Men känner ju tidigt om man vill satsa på ett förhållande eller ej tycker jag. Jag flyttade ihop med min sambo efter ett halvår ex. Ställ ett ultimatum! Be honom om ett raktsvar, godta inga vet ej, vi får se som svar och fråga, vill du satsa på detta förhållande? Jag tycker att han borde veta hur han känner för det när det enda har gått ett halvår

Ja det har ju gått ett år t.o.m.., ja jag kommer nog att ställa den frågan till slut. Jag måste bara bereda mig mentalt på att kanske få ett nej.

Men kan känslor fördjupas även om det gått så lång tid som ett år då? Någon som varit i en liknande situation?

Hur man fungerar och vad man behöver ifrån ett förhållande kan vara så otroligt olika.
Jag tycker det verkar som det är så här som han är som person, att han varit öppen och ärlig från början med det.
Han verkar ju veta hur han vill ha det, att han inte vill flytta ihop och inte vet om han kommer att vilja göra det heller.
Alla vill inte ha ett förhållande som följer den normala stegen för ett förhållande, de finns de har inte som mål att man så småningom flyttar ihop, gifter sig och skaffar barn osv.
De kan ha delvis helt andra kriterier för vad som är ett bra förhållande eller helt och hållet.
De som önskar ett liv, ett förhållande som helt följer normen hur ett förhållande ska se ut, tror ofta att det är så alla vill ha det, vill ha det så småningom.
Att det handlar om mognad, att bara man väntar så kommer de att ändra sig.
Men det är inte alltid sant att det bara handlar om mognad.
För en del trivs helt enkelt bäst i ett förhållande där de är särbos, där de inte skaffar barn mm.

Ni verkar vara väldigt olika, vad skulle du behöva från honom för att det skulle kännas bra? 
Har ni pratar om vad ni båda behöver få ut i ett förhållande, vad ni hoppas på attt förhållandet ska leda till?
Är du inte nöjd med hur det känns och ser ut idag, så är inte lösningen att vänta och hoppas att han kommer att tänka som du vilja samma sak som dig så småningom.

Jag tror inte på ultimatum heller, finns ingen plats för känslomässig utpressning i ett kärleksfullt förhållande.
Ibland är man bra olika och man kan inte hålla på att tvinga andra att göra som man vill när den andra inte kan ge en vad man vill, genom utpressning.
Antingen så accepterar man det eller så ser man till att kompromisa, så att båda känner att man får ut den man vill ha och behövs det kompromisas men det inte går så finns det inte så mycket mer att göra,

Så prata med honom,  så han förstår vad du behöver och du förstår vad han behöver, se vad ni kan kompromisa om?

Det är ju inte konstigt om han vill vara särbo, många vill leva ensamma helt enkelt. Men då ska det ju inte bero på dig eller er relation. Det jag tänker där är att det inte handlar om att man inte har nog djupa känslor, utan att man trivs bäst i att bo själv.

Så jag tänker att det kanske inte handlar om att han prompt vill vara särbo, utan känslorna är helt enkelt inte djupa nog och det är därför? Det tycker jag att du kan be honom klargöra, vilket av det det handlar om.

Jag tycker att det känns lite som att du behöver gå vidare. Att han inte vill bo ihop är inte så farligt, en del vill faktiskt inte vara sambo och en del kanske helt enkelt inte är redo att ta steget. Men han säger faktiskt att han inte har djupa känslor för dig. Och eftersom det redan har gått ett år så har han haft lång tid på sig att hitta dom och det är inte säkert att han någonsin gör det. 

Jag tycker att du ska gå visare och försöka hitta lycka någon annanstans. :)

Inte alla vill vara sambo. Många kan älska lika djupt som de som gärna vill leva hela livet ihop utan att man vill bo tillsammans med någon. Det lär knappast vara det som är problemet. Men han erkänner att sakna djupet i känslorna. 

Det är bara du som kan veta vad som blir riktig för dig, om du skall vara med honom i hopp om att det utvecklas mer, eller lämna honom.  Ingen andra här kan säga dig vad som är rätt att göra. 
Det viktiga här är att du tar ett val med öppna ögon. 

