Tyvärr har jag inga bra tips att ge dig. Men jag vill visa att jag läst det du skriver och verkligen känner med dig. Alla kan göra fel. Man kan inte göra mer än att be om ursäkt och försöka att inte göra om det. Att han fortfarande straffar dig känns väldigt hårt. Du förtjänar att må bra och ni verkar inte må bra tillsammans. Även om du älskar honom kanske det är dags att bryta och försöka må bättre? Styrkekramar till dig. 🤗❤️

Har du testat prata med honom och berätta ungefär det du berättat i tråden? Skulle ni kunna gå i partetapi?

Känner mer med din pojkvän än med dig. Du bedrog ju ditt ex för honom och du känner dig äcklad av det säger du, vilket jag antar att betyder att du inte tänkte göra om det. Nu låg du ju med ditt ex vilket betyder att du varit otrogen två gånger. Det sägs ju att man lär sig av sina misstag. Du sårade ju honom intensivt, visade åt honom att han inte är den viktigaste personen i ditt liv för isåfall skulle du ha tänkt på hans känslor innan du bedrog honom, känt empati. Så hur kan du förvänta dig att han ska vara 100%lojal (i alla sammanhang) när du inte ger honom det? Tycker du har bevisat att du egentligen inte går att lita på om du inte skärper dig. Jag tror du och han borde gå skilda vägar för det verkar ju inte fungera. Och innan du skaffar en ny tycker jag du ska lära känna dig själv bättre och sätta upp regler och få självrespekt. Det ditt ex gjorde mot dig kallas utnyttjande och man kan ju även se det som hans "hämnd "

Jag tycker såhär. Alla kan göra misstag och att vara otrogen är ofta ett stort misstag som du i det här fallet blev pressad till och ångrar. Den som blir utsatt för en otrogen partner har ett val antingen lämnar man eller så stannar man. Väljer man att stanna ska man också kunna förlåta fullt och helt. Bara då kan det i framtiden med jobb bli ett kärleksfullt och lyckligt förhållande. 

Det du förklarar är inte ett lyckligt förhållande utan båda verkar må dåligt i det. Din pojkvän vill straffa dig för han hoppas att det ska kännas bättre och du gör allt för straffa dig själv "för du förtjänar det" och hoppas på att han ska förlåta dig.

Den lösning jag ser på det här är anting förlåta lägga det bakom er och gå vidare. Troligtvis behövs professionell hjälp. Eller så väljer du att gå. Du kommer att bli lyckligare av det än som det är nu oavsett om han är mannen i ditt liv eller inte. 

Lycka till och tänkt på ditt eget värde.

Du har gjort några misstag. Det gör vi alla. En del gånger har vi tur som klarar oss ur det med nöd och näppe. Vissa går det sämre för. Om jag hade varit dig så hade jag faktiskt försökt hoppa av allt och börja om. Minimera kontakten med samtliga. Är det möjligt?

teddykaniner: Jag blev inte äcklad av att vara otrogen mot mitt ex med honom. Jag är och var äcklad av att jag bedrog honom med mitt ex,fan va kompliserat det låter, Och nej han var inte det viktigaste människan i mitt liv då eller nu . JAG VILLE BESPARA MINA BARN PÅ EN UTREDNING !!SÅ MINA barn är det viktigaste och har alltid varit . Och tro mig allt du skriver kanske stämmer .Och sen allt detta hände för 3 år sen så har jag varit honom trogen ,suttit hemma eller hängt på hans jobb med honom. Så nog vet han att det i dags läge går att lita på mig . Och DET MITT EX GJORDE MOT MIG VAR INGE JÄVLA HÄMND HAN VET/VISSTE inte ens om att jag har bedragit honom. HAN gjorde det för att den mannen är psykopat,och innan du dömmer mig om att det inte går och lita på mig så kom hit OCH GÅ IGENOM JAG GÅTT IGENOM I MITT LIV OCH SEN lovar jag dig att du får mer än gärna dömma mig hur mycket du vill. Var nog ett stort misstag att skriva nåt här,mår fan sämre nu än vad jag gjorde innan. Tack alla andra för att ni tog er tid och skrev svar.

#6 Släpp det bara. Tyvärr får man alltid kommentarer som hamnar rakt ner i ens sår. Skit i det. Det viktiga är att du tar reda på hur du ska göra för att må bra/bättre. Det som hände har redan hänt. Hur mycket du än vill så kan du inte ändra på det. Det är det din pojkvän måste fatta. Kanske är det så att han inte klarar att gå vidare från det, men att fortfarande straffa dig tre år senare är snudd på elakt. Känner din ångest. 🤗

Håller med #6 det är endast ett svar av flera.

Om din kille har inte kan komma över det du gjorde, vad har han då för anledning att stanna kvar? Han har ju ett av två val; stanna och verkligen förlåta eller gå. Men att stanna och vägra låta er komma förbi och glömma det som hänt är ju självplågeri. 

Hur mår barnen av att ha en mamma som klandrar sig själv? Än värre, hur mår dem av att hennes livs kärlek får henne att känna sig usel?

Vilken hemsk situation!
Jag förstår varför du handlade som du gjorde. Min styvfar var en manipulerande psykopat med inslag av pedofil och efter min mors skiljsmässa med honom började ett liknande bråk om deras 2 gemensamma barn.
Ett helvetiskt bråk utbröt, han började stalka hela vår familj, gräla och banka utanför vår lägenhet mm och detta höll på i nästan 2 år tror jag.
Jag förstår att du gav med dig och hur skulle du ha vetat att han skulle filma allt och skicka det till din nuvarande pojkvän?

Det är fruktansvärt hemskt att ditt nuvarande förhållande har krasat ihop pga detta. Kärlek räcker inte alltid för att laga sånahär sår. Och jag antar att han ej har erfarenhet av sånahär situationer förut, därför kan han inte läka och förlåta.

Jag tycker ni skall sluta plåga varandra och låta varandra gå. Du behöver tid att läka på egen hand om du känner att du klarar det och han behöver läka och komma till ro.
Din trygghet skall ligga i sig själv och dina barn, du ska inte förlita hela din lycka på en man som du känner inte älskar dig mer. Du är ingen dålig människa, du är inte äcklig eller vidrig och du skall inte vältra dig i det han påstår och ta det till dig. Jag förstår hans smärta och han är inte kapabel att komma över det om ni är tillsammans.

Släpp allt i det förflutna, var stark och smart, tillåt dig att läka och börja om med ett rent samvete i en ny relation med tiden och att bli lycklig! Du förtjänar att vara lycklig, älskad och rofylld!

Min mor var stark och gav oss 5 fridfulla år innan hon släppte in en ny man i våra liv och detta var 11 år sedan nu. Under de 6 åren läkte vi alla, vi svetsades samman som syskon och förälder. Mamma läkte, tillät sig att vara lycklig md oss och fann styrkan i sig själv.
Ge dig själv det!!

Styrkekram och all lycka till dig!!

Vill tacka er ännu en gång för era tips o råd… önskar er alla en underbar höst..<3

Alla kan göra misstag men har det gått 3 år och han inte förlåtit än så ska du nog fundera om du verkligen ska vara kvar. Antingen får han förlåta dig eller inte. Det är ju psykisk misshandel mot dig och att du skadar dig själv visar ju hur dåligt du mår. Om han inte kan förlåta dig, varför är ni ihop? Jag tycker inte otrohet är okej men ska du behöva må dåligt så länge? Förstår att det är jobbigt för honom också men samtidigt, varför är ni tillsammans om tilliten och kärleken är borta?