Det är nog klokt att du drar dig ur den relationen så snart som möjligt för det låter som att det skulle kunna bli farligt för dig i längden. Även om det är sorgligt att bröderna har så mycket bagage så är det inte värt priset att stanna kvar och försöka hjälpa dem reda ut det, det måste de klara på egen hand.

Håller med #1 !

#1 Jag vet att min kille skulle aldrig skada mig, men det att han kan skada någon annan skrämmer mig.

Det kan du inte veta med säkerhet. Den dag han blir så arg på dig att det svartnar för ögonen så vet du inte vad han kan göra. Kan han skada människor han har blodsband till så kan han skada dig.

#4 Han skadade aldrig sitt ex som han var ihop med i många år. Jag tvivlar också starkt på att han någonsin skulle kunna skada mig. Han skulle aldrig slå en kvinna.

#5 

Bara för att han inte skadat sitt ex är det ingen garanti.

#6 Det finns aldrig några garantier här i livet. Mitt ex hade aldrig någonsin varit våldsam, inte under de 10 år vi var tillsammans men i slutet av förhållandet så blev han det.

Alltså… Jag förstår inte riktigt. Vaddå "psykopatiska drag eller bara våldsam"? Var kommer det ens in i bilden? Vad sägs som helt normal..? Har inte det ens slagit er? Jag tycker ärligt talat att det är helt normalt beteende av din pojkvän att bli rosenrasande och därtill våldsam mot en person - oavsett blodsband - som är våldsam och till och med har knivhuggit honom, som hotar kvinnan han älskar. 

Brodern i fråga har ju uppenbarligen visat att han inte har några spärrar, så det är ju fullständigt självklart att din kille blir fruktansvärt rädd och arg och går in i försvar. Jag tycker att han reagerar som man kan vänta sig i en sjuk situation. Eller menar ni att han bara ska vända andra kinden till tills hans bror lyckas döda honom eller kanske till och med skadar dig?

Jag har inte läst någonting här ovan som gör att jag är ens ett dugg orolig för att din kille ska göra dig illa. Däremot skulle jag i ditt fall vara orolig för hans skull att han överhuvudtaget måste vara i närheten av en bror som är så uppenbart farlig och har skadat honom så illa. En mindre vacker dag kommer det att gå käpprätt åt helsike, och någon av dem lär bli så allvarligt skadad att det blir fängelse/vård åt dem, om de fortsätter bo ihop. 

Vad gäller att hans bror inte tycker om att du är där så är det inte så konstigt. Han är som du själv säger autistisk, och autistiska personer har mer eller mindre svårt med förändringar, särskilt sådana som inte är frivilliga utan tvingas på dem.

Det är uppenbarligen mer i den här historien än du har gått närmare inpå, eftersom du nämner en massa lögner och bråk, men vad gäller dramat mellan bröderna så ser jag ingenting sjukt överhuvudtaget i din pojkväns beteende. Alla människor har en gräns, och ärligt talat verkar din kille ha en väldigt hög toleransnivå. Det enda sjuka möjligtvis, är att hans bror överhuvudtaget får bo kvar där. Jag skulle aldrig någonsin ha behållit någon som helst kontakt med en människa som beter sig som din pojkväns bror gör.

Med det sagt håller jag med om att det är en osund situation, och något som inte du ska försöka reda ut. De behöver hjälp utifrån, och det ganska omgående låter det som. 
Varför lämna din kille i hemlighet? Om du gör så låter det ju helt klart som att du är rädd för honom, trots att han aldrig har gjort något?

Vi talar alltså om att din pojkvän förlorade kontrollen gentemot en person som misshandlad honom och flera i hans familj tidigare?

Det känns inte så farligt. Men brodern borde försvinna.

Håller nog med Moa här. Ang relationen, du verkar inte ha rätt känslor för killen och du borde förmodligen lämna honom. men, gör det på ett schyst sätt istället för att smyga iväg.

#8 Att nästan strypa ihjäl någon, är det normalt?

Jag är åtminstone fortfarande i chock-tillstånd. Jag har aldrig varit med om något liknande och tycker det är otroligt skrämmande.

Anledningen till att jag vill lämna i hemlighet är för att han annars inte låter mig åka. Han vill att jag ska stanna här i minst tre månader (jag har knappt varit här i två veckor) och då jag försöker få det på tal att jag ska åka hem tidigare så säger han bara nej. Han har även sagt åt sin rumskompis att inte låta mig åka om jag ber honom att skjutsa mig till flygplatsen. Det känns mer eller mindre som jag är i ett fängelse där jag är beroende av hans godkännande.

