Börja med att prata med din familj så att det förstår läget. Kopiera alla dina bilder på en extern hårddisk och lämna denne man.

Prata med din familj, försök få bort en del saker ur hemmet, samla bevis, sen se till att ge dig av. Det viktigaste är din dotter och du, hon måste slippa växa upp en sådan situation. Allt annat är materiellt, även om det har sin betydelse. Ring kvinnojouren, det syns inte på telefonräkningen. Om han inte slår dig redan så är det inte långt borta, så för din och din dotters skull måste du lämna honom.

Ring Kvinnofridslinjen 020-505050, de är jättebra på att stötta i såna här lägen och det syns inte på telefonräkningen. Radera numret i telefonen sen om det syns där, antar att han kanske kollar din telefon också?

Låter riktigt jävligt!
Hur ligger det till med din egen familj och dina egna vänner sedan tidigare, hur ser dom på situationen? Kan du söka stöd hos dem?
Ifall du kan bevisa hans beteende utåt så ska du inte behöva vara rätt för att förlora din dotter, det är han som gör fel inte du.
Vad säger han själv ifall du påpekar detta beteende för honom? För jag antar att han inte varit sådan jämt?

Hursomhelst önskar jag dig och din dotter lycka till!!

Samla ihop alla grejer du är rädd om t.ex bilderna till usb minne eller sånt när han ej är hemma. Lämna grejerna hos någon du har bra förtroende för. Jobbigt för dig att leva i sån relation. Han verkar inte trygg i sig själv och bevakar dig som en hök. Du kanske kan sätta på ljud i mobilen när han säger dumma saker att ha som bevis. När du är klar, så stick direkt ut med barnet och grejer.

Hos kvinnojouren eller familjen om de tar dig på allvar och inte tror blint på vad han säger.

Önskar dig lycka till!

Han säger att han måste göra så för att jag ska lära mig, för annars sköter jag inte det jag ska. Han anser att hans beteende är normalt och för mitt eget bästa.

Har ingen i samma stad som jag skulle kunna smyga grejerna till och en del av sakerna är riktig stora så han hade absolut märkt och undrat om dom var borta helt plötsligt. Så i så fall skulle jag vara tvungen att få hjälp från olika håll att skaffa en egen lägenhet, packa ihop mina grejer lite i taget och sedan en dag hyra en flyttbil och bara ta allt i två omgångar och flytta.

Men vet inte hur jag skulle få hjälp med detta.

Du måste ta ett beslut, är det här den typ av miljö du vill att din dotter ska växa upp i eller inte? Är sakerna eller ditt barn viktigast? 

Hans beteende är absolut inte normalt och du lever under psykisk misshandel. 

Ring dina föräldrar och kvinnofridslinjen. Förklara för din familj, be dem hjälpa dig. Jag förstår att det är svårt för dig att ta beslut och se lösningar, du har blivit nedtryckt länge och då är det svårt. Men, du kan lösa det.

En del av sakerna har jag fått av mina morföräldrar som har ett stort värde för mig.. Men klart att min dotter är viktigast.

Har du någon i familjen du kan bjuda över som sedan kan ta saker med sig? Då skulle iaf dina käraste ägodelar kunna räddas. Kontakta gärna kvinnojouren, dem är jättebra på att komma med råd. 🙂

Jag ska försöka kolla runt lite och lösa detta.. För skulle det visa sig att jag har Borderline som starkt misstänks, så vill jag börja om från början helt med min diagnos och bygga upp mitt liv från början. Inte behöva vara orolig att han ska riva ner allt eller hitta ännu en svag punkt med mig i min nya diagnos.

#10 Låter jättebra! 🌺 En ny start!

Får du ha folk på besök så gör som #9 ger som förslag. Be dem ta med sig småsaker som är viktiga för dig och när du har en plats att vara på så tar du det stora dit. Ring kvinnojouren. De vet vad du ska göra. Du måste därifrån, du kan inte vara kvar där . Det är inte ok att han bestämmer så mycket över dig. Antar att du pratat med honom om det. Lämna NU , det kan bli så mycket värre och då kan det vara för sent.

