Invandrare, mamma stöttar inte
Jag har träffat en kille ett bra tag nu som är från palestina, på det är han också mörkhyad. Nu har vi nyligen blivit tillsammans, är kära och älskar varandra innerligt. Men till saken..
Min mamma vet om att jag träffat honom och jag har sagt att jag tycker om honom väldigt mycket. Men det första hon frågade var: Vilket land kommer han ifrån? Hur mörk är han osv. På det blev hon även sur. Jag frågade om hon är rasist men nej det kunde hon tydligen inte svara på, så jag ställde om frågan: Men är det för att han inte är svensk? Då fick jag inte riktigt något svar och så som jag känner min mamma tolkar jag det som ett ja.
Jag vågar inte berätta att vi är tillsammans, iallafall inte nu men när vi varit tillsammans en längre period. Vi har inte skrivit ut på facebook av olika anledningar och lär inte göra det på ett tag heller.
Det känns inte riktigt som att hon ens kan bli glad för min skull när jag berättade förut att han tycker om mig väldigt mycket med, hon blev mest sur, -varför vet jag inte.
Så jag frågade om hon känner sig ensam och först sa hon nej. Sen formulerade jag om det efter ett tag och hon brast ut i gråt och skrek, ''ingen har hälsat på sen jag flyttat, det är bara jag som bjuder hit!!'' Så fortsatte hon gråta. Jag tröstade henne och hon blev lugn efter ett tag.
Jag vet att hon mår dåligt men den enda hon verkar kunna prata med är mig och en av hennes vänner. Självklart kan jag prata med henne men det blir så mycket negativt och jag mådde själv extremt dåligt förut. Jag önskar bara att hon kunde öppna upp sig mer som när hon testade att gå på samtal. Men hon hade inte sagt så mycket utan sa till mig sen, ''det är ju mitt privatliv, varför ska jag berätta det för dom!?''..
Jag stöttar min mamma till 110%, håller lugn när hon blir arg oftast och verkligen finns där för henne. Men det känns inte alltid likadant. Självklart kan man inte gilla alla, men hon verkar redan ogilla den här killen BARA för att han inte är svensk, och det sårar mig..
Vet inte riktigt vad jag ville med inlägget, men känner inte alls att jag får någon stöttning..
Hon verkar inte vara iform att ge någon stöttning så du får klara dig utan.
Du ville bara prata ut och det är ok. Kanske är hon mer nyfiken än rasistisk men det låter ju ändå inget bra. Hon borde ha frågat om mindre ytliga grejer. Och hon verkar låta sina problem gå ut över sig.
Jessica Jones (2015-)
- Sajtvärd för superhjaltefimer.ifokus.se - Medarbetare för halloween.ifokus.se -
#1 Ja men det är inte bara det. Förut när jag mådde dåligt, och då menar jag verkligen så dåligt en människa kan må. Då var hon likadan. Så fort jag pratade om hur jag mådde började hon prata om sina problem. Jag frågar henne hur hon mår, om allt är bra osv, men jag får aldrig den frågan av henne?
Kan kännas hårt och elakt det jag skriver nu (inte menat så) - men du måste göra klart för din mamma att om hon vill och hoppas att du ska stödja henne helt ut, så måste det även vara ömsesidigt. Och även om hon inte skulle acceptera relationen du har nu till din kille, så måste hon iallafall respektera den.
Man tycker inte alltid lika, men man behöver respekteras den andres val om relationen skall fungera mellan sig och den andra.
Hon kan ju behöva prata med någon, om du ber henne att testa några gånger - bara för att se hur det känns? Ni kan gå tillsammans om det känns bättre?
Hoppas ni kommer på en lösning tillsammans, och stort grattis till en bra kille verka vara på sin plats också ^^ 🌺
Sajtvärd - Djurpyssel.Ifokus Medarb. - Vinthundar, Hundar, Stickning, Pälsvård, Nakendjur & Multikulturellt Ifokus
Kolla gärna in min hemsida HÄR!
#2 Ja kanske, men blir så orolig över att hon blir sur verkligen, att hon direkt frågar hur mörk han är till exempel.. Men jo det känns som att hennes problem går ut över mig snarare :/
#4 Det har du helt rätt i! Bara hon kan acceptera läget som det är :)
Jag har bett henne flera gånger på ett bra sätt om hon inte ska testa en gång till, men hon stenvägrar. Det sårar mig och jag vet att det sårar henne, för hon mår verkligen inte bra..
Tack så jättemycket!!! :)
Om hon mår dåligt så kanske hon inte klarar av att känna empati för andra. Du måste söka stöd från personer som mår bra och klarar av att hjälpa så inte du och din mor bara håller nere varandras ork och psyke. Försök att se positivt på ditt nya förhållande han kanske gör att du kan lyfta ditt mående till en ny normalnivå.
Kan du inte bjuda hem honom då? Fixa lite fika eller mat och bjud din mamma med. Tror det blir lättare om hon direkt får se att han är en trevlig och alldeles vanlig person i stället för att hon går och retar sig på det i flera månader :)
#6 ibland måste man vara hård mot dem man älskar för att de skall inse sitt problem och att man faktiskt bryr sig. Fråga henne rakt ut om hon vill att detta skall fortsätta och om inte varför hon total vägrar att testa sig fram till en lösning.
Detta kommer garanterat att såra och få henne förbannad - men det kanske är just det som behövs för att hon skall börja inse att livet måste ändras till det bättre och att man bara kommer dit om man jobbar på det.
Du vill henne bara väl och även om hon kan/kommer bli sårad över en sådan diskussion så kommer det en dag att gå över =)
Ibland behöver man en ''smäll i ansiktet'' för att komma ner på jorden igen!
Sajtvärd - Djurpyssel.Ifokus Medarb. - Vinthundar, Hundar, Stickning, Pälsvård, Nakendjur & Multikulturellt Ifokus
Kolla gärna in min hemsida HÄR!
Jag tror att din mammas ovilja bottnar i att hon är rädd om dig. Det okända kan vara skrämmande och hon vill inte att du ska hamna i kulturkrock och liknande. Om hon kan lära känna honom och se hur mycket han tycker om dig så tror jag det kommer att lösa sig. Som mamma oroar man sig för det allra värsta och hon har säkert hört en massa om att vissa kulturer har annan kvinnosyn. Så jag tror att din kille behöver få chansen att visa att han älskar dig och respekterar dig. Hoppas du lyckas få din mamma att öppna upp för er. ❤️
Jag tycker det är läge att hon får träffa honom så du kan motbevisa henne. Han säkert en jättegullig kille och hon behöver nog bara lite tid att lära känna honom.
/Christine