Med tanke på att jag är en väldigt stor djurvän skulle jag aldrig kunna fortsätta bo med någon som vore som din sambo. Skulle min sambo börja skadeskjuta fåglar skulle han få en chans att ändra sig men sedan skulle jag flytta.

Hur har din sambo dålig kvinnosyn?

Du säger att du inte kan flytta till egen lägenhet? Du bor alltså kvar med denna neandertalare pga ekonomiska skäl? Det finns många som bor i egen lägenhet som är i din situation. Jag tycker att du först och främst ska gå till familjerådgivningen och prata utan honom.

Av det som du har skrivit om honom finns det något bra med honom!!! Skulle du tex vilja skaffa barn med honom och hans åsikter!!! Stå ut med honom resten av livet mm!!! Lämna honom och flytta.

Nej, jag skulle aldrig skaffa barn med honom som det är just nu.

Självklart har han massvis med fina sidor. Det är ju sånt som håller en kvar.

Det finns väl någonting i mig som säger att han går att prata vett med. Vi har haft diskussioner om det här med främlingsfientligheten och jag har alltid reagerat starkt mot det. Han säger att han inte har något emot utlänningar men att han inte vill betala för dem. Jag brukar påminna honom om alla svenskar vi betalar för. Han har varit med om ganska många obehagliga upplevelser med invandrare och misshandel och våldtäkter som han har avbrutit. Han är uppvuxen i ett lite finare område där det inte finns så mycket invandrare medan jag är uppvuxen i mera ghetto så jag har en helt annan känsla för det där. Och när han kommit in till stan har han stött på allt det där hårda. Men visst har han hjälpt utlänningar med bilen utanför på gården och sådär ni vet. Det är inte det. Utan inställningen. Han ville inte att jag skulle jobba på en restaurang som ägs av Mustafa. Det blev ett himla gräl kring det där. Självklart får jag alltid mina argument igenom och självklart sökte jag ändå, men ni förstår kanske?

Han förstår inte varför det är så hemskt att skjuta fåglar. Det är väl inget värre än att fiska, typ. Nej jag borde nog bara slå näven i bordet och säga att han måste sluta med det, annars är jag inte kvar. För är jag kvar så är det ju samma sak som att accepera det.

När det gäller feministfrågan; Det är svårt att förklara exakt. Det är ju mycket sådär att grabbarna ska göra saker utan oss tjejer och så. Ungefär som att det är något jobbigt med oss. Och självklart vill han ibland bara vara med grabbarna och det förstår jag! Det är inte det.. Utan att när vi har varit med så har vi ändå inte varit med. Det känns så barnsligt alltihopa. Men där har han verkligen skärpt sig för min skull. Vi skulle på resa några i hans vänskapskrets och deras flickvänner men helt plötsligt skulle bara killarna åka. Men då struntade han i att följa med för min skull. Ingen hade sagt något. Han ville bara inte. Och han vill väldigt gärna att jag ska vara med på saker nu för tiden. Så jag vet att han kan ändra sig. Men frågan är om man kan ändra sig när det gäller allt.

Alltså, nynnar jag på "göra slut" så vet jag att han gör vad som helst för mig. Men jag vet inte. Hur mycket man kan förändra en person på riktigt.

#2 Det går alltså att få egen lägenhet utan någon som helst inkomst? Jag tror inte det. Jag kommer bli tvingad att flytta hem till mina föräldrar. Det är egentligen inget fel med dem. De är underbart snälla och smarta och skulle stötta mig i alla väder. Men det är sån oreda där att jag skulle bli tokig. Alltså som det ser ut hos de flesta på vinden eller i förrådet ser det ut inne hos dem. Hos dem finns bara en skrubb att bo i och det pallar jag inte. Det är ganska mkt alkohol också men inte så att det är något bråk eller så. Det är knappast tillräckliga skäl till att få socialbidrag och jag vill inte klaga på mina föräldrar inför socialen.

Jag tror att vårt förhållande skulle må bra av att jag flyttade och stod på mina gena ben så att jag inte känner mig låst här. Då blir det också lättare att göra slut om det kommer till det.

Ja, jag ska nog gå och prata med någon..

Hur kan du inte ha rätt till socialbidrag? Det har man om man är utan inkomst och kapital.