Jag ska dock prata med honom ikväll då han kommer hem. Jag har fått veta mera saker idag… Inte undra på att jag har varit så osäker på honom och haft svårt för att öppna upp mig. Jag har aldrig haft en bra magkänsla då jag har sett honom i ögonen då han har försökt övertyga mig att han inte ljuger. Man borde lita på sin magkänsla/intuition oftare. Det har aldrig slått fel för mig.

 Jag har tack vare min intuition och det faktum att jag är bra på att prata fått reda på en hel del om honom. Tydligen har han varit ihop med sitt ex under hela den tid han och jag har varit "ihop". Det finns också bevis för att han har haft ihop det med andra tjejer…Han har bara matat mig med lögner. Tur att jag är duktig på att manipulera människor då jag vill ha fram sanningen….

Jag får inga bra känslor alls kring det du berättar, ovasett vad man kan tycka om hans och hans brors relation. Försök att komma därifrån så fort som möjligt och bryt sedan all kontakt med honom.

#12 Jag ska. Det finns ingen ärlighet eller uppriktighet hos den här människan. Jag börjar se igenom hans fasad och det som finns under ytan är inte vackert.

#11 Under de omständigheterna, ja. Jag kan förstå att du tycker att det är skrämmande däremot. 🌺

Usch, det låter som att det finns mycket skräp och elände där. Jättebra att du ska lämna honom, och jag hoppas att allt går så smidigt som möjligt. 🙂 Får du ingen skjuts finns väl taxi?

#9 Det var min kille som ville att hans bror skulle flytta in hos honom och sin vän. Hans bror ville inte det från första början men blev övertygad till att göra det till slut.

Rumskompisen tyckte det var minst lika hemskt som jag. Han var rädd för att han skulle dödat honom på riktigt. Rumskompisen är min killes barndomskompis. De har känt varandra i 20 år.

Jag snackade just med hans bror och jag såg otäcka märken runt hans hals. Han sa att nä, det här var inget farligt. Det har hänt värre saker…

Håll sen i åtanke att hans bror är inte alls stor - 170cm lång och väger knappa 65 kg medans min kille är 190cm lång och väger 130kg och är ohyggligt stark… Han har ingen chans mot min kille. =/

#14 Det som gör att jag mår illa är tänk om hans bror skulle ha dött? Som min kille själv sa: "I really could have killed him." Allt som  snurrade runt i mitt huvud var hur hemskt det skulle varit om hans bror skulle ha dött, stämningen i huset, polisen, ambulans och allt det som kommer med in i bilden efteråt.

Vi bor i en liten by och jag har nog inte sett några taxin häromkring men jag har åtminstone alltid internet till min hjälp i värsta fall. :)

Jag är nog stolt över att jag har lyckats komma fram till beslutet att avsluta all kontakt med honom efter att jag har kommit hem. Jag hoppas bara att han inte lyckas manipulera mig till att ändra mitt beslut. Han är duktig på att ljuga och manipulera mig men jag är äldre och ser igenom väldigt mycket så kanske jag lyckas ändå.

Nej, tänk inte "kanske jag lyckas". Tänk istället att du har bestämt dig, det är så här du ska göra och det finns goda anledningar till det. Du kommer att göra det oasvett vad någon annan säger eller gör för du vet att det är vad som är bäst för dig och du proiriterar din egen säkerhet, trygghet och lycka framför andras åsikter.

Det finns ingen annan i byn som kan skjutsa dig då?

Slå dövörat till alla försök till försvar/manipulationer från hans sida och håll fast vid det beslut du har fattat nu. Du vet vad du vill, och det ska ingen annan kunna ändra på. 🙂

Gör vad du behöver för att snarast komma ur det där och därifrån. Det är väldigt viktigt.

Många i fängelset (pga våldsbrott) har ADHd men det beror inte på att de är psykopater, utan för att en person, oftast män, har sämre impulskontroll (och det faktum att livet för någon med ADHD ofta är rätt tufft och det skapar situationer som ökar desperationen- in i kriminalitet). Med tanke på att han inte försökt mördat sin bror förrän nu, efter alla år av misshandel och bråk så tycker jag ändå att han verkar ha haft rätt okej koll och händelsen knappast kan skyllas på ADHD.

Att kunna ljuga och manipulera är inte heller något som automatiskt gör en till psykopat eller så.

Ni borde göra slut. däremot ser jag inget "fel" i att din pojkvän blev arg och på sätt och vis försvarade sig, sen gick det såklart för långt- men de verkar ha en speciell historia och brodern tröck på rätt knappar.

