Relationer iFokus

Relationer

Etikettförhållande
Läst 2105 ggr
wawanessa
0

Irriterande & komplicerad kompis

Hej, jag skriver det här inlägget om en kompis som jag och min bästa vän träffade i vår klass på gymnasiet och det kommer bli väldigt långt. Jag träffade min bästa vän i första året på gymnasiet och vi klickade direkt. Vi är verkligen blivit bästa vänner och har en otroligt okomplicerad relation. Vi passar inte riktigt in med våra klasskamrater, inte ovänner eller så, utan har bara inte mycket gemensamt med dem men de är trevliga o så. Sen fanns det en kille i vår klass som också var utanför och vi blev vänner genom ett grupp arbete. Allt var frid och fröjd till denna sommaren och nu kommer jag till det som är intressant att läsa.

Denna kille, kallar honom H, är väldigt känslig, avundsjuk och lat.  Det började med att min bästa vän inte kunde umgås med honom lika mycket som jag för hon träffar alltid sin pojkvän på lördag. Så H blev ofta sur på henne och var otrevlig när hon inte kunde och gav henne lite skuldkänslor. Hon berättade det för mig men dum som jag är sa jag: vad jobbigt men bara du snackar med han så blir det nog bättre". Sen kom sommaren och då följde jag med min bästis och hennes familj till deras hemland. När jag kom hem så åkte hon till sin pojkvän och jag åkte hem. Så berättade ju för H att jag var hemma och han ville ses och jag också så vi sågs några dagar senare o sov över. Detta var en lördag och sen på tisdag frågade han om vi kunde vara på tisdagen men jag kunde inte för att jag skulle arbeta och då började det…

Han anklagade mig för att jag ljög om att jag jobbade bara för att inte behöva vara med honom. Jag blev mest chokad och tog upp det med min bästis och hon berättade att han varit så mot henne också. När jag konfronterade H sa han att han hade haft en magkänsla om att jag inte ville vara med honom och att han var ganska känslig med sånt. Och jag tänkte okej.  

Sen kom min bästis hem och så skulle hon till tandläkaren i Kalmar. Hon bor i Emmaboda och jag i Nybro.  Hon och H bestämde att de skulle käka i kalmar efteråt och sen frågade hon om jag ville hänga med. H och jag snackade aldrig om detta. Sen fuckade tågen upp så vi kom inte in till Kalmar och så fick vi sms:a det till han och till min vän skrev han: ok, det är lugnt. MEN till mig, som bara blivit medbjuden, skrev han: ok, men det går en buss till dig om fem min till dig ska jag ta den? Jag blev ganska ställd men det funkade inte för jag hade ingen lust och vi kunde inte vara hemme hos mig så jag sa det och då skrev han: skit i det då! så frågade jag om han blev sur och så skällde han ut mig! Sa att han hade bokat av jobbet och andra vänner för att träffa oss o.s.v. 

Vi konfronterade honom och han bad om ursäkt för det men erkände inte allt, så aa

Sen har det bara blivit värre och värre… Han låter aldrig mig och min/vår vän vara ensamma som vi ibland vill och han känner sig alltid utanför. Om jag och min vän pratar mera med varann än med H, om vi är utan honom och om vi pratar med andra m.m.  Så pratade han med min vän om mig istället för med mig och klagade. Så tog vi upp det här med H och verkligen snackat ut. Men det verkar inte gått riktigt in. 

Han skiter totalt i skolan och har inte gjort klart sin del av vår grupp uppgift och han springer alltid ut från klassrummet. Han tar massa cigg från min vän och säger hela tiden "du får när jag köper egna" och han klagar hela tiden på att han har ingenting att göra eller att någon vill vara med honom men har aldrig tid för gym och läxor. Han kallar alla vad han vill, dra rasistiska skämt, sexistiska skämt som ingen skrattar åt. Han kallar oss slyna, hora och luder och kvinna men när vi säger något tillbaka så blir han skitsur. Vi har sagt ifrån och vi har gett honom av sin egna medicin.  Han hjälper aldrig till att laga mat när vi är allihop och han tjatar hela iden om att han ska haffa en massa tjejer när han inte ens strulade med sin 6 månaders flickvän..

Sen det sjukaste av all så började jag umgås med en tjej i klassen, M, och så började även min bästa vän umgås med henne och sen umgicks vi alla fyra typ två dagar i skolan o då berättade H om sin exflickvän, K, som var otrogen mot han och då sa M att hon träffat K på en fest. Och så berättade H att han inte vill umgås med M för att hon påminde honom om K.  

