En månad och ni har redan stora problem? Är det här verkligen den typ av relation du vill ha?

Sarah.

Jag kan svara NEJ med en gång. Jag vill ha en man som kan umgås socialt, som vill göra saker utan att han ska må dåligt….
I lördags var han helt väck och inneslutande i sej själv så han åkte hem vid åtta på kvällen för att få tystheten, sa han. 
Jag kan visst hjälpa honom och så…men blir han inte bättre så undrar jag hur mycket jag orkar. 
Han går hos en kurator och har gjort så i två år. Han säger att det är länge sedan han mådde som han nu gör..men jag undrar jag, 
Jag sa till han att han skulle behöva psykologisk hjälp av en psykolog..men det vill han inte.

Det är tufft att vara anhörig till en person som mår dåligt, det får man såklart räkna med. 

Men det betyder ju inte att du inte har gränser eller får lov att sätta krav. Det är viktigt att inte glömma bort sig själv, då kanske det bara slutar med att ni båda börjar på skitdåligt, och det leder ju ingen vart. 

Jag tänker att om du vill göra saker som du mår bra av, gör det! bjud med honom ut, men respektera att han inte vill. Vissa är mer introverta än andra och det går inte att ändra på. Om du behöver vara ensam, då måste han respektera det. Du har också dina gränser. 

Många som mår dåligt kan bli väldigt… intensiva och krävande. precis som du säger tror jag det är svårt att ha fungerande förhållanden om man samtidigt "krigar" med sig själv. Även om det så klart inte är omöjligt!

Det är väldigt bra att ni pratar mycket! Jag tror det är viktigt Men fokusera kanske inte alldeles för mycket på hans problem? stötta när du orkar och det behövs, men det finns så mycket i livet som är viktigt, bra att prata om annat också ibland. 

och glöm inte bort att du är hans flickvän, inte hans terapeut :)

hoppas det inte blev allt för rörigt utan att det hjälpte något

Bra fråga det där. Hur kan man älska någon om man inte mår bra själv? Tycker du ska tänka på dig själv och må bra i dig själv utan att tänka så mycket på honom. Har varit i nästan samma sits. Men f.d kompis la bokstavligt talat sitt liv i mina händer, han mådde psykiskt dåligt på grund av olika saker. Men det var en jobbig tid för mig. Så mitt råd, tänk på hur du vill ha det och vad som får dig att må bra.

När jag var 16 var jag tillsammans med en kille som också mådde sjukt dåligt. Han kunde ligga apatisk hemma hos mig och inte svara på tilltal och liknande. Eller överdosera på sömntabletter så han sov i närmare 17 timmar. Vi gjorde slut ganska snabbt, inom en månad. Just för att vi drev varandra djupare in i depressionen som vi båda led av. 

Baserat på min egna erfarenhet så tycker jag ni inte ska hålla ihop. I alla fall inte som kärlekspar.

Jag tror att du inte vill vara med honom tillräckligt mycket. Och det är fullt förståeligt, för han kommer att göra dig allvarligt deprimerad i den här takten. Kanske ni är bättre som vänner? Älskar du honom redan?

Tack mieeow

Ja jag försöker att stötta honom. Men funderar på om det ska vara så här hela livet. Jag vill ju att han ska följa med på saker som jag vill göra. Inte alltid då men ibland. Och klarar han inte av det så kommer jag må dåligt över att jag får göra det ensam. Lite handlar det ju om att kunna göra saker ihop…inte bara att ligga och glo på tv hemma hela tiden. 

Jag har ju även med behov av att bli stöttad i olika saker..men tyvärr känner jag att jag inte får det som jag behöver. Men det kanske kommer bli bättre. 
Jag kastar inte in handduken än utan kämpar. Men är inte han redo för att hjälpa sej själv ens så hur ska det då fungera?

Ni har knappt varit ihop en månad och det är enbart problem verkar det som så jag hade ju snabbt dragit mig ur.

Ni har ju knappast hunnit knyta några starkare band till varandra.

#4, 5, 6

Tack för era inlägg. 
Jag känner att jag är en aning deppig för att han inte mår bra. Jag sänker mej själv dit när vi umgås. 
Jag kan ligga och titta på tv en dag kanske..men sen vill jag hitta på nåt annat. 
Men han orkar inte för han vill bara ligga och sova. 
Och jag tror han kommer driva mej in i depressionen OM han inte vill ha psykologisk hjälp och fortsätta må så dåligt. 
Skytteflickan…nä jag älskar honom inte redan. Men tycker mycket om honom…och jag tycker synd om honom. 

