna att det blir omöjligt att vara utan körkort så börjar jag med det DÅ. Jag tänker inte ta det i förebyggande då jag inte alls vill eller är intresserad.

#40 jag vill varken HA eller TA körkort och är inte intresserad av att kunna köra bil nånsin men blir jag intresserad en dag så ska jag då sätta igång som sagt.

Jag var inte stressad inför mitt körkort. Medan andra pluggade under gymnasiet så lät jag mig själv fördriva tiden med annat. (Tog körkortet när jag var 19) Tänkte "äsch. Vad spelar det för roll?" - men hade tiden (arbetssökande då) och fick även bidrag för körkortet av min far. Så tänkte - varför inte? Även om jag kände att det var lite onödigt då jag ändå inte hade någon bil. Visst tog det tid, och jag slet arslet av mig. Men det kostade 1 månad av mitt liv, och det är en av de bästa saker jag gjort! Nu i efterhand är jag såå glad att jag tog det. För nu, ett par år senare, är det nödvändigt för att få livet att gå ihop. Iof hade jag nog löst det ändå om jag inte hade tagit körkortet. (För jag ordnade det ju innan) ;) Men sedan ska ingen bli påtvingad… känner man press och stress tror jag att det blir negativ påverkan. Man ska inte ta det för att man SKA utan för att man VILL.

#39 Men nu har ju ts stora problem med att alla tjatar på henne och tyvärr kan man inte ändra på andra utan bara på sig själv och därför föreslog jag att hon borde kanske söka hjälp för att inte må så dåligt.

Det är ju som att säga att de som blir mobbade behöver inte hjälp för det är ju de som mobbar som behöver först och främst hjälp, men lycka till att ändra på mobbarna.

Man får lov att försöka bli starkare och stå emot pressen om det är så folket runt omkring inte kan sluta tjata. Vissa kan behöva hjälp med det.

#45 Tycker faktiskt det är mobbarna man ska ta tag i om man nu ska gå ot.

I detta fallet tror jag dock inte ts behöver samtalshjälp.

#46 Absolut, det tycker jag med men tyvärr går det ju inte till så. =/

Samtalshjälp är bra oberoende om man har stora problem eller ej. Det är inget att se ner på.

#47 Vem ser ner på det? 

Skillnaden här är att du anser att ts har ett problem hon behöver prata om medans jag anser att ts behöver något bra att säga när hon sätter ned foten.

#48 Det var dock endast ett förslag och jag föreslog det med tanke på hur dåligt hon verkar må över all press (vilket är förståeligt).

Visst kan hon försöka säga åt dem men jag tror inte det kommer att hjälpa. De verkar väldigt envisa om det här och hon lär troligen få höra liknande kommentarer från andra människor i fortsättningen också.

#49 Ja tyvärr ser man det redan i tråden.

Jag har barn, bor i utkanten av en storstad och kommer inte skaffa körkort bara för att folk anser att det är nått jag ska ha. Jag är uppväxt utan bil och klarar mig fint utan med sonen. Jag tror städerna bara kommer bli mer ogästvänliga för bilar och bättre för oss utan.

#49 Jag tror det skulle vara konstruktivt om man pushade Ts att stå på sig och komma med förslag på hur man skulle kunna gå tillväga. 🙂

Jösses.. vill hon inte så vill hon inte.. och rätt vad det är så behöver hon ett körkort och bil.. och då är det bara att ta det.. det är inte svårare än något annat!

Sen så.. många i storstad har körkort men inte bil.. däremot så finns det bilpoler man kan bli medlem i.. då finns det bil att tillgå när man väl behöver och känner för det.

Vill man leva på landet, så är bil ett tvång.. helst en bil per vuxen individ!

Nu vill ju inte alla bo på landsbyggden.. det är inget tvång.. men bostäderna är billigare, större för samma kostnader, man har som regel egen tomt, skogen/naturen nära.. om man nu uppskattar sådant!

Sen så.. tror jag det är annorlunda huruvida man är uppvuxen på landet.. vilket jag är.. och körde häst och traktor vid sju års ålder, moped vid 15 osv!

Växer man upp på bondgård är det självklart att hjälpa till och då ingår att köra häst och traktor.. åtminstone i tonåren, därav får man en viss övning/erfarenhet att framföra fordon.

Grejen är snarare att det tillhör allmänbildningen i dag att kunna köra minst personbil!

#53 Jag känner mig inte mindre allmänbildad för att jag alltid har kört moped och inget körkort har för bil.