Jag tolkar det brodern säger helt annorlunda än dig. När han säger "Jag ska gå in till henne och förstöra för er" så tar jag det som ett regelrätt hot mot dig som person- kanske övergrepp eller hot om att döda/misshandla dig- om han skadar dig, skrämmer bort dig- så förstör han ju för er. Men du tolkar det som att han vet en hemlighet. Det verkar gå hett till mellan bröderna och …ja. Jag hade inte stannat, vilket som. Det där skulle nog ingen vilja hamna emellan…

Klart att det är ett sjukt beteende och han verkar ha drag som är klart psykopatiska. Om rumskompisen inte var närvarande skulle brodern nog mycket väl kunnat vara död nu. Du gör bra i att lämna.

Ser inget som tyder på psykopatiska drag. Folk kan vara nog så våldsamma ändå, har väl egentligen inget med den störningen att göra. 

Jag förstår din killes reaktion, låter som att det finns mkt hemskt i bagaget. Inte är det roligt när saker spårar ur så totalt, och hans bror borde väl kanske inte leva med honom. Oavsett behöver du nog ta dig därifrån, det känns inte som en bra hemmiljö alls.

#21 bara för att man dödar folk i ilska betyder det inte att man är psykopatisk. Möjligen en PSYKOS som är någonting helt annat än psykopat.

"Många begår till följd av störningen handlingar som av majoriteten uppfattas som onda; psykopaten är oförmögen att känna ånger, utan kan tvärt om skryta med att ha kommit strafflöst undan. Andelen psykopater uppskattas till omkring 4 % av befolkningen.[källa behövs] Psykopater är som regel medel- till högintelligenta.[2]"

<-- psykopat - Wikipedia. TS pojkvän verkade absolut känna ånger inför sin handling, men även en viss insikt, de har ju en historia. Det är inte so att han vaknade upp och plötsligt kände lust för att döda sin bror. Jag ser det mer som ett impulsivt självförsvar som gick i överstyr i hettan.

Wikipedia -Psykos--->

"betyder bokstavligen att hjärnan befinner sig i ett abnormalt tillstånd, och är en generell psykologisk term som används för ett allvarligt mentalt tillstånd som ofta beskrivs som att involvera "förlust av kontakt med verkligheten". Några sjukdomar som alltid eller ofta innefattar psykoser är schizofreni, bipolär sjukdom och vanföreställningssyndrom."

#21 Inte ens leg. psykiatriker eller dito psykologer ställer diagnoser via nätet, men du kanske har andra insikter?

Till TS:
Din historia är virrig o ganska svårt att förstå vad som hänt o hur. Självklart skall du ta dig därifrån snabbt som en oljad blixt, oavsett orsaken till den sk pojkvännens beteende.

Vet inte riktigt om detta är relevant i frågan men. Eftersom brorsorna vid upprepade tillfällen är våldsamma, vilket syskon oftast är, gentemot varandra så blir jag inte speciellt överraskad . Det som gör denna historien speciell är att de tar våldet till en högre nivå än det som är vanligt, då det går såpass långt!. Jag själv skulle INTE stannat, inte för att din partner är psykopat, vilket han inte verkar vara av det man hört. Men det att de upprepade gånger har huggits med knivar och skadat varandra mycket gör det till ett ostabilt förhållande. Eftersom du inte vet vad som händer om du stannar. Om din partners bror blir hämndlysten på sin bror, så kan han ta ut det på dig, då jag misstänker att du är ett lättare byte(antar att du inte är 190cm lång och väger 130kg).. Så stannar du vet du inte vad som händer, det kanske händer något eller kanske inte.

Och till er som säger att hennes partner är psykopat och onormal och borde lämnas för hans beteende:
Vad om en person hotar dig, ska din partner gå därifrån och låta dig bli skadad/mördad? Det skulle vara ett mer sjukt beteende än att stå upp för dig, tycker jag.

Och skulle du lämnat din partner för att han skyddar dig? Kanske till och med räddade ditt liv?

Skulle någon hota min partner, skulle jag stått upp för min partner, dock skulle jag inte hoppat på personen ifråga fören man uppfattat att hotet var allvar, oftast är det bara tomma ord som slängs ut för att skrämma. Sällan det går ett steg till. Såvida man själv inte trycker på rätt knappar.

En fråga, vem äger lägenheten? Det låter ju ohållbart om de både skulle bo tillsammans. Nån av dem får flytta i från innan det går riktigt illa. Låter ju konstigt för brodern ändå är aldrig ensam för det finns andra boende i lägenheten. (PS: Jag kanske också kan missa något i din text när jag läst den)

Bäst du borde åka i från innan det händer dig något illa plus du skrev att det såg ut som ni har stor problem som är svåra att gå förbi med.. Var rädd om dig och ha din liv i behåll.

#23 Ditt problem med definition är att den är ifrån wikipedia. Listan är mycket längre än så. Spännande att folk alltid ska tro att man måste döda utan att känna ånger för att passa in som psykopat. Han har hur som helst allra minst drag som är karaktäristiska för en psykopat. Iaf om man utgår ifrån det TS berättar. #24 Spännande att du verkar kunna göra den bedömningen som vi andra uppenbarligen inte kan göra enligt dig. Vet du nåt som vi inte vet?