Jag är mycket klyven…både vill och inte vill om ni fattar…

#8

Jo det hade kanske vart det bästa..men jag kämpar för något om jag tycker om.
Men när man märker att inget fungerar till slut så är det ju bara logiskt att göra slut och bara vara vänner. Men jag är nog inte riktigt där än. 

Vill höra andras erfarenheter av sånt här.

Ja, alltså det är viktigt att du inte låter dig dras ner. för det är lätt hänt. Det är inget man gör för att vara elak, det blir bara så när man är i en väldigt djup depression eller på annat sätt mår väldigt dåligt. 

Men jag tror inte det är omöjligt att han blir bättre, framförallt tror jag det är viktigt att omgivningen aldrig ger upp hoppet, även om det verkar hopplöst. För hur skall han orka kämpa vidare om ingen tror på honom? Med det menar jag inte att du skall ta på dig för mycket, som sagt, du är hans flickvän, inte hans terapeut. och hellre att en mår bra än att ingen mår bra. 

fundera på vad du själv vill, om det är värt det. prata med honom och förklara vad du behöver från hans sida, kanske är han villig att försöka lite extra?

annars verkar det som att han behöver ordentlig hjälp, hitta orsaken till all denna ångest han har. och den resan kan bara han göra.

Om inte du är hans sjuksköterska, läkare, psykolog eller hans mamma och han är minderårig, så är det hans ansvar att ta tag i sina problem och jobba för att må bra igen. Om du vill stötta honom är det bra, men du ska inte låta det dra ner dig själv till eländet. Jag skulle kräva att han är aktiv till att må bra igen och tala om att jag inte kan vara hans "privata sköterska"……… eftersom bara skulle göra att ni båda mår dåligt i relationen. Du kan inte ta det ansvaret som han måste ta. Hur mycket du än vill. Även om kärleken finns där, så kommer den att kvävas snabbt om han inte tar sitt ansvar för sig själv och du ditt för dig själv. Ni har bättre möjligheter att bygga på relationen om ni ser om er själva, då kanske ni orkar stötta varandra också. Åt båda håll alltså.

Varför ska du behöva belastas med hans problem. Det är något han bör reda upp själv utan att "trycka ner dej i skorna".

Om du behöver göra en operation, varför ska du behöva avstå för att han mår dåligt av det.

Tänk efter 2 ggr vem du vill du vill ska må bra. Du eller han?

Hur skulle du må om ett år om det redan känns jobbigt?

Precis….detta är hans egna ansvar. Jag kan vara där för att stötta. Men när han själv inte vill ta kontakt med en psykolog…vad ska jag då göra?

Han tycker hans kurator är så bra men uppenbarligen så funkar det ju inte då han fortsätter att få ångest- och panikattacker. 
Han tar även piller. 
Jag tror att han egentligen inte alls är redo för ett förhållande. Jag ser tecknen på hans sjukdom så fort vi träffas. Han säger han mår bra och så ses vi. Sen  efter ett dygn så mår han dåligt igen. Ett förhållande kan vara det lilla som behövs för att utlösa panikattackerna  just nu men han ser det inte så. 
Han sa när vi träffades att det var länge sedan han mådde dåligt…och nu gör han ju det igen. Då kan man ställa frågan…varför just nu då?

Att han mår dåligt nu behöver inte bero på dig eller betyda att ert förhållande är dåligt i sig. En person som har problem med oro, ångest och panikattacker kan få ångest av lite vad som helst. Och jag menar, vem som helst är lite extra pirrig och orolig i början av ett förhållande, har man då lätt för att få ångest (=reagerar starkare än normalt) och dessutom har svårt att hantera det så kan det såklart bli ett problem. 

vilket i och för sig kan tolkas som att han inte är redo för ett förhållande. Men alltså, det kan egentligen bara han och du veta. Det är helt omöjligt för oss att veta. en del som mår psykiskt dåligt har stor sjukdomsinsikt och då är det viktigt att lyssna på vad de säger att de mår bra/dåligt av. Andra har ingen sjukdomsinstinkt alls, och då vet kanske inte de heller vad som leder till vilket mående. 