De sade till mig att eftersom min sambo tjänar tillräckligt så bor jag under hans tak och han ska ge mig mat och husrum. Annars är det mina föräldrar. Han står på lägenheten. Jag vet att detta låter sjukt men det är vad jag hört genom personer som är i samma sits som mig och haft kontakt med socialen så jag har inte ens bemödat mig om att gå dit.

Men kan jag alltså söka socialbidrag för att få flytta?

Din situation låter väldigt ohållbar. Lider med dig. Men varför får du inte studiemedel om du pluggar? Det har väl alla rätt till? Eller läser du inte tillräckligt många procent?

Hur gammal är du, Elisabeth?

Jag är 21 år.

Jag har pluggat ett år men måste alltså läsa upp småkurser innan jag kan fortsätta. Yes, det jag läser nu är för liten procent för att jag ska få studiebidrag.

Jag söker jobb som en idiot. Men det är inte lätt när man är ung och outbildad och bor på fel ställe. Får ingen akassa pga nya bestämmelser kring studerandevillkoret.

Men jag kanske borde prova med socialen i alla fall.

Ja, det tycker jag absolut att du kan göra! Det är ju värt ett försök i alla fall.

För mig är det svårt att förstå att man väljer en partner vars livsfilosofiska grundvärderingar står så långt från ens egna…

Man behöver inte tycka likadant, rösta på samma parti eller tycka om samma författare för att en relation skall fungera, men jag skulle aldrig klara av att leva med någon som inte delade mina grundläggande värderingar på livet.

Om du inte vill leva med honom, skaffa barn med honom eller ser någon harmonisk framtid med honom så finns det för mig inga alternativ.

Att leva tillsammans av ekonomiska/bekväma skäl är inget skäl alls. Kvinnor som blir misshandlade stannar också som regel av den anledningen att "det går nog att ändra på honom".  Det lyckas ganska sällan…

Älskar du honom? Och i så fall - vad är det hos honom du älskar?

Prata med soc om vilken hjälp du kan få med eget boende eftersom ditt samboförhållande är slut. Har svårt att tänka mig att de tvingar dig hem till dina föräldrar, du är ju över 18.

Jag tror du kan få hjälp hos socialen ändå. Vi fick det iaf när min sambo inte fick den utlovade a-kassan. Men det handlade om några få månader innan han fick ett jobb och de var jättesnälla och trevliga och hjälpte gärna till.

#6 Lyssna inte på rykten. Gå dit själv och säg hur det är, att du vill flytta ut. Sätt dig ner och gråt, det funkar nog ska du se. Ibland måste man visa att man verkligen verkligen ÄR lessen, annars lyssnar dom inte.

Nej för mig är det också svårt att förstå. Det tog ett bra tag innan vi blev ett par pga detta. Men han visade mig så många ggr att han kunde ha fel. Att han nog egentligen inte visste varför han tyckte som han tyckte eftersom jag golvade honom så många gånger med mina argument. Och han tyckte nog inte egentligen det han sade. Men människorna och miljön runt omkring honom påverkar väldigt mycket vem han är. Han kollar inte upp mycket själv.

Jag älskar honom. För att han är den han är och så otroligt ärlig och hjälpsam. För att han är modig och griper in i situationer där inte många hade gripit in. För att han försvarar mig trots att jag strider mot många i hans vänskapskrets. För att han gör väldigt mycket för min skull. Jag vet att han är väldigt rädd om mig.

Men grundvärderingarna han har vuxit upp med stämmer inte med mina. Han funderar inte över saker på samma sätt som jag. Så det är svåra saker att få bukt med.

EGENTLIGEN så tycker han nog ingenting. Eller bryr sig om någonting. Och det stör mig något enormt. Han vet nog inte ens vilka Sverigedemokraterna är. Han har aldrig kollat upp dem utan lyssnat på vad andra säger. Att de är vettiga. Han ville inte rösta över huvudtaget förra året för han inte gillade något parti sa han. Han är egentligen för lat för att kolla upp det också. Men för min skull röstade han blankt. Istället för att inte göra någonting alls.

Det står ingenstans på Sverigedemokraternas hemsida något som man kan peka på är rasistiskt. Egentligen. Han vill inte vara rasist. Men värderingarna finns ändå där. Därför är det så svårt att prata med honom om det.