Det mesta tycks ha ordnat sig mellan honom och hans bror. De är bra kompisar igen och skämtar med varandra och har det trevligt. 

Jag pratade också med hans bror igår om var allt hade gått snett. Vi diskuterade en stund och det gick helt bra. Största orsaken till varför hans bror hade blivit irriterad på är att jag och min kille måste gå igenom hans rum för att komma till vårt rum. Det är uppbyggt på ett konstigt sätt. Jag förstår brodern till hundra procent varför det är irriterande. Han har ju väldigt lite privatliv på det viset och jag själv brukar undvika att gå igenom hans rum om jag inte på riktigt måste. Jag brukar se till att jag går bara igenom rummet då jag ska sova och d jag stiger upp på morgonen. Men allt det här skapar ju stor frustration oberoende. Rätten till privatliv är otroligt viktig så jag förstår att brodern ville ha mig därifrån. Sen kom rumskompisen hem och hade kommit fram till en lösning då han hade varit på jobbet. Inom bara ett par timmar så hade han varit och köpt material och byggt en liten korridor och dörr så att nu behöver jag och min kille inte störa brodern då vi ska in till rummet. 

Däremot vet jag ju nu vad det var som min brodern ville berätta åt mig. Han berättade om att han hade haft ett förhållande med en annan tjej som hans syster hade introducerat honom för. De var tillsammans i sex veckor. Han hade också försökt bli tillsammans med sitt ex i samma veva så vid ett tillfället så bollade han omkring med tre tjejer samtidigt.  Han hade även flirtat med ett par andra tjejer som han tyckte var intressanta. Allt det här fick jag reda på igår. Han berättade allt för mig och jag hade även några små skelett i garderoben men jag har dock aldrig någonsin legat med någon annan sen han och jag blev ihop. Däremot fick jag erkänna att jag hade hånglat med en kille då jag var full och kunde inte ens stå på benen (jag föll säkert tiotals gånger för jag hade otaliga blåmärken och skrubbsår över hela kroppen). Jag hade berättat det här tidigare till honom men då trodde han inte på mig så jag lät det vara. Jag har även flirtat en hel del men det har aldrig lett till något annat än att killarna har försökt kyssa mig. Det jag vill ha sagt är att även jag hade saker att erkänna.

Hur fick jag honom att berätta? Jag överdrev först min historia så att han skulle våga berätta om sina "äventyr".

Han mådde mycket bättre igår och jag märkte att han kände sig lättad och det var samma sak för mig. Jag kände mig otroligt lättad av att själv få höra vad han hade att säga och att jag själv fick berätta om mina små misstag. Det finns en underbar befrielse i att vara uppriktiga med varandra även om de där svåra mörka sakerna. Jag lovade också honom att vi inte skulle gräla och det blev heller inget gräl då vi snackade. Helt otroligt men så skönt. 

Däremot stör det mig att han låg med någon i sex veckor då vi var isär. Det har jag lite svårigheter med att svälja. Jag kunde aldrig ta ett sånt steg, inte ens då jag var så pass full att jag inte ens kunde gå utan hjälp.

Konstigt nog så kom allt det här i fokus istället för det han gjorde mot sin bror… Jag vet inte nu vad vi ska göra.

Det som också skrämmer mig är att han säger: Han vill ha det han inte kan få. Hur kan man någonsin lita på en person som säger sådant? Han ville börja om med mig men jag vet inte om det är möjligt efter ett sådant uttalande. Visserligen kunde vi vara totalt ärliga med varandra nu och det är ju fint men jag vet inte om det finns någon sorts framtid där. Han sa att han ville vara seriös med mig men det trodde jag att vi redan var.

Det är på tal om att ha ett öppet förhållande även om han inte verkar vara så förtjust i den tanken. Han blir lätt svartsjuk och vill ha mig för han själv. Men sen igen vet jag inte vad poängen är med att ha ett öppet förhållande i ett långdistans förhållande. Jag är inte förtjust i långdistans förhållanden och vill hellre satsa på något annat isåfall. Dessutom vet jag inte om våra känslor för varandra är starka nog för ett öppet förhållande vilket jag också sa åt honom. Han sa att han är tokig i mig men det kanske han bara säger för att han märker hur nära han är att förlora mig - han vill ju ha det han inte kan få.

Ursäkta mitt långa virriga inlägg. Det är mycket för mig att ta in just nu och mitt känsloliv har inte lyckats ordna upp sig riktigt ännu.