Sedan kan ett skov med dåligt mående/ångest komma lite random också, nu vet jag inte vad han har för problematik mer exakt, men det kan ju ha flera olika orsaker. 

Många som mår dåligt kan också bli extremt rädda av saker de mår bra av. det låter kanske konstigt, men man kan t.ex. undvika saker man blir lycklig av endast i rädsla för att förlora lyckan. känslan när man själv valt bort den är inte lika skrämmande.

Varför inte be om en "time out" för att se om ni mår bättre utan varandra?

#15

Han säger att han älskar mej, redan. Så det kan ju vara så att han är rädd att förlora mej. Att det utlöser ångesten….Jag vet inte egentligen. Och han verkar inte veta själv. Han pratar med mej om detta hela tiden och jag försöker komma på lösningar. Men jag är som sagt var ingen psykolog. 
Och om det nu är så att han mår dåligt av rädsla för att förlora mej….vad händer då om jag då gör slut? Han har pratat om att han tänkt på självmord innan men aldrig kommit så långt. Tänk då om han tar till det om jag gör slut?

För varje liten grej som går emot honom så hetsar han upp sej och blir grinig och sur. Då vill han älta detta med mej hur länge som helst. Och jag känner inte riktigt att jag orkar det alltid. 

Svårt detta..

Pialinn…

Det var ett bra förslag….ska ta det med han vid tillfälle…och säga att vi testar nu och ser om han mår bättre efter ett tag.

Hur kan man säga till någon efter några veckor att man älskar henne/honom? För mej är det en känsla som byggs upp under en tid.

Är han rädd att vara ensam och har tagit dej för att slippa vara det. Att han sen inte respekterar dej är en annan sak som stör mej. Ringer under ett program på TVn som du vill se. När han är hos dej vill han bara göra ingenting. 

Har man psykiska problem är det en fackman man ska vända sej till. Visserligen kan prat med en kurator hjälpa, med Hen kan inte hjälpa med sjukdomen.

Ja alltså, såhär: personer som pratar om att ta självmord, är det mindre risk att det faktiskt gör det. Men det är inget jag tycker du skall oroa dig för, OM du känner att det är en risk och att du behöver göra slut, kontakta någon annan som kan finnas där för honom och stötta, men även hålla lite koll på honom.

Att prata om självmord med ngn man tycker om, att lägga det som ett underliggande hot, är ngt av det fulaste som finns! Visst, han har inte hotat rakt ut, men han har ändå fått dig att oroa dig för det. 

När ett ex till mig hotade med självmord när jag gjorde slut, körde jag honom till centralen (han bodde i holland) och slängde ut honom mitt i natten i april. Han fick vandra runt i Stockholm tills hans plan gick hem. Sen  skickade jag ett mess till hans bästa kompis om vad som hänt och stängde jag av min telefon. Hade typ 100 meddelanden då jag slog på den igen, men jag ville inte ha med honom att göra efter det. Han tog inte livet av sig. 

Vill du ha ett annat förhållande, ja då får du nog göra slut. Hade min kille börjat må jättedåligt hade jag stannat, men då har vi 8 år bakom oss. En månad, nej då hade jag gått.

Nä han har som sagt inte sagt det rent ut..men det är underliggande precis som du säger Sarah. 

Han sa innan han åkte hem i lördags att gör jag slut pga hans psykiska problem så bryter han ihop. Och han sa samma sak om jag inte skulle komma till han den helgen det var tänkt. 
Liiite underliggande "hot" som jag absolut inte vill höra.

#20 Det där är en farlig myt. De flesta som gör självmordsförsök har i själva verket pratat om det innan. 

Sen är det många som har självmordstankar och pratar om självmord som aldrig gör det, men det betyder inte att man inte ska ta det på allvar och ta reda på vad de egentligen menar med det de säger.

TS, jag förstår att du bryr dig om den här personen och vill hjälpa honom om du kan, men du MÅSTE sätta gränser för att värna om ditt eget välmående, och inte låta honom ta dig gisslan med olika hot. Man blir egoistisk när man är deprimerad, men det är ingen anledning för omgivningen att låta en bete sig hur som helst. 