Det är samma sak med de andra grejerna. Det finns inget riktigt att ta på.

Men vad gäller fågelgrejen så är det nog bara att säga ifrån. Det måste ju för det första vara olagligt.

Ja jag kan ju kolla med dem.. Det skulle betyda oerhört mkt att få något eget.

Känner att jag har en hel del jag måste prata med honom om idag.

Vill bara säga att jag imponeras av din objektivitet! Du går inte in och försvarar din pojkvän rakt av som många gör, utan du funderar verkligen själv kring varför saker är som de är.

Och resonerar på ett sätt som får mig att funderar över om jag själv kanske bara sväljer skit med hull och hår istället för att ifrågasätta och gå till botten med saker jag är missnöjd med..

Du verkar dessutom stark eftersom du vill jobba för det hela, inte bara gnälla och ge upp!

Dagens guldstjärna till dig, helt klart! =D

Här måste man själv fixa en lägenhet innan socialen går in och betalar. Och vem hyr ut en lägenhet till ngt som ska ha socialen som borgensman?

Och det här när man är sambo tycker jag är sjukt. Då får man ingenting om sambon tjänar mer än vad det nu ligger på.
Man räknas som gifta. Helt fel.

Ehm.. alltså, nu må det vara att jag är kille då va, och att jag kanske inte ser allt som ni Kvinnor gör, men jag skulle nog säga att det som upprör mej en del här är att du ju mer eller mindre utnyttjar denna kille, med sina fel och brister. Om ni är så otroligt olika och du tycker så illa om dom saker han gör och står för så tycker jag att det enda raka är att lämna honom. Oavsett vad som händer. Att bara vara med honom för att du inte har någon inkomst och bostad, det är ju att sol och våra någon. Sen kan jag väl tänka mej att det är en massa saker som inte kommer fram här i tråden men detta är min spontana reaktion.

Hmm… alltså, jag fattar ingenting…

Du älskar honom, men du tycker inte om honom?!

I så fall finns väl inget annat att göra än att göra slut?

Du kan ju fortsätta leva med honom och istället försöka göra om honom till någon annan. För du vet, en människa är inte bara det kött-och-blod du ser står framför dig - det som utgör grunden för en annan varelse är också dennes bakgrund och historia, dennes åsikter, värderingar, val, kunskaper och färdigheter. Kan du inte fördra hans egenskaper, åsikter och andra sidor som tillhör hans
p e r s o n l i g h e t, då förtjänar du honom inte. Släpp då honom fri att bli lycklig tillsammans med någon som älskar honom precis som han är, någon som inte vill göra om honom för att kunna ta emot honom i sitt innersta.

Skulle han ändra sig för att anpassa sig till dig, så kommer det att komma surt bakefter. Kanske inte i år, men i framtiden. Han kommer tappa bort sig själv, misströsta och undermedvetet skuldbelägga dig för att han mår dåligt. På denna grund kan aldrig sann kärlek byggas och växa sig stark.  

Dessutom, om man ska vara lite krass: Pojke möter flicka. Flicka möter pojke. Förälskelse uppstår. Relationen börjar gnissla, båda vill förändra varandra. OM nu denna förändring skulle ske från båda parter, så kan man i slutänden fundera på om det par som är tillsammans är två helt andra personer än de två som möttes från början? Bara en tanke…

Sorry 17 och 18, men jag håller inte riktigt med er. Jag har fått känslan av att den här sambon har många åsikter som han inte står för, eller ens vet vad åsikterna betyder. Dessutom verkar han ha hamnat under ett grupptryck som gör att han inte är den människa utanpå som han är inuti.

Det verkar ju inte handla om att vilja förändra hans personlighet och goda sidor, utan om de dåliga, som att vilja rösta på ett parti som Sverigedemokraterna utan att ha en aning om vad de står för.

Jag skulle också vilja förändra en sambos syn på att tex skita i att rösta bara för att inget parti står för vad man tror på. Jag tycker man ska värna om demokratin och därför bör man också rösta, även om det blir blankt. Det är väl inte en så allvarlig sak att försöka ändra synen på hos någon?