Han höll alltså på med fler tjejer och lpg med en i sex veckor UNDER ERT FLRHÅLLANDE? Och du funderar på att stanna? 

Klarare besked på att han är en falsk människa kan du inte få.

Åk nu hem med dig.
Är du i Sverige? Du skrev nåt om flygplats. Har du koll på pass och biljetter och sånt?

Det här ändrar ingenting. Det är skönt för er båda att ni fått prata igenom vad som hänt, men det ändrar inte ett dugg på situationen i stort. Du behöver komma därifrån och avsluta relationen. Låt dig inte duperas till att börja intala dig något annat nu bara för att han sätter på charmen.

#27 om du bemödat sig att kolla wikisidan för båda ämnena så skulle du se att jag självklart saxat en del därifrån. Därav "".

Det fanns mycket mer är att säga om både psykoser och psykopati. Ingen har sagt att en psykopat ska kunna döda utan ånger, men ånger är ett tecken på att man vet att man gjort fel. En psykopat kan också känna ånger men baseras oftare på andra känslor runt omkring en händelse än vad som kanske skulle få en "normal" person att känna ånger. Fakta är iallafall att många kan ha/upplevas ha spykopatiska drag men det är väldigt få som ÄR psykopater. De flesta människor kan ha tillfällen där de faktiskt inte känner sympati/empati med andra, de kan slås ut, av låt oss säga depression, eller som i detta fall: rädsla och ilska.'

TS: skönt att ni rett ut saker men du verkar bolla runt med hans beteende och du märker det inte själv, men han drar ner dig med. du beskriver hur du själv manipulerar och ljuger om saker, hur ni båda faktiskt….inte är så speciellt trogna osv. Men, jag tror på att förlåta otrohet,  jag tror även på att en del relationer har "tuffa" starter, där snedsteg kan ske, innan relationen är ordentligt etablerad, det är så det är för vissa. Det jag oroar mig för är hur han blir när ni inte är nykära längre? När det blir vardag, om ni flyttar ihop osv. Sen att han så lätt kontrollerar dig är lite ottäckt. Men om DU känner att ni kan vara öppna och prata ärligt även om dåligare saker, så tycker jag att det verkar som att ert förhållande faktiskt utvecklats åt det positiva hållet. Hoppas ni båda är mogna för det och kan hantera det. Men känna inte att du inte har…anlending att lämna honom, för det har du, om det är vad du vill.

Jag vet att jag har all orsak till att lämna honom efter allt det här. Samtidigt känns det så skönt att ha kunnat berätta om allt, att vara totalt uppriktiga med varandra. Det känns så befriande och helt underbart.

Han pratar om att komma och bo med mig och söka jobb. Han har redan börjat söka efter jobb i mitt land. Han säger att han älskar mig och vill gifta sig med mig. Han säger också att han känner sig så mycket närmare mig efter att ha berättat allt. Han vill inte ljuga mer för han känner att det är då vi hamnar mycket längre ifrån varandra och vi tappar den där "connection" vilket jag håller med om. 

Jag har ju som sagt lite svårt med det där att han har haft ett förhållande med en annan tjej för så lång tid. På andra sidan har jag ju inte varit en ängel själv och jag kan faktiskt tro honom då han säger att det han hade med henne inte betydde något och att han försökte avsluta det redan första veckan. Jag kan litegrann sätta mig in i hans situation. Han kände väl sig ensam och nere och hon var nära till hands och kunde göra honom glad för en tid. Det är inte så konstigt i mina ögon. Jag kan förstå honom även om det inte gör mig jätteglad men det slår inte ner mig totalt heller.

Jag tror största problemet med mig och honom är att vi har aldrig varit singlar på riktigt tidigare. Kanske vi båda måste ta en paus ifrån varandra i ungefär ett år och sen om vi faktiskt saknar varandra så kan man fortsätta senare. Jag ska föreslå det då han kommer hem ikväll.

Annars skulle jag inte ha något emot att ha flera förhållanden. Det vi inte kan få från varandra kanske vi kan söka hos andra. Jag har blivit mer öppensinnad det senast året men jag vet inte om han är en sådan sorts person som skulle klara av det.

Åtminstone mår jag mycket bättre nu då vi inte ljuger för varandra längre. Jag tycker inte om lögner och med honom har jag för första gången i mitt liv kunna vara totalt ärlig med. Det är en känsla jag inte vill förlora. Ni kanske tycker att det här är en självklar sak men jag vet tyvärr av många förhållanden där det hålls en massa hemligheter och där lögner är en del av vardagen. Jag vill inte ha ett sådant förhållande. Brutal ärlighet känns mycket mer befriande även om den kan såra litegrann.

#32 Vi är inte nykära längre. Det känner jag av helt och hållet. Den känslan försvann för längesedan. Jag tror den försvann redan efter de två första månaderna som vi var ihop.

