Var lite osäker på kategori, så flytta det gärna om ni tycker det har hamnat fel..

Jag tror att det svåra för dig, det som gör att du har svårt att gå vidare är helt enkelt att du fortsätter att träffa honom, vilket gör att du inners inne hoppas.

Om kärleken svalnat från en av parterna o den andra fortfarande har känslor kvar tror jag att det just då är svårt, framför allt för den som har känslor kvar, att direkt gå över till att bara vara vän…  kanske du behöver backa lite en liten liten tid och på så sätt få lite distans. Känslor svalnar ju lite lättare om man är lite på avstånd o vet att dom inte är besvarade. Så länge som du känner att dina starka känslor finns där och sen ta upp den lite mer närmare vänskapen.

Vet ju inte hur ofta ni har kontakt eller träffas även nu som vänner. Men kanske att du skulle försöka ha lite mindre kontakt ett litet tag….

Jag är benägen att hålla med mandymoo…

Är man kär i någon är det ju inte vänskap man traktar efter, man vill ha mera. Det blir aldrig enkelt när den ena vill mer än den andre…

För att svara på din fråga om hur du skall lyckas komma över honom är nog svaret att du måste släppa taget, hur svårt det än är. Om ni umgås som kompisar och håller kontakten kommer du inte över honom, är jag rädd.

Ja, jag håller med både mandymoo och Sajberlena.

Du sårar bara dig själv om du fortsätter hålla kontakten med honom. Människor som lämnar sin partner, brukar bjuda in till att fortsätta vara vänner, mest för att döva sitt eget samvete för att de är "boven som lämnar". De tror (eller vet) att den som blir lämnad är så djupt sårad, att det på något sätt verkar lindrande att inte bryta rakt av.

Sen innerst inne hoppas de att det ska rinna ut i sanden. Många gånger är vi människor fega. Jag kan villigt erkänna att jag varit i båda sitsarna. Jag har varit feg och inte velat dumpa rakt av, utan bara velat tagga ner, låta det gå över i "vänskap" och bara hoppats på att det ska kännas så lindrigt som möjligt för den sårade personen. (Sanningen är snarare den att man tycker det känns lindrigare för sig själv, att man inte upplevs som fullt så elak.)

Jag har också varit den som blivit dumpad. Där killen höll på att ringa som en tok efteråt, för att höra hur jag mådde! Jag tror han tyckte mer synd om mig (för att jag blivit dumpad av honom) än det egentligen var. Sen gick det en vecka utan att han fick tag på mig på telefon, när jag väl svarar säger han "men varför har du inte ringt!!!???" Men hallå, du har ju gjort slut, remember? Jo, men vi kan väl hålla kontakten ändå, säger han. Varför då? undrar jag. Det är ju bara att förlänga plågan för den av oss som egentligen ville mer. Allt för att lindra HANS dåliga samvete. *suck*

Sex veckor. Det är ungefär den tid det tar att få bort en man ur sitt system. Det är en sorgeperiod, precis som när någon dör, skillnaden är att du nu kan möta liket ute på gatan.

Det gör ont nu. Låt dig själv få vara i den smärtan, gå in i den. Vältra dig i den om det behövs. Gråt tills det inte finns några fler tårar. Tillåt dig att vara ledsen, sårad och arg. Men förr eller senare inser du att du "tvättat bort" honom ur dina tankar. Allt detta under förutsättning att du inte försöker dig på en vänskapsrelation till honom. Du kan ju (om det känns bättre) lova honom att återkomma som hans vän lite längre fram, när du känner att du är stark nog.

Lycka till!

*varma kramar*

//S.

Jag tror det bara finns ett sätt: Gråt tills det inte finns något att gråta över längre.

För fem år sedan tog det slut med min förra tjej. Jag blev också helt förvånad och chockad. Det var hemskt.