Jag har varit i din sits. Killen jag är med nu villa från början bara vara vänner, då han inte vågade gå in i förhållande innan han var klar med att bearbeta vad som hänt med hans ex. Jag tog valet med öppna ögon att risikera vänta evig tid utan mer, och jag vann kärlek på det. Så det kan faktisk hända att saker djupnar om det får tid. Men ta valet med öppna ögon, du kan vara med honom tills han blir kär i en annan utan att få mer.. eller du kan få allt. Du måste känna efter om du vill vara med honom under dessa förutsättningar, och du måste själv bestämma när du väntat tillräckligt länge om du väljer vara med honom ändå.  Det finns alltids hopp, men i bland hoppas man utan att man får något.

Tänkte på dig när jag läste den här artiklen, vet inte vad du tycker om att läsa på engelska, men den är väldigt tänkvärd.

http://www.elephantjournal.com/2014/09/the-commitment-illusion-caecilia-raeder/

I breda drag handlar det om att genom att vårda förhållandet och fokusera på här och nu, bygger man det bästa förutsättnigarna för att få förhållandet att hålla.
Att det spelar ingen roll vad man lovar att kan man kommer att känna och vilja i framtiden, för det kan ingen veta.

Allt du vet är vad du känner här och nu och vad du har känt hittentills och vad du hoppas på.
Men livet är föränderligt, det ända vi vet med säkerhet är att saker och ting kommer att förändras, men aldrig hur.

Så genom att försöka säkra upp och trygga sig emot hjärtesorg, kan vi självsabotera vår egen lycka. för vi ser inte vad som faktiskt är bra och bara oroar oss för framtiden.

Vill ställa ultimatum, tvinga vår partner att lova oss saker ingen kan lova, som istället gör att man kan ta död på kärleken för att man glömmer att vara ycklig och ta hand om varandra.

Lättare att känna att det blir för mycket, känna sig otillfredställd, frusterad, för att man är rädd för vad som kan hända.
Det ger verkligen inte rätt förutsättningar för att må bra ihop.

Att älska är att våga, att satsa helhjärtat, även om det känns läskigt, för det finns aldrig några garantier.

Tack Rodhugune, ska läsa artikeln. Jag hade gärna satsat helhjärtat på den här killen, men han har inte riktigt släppt in mig till 100 %, och det förstår jag ju nu beror på att han inte känner så djupa känslor för mig tydligen.

Hur unga är ni? En del är helt enkelt inte redo för mer seriös relation förrän de mognat mer. I så fall behöver det inte handla om att du inte är "rätt" person. Så var det för mig när min första pojkvän föreslog att vi skulle flytta ihop efter ett drygt års relation.

Nej vi är runt 50 båda två. Har gjort vårat när det gäller barn och familj och allt. Och det är inte alls så att jag har bett om att vi ska flytta ihop, det vill jag inte ens nu. Men nån gång vill man ju kanske det?  Men det är inte det som är problemet, utan vad han känner eller inte känner för mig.

Vi har pratat ut nu och bestämt att gå åt varsitt håll. Det räcker inte med att bara "tycka om" nån om förhållandet ska hålla, särskilt inte om den ena känner mer än så. Och jag vill träffa nån som vill satsa helhjärtat på vårat förhållande.

Hopps du mår rätt okej under omständigheterna, förstår ditt val, stora kramen.

Tyckte du gör rätt som väljer att ge möjligheten att hitta någon som vill ha ut samma sak i ett förhållande istället för att hoppas på att det nuvarande ska förändras.

Ta hand om dig och hoppas du träffar på någon det verkligen klickar med snart.

Tack så mycket!!

Helt rätt. Du KOMMER hitta någon som vill samma saker som du, och där känslorna utvecklas åt samma håll som dina! Tveklöst! Modigt att släppa taget 🙂

Tack ska du ha, ja det är väl dumt att nöja sig med nåt halvdant. Jag får släppa det gamla och tänka framåt nu!

Men du vill bo sambo? Kan bli besvärligt om man tycker olika på den punkten. Det är oxå jobbigt om den ena vill ha barn och den andra inte, ett exempel