Jag går inte runt omkring och saknar honom då han är borta men blir givetvis glad av att se honom och att få umgås med honom.

Är du säker på att han verkligen berättat allt för dig, att han inte har några hemligheter längre, eller har han bara berättat så mycket som han trodde var lagom och som du kunde hantera?

#35 Jag är nog väldigt säker på den saken. Jag berätta ju också allt för honom och inte var det lätt för honom att höra det. Han erkände ju att han har haft sex med någon annan i flera veckor, ca två månader. Det var också under den tiden jag tyckte han var mera frånvarande och jag kände att vi gled ifrån varandra. Mina känslor om att något inte stod rätt till överrensstämmde med det han berättade om vad han hade gjort när.

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen. Man ska lita på sin magkänsla då man känner att något inte står rätt till.

#25 Nej de flesta syskon ägnar sig inte åt våld i sina inbördes relationer, var har du fått det ifrån?

#33 O så var det det där med normaliseringsprocess…

Vad har ditt o brödernas ev tidigare sexuella erfarenheter/partners att göra?

Ytterst få vuxna är sexuella oskulder, behovet av att fläka ut hela sin sexuella historia finner jag motbjudande o förnedrande speciellt för någon som inte är ens sexualpartner.

"#24 Spännande att du verkar kunna göra den bedömningen som vi andra uppenbarligen inte kan göra enligt dig. Vet du nåt som vi inte vet?"

#24  Jag vet förmodligen inte speciellt mycket mer än andra  vet förutom mina utbildningar o livserfarenheter, vilka inte är unika.

#37 Men nu hänger jag inte alls med. Var pratade jag om hans brors eller hans och mina tidigare sexuella erfarenheter?…

Jag pratade om min killes sexuella erfarenheter MEDANS han fortfarande var tillsammans med mig. Han var ju otrogen mot mig i två och en halv månad (kom fram att det var mera än sex veckor då jag började räkna). Vi pratar om otrohet här och inte tidigare sexuella erfarenheter som vi hade innan vi blev tillsammans.

Vad vill du? Vill du djupt inne i hjärtat gifta dig med honom och vara tillsammans med honom (och hans familj) i resten av livet? Var vill du bo? Vad vill du jobba med?
Allting du skriver utgår på nåt sätt från honom, vad vill du med ditt liv?

#39 Jag vet redan vad jag vill jobba med och vart jag vill bo. Jag har redan mitt drömjobb och jag älskar det ställe där jag bor. Jag är inte villig att ge upp taget om det för någonting. Så pass mycket vet jag åtminstone.

Min kille söker nu jobb i det land där jag bor för han vill vara tillsammans med mig. Tydligen vill han verkligen vara med mig då han är villig att flytta från alla sina vänner, sin hobby (han är med i scouterna), sitt jobb och sin familj. Det är mycket han ger upp för min skull nu så kanske han verkligen menar det då han säger att han älskar mig.

Jag tror dock att det kommer att ta slut då jag kommer hem. Jag funderar starkt på att dumpa honom på samma sätt som han dumpade den andra tjejen. Konstigt nog är jag mest arg över hur han behandlade den andra tjejen som han var otrogen med. Ingen förtjänar att bli behandlad på det viset. =/ Jag tror han behöver helt enkelt växa upp och bli en riktig man.

#40 fast att behandla honom och att "straffa" honom för hur han behandlat en annan tjej (och du redna nu vill göra slut med honom och har chansen att göra det öga för öga) känns inte heller så speciellt moget så det är kanske är ni båda två som behöver lite ensamtid för att växa som personer? 😎😕

#41 Det är sant. Jag tycker oberoende att jag har hanterat situationen bättre än de flesta. Jag har inte gråtit, inte skrikit eller grälat på honom för jag ser inte vad för nytta det skulle göra.

Men jag är väldigt besviken över hur han har behandlat henne. Det är hon som finns i mina tankar just nu. Jag tycker dessutom inte alls om hur han pratar om henne, det är så nedvärderande att jag blir så ledsen. Hon har inte gjort något fel, det är ju han som har varit avskyvärd mot henne.

Det finns den där sidan hos mig som vill att han ska fatta att det han har gjort är grymt. Men han brukar sällan förstå om inte han får uppleva det själv och därför dök den där tanken upp, att dumpa honom då jag kommer hem. Sist och slutligen vet jag att jag inte kommer att göra det för jag är i grund och botten inte en elak eller hämndlysten person. Jag vill bara att han ska förstå.