Du vill vara med honom, men jag antar att du också vill vara med någon som bryr sig om dig, stöttar dig, och respektera dina behov. Om han inte klarar av att göra det är det inte ett bra förhållande för dig. Och om dina gränssättningar (typ vägra träffa honom när du är sjuk och inte orkar, vilja titta på ditt favoritprogram i fred, kanske i slutänden välja att inte vara ihop med honom) får honom att "bryta ihop" eller vilja ta livet av sig, ja då behöver han verkligen professionell hjälp och då får han se till att söka den och inte kräva den av dig (som han nyss har träffat!).

Om han självmordshotar och du tror att han menar allvar, då ringer du 112.  Menar han inte allvar, då är det bara manipulation, och det ska du inte gå med på.

#23

Man ska ta snacket om självmord på allvar. Skulle det visa sej att han är benägen till detta så självklart ringer jag 112. 

Manipulation. Det var rätt ord. För så precis känner jag lite. Att han manipulerar mej genom att säga sånna saker som att han bryter ihop om jag inte kommer osv. Just de orden när jag skulle åka hem för någon helg sedan: "Bara skit i mej och bry dej inte om mej", sa han på rent allvar. Jag svarade inte utan packade mina saker och åkte hem. Han ville att det skulle låta på skoj..men jag hörde på tonfallet   att så inte var fallet. 

Klart jag tycker mycket om honom och jag vill hjälpa. Men jag har mina egna små problem i vardagen. Så hur länge ska jag orka på detta viset som vi börjat på?

En sak till som jag reagerat på. Han tror att hans ex var rädd för honom…och att någon av hans kompisar likaså. Då undrar jag…varför var/är de det isåfall? Blir han aggressiv? För annars så säger man inte så att man tror att folk är rädda för en….

Jag tycker du har fått så många varningssignaler som du bör ta på allvar och jag skulle önska att du verkligen tar en "time out" för att stärka upp dig själv och kunna släppa på all stress som du bär med dig. Utöver dina egna "vardagliga problem" så är du nu pressad av din pojkvän. Och det är en press som skapar ännu mer press och stress i ditt huvud. Du grubblar på detta hela dagarna…….. Du behöver verkligen en paus från pressen! Du stressar bara ner dig själv hela tiden med dessa grubblerier! Det är inte bra för varken dig eller förhållandet.

Enligt mig så är din vän väldigt manipulativ som också sagts här. Depressiva människor är bland dom största "egoisterna" (därmed inte sagt att det inte är förståeligt…….. men det är ett "fakto"). Han kommer med undertoner av "hot". Jag vet inte hur ämnet kom upp men att han säger att hans ex och hans vän verkar rädda för honom, det upplever jag också som ett underliggande hot! Oavsett han menar det så (vilket jag ändå kan tro, men inte veta) eller inte, så är det precis så hans ord fungerar.  
Om han säger att dom är rädda för honom, då ska han också kunna förklara varför. Och oavsett förklaringen, så är det en signal till dig……. medvetet eller omedvetet.

Och som jag läser det du skrivit, så ÄR du ju faktiskt rädd! Rädd för hur relationen kan komma att bli (även fast du ser ganska tydligt vart det barkar) , rädd för vad han ska ta sig till om du "går emot honom", och därför rädd att "gå emot honom" och hans vilja, ja, rädd för honom helt enkelt………

Utöver kärleken: Min partner ska va min bästa vän, inte någon jag behöver vara rädd för eller tassa på tå för dagligen. I en relation ska vi kunna känna oss trygga med att vi finns för varandra. Det anser jag i alla fall! Och då är frågan; Känner du att er relation bygger på det?  Om inte, ska du låta det vara som det är? Eller ska du värna om dig själv? 

Du kommer inte att kunna ändra på honom, det måste han göra själv. Det enda du kan göra är att ändra dig själv och ge dig själv den respekt du tycker att du behöver. 

Jag håller med att tal om självmord kan vara både reellt och inte. Men oavsett det, så är det fortfarande inte ditt ansvar! Vad än din pojkvän gör eller inte, oavsett vad, så är det hans ansvar! Vad du gör (mot dig själv, honom eller andra) det är ditt ansvar.

Så gör det som är och känns rätt för dig! 

Tack för bra inlägg kattöga. 
Vi skulle ses till denna helgen egentligen men jag är så förkyld så jag orkar inte. Sa det till honom idag och då vart det ok. 