Var i affären nyss med min man och dotter och när jag stod i kön och dom väntade nere vid varorna kommenterade jag en bild på facebook. När vi kom ut ville han veta vad det var för bild och vad jag skrivit, jag skulle visa den och så vidare. När jag inte hittade den trodde han inte på mig och började anklaga mig för att ofta skriva saker när han inte är närvarande. Så jag sa att okej jag kan väl sluta skriva på mobilen eller datorn när du inte är med. Vill du ha koll på vilka som är med på lektionen i skolan med och allt vi pratar om. Då blev han skitförbannad på mig och började skälla på mig. Så jag rätt att ut att så som han behandlar mig kallas psykisk misshandel, då släppte han vagnen och sa ta din dotter så sticker jag iväg då.

"Förresten kan det knappast kallas för psykiskt misshandel bara för att jag inte kan lita på dig för att du inte kan hålla ihop dina jävla ben. Du skulle kanske tänkt på det innan du flörtade med någon annan." Fast han var såhär redan innan jag skrev med den personen och det var för att jag inte kände mig uppskattad av min man. Känner just nu att jag bara vill ta fram det förbannade rakbladet och skära sönder mina armar för att visa andra hur jävla dåligt jag mår så jag kanske får hjälp. Men han skulle göra allt för att ta dottern ifrån mig då, trots att han knappt tar hand om henne.

Det är min skola, praktik och annat som får lida när dottern är sjuk eller det är möten för henne. Hans timvikariat och spel går före allt annat. Dessutom klagar han alltid på sina axlar, rygg och knän vilket han såklart har ont i, men han vet att fysiskt rörelse gör det bättre och att stillasittande inte direkt gör det bättre.

Jag hatar att jag blivit fast i denna relation, jag önskar absolut inte bort min dotter men jag önskar så innerligt att jag gav mig av innan graviditeten, eller under den innan jag skrivit på papper om faderskap. Då hade det nog varit lättare.

#13 "Förresten kan det knappast kallas för psykiskt misshandel bara för att jag inte kan lita på dig för att du inte kan hålla ihop dina jävla ben. 

Jodå, det går jättebra att kalla det så. Särskilt när man säger precis sådana där saker, då är det ypperligt lämpligt.

Du kan ge dig av. 🙂 På ditt sätt och i din takt. Min syster tog ca 1,5 år på sig att permanent lämna sin psykiskt misshandlande kille, men hon gjorde det. Hon kände flera gånger att hon inte trodde hon skulle klara det, hon var rädd för en massa saker. Hon var rädd för sig själv också, att hon inte skulle kunna hålla sig borta från honom och  gå tillbaka. Han hade redan hunnit slå henne två gånger innan hon kontaktade kvinnojouren. Men nu är hon fri och i ett kärleksfullt förhållande med en supermysig karl.

Har du någon som kan stötta dig? Någon i din familj eller vän?

Jag vet inte, tack vare min man har jag ju knappt några vänner mer än de jag går i klass med och familjen har jag inte jätte mycket kontakt med. Fast tror det finns en i min klass jag verkligen skulle kunna prata med om detta som skulle kunna hjälpa mig, ska ge det en chans.

Du fixar det!  Finns inget "om", det bara eh så. Jävlar anamma har vi allihopa, gäller bara att plocka fram det.
Lycka till som sagt!!

Fly så fort du kan innan misshandeln blir fysisk. Va beredd på att han kommer använda er dotter som vapen för att kontrollera dig och anmäla dig för att vara en olämplig förälder, så skada dig för sjutton inte!! Kontakta kvinnojouren så fort du kan, under skoltiden (va slug och lämna inga spår efter dig som han kan skälla på dig för). Jouren kan ge dig stöd om alla praktiska detaljer inför lämnandet av relationen. Anmäl honom till polisen och socialen med bevisning om misshandeln! Var stark, beslutsam och slug! Hjälp finns och du förtjänar all kärlek i världen, inte detta förtryck! Tänk på din dotters säkerhet och framtid, ingen är en perfekt förälder, men du är ingen farlig förälder, du kommer klara hennes uppfostran perfekt! Hela den kommande processen kommer att vara otroligt tuff och han kommer ta till alla medel och använda alla dina trigger-punkter, han kommer lova saker om förändring och vara rasande och hota dig. Bestäm dig och håll fast dig vid beslutet, var orubblig som ett berg! Viktigast av allt..var ISKALL! Låt inte honom reta upp dig och sedan använda det mot dig!