I andra trådar tipsar ni om att diskutera problemen med partnern, att försöka få henne/honom att förstå hur man känenr och vill ha det, men nu när den här tjejen inte är nöjd med sitt förhållande (och ändå har en väldigt objektiv syn på det hela) så är det hon som inte förtjänar honom?

Jag tycker han låter som en vilsen kille som inte riktigt har funnit sin plats i livet och behöver lite vägledning, precis som hon verkar vilja ge honom… Och att inte gilla att någon skadeskjuter fåglar är väl knappast att inte gilla hans personlighet?

Jag håller däremot med er om att det är lite sol och vårning över att bo kvar pga ekonomin.

Är lite upprörd här känner jag. Men jag kan mycket väl ha missuppfattat hela problemet…

#19 Fast nu är det ju så, att ingen av oss kan VETA exakt hur saker och ting är. Vi kan bara bedöma utifrån oss själva och hur vi läser det som folk skriver. :) Alltså är dina åsikter lika värda som andras.

Vad jag menar är att det kanske inte är så mycket att diskutera vad folk ger för råd, eftersom vi alla bedömer olika. :) Och detta gäller generellt sett, att vi alla har olika råd att ge och den som vill ha råd får själv bedöma vad dom vill använda.

Inte bara riktat till dig alltså men jag svarar på ditt inlägg eftersom du inte håller med om folks råd.

#19 Om du läser vad jag skrivit så har jag inte överhuvudtaget nämt något om hur någon av dom beter sej, vad dom menar eller så, utan jag har bara reflekterat på att hon talar om hur mycket fel det är på sin kille och sen talar om att hon bor där för att hon inte har några pengar eller boende… och det tycker jag är fel!  Det är väldigt dumt att överhuvudtaget spekulera i huruvida han är osäker, dum, påverkad o.s.v med tanke på att ingen här känner honom, och att han själv inte fått säga sin sak. Tycker fortfarande att det hela är fel när det bara handlar om pengar och bostad.

#19 Du skriver så här, citerar: " Jag har fått känslan av att den här sambon har många åsikter som han inte står för, eller ens vet vad åsikterna betyder."

Då frågar jag genast, varför har din känsla för ursprungsskribentens inlägg företräde före oss andra? Jag menar, jag kan ju ha en känsla av att killen har många åsikter han inte törs stå för av den enkla anledningen att samhället inte anser det vara rumsrent att ha de här åsikterna.

Ni dömer ut killstackarn med att, mer eller mindre, påstå att han egentligen inte vet vad han själv tycker och känner, just eftersom hans tankar och känslor i detta fall inte är socialt accepterade av övriga samhället? Att han på något sätt behöver vägledning och guidning av sin käresta för att hitta rätt i livet?? Vad är det som säger att hennes åsikter och tankar har mer företräde än hans?

Jag reagerar starkt på detta av en enkel anledning: Jag avskyr all typ av censur, åsiktsregistrering och brott mot yttrandefrihetslagen.

Och låt människor vara dem de är, älska dem för det de är och den de ger uttryck för att vara. I annat fall, ta ett steg tillbaka och släpp människan fri.

Min åsikt har definitivt inte företräde framför andras. Jag reagerar bara på era åsikter och säger hur jag uppfattar det hela, inklusive det ni skriver.

Jag tycker att vi hittills i det här forumet har fokuserat på den som bett om råd och tagit dennes "parti" och helt plötsligt är denna person inte värd sin sambo? Att ens antyda till någon att denne inte förtjänar sin pojkvän/flickvän tycker jag är hårt. Skulle någon säga det till mig, oavsett vad det hela handlar om och hur fel jag än må ha, så skulle det ta lång tid att komma över, om jag ens nånsin gjorde det…

#23 Jag kan inte säga att jag generellt tar parti för inläggsskribenten, jag skriver de svar jag gör. Varken mer eller mindre.

Jag tycker att varje människa förtjänar att ha en partner som älskar en. Som, även om man inte alltid delar åsikt, respekterar och accepterar varandra. Om Elisabeth känner så här inför sin kille, bör hon överväga att inte längre vara ihop med honom. Han kan säkert träffa en tjej som älskar honom för den han är. Elisabeth förtjänar också en partner som kan göra henne lycklig, och hon gör sig själv en tjänst om hon ser till att träffa den mannen, istället för att försöka skapa honom utifrån en befintlig men ack så "fel" man för henne.