Du verkar…av allt du skriver, inte ha så starka känslor för honom. Att inte skrika, gråta eller "skälla" ser jag inte som duktigt eller så. Mer att du verkligen lagt band på känslor. Det hade varit bra om man inte gjort så, om båda varit mogna och betett sig bra, men nu har han betett sig mycket märkligt han med. Så att du skulle ha gråtit och varit arg på honom skulle jag inte se som "dåligt beteende" eller barnsligt…mer….rätt naturligt?

Du verkar pendla mellan att bry dig och att inte bry dig alls. Rent känslomässigt.Han pratar väl så om henne för att få dig att må bra, att du ska förstå hur meningslös "relationen" mellan dem var. Du får helt enkelt be honom sluta, säg att du inte bryr dig, att det är historia.

#43 Jag ser bara ingen poäng i att börja skrika eller gråta. Vad gott skulle det göra?

Jag har funderat på om det är så att jag inte har starka känslor för honom men varför stannar jag då kvar? Jag har dock varit ärligt med honom om det här att det är kanske så att jag inte känner så starkt för honom då jag inte reagerar så starkt? Jag vet inte, men jag tycker fortfarande om att umgås med honom. Jag trivs i hans sällskap. Jag är bara besviken över hur asigt han har betett sig mot henne.

Det han berättat om henne överensstämmer helt och hållet med det hon skrev till honom vilket var flera sidor långt.

Känns som något felar när du inte reagerat alls för dig själv. Istället fokuserar du på henne.

Antingen har du inte rätt känslor eller så kommer allt på en gång. Han svek dig. Han var med någon annan och ljög för dig om det.

Att "straffa" honom för hur han behandlat en annan tjej, tycker jag inte är omoget. Straffa är fel ord, men reagera på det starkt, är inte omoget.

Man ska aldrig blunda för hur en kille behandlat/behandlar andra tjejer, enligt mig.

46 Men det är ok att blunda för hur man själv blivit behandlad?

Och nä, jag kan inte se hur det det på något vis är ts sak att lägga sig i hur han gjorde slut.

#45 Såklart att något är fel. Kanske jag ännu är i chock tillstånd?  Det är ju en otroligt massa saker som har hänt under en så pass kort tid. Det känns som jag har åldrats 10 år på bara ett par veckor.

Det kanske inte är så konstigt att mina känslor har satts på is. Allt det jag har upplevt på dessa få veckor skulle vara alltför mycket att hantera för många människor. Det skulle lätt kunna bryta ner någon. Alla lögner och svek. Det är så mycket att jag kan inte riktigt förstå hur det är möjligt att lyckas göra så mycket skit på en och samma gång.

Först upptäcker jag att han har skrivit till sitt ex att han sakner henne och att han hatar henne men älskar henne ändå på något oförklarligt sätt(det medans jag är där hos honom!). Sen hittar jag bilder på honom och sitt ex i låda under sängen. Bilder som jag såg honom slänga bort för flera månader sen men som han tydligen plockade ur skräpet sen då jag inte såg.

Sen händer den där incidenten mellan hans bror och honom så får mig att bli helt paralyserad och rädd.

Slutligen upptäcker jag den romans han hade med den andra tjejen. Ett helt förhållande i flera månader. All den här informationen får jag veta inom ca en vecka. Tror ni verkligen att jag är omogen eller att jag faktiskt inte älskar den här killen bara för att jag inte reagerar på det sätt som är vanligt? =/

Allt det här är nästan för mycket att förstå. Det gör ju givetvis ont då jag börjar fundera på allt lite mera.

#47 Hur han behandlar andra tjejer gör mig orolig och det har visst att göra med mig hur han dumpade henne för han var ju tillsammans med mig under den tiden. Jag vill att han ska berätta åtminstone en del av sanningen till henne för att jag ska också må bra. Jag vill även att han ska förstå att han kan inte behandla dem på de viset bara för att han inte bryr sig om dem.

48 Nej jag ser inte att DU har meddelande henne att göra. 

Däremot har du klara bevis på hur han behandlar folk. Det kommer inte förändras för att du tvingar honom vara ärlig för att DU behöver det. Det kommer ju inte från hans hjärta utan ditt. Så hur skulle du må bättre av att han gör något för att du säger ddt?

#49 Jag skulle må bra av att veta att hon får ta del av sanningen. Ingen borde föras bakom ljuset sådär. Jag tycker att hon förtjänar att få veta sanningen samt att få veta att det inte var hennes fel. Just nu skyller hon på sig själv, om hon kunde gjort något annorlunda.

50 Jag tror inte hon mår bättre av att veta att han hade en annan. Det är ju avslutat. Jag tror hon hade mått sämre.

…det där med fotografierna. Varför ar han tvungen att slänga dem? Men samtidigt…alla hans handlingar berättar precis vem han är.

