Ja du, vill man styra sina barn på det sättet så är det kanske bra att ni får lite distans mellan er.

Oavsett religion så är risken för att en man ska misshandla ungefär lika stor.

Jaa, jag vet, jag säger det till dem också.. Vad som helst kan ske i vilket förhållande som helst!! Okej att de har en annan syn på Kvinnor, men ändå..

Jag önskar nu mer än någonting annat att de ska ge honom en chans, men som det verkar nu så kommer de ALDRIG att göra det.. De känner inte ens killen!! :S

Jag vet att jag kommer att ångra mig för resten av livet om jag ger upp det här nu, men om jag fortsätter så kommer jag att få göra det i hemlighet, annars vet jag inte vad som kommer att hända……

Alla muslimer är inte kvinnofientliga. Det finns många kristna och judar som är mycket kvinnoförtryckande. Och ateister.

Dessutom, så länge din kille VET att du inte är muslim eller kommer att leva som muslim så är det väl inget problem? Då vet han ju att du kommer att leva efter dina regler och itne någon religion.

Eller har din kille någon typisk syn på Kvinnor? Ta reda på det först istället. Det är vad din kille säger och tycker som är det viktigaste, inte vilken religion han har… Ta reda på vad han tycker om kvinnoroller och kvinnans plats i hemmet osv.

Som förälder är det min uppgift att skydda mina barn från allt som kan tänkas skada dem. Tyvärr är det ju så att om man som förälder är behäftad med fördomar mot saker så vill man ju skydda barnen mot det som skrämmer en… Massmedias rapportering om hedersmord, svenska killar som mördas av utländska tjejers bröder, barn som kidnappas och förs utomlands mm mm kan skrämma de flesta.

Jag är övertygad om att dina föräldrar hade motsatt sig ett förhållande där din kille varit kristen och svensk men känd för att misshandla sina tjejer också. Hur omvänd och snäll du än hade försökt övertyga dem om att han blivit. För även där har vi genom massmedia informerats om ihjälslagna Kvinnor, resurssvag polis som inget kan göra och barn som tvingas bevittna kaoset. Inte den partner man vill se som svärson precis.

Men samtidigt har man som förälder inte rätt att välja partner åt sina barn! Det är ditt val, och ingen annan kan välja "rätt" åt dig.  

Om du är övertygad om att detta är killen för dig och att han är den rätta så tycker jag att du skall ta med dig hem, låt dina föräldrar lära känna honom och han dem, se till att de får möjlighet att bilda sig en uppfattning om honom. Vem vet - de kanske gillar varandra jättemycket? Ge dem en chans att komma över sina fördomar om Honom genom att visa dem vem han är! Är han så reko som du säger så lär det inte ta lång tid.

Är det lite ruter i killen så kan du prata med honom om problemet och han gör vad han kan för att visa att han är ofarlig för deras dotter. Ni får helt enkelt hjälpas åt att vinna dina föräldrars gillande. Berätta gärna hur det går!

#3 - Joo.. Han vet att jag inte är muslim.. Egentligen så tror jag inte på någonting, jag följer ingen religion över huvud taget, det vet han.. Vi har diskuterat religion många gånger och jag accepterar att han är muslim, precis som han accepterar att jag inte är det.. Jag har träffat hans förra flickvän och de är fortfarande kompisar, det höll helt enkelt inte, men de gillar varandra fortfarande - fast som kompisar.. Tack för att du stöttar mig, det betyder mycket!! :)

#4 - Tack!! Jaa, jag känner att det här är ett sådant tillfälle som inte kommer ofta.. Jag sade till mamma och pappa att de inte kan döma honom utan att träffa honom men de vill inte ens träffa honom..

Jag kommer att träffa honom imorgon, det gör jag alltid i.o.m. att jag går förbi hans jobb på väg till skolan.. Då ska jag berätta hur det har varit i helgen och höra vad han säger.. Han vill inte att jag ska få det jobbigt, det vet jag, men samtidigt så vill jag inte att det ska ta slut mellan oss.. Jag ska hålla er uppdaterade!! :)

Känns som allt allt skulle kännas lättare om man visste hur gammal du var? =)

Lite svårt att ge dig råd när jag inte har en aning om du är 15 eller 20.

