När jag var 18 år bodde jag med min mamma och syster. Min syster och jag gick inte alls ihop och jag hade en djup depression.
Min mamma och jag gick då till sociala där jag bodde och bad om hjälp med en lägenhet. Jag fick en lägenhet och sociala stod för hyra, försäkring osv. Sedan fick jag typ 3000kr i månaden till mat och allt sånt, det enda kravet var att jag pluggade eller sökte jobb och varje månad skickade in en rapport på de jobb jag sökt.

1# Ska jag då kontakta socialen här i min hemkommun och prata med dem? För det här fungerar inte längre, och för allas bästa ska det egentligen inte vara jag som åker ut ur huset - utan honom. För jag vet att det här kommer fortsätta även fast jag flyttar.

#2 Det tycker jag absolut att du ska göra. Förklara situationen och hur dåligt det får dig att må.

#3 Tyvärr så har jag ingen aning om hur man får kontakt med dem eller ens om de finns här?! Har aldrig ens hört om dem, har endast hört "BUP", men aldrig Socialen. För "BUP" är väl för barn?

Jag vet inte, men det känns ju som att någon måste kontaktas. Vet inte om det är socialen eller BRIS eller något annat. Att du dessutom har en yngre lillebror som måste delta i allt och bli utsatt, nej det är inte okej någonstans. Dessutom, är du säker på att detta inte kan övergå till våld? Våld mot djur? En spark på din hund?

Förstår att det är en riktigt känslig och obehaglig sits, men framförallt ohållbar. Det här påverkar ju alla eras liv. Han borde inte få vistas i erat hem.

Dina föräldrar är försörjningsskyldiga tills du är 20 år om du går på gymnasiet, under förutsättning att du bor hemma.

Däremot är er hemmiljö osund, speciellt för dina yngre syskon, därför bör du eller din mor kontakta socialförvaltningens familjeenhet så att ni kan få hjälp, du kan oxå kontakta kuratorn på din skola för hjälp.

#4 Pm:a mig vart du bor så kan jag hjälpa dig att kolla.

BUP är för barn, det står för Barn- och Ungdomspsykiatri. Vet inte riktigt vilken ålder som gäller där.
Men om du ringer/mejlar socialen så kan dom hjälpa dig på rätt spår angående din pappa, antingen om dom tar tag i det själv eller berättar vart du ska vända dig. Och förhoppningsvis kan de ordna ett eget boende åt dig.

#5 Han slår aldrig någon, däremot har han varit hårdhänt mot den ena tuppen vi hade då den var elak mot den andra tuppen. Men inte mot katter, hundar eller andra inomhusdjur, det vet jag att han aldrig skulle göra. Men däremot så kan han stampa och skrika som en idiot om en av våra kattungar springer framför benen på honom när de leker.

Det är en riktigt obehaglig sits! Han har mobbat mig psykiskt sedan jag var 8 år gammal. Värst var det när jag var 13-15 år. Jag tycker inte heller det, han vågade till och med yttra sig en gång när han kom hem och mamma var helt slutkörd efter jobbet. Vet ni vad han sa då? "När husbonden kommer hem ska maten stå klar på bordet."

Men frågar ni honom idag så har han aldrig sagt något sådant i hela sitt liv.

#6 Jag bor hemma. Däremot så blir det enda problemet när jag flyttar att jag måste ha med mig min hund, mina katter och min kanin. Resten av djuren kan jag i värsta fall sälja, men aldrig de jag räknade upp nu. Och de kan inte stanna här för jag vet att då nackar min pappa min kanin (vilket han varit nära att göra en gång med en annan av mina kaniner. För att han var arg. Han byggde till och med en "hugg-kubbe" där han skulle slå min kanins huvud. Måste tilläggas att han aldrig rörde min kanin, men han vet hur man avlivar djur. Och vet ni varför han gjorde det? För att jag inte tagit bort kaninburarna på gräsmattan som han sagt åt mig att göra.

#7 Jag har för mig att BUP endast gäller barn under 18 år! Du får PM om någon minut.

Socialen = Socialförvaltningen i din kommun, ev har dom en familjeenhet, beror på hur stor kommunen är.

BUP = Barn o Ungdomspsykiatri, drivs av Landstinget o kan ev ligga i en central kommun, beroende på hur stor kommunen är.

Skolkuratorn kommer du i kontakt med via din skola, skolhälsovården o denne kan hjälpa dig med alla kontakter du behöver för att få hjälp.

Att kontakta soc är en god ide. Dem har koll på problematiska familjeförhållanden.

Om du vill, har du rätt att spela in samtal du själv deltar i. Så när han säger elaka saker får du på så sätt fysiska bevis. En del är så duktiga på att försvara sig inför utomstående att det är bra om inte endast ord står mot ord.

#12 Jag har filmbevis på då han skriker åt mig att jag ska ut ur hans hus.

#12 Visserligen är det lagligt att göra så, men jag skulle knappast våga göra det med en så knepig o oförutsägbar far i ekvationen.

#14 Det är en uppskattad risk. Jag vet ett par fall där ord står mot ord där den "felande" parten vunnit. Det blev inte nådigare bara för att bevis inte fanns eftersom man haft mage att öppet utmana dem. Då känner jag att det är värt att spela för att vinna, att ge soc medel att kunna gå in och agera.

Jag tror att socialtjänsten är rätt instans att be om hjälp från, snarare än BUP även om du hade varit under 18. BUP är psykiatri, och även om jag förstår att du mår dåligt av din hemsituation så är det så att säga inte du som är problemet här.