Vi fortsatte också att träffas som vänner. Å ena sidan var det så klart jobbigt att inte få vara så fysiskt nära helt plötsligt, men jag måste nog ändå säga att jag tycker det var värt det. Vi umgås fortfarande då och då och det inga som helst problem att ses som vänner.

Något som jag uppskattar att ha en bra kompis-relation med ett ex är att kunna prata om nya förhållanden. Ett ex känner en på ett sätt som få vanlig vänner gör. Det tycker jag kan underlätta när man pratar om nya förhållanden. Jag tycker det är skönt med någon som vet en hel del om hur jag fungerar och lättare kan hjälpa mig att förstå om jag har rätt eller är korkad och få tips på hur jag ska hantera det.  

Jag tror dock nyckeln till att framgångsrikt kunna umgås som vänner på lika villkor är att man hittat någon ny. Jag hade turen att till och med hitta någon bättre.

// Johan

Tack för alla svar, men att sluta träffas helt är uteslutet. Dels för att jag extremt gärna vill kunna vara kompis med honom, och dels för att vi har många gemensamma kompisar, så det är näst intill omöjligt.. Så länge jag inte säger upp kontakten med några av mina vänner, men det är ju inget jag tänker göra.

Gråtit har jag gjort så det räcker och blir över, och det lär bli en del till.. Men något som jag faktiskt tycker känns skönt är att han bryr sig, och försöker stötta mig.. Vi träffas inte just nu, har sagt att vi ska vänta ett tag och få lite distans till det hela, precis som du säger, mandymoo. Men msn-kontakt har vi, och händer nån gång med telefon också. Men det ser jag bara som positivt, tror att det kan bli lättare på nåt sätt att bearbeta det om det inte blir nån kontakt alls på ett tag och sen bara ska träffas helt plötsligt.. Känns som att risken för att det bara blir stelt och extremt jobbigt är stor då..

På det sättet det är nu beter vi ju oss bara som kompisar i alla fall, vilket jag hoppas kanske kan hjälpa till att få mig att inse att det är så det är, ungefär..

Jag vet inte om det kanske kan hjälpa till, men (i alla fall största) anledningen till att det tog slut var att han har extremt mycket annat nu, och kände att han inte riktigt hade tid och ork till ett förhållande.. Vilket gjorde att han fick dåligt samvete när vi inte kunde träffas och så.. Så det kanske kan vara så att det hjälper till mycket att jag hoppas på att det ska funka igen? Jag menar det var trots allt inget att hans känslor för mig försvann (inte helt i alla fall) eller att han hittat nån annan.. Men jag vet inte, bara en tanke..

Jag lider med dej, Alex, vet precis hur du har det! Ska säga något som för dej kommer låta fruktansvärt.. men det "bästa" denna kille kunnat gjort (för din skull), i denna situation, var att helt och hållet bryta med dej. Inga telefonsamtal, inget. Jag blev "lämnad" en en pojkvän jag hade för långe sen, helt utan förklaring dessutom. Jag var helt knäckt, sjukt ledsen alltså MEN eftersom han inte alls hörde av sej "glömde" jag mina känslor så småningom…efter floder av tårar… Jag kan garanterat säga att om vi hade haft kontakt under denna period, hade jag lidit mycket mer då jag förmodligen gjort allt för att få honom tillbaka! Ska tillägga att vi nu kan prata med varandra utan problem och skämta och skratta om tiden vi hade med varandra (innan det "tog slut") Underbart! Fast det är bara något jag vet, såhär efteråt..

Jag vet att det är olidligt jobbigt och att du "egentligen vet" vad du ska göra för att klarar detta men att det känns otänkbart.. det finns bara EN utväg ur kriser, perioder och tråkigheter, VAR STARK!!

Sofie

6 veckor..? Hilfe… det var snabbt! jag har defenitivt inte kommit över mitt ex och det var 4 månader sen vi gjorde slut.. ja det är ju inte som att man ligger och lipar järnet längre men det känns ju fortfarande tomt och ovant.. vi rings knappt och träffas inte alls, det gör ju saken lättare..