#17 Skrev: "Det verkar ju inte handla om att vilja förändra hans personlighet och goda sidor, utan om de dåliga, som att vilja rösta på ett parti som Sverigedemokraterna utan att ha en aning om vad de står för."

Utan att själv ta parti varken mot eller för SD eller främlingsfientlighet så tyder en del i trådskaparens olika inlägg att hon själv inte är främlingsfientlig, och har lite problem med att henne sambo är det. Hon skriver bl.a.  "Han har bland annat en inte riktigt uttalad främlingsfientlighet som jag inte tål."

Jag tolkar det som att hon inte bara vill att han skall ta reda på vad partierna han ev skall rösta på står för - utan att han skall ändra sin åsikt ang främlingsfientlighet.

I min tolkning så är ens åsikter en del av en personlighet, och vill man då ändra åsikterna vill man ändra personligheten.

Just my few cents.

Hmm.. Jag märker att det är ganska dumt att diskutera såna här saker på ett forum.

För det första är det så här:

Jag träffade honom för två år sedan. Då bodde jag hemma. Det tog ett halvår innan vi blev ett par. Jag ville inte ha ett förhållande. För att jag var så osäker på honom. Vi är ju så olika. Men han ville hemskt gärna. Jag har aldrig känt för en människa som jag gör för honom och bestämde mig för att försöka. Jag flyttade till en etta. Slutade skolan för ett år sedan. Med sparpengar på fickan. Var beredd på att vända mig till soc om det strulade med akassa och jobb. Han bad mig att flytta ihop med honom. Jag ville inte eftersom jag skulle hamna i en beroendesits. Han var mycket väl medveten om att jag kanske inte skulle kunna betala för mig och han sa att för honom är det okej.

Så vi flyttade ihop i en tvåa. Jag fick ett timvikariat där jag tjänade mellan 3000-5000 i månaden. Betalade halva hyran  1700(vi bor ju billigt iaf)+ mat och restan lade jag undan. Jag har inte sol-och vårat det minsta under den här tiden. Vikariatet är över och arbetsmarknaden är inte den bästa där jag bor. Först nu börjar sparpengarna sina. Så nu blir första månaden jag inte kan betala hyra. Men han utnyttjar ju mig med. Jag diskar och städar, handlar och lagar mat och tvättar. Han får sitt i sängen och verkar allmänt nöjd. Han säger att han gärna skulle ha mig som hemmafru. Men jag vill inte ha det så i längden. Det är därför paniken börjar rulla igång. Man blir ju lite rädd för att ställa krav också när man är i ett ekonomiskt underläge.

Självklart är jag inte bara kvar av ekonomiska skäl. Jag älskar ju honom och vill tro på att det kan bli bra. Dagen jag skrev inlägget trodde jag inte på det ett dugg. Men paniken ligger väl i att jag inte kan lämna honom så lätt. Skulle det vara helvete hade jag väl självklart flyttat hem! Det är inget helvete. Jag var väldigt arg när jag skrev första inlägget och självklart spär man på då. Men hade min ekonomiska sits varit enklare kanske jag hade kunnat flytta på prov. Bara för att få bo själv ett tag. Utan att dramatiskt behöva göra slut. Men jag kan inte det.

Jag tror inte han vet vad han snackar om. Eftersom han ändrar sig hela tiden. Jag är övertygad om att många tycker saker utan att egentligen veta varför man tycker det. Och det är många påtryckningar utifrån. Han har ju en invandrarkompis. Så han kan ju inte direkt hata utlänningar. Sen tror jag att människor kan lära sig att ha bättre känsla för t.ex. djur. Han har aldrig haft några husdjur t.ex. Det kan ju påverka ens syn. Det är väl en sak man kan vara säker på iaf, att det inte är okej att nöjesskjuta fåglar. Men man kan vända på det:

Egentligen kan man ju fundera över varför det är okej att nöjesfiska och slänga tillbaka i sjön när de haft en krok i käften och inte okej att nöjesskjuta fåglar? Jag bara spekulerar, det finns inga åsikter inlagda i det. Men han tänker nog lite så.

Och det är väl inget fel på Sverigedemokraterna egentligen. De har ingen uttalad rasism.