Om det känns läskigt kan du börja med att ringa anonymt till socialtjänsten och fråga hypotetiskt vad som gäller för någon i din situation. Du kan leta upp telefonnumret på kommunens hemsida och antingen bara ringa till växeln så de får koppla dig, eller leta upp numret till familjestödet.

Vad de kommer att göra är förmodligen att först prata med alla i din familj för att få en bild, sen kan de t.ex. rekommendera din pappa en kurs eller behandling, de kan prata med din mamma och stötta henne att stå upp för er, och de kan om de tycker det är riktigt illa placera dig och din bror någon annanstans. Din bror kan bli placerad i fosterhem och du kan ev. få hjälp till eget boende.

#16 Jag och mina bröder vill aldrig separeras från vår mamma. Jag har pratat med mamma om det här, och imorgon så ska hon, jag och pappa sätta oss ner och prata om det här - för jag har krävt förändring. Jag sa att om ingenting ändras så ringer jag socialen igen - vilket är mammas värsta mardröm. Hon blir helt knäckt om jag gör det av personliga skäl (jag förstår henne och det skulle ni också ha gjort om jag förklarade för er, men jag vet att mamma inte vill att jag berättar det och då låter jag bli.) Men som sagt så har jag ställt ultimatum. Jag säger att egentligen är inte en egen lägenhet till mig en lösning - för det ändrar inte situationen hemma ändå. Då smiter jag bara undan och lämnar mina syskon och mamma i skiten.

Så imorgon ska vi prata om det, håller tummarna för att det kommer gå bra, ni får gärna också hålla tummarna.. Mamma har sagt att jag, hon och pappa ska sätta oss ner, i lugn och ro, utan att någon säger något elakt om någon, och prata ut om det här. Vi får väl se hur det här går, jag vet att pappa inte kommer klara det utan att kalla mig en massa saker. "Bortskämda unge" till exempel. Men inte med en kärleksfull ton.

Håll tummarna för mig, för oss, för familjen.

Känner igen mig i det du skrivit. Hade precis sånna föräldrar men jag satte stopp för det när jag var 14. Tyvärr rymde jag och hamnade på ungdomshem i 4 år. När jag sen blev 18 alltså i somras skulle jag flytta från ungdomshemmet så skulle socialen hjälpa mig med lägenhet och betala allt. 2 veckor senare blir jag av med mitt LVU och dom vill inte betala längre. Fick flytta till min kille som misshandlar mig och socialen här vill inte hjälpa mig för jag går i skolan och det är mina föräldrars ansvar att betala för mig. Så mitt enda val i det var isåfall att hoppa av skolan men det vill jag ju verkligen inte så är fast här. Om inte jag blir utslängd och jag hamnar på gatan :/ hoppas verkligen det löser sig för dig!

Det här kanske låter knepigt, men jag tycker inte att du borde flytta även om du kunde. Om det var jag som satt i den situationen så hade jag aldrig någonsin lämnat min mamma och mina syskon i sticket. jag hade hellre tagit all skit för att de ska slippa. Men jag kanske har andra relationer till mina syskon än vad du har?

Och sen beror det på, du kanske inte är lika stark som individ, och då tycker jag aboslut att du ska försöka ta dig därifrån. Men det kommer förmodligen inte att bli möjligt att ta med dig alla djur. det är inte ens säkert att det kommer fungera att ta med sin hunden, vem ska gå ut med den när du är i skolan? 
Men jag tror säkert att socialen kan hjälpa dig om du är berädd att lämna djuren kvar, fast det är inte lätt att få hjälp via soc, hade en vän som bokstavligt talat var hemlös, hade bodde hos olika kompisar i hela fem år innan socialen ansåg att det kanske var dags att ge honom en lägenhet.

#19 Socialen har ingen skyldighet att fixa lägenhet o betala hyran, det är troligare frågan om stödboende hos t ex en familj.

#19 Ts står ju på sig mot sin pappa hela tiden när ingen annan vågar, så nog är Ts bra stark.

Jag funderar också lite på din mammas roll i det här. Som du beskriver det verkar ju hon också fara ganska illa och bli illa behandlad av er pappa. Såna relationer är nedbrytande och det kan vara ganska svårt att hitta styrkan att kräva förändring eller gå. Men samtidigt väljer hon de facto att utsätta inte bara sig själv för det här, utan även er barn. 

Det låter bra att hon i någon mån står upp för dig och att ni har bestämt att sätta er ner och prata allvar med din pappa. Jag hoppas att hon orkar fullfölja den linjen - att han faktiskt måste ändra på sig om han vill leva med er.  Kanske kan det bli ett wake-up call för dem båda om det blir tal om fosterfamiljsplacering? Göra det tydligt att ni barn inte kan bo under samma tak som honom om han är sån här, och att hon i så fall måste välja mellan att leva med honom eller leva med er?

Håller tummarna!! Berätta gärna här sen hur det gick, vi finns här för att ge stöd 🙂

#2 Blir svårt att genomföra eftersom mamman vägrar blanda in socialen.

#24 Men med bevis på hand kan socialen gå in och undersöka situationen iallafall.

#25 Absolut, frågan är hur de skall få reda på det.

#26 Ts hade ju filmat. Och mer bevis går troligtvis att skaffa.

#18 Jag hoppas du kan lösa detta. Rådfråga polis. Du ska inte behöva bo hos någon som misshandlar dig. Kanske du kan filma misshandeln eller så kan du be dem avlyssna? Ring media, klaga till politiker. Fortsätt kämpa. Men det är förstås lätt för mig att säga. #TS Du borde sätta dig själv och din lillebror i första hand. Försök skaffa nya ägare och fodervärdar till dina djur. De lider förmodligen av stress pga din pappa.