Nu vet jag inte om jag ska vara brutalt ärlig eller inte men efter mina erfarenheter och det jag hört från andra är att när man gör slut med någon och säger att det beror på att man inte har tid är det egentligen bara ett snällare sätt att säga det på än att säga att man inte har känslor kvar för personen ifråga. Jag vet inte hur det ligger till i ert fall men du kanske kan ha det lite i åtanke?

Det kan naturligtvis vara så att så är fallet, att han helt enkelt inte har tid just nu. Även om det är så så borde du inte hoppas på att det ska bli ni, du borde inte tänka att du ska försöka hjälpa till så det blir ni igen. Du borde koncetrera dig på att komma över honom och må bra och sedan när han har mer tid så ser ni då. Det är bara väldigt jobbigt att vänta på någon och om det sedan inte blir något så blir det ännu tyngre. Låt honom få sin tid till att göra allt det han är upptagen med och utnyttja den tiden du också till att komma över honom så ser ni hur det går sedan när han får mer tid :)

Det gör ondast i början men sedan går det bara bättre och bättre, låt det ta tid för det kommer det nog göra men spendera inte den tiden på att samtidigt hoppas och försöka få honom tillbaka, för det gör bara ännu ondare.

Det lättaste är nog, hur illa det än låter, att bryta med honom en tid framöver och låta såren läka.. och sedan ta upp kontakten igen om ett tag (det behöver inte gälla flera år) om det känns rätt. Att ni har gemensamma vänner ska nog inte behöva bli ett problem. Om du pratar med dem och säger att du hars vårt för att träffa honom just nu så bör de respektera det och försöka stötta dig. Ni kan ju faktiskt träffas utan att han är med någon gång.

Lycka till nu, det kommer bli bättre!

Okej, en nyfiken följdfråga till dig Alex, om du fortfarande är här och läser. Ditt inlägg är från mars månad, och vi är i maj nu. Hur gick det? Kom du över honom och i så fall, hur lång tid tog det? Hur har du det idag? Kanske rentav träffat någon ny redan? Man vet aldrig.

Det är hursomhelst väldigt intressant att någon gång få följa upp "hur gick det sedan?" i frågor där inläggsskribenten haft ett problem/dilemma.

Ojdå :) Jag märkte inte att inlägget var så gammalt :) Hoppas det gått bra för dig nu!

#10 Japp, jag lyckades. ;) Ingen ordentlig koll på hur lång tid det tog egentligen, var väl lite till och från ett tag sen, kunde kännas jättebra några dagar, men sen så kom det tillbaka lite tankar och så en dag.. Och jo, jag har faktiskt träffat en ny nu. :)

#12 Haha, du ser! Jag är glad för din skull. Men tänk så ledsen man är när man är mitt inne i det och man tror aldrig att det kommer kännas bättre. Men det gör det ju, naturligtvis.

Grattis till dig!

Vilken otroligt jobbig situation.. Att komma över någon man älsakr är ju svårt. Jag vet, saknar fortfarade mitt ex som dessutom var jävligt elak och som jag ej har någon kontakt med idag. Istället för att säga upp kontakten kan ni väl ta en paus från varandra en stund? På så sätt kanske du kan hinna att hantera dinna känslor?

#14 Du gör som jag ser jag :) Svarar på en tråd utan att kolla hur gammal den är :D Om du läser några inlägg längre upp så ser du att hon kommit över honom nu och skaffat en ny pojkvän :)

#16 Aja, där ser man =P Det händer ofta, då jag bara skumläser igenom,. för jag är ganska lat när det gäller att läsa LÅNGA saker, om det inte är spec till mig då. Men tack för informationen ;)

åh va skönt att läsa denna tråd, och se att alla (även jag) kommer komma 'igenom'. Även om det såklart inte känns så nu.