Det finns mer men jag orkar inte skriva och jag tror inte ni orkar läsa men jag undrar om ni någonsin träffat en sånhär person eller har något tips och samt hur jag, min kompis och hennes pojkvän ska berätta för honom att vi inte vill att han följer med på en resa som vi (min vän och hennes pojkvän bjöd med mig och sen bjöds H med) planerat att åka på nästa sommar?

Tack för att jag fick lätta mitt hjärta och till er som pallade läsa detta! 

MVH W :)

obstitant
2
#1

Du skriver i början att han var utanför i klassen innan ni började umgås med honom. Ibland är det så att det faktiskt finns en anledning till att någon inte har så mycket kompisar. Vissa människor skrämmer helt enkelt bort alla som kommer i närheten.

Vad får du ut av att umgås med den här killen? Jag antar att han också har någon typ av bra egenskaper som gör att du tycker det skulle vara värt det att försöka få honom att tagga ner med de mindre roliga sakerna? Eller har det gått så långt att det bara är något slags pliktkänsla som får er att fortsätta umgås.

Jag vet att det är svårt, särskilt när man sen måste gå i samma klass oavsett vad som händer, men jag skulle inte tolerera att någon betedde sig så här. Vare sig (kompis-)svartsjukan eller att någon är rasistisk eller sexistisk - och jag skulle ALDRIG fortsätta umgås med någon som kallade mig hora etc.

Bestäm först och främst om ni vill fokusera på att få en mer rimlig vänskap eller om ni faktiskt har fått nog och vill bryta. Oavsett vilket, försök vara tydlig med att problemet är hans beteende, gärna med konkreta exempel. Det är i längden bäst även för honom om han får tydlig feedback på vad hans beteende ger för reaktioner hos andra, så att han kan förstå vad han gör fel och möjligen skulle kunna ändra på.

Skogsraah
3
#2

Hur mycket tycker du och din vän (men kanske främst du) om denna "vän"? Jag tycker han beter sig illa mot er. Jag personligen skulle inte stå ut med någon som drog varken rasistiska eller sexistiska skämt och hade den kvinnosynen han verkar ha. Han verkar ha problem som tydligen förstör i hans vänskaper, varför han kanske känner sig eller blivit utstött.

Det är fortfarande inte din och din andra väns ansvar att "ta hand om honom" eller vara hans vänner när han beter sig som han gör. Vad har han för rätt att anklaga er för olika saker? Ni måste väl få hitta på saker utan honom? Han verkar inte respektera er och er vänskap för sig och jag hade nog vid nästa incident, för det lär ju komma fler, sagt till honom att det har blivit så pass mycket drama nu, helt oförtjänt, och att jag inte har lust att umgås mer. Förstår att det är svårt om ni går i samma klass, kanske går det att förklara på ett lite mer ödmjukt sätt, men han respekterar ju inte er? Varför ska då du/ni uppföra er exemplariskt vänliga mot honom? Han är ju snarare kontrollerande i era liv? Kan bi farligt om han får för stort grepp om det hela.

Om du känner att du klarar dig utan hans vänskap och att han främst tillför negativ energi i ditt liv ska du inte fortsätta umgås med honom.

Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se

teddykaniner
1
#3

Tror det skulle vara bra för honom att få några killkompisar också som han kan relatera till, i just er ålder är det viktigt med det motsatta könet, utseende osv och då har man ju mera gemensamt som tjejer än en kille och en tjej. Tror det kan bli svårt i längden med 3 bästisar i tonåren, tjejer och en kille eftersom man faktiskt är olika. Såklart beror det på individen också, och på vad man vill få utav vänskapen. Menar dock inte att man inte kan ha vänner utav det motsatta könet.

Med vänlig hälsning,
Jenny

wawanessa
2
#4

Tack alla som pallat läsa och svarat och tack för råden. Och ja han har några bra egenskaper men i längden har vi känt att det inte kommer funka.  Och det är som Obstitant säger, vi umgås på grund av en plikt känsla. Och Teddykaniner, han har bara haft/har killkompisar men förstår exakt vad du menar.

Och till Skohsraah, nu tycker jag inte om honom för jag tål verkligen inte skämten han drar och speciellt när vår andra vän och hela hennes familj är från Bosnien. Men det har liksom blivit att vi umgås ändå för vi går i samma skola o så. Men umgås nästan aldrig med honom på fritiden.

Jag och min kompis ska prata om det här så får vi se vad det hela leder till.

Uppdaterar :)