Pratade med han nyss på tele och då säger han att om jag gör slut (han vet inte att jag tänker i dessa banor än) så ska han jaga mej med blåslampa!
Han har sagt så innan så jag tar inte detta på skoj längre. Han låter helt allvarlig när han säger det. Så det skulle inte förvåna mej om han kommer jaga mej på något sätt om jag gör slut. 

Vi började skoja om hon Gunilla Persson i Svenska Hollywodfruar. Han sa han kände sej som henne idag..då sa jag att jag ska kalla han för Gunilla och skrattade. Då blev han putt och sa att om jag gör det så har jag ingen pojkvän så länge till….öhhhh? Det var ju han som sa att han kände sej som henne……suck…

Jag säger bara, skynda dig att ta dig ut ur den situation du håller på att cementera. Ju tidigare desto bättre och lättare att hantera. Du vill ju inte leva med detta och låta det gräva gropen större. Tyck om honom, älska honom, eller vad som, men ta dig loss så snart du kan! Du har allt att vinna på det.
Det "gör inget" att du är rädd, cet är ok och förståeligt, men låt varken honom eller rädslan ta makten över dig, så ta beslut som är rätt för dig. Har du någon som du kan få stöd hos, sök det stödet. Om inte annat så inom psykiatrin, kyrkan eller vad som helst, bara du har någon som stöttar dig i dina val och beslut.

Det verkar inte vara en helt sympatisk man. Att komma fram med så många dåliga sidor på bara några veckor bådar inte gott tycker jag.

Jag hade tagit mig en rejäl funderare på vad jag har för känslor och tankar om framtiden med en såpass labil kille.

När han mår såpass dåligt så vet jag inte om en relation skulle vara så bra för honom eller dig. Jag tror det vore bättre om han försökte bli friskare på egen hand. Som det är nu lägger han ett stort ansvar på dig istället för att fokusera på sitt tillfrisknande. Hade du varit någon som redan innan stod honom nära hade han kunnat be om den sortens stöd, men ni känner ju knappt varandra, och 2 år från idag kommer du troligtvis säga att er relation i princip bestått av hans psykiska hälsa.

Har nu lämnat förhållandet. 
Skrev ett sms om att vi är för olika och jag måste tänka på mej själv i detta fallet. 
Bad han att inte ringa mej. 
Kommer han nu med hot odyl via sms så kommer jag lämna till polis.

Tack alla för era råd. ❤️

Lycka till med en ny vän!  🌺

Tack Pialinn….🌺

Men det får vänta. Mår inte så bra själv nu. 
Vi mailade och jag förklarade närmare för honom och han förstod mej. Han fattade med nu att ett förhållande kanske inte var det bästa att ha som han mår.

Man vet aldrig bakom vilket hörn en ny vän står.

Läste nånstans att ett bra ord för att lära känna någon ny är: HEJ!

Ta den tid du behöver för att må bra. Sen du…….

Hhahaa..man vet ju aldrig…😉
Men nästa ska kollas under lupp…😛

Vad skönt att det blev så, att ni kunde komma överens utan kris och ångest.

Ja jag vet inte…Känner mej mycket ledsen nu..som om jag gjort ett misstag. Men detta var kanske bäst…
Det går nog över…

Jag tycker du har tagit ett bra beslut just nu. Ingenting är hugget i sten, vad framtiden för med sej kommer du att bli varse. Kanske hittar ni tillbaks till varandra, kanske går du vidare och möter nya intressanta människor på vägen. Men just nu är nog detta vad du och ni behöver. Passa på att ge dej lite omtanke om dej själv, tid och rum att släppa på tankar och grubblerier och stärka upp dej själv. Det är vad du behöver, hur det än ska bli framöver. Ge också sorgen möjlighet att få komma ut. 

Med lite tid kommer perspektiv och du kan lite tydligare se vad du hade och inte hade, åt vilket håll det gick just då, hur du månade om din vän och hur du månade om dig själv, eller inte. Med lite tid och perspektiv kommer insikter och du vet lite mer om var dina känslor egentligen finns.

Du behöver andningsrum nu. Sen kan du ta steg igen när du hämtat andan och styrkan i dig själv. Men minns alltid att du inte får bladdra bort dig själv för någon annan.

Lycka till nu!