#51 Just nu vill hon ju bara ha svar. Hon har försökt få svar men han har ignorerat henne. Hon lär ha svårt att gå vidare utan någon förklarning för hon fick aldrig någon förklarning till varför han plötsligt sa att det var slut.

#52 Det var hans eget påhitt då jag hittade bilderna första gången. Jag blev inte arg eller något då jag hittade dem men han var direkt: "It doesnt mean anything, I'll throw them away."

Tydligen betydde det något iallafall då han hade senare plockat dem ur skräpet.

53 Det kommer man över. Man brukar anta att personen tappat känslor.

Däremot att få veta att ens pojkvän hade en annan flickvän kan förstöra en för livet genom att man aldrig klarar av att lita på någon igen.

#54 Du har säkert rätt i det.

Det är bara lite irriterande att han aldrig sa till sitt ex att han var otrogen och inte heller till den här tjejen. Den enda person som han har berättat till är mig. Men jag borde väl fatta att han aldrig kommer att vara trogen eller ärlig…

55 Jag hoppas och tror att du kommer komma till insikt.

Han har enbart visat dig att han inte går att lita på. Och han har tydligen aldrig varit trogen. Han vill att du stannar och hoppas till och med att du blir gravid av den anledningen. Han vill förliva sig i en desperat situation. 

Han är en lögnare och oärlig människa.  Du kan hitta bättre!

#56 måste hålla med Hera här. Känner igne mig mycket i din pojkvän med mitt ex, som var från en annan kultur. Han var otrogen och ljög, om och om igen, spred bara lögner omkring sig,  verkade inte förstå konsekvenserna. Han har behövt en hel del med terapi för att ta sig igenom det och för att kunna ha en bra relation, men det blev inte med mig. Jag  gick och fann mig någon bättre, någon jag kan lita på.

Im all in för förlåtelse men den här snubben har bara visat sig vara ord. Han kastar bilderna som en gest mot dig, men sparade dem. Menar…jösses.

Jag har läst båda trådarna och om det varit jag som förvirrat mig i mina egna känslor. Varit med om det du varit med om på ca 1 vecka. Så hade jag måsta ta en stund för mig själv och organisera min egen hjärna.

Vill råda dig att göra något liknande. Skaffa distans till situationen och kom fram till vad DU vill med allt. Antingen tycker jag att du flyger hem och tänker över all information i lugn och ro kanske prata med nån nära och kär (familj, vänner) eller om flygresan lite för dyr så ta in på nått hotell i nån annan stad och bara turista en stund och bearbeta.

Sånna här händelser kan inte vara lätta att bearbeta i en främmande miljö nära personen som har utsatt dig för alla bryderier.

Lycka till, hoppas du får allt gott i livet.

#56 Jag vet inte ens varför jag tvekar så. Jag har en massa fina killar omkring mig som skulle göra allt för mig och som jag vet skulle behandla mig 100 ggr bättre. Ändå dras jag till den här killen som jag inte ens vet om jag älskar på rätt sätt eller ej.

Om det tar slut mellan honom och mig nu så vill jag inte ha någon på ett bra tag utan jag vill isåfall bara vara ensam. 

#57 Jag vet och förstår vad du säger. Ibland får jag dessa stunder av klarhet och vet exakt vad jag borde göra men så ser jag honom och allt försvinner.

#58 I juli ska jag iväg till ett närliggande land och träffa en vän. Det är bara 100km härifrån och "min kille" ska skjutsa mig dit. Jag ska vara hos min vän ungefär en vecka. Vi ska utforska staden där han bor och ha det riktigt trevligt. Jag behöver få lite distans till allt som har hänt mig.

#59 Åk nu!!

Det kan bara bli värre och värre. Du beter dig som ett blivande misshandels offer den killen går inte att laga.

http://mabra.com/varningssignalerna-lever-du-med-en-vardagspsykopat/

Hur har det gått?

Jag har inte läst hela tråden, bara dina inlägg TS, men jag vill visa att jag stöttar dig.

Jag tycker att du verkar chockad och verkar ha en bra värdegrund och självkänsla och att om 5, 10 år när du har distans till detta så kommer du att undra hur du inte kunde ha lämnat honom på en gång. Det här är tid du slösar bort och du verkar tycka det också(men du vet bättre än mig förstås).

Prata med en terapeut om du har råd, för de kan ge en perspektiv som man inte får från personer online(allt går inte att säga i text).

Ibland när jag läste dina inlägg så kunde jag föreställa mig rubrikerna i tidningen när de fann din eller broderns kropp. Och det säger väl en hel del. Det tar bara ett knivhugg, en knuff som orsakar en skallskada och sen är man borta.

Jag gjorde slut med honom och åkte sen hem i slutet av juli. Han försöker ännu få mig tillbaka men jag tänker aldrig gå tillbaka.