Inte för de har så stor betydelse i det hela, för gillar man någon och det känns rätt så gör det. Men är du 15 så förstår jag att de är oroliga om de är rädda för att något ska hända, men är du 20 så är det ju ändå ditt beslut… if you get it =)

Jag är 17 för tillfället, blir 18 i december.. :)

Hur är det med hans föräldrar då? Accepterar dom dig? För X antal år sedan träffade jag en kille som var muslim. Allt funkade kanon tills hans föräldrar fick höra om mig. Han skulle minsann inte träffa nån jävla svenska inte… Fördommar finns åt båda hållen, kom ihåg det….

Håll det hemligt till december och säg sedan då att nu är det ditt eget beslut och dina föräldrar borde acceptera det eftersom du blir lycklig av det och du är deras dotter så de borde vara lyckliga när du är lycklig.

Oj, Oj, Vännen

Det här är mycket svårt att ge råd ?? Om Dina föräldrar tar avstånd från Dig, för att Du väljer honom !! Då kommer inte Ditt Liv bli lätt…TÄNK TÄNK på vad Du vill !! Du har ett långt Liv framför Dig..Tror säkert att Du vill ha kontakt med Dina föräldrar. Resten av Ditt Liv..Ingen kan bytas ut, från De. Och Jag är så säker på, att De vill Ditt bästa.

Jag säger som #8…vad säger hans föräldrar om att han träffat en icke muslim?

En kompis till mig träffade en muslim…hon var över öronen förälskad i honom och han övertygade henne om att hans föräldrar tyckte det var OK.

Sen en dag skulle han åka "hem" på semester och för att träffa släktingar…när han kom hem hade han gift sig med en muslimsk tjej och min kompis blev rätt brutalt spolad.

Det kom fram sen att han hade inte pratat om henne med sina föräldrar…hur kunde han…han var muslim det var inte hon…det hade varit en skam för honom att vara med en "otrogen" om du förstår ordvalet.

Jag säger inte vad eller vem du ska träffa (hur skulle jag kunna när jag har en syster osm varit gift och sedan skild med en turkisk muslim och som nu bor med en chilensk kille)  men var försiktig, som man alltid ska vara till en viss grad!

#8 - Hans mamma är svensk och hon gillar mig jättemycket.. Jag gillar henne också och vi pratar ganska ofta.. Hans pappa bor inte här, så honom har jag inte träffat än, men jag vet att han har haft svenska tjejer innan och då har det inte varit några problem.. :)

#9 - Problemet är väl mest det att de anser att de kan bestämma över mig så länge jag bor hemma, oavsett om jag är 18 eller inte.. :/ Men just nu ser det ut som att vi kommer att ligga lågt ett tag.. :)

#10 - Joooo, egentligen så är det väl inte så att de skulle bryta kontakten, men de skulle ha väldigt svårt att acceptera det och förlåta mig..

#11 - Jo, försiktig är jag verkligen, men just nu känns allt 100% rätt.. Det har det aldrig tidigare gjort i någon relation, jag vet att jag kommer att ångra mig om jag inte tar tillfället som jag nu har..

Han kommer inte att flytta till Pakistan, han är född här, har alla han känner här.. Hans mamma bor här, pappan som han inte har så bra kontakt med vet jag inte var han bor.. Jag vet att hans mamma skulle gilla det jättemycket, i.o.m. att vi känner varandra bra.. :) Hon säger till mig att jag är en jättegullig tjej och att det är jättekul att känna mig.. Jag känner ju även hans bror och han gillar mig också.. :)

--------------------------------------------

Jag träffade honom idag på stan och berättade som det är.. Redan när han såg mig så visste han att nått var fel, för det första han sa var "Vad har hänt?".. Jag berättade att jag hade bråkat med mamma och pappa..
Han: Nej, usch.. Jobbigt!!
Jag: Mm, du anar inte..
Han: Men vad bråkade ni om då?
Jag: De låter mig aldrig göra vad jag vill, jag får inte ens träffa vem jag vill..
Han: Jobbigt, men man ska alltid lyssna på sina föräldrar, de har rätt i 90% av fallen..
Jag: ..jag får inte ens träffa dig..