Jag är inne på 2 veckan nu, utan kontakt och jag pendlar mellan "åh så lätt det är för honom, bara gå vidare" och "tack för att han inte hör av sig". Jag är otroligt stolt så jag gör det inte.

Vi var ihop i 2½ år, och han använde tabletter under hela tiden. Första 9 månaderna förstod jag ingenting, märkte bara att 'kroppen' sa ifrån, att nånting inte stämde. Senare fick jag reda på det, och också att han varit ute på nätet och "fått tröst när han varit så ledsen för att jag varit så dum".

Jag har gjort slut fram och tillbaka i över 1 år nu och sist i februari då han "ville få ett sista avslut, genom att träffas". Och jag gick med på det, jag förberedde mig väl genom att ta med en väninna, men ÄNDÅ var kraften ifrån den här relationen så stark så efteråt kände jag mig som världens svin, och "det kanske inte var så farligt". Han sa också att han försökt tagit livet av sig, och att en räddade honom, när han satt med repet om halsen.

Jag föll, men nu är jag här igen, åter för att rädda mig själv ifrån den här relationen. Jag blir så förvirrad och konstig, och som någon sa att om relationen gör en snurrig ska man sluta.

 Känslorna hoppar, jag är dubbel i mina känslor hela tiden. Ena sidan hoppas jag han hör av sig, medan den andra sidan säger mig att jag inte alls vill det. För jag vill inte fortsätta, jag är rädd för mitt eget känslotillstånd om det här fortsätter.

Så därför, så skönt att läsa att det verkligen är för j-ligt när jag är 'mitt' i det, men att det kommer sakta, sakta släppa.

#18 det verkar inte som att han ger dig något annat än skuldkännslor för att han mår dåligt, när det igentligen int är du som är felet. En sådan relation är farlig och ännu farligare för ditt psyke. Hade oxå n pojkvän som vad det än handlade om vände ALLT mot mig, att allt var mitt fl trotts att dt var hans fel. Sådant är jättfarligt och trycker mer än i skona.
Om han ringer, så svara inte, om han mailar, så svara inte.. Bryt helt, ut och flirta lite så brukar det kännas bättre. Om du inte vill flirta, så sysselsätt dig så blir det svårare att tänka på.-

TACK innerligt Gasolin för att du svarade.

 Ja jag har förstått att jag varit 'farligt' ute, hela min energi har lagts på honom, och idag är jag så gott som slutkörd och får plocka upp spillrorna av mig själv.

Men det är så subtilt, jag skulle lyssnat på den där 'lilla lilla' rösten inom mig som varnade mig i början, men jag valde att titta bort. Jag håller mig borta, ber varje morgon att jag ska hålla mig ifrån att ringa, det är upp/ner och jag är tacksam varje sekund han inte hör av sig.

Jag har börjat flirta, men jag har så dåligt samvete, trots att jag inte egentligen gör något fel. Men som sagt, efter den här relationen känns liksom hela 'jag' fel.

Tack för ditt svar återigen, tar tacksamt emot din 'spegling'.

#20 Det är alltid lätt att vara efterklok..
Ja, jag förstår att du får "dåligt samvete", men som sagt, som jag har fattat det så har han i princip hjärntvätta dig och vad som händer kommer det alltid att vara ditt fel. Men nu får du börja jobba på att det verkligen inte är så och att det var han som var fel.
Om du behöver snacka så kan du höra av dig. Änskar dig en god lyckad fortsättning. Kramar

Jag sa upp kontakten med mitt ex igår. Jag frågade honom om han var helt hundra på att han inte ville vara tillsammans med mig. Då sa han: Jag vet inte, jag kan inte bestämma mig nu, är du singel när jag har bestämt mig så kontaktar jag dig.
är helt förstörd nu, jag hatar fan kärlek :@