Jag har två gymnasieexamen från två olika länder. Känner mig absolut inte mindre allmänbildad eller dummare för att jag inte har körkort. Körde moppe för första gången när jag var över 25. Däremot har jag en fin grundkondis då jag promenerar mellan bussar, tåg och affärer. Gratis gym liksom :)

Har högskoleexamen från Chalmers men känner mig inte särskildt bildad för det!

Grejen med körkort är att man kan transportera sig längre sträcker om situationen så kräver, utan att vara beroende av någon annans välvilja!

Man kan hyra bil, lätt lastbil, släpkärra, husvagn, husbil och andra praktiska saker som underlättar vardagen, helgen, semestern och annat!

#56 Det är helt klart stora fördelar med körkort men man kan klara sig utan körkort och man behöver inte alls vara beroende på andras välvilja bara för att man inte har körkort.

det är klart att det är fördelar med att ha körkort. Man kan inte cykla/åka buss/tåg /samåka i alla lägen. MEN kan inte folk bara låta mig få inse det själv då. För det är ju ingen katastrof skedd om jag väntar. Det är väl inte försent att ta körkort vid 30 eller till och med 50 om man skulle känna för det då.  Men det är som att folk bara vill bestämma att si och så är det och si och så måste jag göra.

Jag är 30 år ( snart 31 ) och har det inte , fårse om det blir någon gång i framtiden, men då får det gå långt innan jag måste ta det.  :P

Det är väldigt mycket man inte behöver, tex dator, Internet, mobil, telefon rinnande vatten och toalett inomhus.. man behöver inte ens ha jobb!

Grejen är att det är praktiska saker, underlättar livet,, anses normalt.. ingen grej att yvas över alls!

För mig tjatades det och pressades om körkort i tre år tills jag var totalsäker på att aldrig ta körkort. Sen tog det närmare tre år utan att någon nämnde det innan ett litet intresse väcktes. Ytterligare drygt ett år innan jag började övningsköra och sen över ett år innan jag tog körkort nu i januari. Alla vet inte ens att jag tagit körkort, bara absolut närmsta familjen visste att jag övningskörde. För att minska pressen att lyckas.

Zepp; med tanke på att många klarar sig ypperligt utan körkort och med tanke på hur bra kollektivtrafiken är idag så förstår jag inte varför du envisas.

Allmänbildning har ingenting med saken att göra. Ignorant påstående. Vilken idiot som helst kan ta körkort.

Och jag bor i en stor stad, de flesta körde moppe vid 15 ;)

Det är lite skillnad numera jämfört när en annan vari 18års åldern..då tog alla körkort..numera vill alla ungdomar bo i storstaden o då behöver dom inga körkort..finns ju tunnelbanor o annan lokaltrafik..fast det är ju suveränt att ha körkort..då slipper man ju vara beroende av andra om man ska typ flytta eller vad som helst..kommer ihåg känslan när man körde bil för första gången efter att man kört upp o klarat körkortet..det var frihetkänsla det ! 👍nu blir man väl påhoppad igen o blir idiotförklarad men det bjuder jag på..undrar just varför det inte är så många killar/män som skriver nåt här ? 😉

S

#63 Vem har böivit påhoppad eller idiotförklarad?

Det går riktigt bra att flytta utan körkort kan jag tala om. Och för övrigt känner jag INGEN som flyttat utan hjälp av andra inte ens någon som har körkort ;) Så det argumentet föll.

Anledningen till könsfördelningen är enkel. Kvinnor pratar mer om relationer. 

Sedan borde nog en del här inne tänka lite på vad tråden handlar om. TS är TRÖTT på tjatet om körkort.  Varför går ni då in och gör just det? 

Ni som är så frälsta i körkort kan faktiskt hålla det för er själva. I dag behövs inte körkort om man bor i städer.

Ts, du är myndig och bestämmer självklart alldeles själv om du vill ha körkort nu, senare kanske eller alldrig. Du verkar helt bestämd med att du inte vill ta körkort nu och då är det så det är. Ditt problem är altså inte att du inte vet vad du vill utan snarare att stå för ditt val tillräcklugt trygg i dig själv för att alla andras åsikter och dömanden inte ska bli för jobbiga. Och du behöver inte komma med några långa förklaringar eller försvara dig. Du har rätt att bestämma. Säg bara att du har bestämd dig för att inte ta körkort flr att du inte vill ha nåt körkort punt slut.