Så blev han tyst.. Så berättade jag vidare om allt som hade hänt, vad de hade sagt, hur de hade skrikit osv. Han ville inte att någonting skulle bli jobbigt för mig så han sa "Prata med dina föräldrar, säg att du förstår vad de menar och så…….sen får du se vad ni kommer fram till, jag ringer dig ikväll!!"

Men jag pallar inte dra upp någonting ikväll, för jag vet att det kommer att sluta med gap och skrik från deras sida, och att jag kommer att ligga och gråta mig till sömns sängen.. :/

Men jag kommer inte klara av att aldrig mer träffa honom.. Under hela sommaren så har jag haft vissa perioder då jag har mått så dåligt att jag inte har trott att jag skulle överleva.. Då har han alltid funnits där för mig.. Han är en sådan som jag alltid kan komma till om det är något, det har jag ALDRIG tidigare känt för någon.. Jag kan inte släppa detta nu.. Blir helt tårögd när jag skriver detta.. :'(

Ja, mina föräldrar har aldrig haft rätt när det gäller pojkvänner och kärlek iallafall…  Även om dom kan ha rätt om andra saker. :)

Nu sitter jag och gråter…………….igen..

Jag är helt förstörd.. De vet vad det enda jag vill är, de vet vad det enda jag kan tänka på är.. Men neeeeej, de börjar snacka om annat, som jag inte ens bryr mig om.. Jag sitter och gråter framför dem, men de bryr sig inte.. Jag hatar det här, jag pallar inte med det här längre.. :'(

Jag har väldigt svårt att tänka mig in i din situation egentligen för jag känner ingen som skulle betee sig som dina färäldrar bara p.g.a en annan religion m.m…
Och om hans mamma t.o.m är svensk? Nu blir jag faktiskt sur på dina föräldrar som bara låter dig gå runt och vara ledsen… Be dem träffa grabben och hans mamma istället så de ser att det är lugnt.

Pappa frågade t.o.m. "Vad ska vi göra för att du ska bli glad igen?"
"Ni vet redan det.." sa jag.
"Vi kommer inte ändra oss om det" svarade han.

Jaaa, jag har ju sagt fleeera gånger "träffa honom innan ni säger nått" men neeeeej.. Det vill de inte ens..

Jag vill inte sluta träffa honom.. Det är jag säker på.. Jag kommer att träffa på honom imorgon igen antar jag.. Då ska vi snacka igen..

Ja, det är svårt att förstå vad som får dina föräldrar att så obstinat vägra ge killen en chans, det låter märkligt i mina öron. Min spontana reaktion blir att det ligger något mer än bakom detta, för i min värld får människor alltid en chans i alla fall.

Svårt att råda när man inte förstår själv…

Jag hoppas bara att det löser sig till det bästa för dig att och du kan övertyga dem om att ge honom en chans.

Kram på dig.

Tack!!

Njae.. Jag har i stort sett bara invandrarkompisar (tjejer) och anledningen till detta är att min skola består av flest invandrare, de i min klass som jag känner att jag har någonting gemensamt med är invandrare etc. Detta tycker mamma och pappa inte heller om till 100%, men de har väl accepterat det.. Det händer dock fortfarande att de frågar "Varför har du inga svenska kompisar?"

Men som jag har sagt innan - denna kille är född i Sverige, hans mamma är svensk, han hade högsta betyg i nästan allt i skolan, han driver ett eget företag, är skötsam, snäll, trevlig..

..men nej.. De har ju bestämt sig.. Alla människor vet ju att alla invandrarkillar är misshandlare………. *suck* Ge honom en chans!! :'(

Jag blir riktigt sur på dina föräldrar!