Saker och ting har inte en sida.

Jag är medveten om att man inte kan tvinga någon till någonting. Man kan inte ställa såna krav på människor. Men man måste väl ändå kunna försöka påverka varann?

Han vet iaf vad jag tycker om saken nu. Det är det viktigaste. 

Ibland vet inte jag heller vad jag ska tycka och känna om saker.

Haha, min personlighet har ändrats tjugo ggr om. Det är väl inget fel i att ändra personligheten lite. ;) Nä men självklart ska man ju vilja det själv också. När det gäller mig så är det ju in or out. Det förstår jag. Inte kan jag kräva att han ska ändra sig. Antingen gör han det eller så accepterar jag eller så drar jag. Det behöver man inte säga rakt ut så att det låter som ett ultimatum. Men man kanske måste låta vissa saker ta sin tid?

Låångt inlägg. Men det krävs för att förklara såna här krångliga saker. Jag har en tid med en kurator som jag ska diskutera med istället. Men tack för att jag fick vädra ut lite här i alla fall.

På frågan vad jag skulle göra, så skulle jag titta på min situation.

 Vill jag inte ha barn med honom idag, vill jag det nog inte senare heller. Eftersom hans åsikter inte kommer att ändras.

 Om jag vore rädd för ekonomin, skulle jag tillfälligt sluta studera skaffa mig en inkomstgrundande inkomst och se mig efter en lägenhet. För att sedan kunna ta lån om jag vill fortsätta studera vid ett senare tillfälle.

Har han rasistiska åsikter hade jag lämnat honom, eftersom mina syskon barns fäder är invandrare och jag älskar dem(barnen alltså). Och många av mina vänner har invandrarbakrund.

Har han dåligkvinnosyn, vill jag inte leva med någon som föraktar mig och säger att han älskar mig i nästa andetag.

Så jag skulle bli tvungen att lämna honom om jag vore i din situation, hur mycket jag en trodde att jag älska honom. För jag skulle inte se någon framtid med någon som jag inte kan skaffa/fostra barn med. Även om det skulle ha varit 10 år framåt i tiden jag ville skaffa barn.

Men nu är inte du, jag! och jag är inte i din sitation. Så bara du vet vad du ska göra.

om man älskar ngn så tycker jag nog att man får ta vad denne tycker o tänker om saker o människor…

Det va väl den här killen du blev kär i?

Jag o min sambo tycker o tänker inte alls lika om allt…

 men vad säger att det jag tycker är rätt o att mina åsikter är det som alla ska gå efter?

jag kan absolut förstå det här med människor lika värde o att djur ska behandlas m respekt.. jag skulle aldrig kunna vara med min sambo om han medvetet skadade djur lr människor, eftersom jag är sjurvän rakt igenom…

Men om du nu vill lämna honom så ska du göra det.. att bo kvar bara för att klara sej funkar inte… Det vet jag allt för väl!

Lycka till!

Jag tror det är så här, att man kan inte ändra på folk hur som helst. Förändringen är något som ska komma innifrån en själv. Alltså har man en relation med den personen som han/hon ÄR, inte vem det kan bli.

har inte läst allt men säger bara att steget mellan att gå in för att skada djur till att skada människor inte ligger långt ifrån varandra. brist på empati (som han verkligen verkar ha!!) är något som inte jag heller skulle kunna klara av i ett förhållande- aldrig!

Jag tror inte att en människa alltid är samma. Vi förändras ju jättemycket hela tiden.

Klart man inte kan ändra en person HELT. Och det går aldrig att ändra någon som INTE VILL ändra sig.

Men jag tror att alla kan bli bättre på något. Annars finns det för mig ingen vits att leva om man inte utvecklas. Jag vill förändras och utvecklas och det gör jag aldrig utan andra människor.

Däremot finns det väl en punkt för alla där man ser att det är stopp. Då kanske det är bättre att lämna relationen. Jag vet bara inte om jag kommit dit än. Tyckte vi hade ett väldigt givande samtal igår.

#32 Nej, det är inte det jag talar om heller. Självklart förändras man men det gör man AV SIG SJÄLV. Du KAN inte förändra en annan person, hur mycket du än tror att du kan det. Det är bara personen själv som kan förändras.

Jag håller tummarna för dig!! Kram