Det är så här att muslimer har fått i många fall oförtjänt dåligt rykte här i Sverige pga mediernas skriverier och + alla böcker typ Inte utan min dotter, Gömda osv. Visst skulle jag vara skeptisk till den här killen om du var min dotter. Vilket du gott kunde vara men….jag skulle nog ge med mig med tiden om det visade sig att han behandlade dig väl. Ni ska ju inte gifta er i dag vad jag förstått utan ha ett helt vanligt "svenskt" förhållande. Föräldrar har sällan rätt när det gäller lämplig partner till sin avkomma. När jag träffade min nuvarande man så tyckte jag att han var den snyggaste kille jag haft och då var jag 35 år och hade haft en del förhållanden före. Kommentaren från min mamma var: Han är ful men han kanske är snäll. : )

Hihi.. ^^ Ja, mina föräldrar är lite knas.. Jag säger igen och igen att de borde ge honom en chans.. Men nääääääääää..

Igår åkte jag in akut till sjukhuset.. Jag fick en allergichock mitt under lektionen i skolan + supersvårt att andas.. Jag fick verkligen anstränga mig hårt för att kunna få någon lugt över huvud taget.. Så taxi till sjukan, in på akutmottagningen, vänta där i en halvtimme (superkul när man knappt får luft ^^), träffa läkare, sjuksköterska, ta blodprov, kolla syre i blodet, lyssna på lungor och hjärta..

*tiden gick*

"Nää, du har fått en allergichock….."
Det är lugnt, det får jag ibland, även om det inte brukar vara såhääääär svårt..

"…..och en ångestattack.."

Jahapp, inte nog med diabetes, kronisk allergi, astma, fel på blodkärlen, heeeelknas lungor, knasiga leder i benen.. Nu ska man få ångest också.. :P

Äääääh, sidospår.. ^^ Men det jag skulle komma fram till var i alla fall att jag har märkt att mamma börjar ge med sig.. Även om hon inte gilar det till 100% så har hon t.o.m. nu sagt "Skulle du vilja vara med honom, även om vi inte gillade det? Jag vet ju att det är det enda du vill nu…."

Problemet nu är bara det att det känns som att pappa "håller tillbaka" henne.. Det pappa säger är rätt, så om han säger nej så måste hon också säga nej.. :/

Men jag vet inte.. Det känns rätt så komiskt nu.. Ni har väl hört talas om det som hände i Danmark? Pakistanska muslimer, födda i Danmark planerade terrorattentat.. Den här killen jag vill träffa är ju 50% pakistanie och muslim.. ^^ Det blir bara bättre och bättre.. ^^

Jag fattar inte…? Har hans svenska mamma konverterat till islam? Har han inte haft någon nära kontakt med sin pappa, hur kommer det då sig att hans mamma har uppfostrat honom i enlighet med muslimsk tro?

Hur gammal ÄR killen då? Jag vet inte om jag har läst tråden dåligt, men ingenstans hittar jag var det står om hur gammal han är?? Om du bara är 17 år så är det en stor skillnad om du har mött en kille som är 30 eller om han är 20.

För övrigt så kan man ta en tiger ur djungeln men aldrig ta djungeln ur tigern.

Jag hade en kille en gång som inte var svensk. Han var inte som alla andra utländska killar, tyckte jag och alla vi andra i kompisgänget, såväl killar som tjejer. Han var så himla svensk i sitt sätt att vara, hade bott här sen barnsben. Sen åkte han till sitt hemland för att göra sin värnplikt. Han skojade alltid och sa han skulle bli Balumba-krigare.

Han kom hem två år senare. En vanlig muslimsk man, tillsammans med sin hustru tillika kusin. Han var inte längre den glada svenska moppeåkande grabb vi alla kände. Han började driva en pizzeria med sin bror. Frugan fick sitta hemma under sin slöja med de andra fruarna. Männen levde sina egna liv och rökte sitt hasch och vad de gjorde.

Jag förstår dina föräldrar. Hur kär du än är. Kärlekar kommer och går i livet, det VET dina föräldrar. De är lite äldre än du är. Du är bara 17 år och kommer att hinna med att älska många olika män i ditt liv. Även om du inte tror det nu. Men det vet dina föräldrar också.

Dessutom är den "bästa" tiden i ens liv just den i slutet av gymnasietiden, den ska man tillbringa med sina klasskompisar och pojkvänner. Kanske dina föräldrar önskar att du kunde se allt det du har runtomkring dig, istället för att enbart fokusera på en och samma kille?

Låt dina föräldrar träffa honom och hans mamma, så kasnke dem ser hur snäll han är och hur mycket du gillar honom.