Alla har sina ups and downs, och det är klart det gör ont när det känns jobbigt i förhållandet. Jag tror att när man hamnat i såna lägen är det så lätt för båda två att fortsätta med små jobbiga och dryga beteenden, för båda är lite sårade och på sin vakt, så man gnabbas så lätt. Jag tror att man helt enkelt får vända på skutan. Man får själv bestämma sig för att sluta bråka, bara säga snälla och uppmuntrande saker. Välja i varje stund att visa kärlek, välja att se på den andre med kärleksfulla ögon. Det som sker på insidan, våra tankar om den andre, påverkar vad vi väl säger. Oftast räcker det med en person för att få slut på bråket och skapa lite romans igen. Det räcker med dig. Välj att visa kärlek, respekt och glädje för honom. Tysta dig själv när du håller på att säga något dumt eller hålla liv i ett bråk. Säg något snällt istället. Det kan vända alltihop rätt så fort. Han kommer inte vilja bråka med dig när du är snällare än han förtjänar. Utan han vill nog behandla dig utifrån hur du behandlar honom. :-)

Om du känner att du vill lämna så ska du aboslut inte se de faktumet att ni delar lägenhet som ett hinder.  Vill du lämna så ska du lämna, inte vänta för att seom det blir bättre. 

Men om du är osäker, vilket du verkar vara så är det bättre att ni försöker prata om varandra, vad är det ni tjafsar om? , Kommer det vid något speciellt tillfälle på dagen? 

Har ni lite att göra så kan det ju vara så att ni klättrar på varandra, då kanske det kan vara bra med en varsin hobby. :)

Har de där små bråken börjat sedan ni flyttade ihop? Isåfall kan det hända att du bara måste ha tålamod, om det är så att du faktiskt älskar din pojkvän. Man ska väl inte ge upp för minsta lilla grej som händer och det är väldigt vanligt att det uppstår bråk över småsaker då man flyttar ihop. Det tar en stund att vänja sig helt enkelt.  Det är eldtestet ni får gå igenom nu då ni bor ihop.

Personligen så skulle jag också blivit arg om min kille skulle säga sådana där saker som du har sagt till honom. Det skulle kännas oerhört otryggt och jag skulle känna mig väldigt oälskad och börja ifråga sätta om min partner ens har de rätta känslorna för mig. Om man verkligen älskar varandra så vill man ju hitta en lösning istället för att springa iväg då det blir jobbigt. Med andra ord bör du rannsaka dig själv och fundera om du faktiskt vill vara ihop med honom då du hellre vill fly än att kämpa för ert förhållande.

Du säger att du inte vill ge upp men det låter faktiskt som du har redan gett upp då du säger sådana där saker till din pojkvän. Hans förtroende för dig kommer att minska om du säger sådant där och det kommer att bli ännu mer ostadigt i ert förhållande. Jag säger det här av egen erfarenhet. Då mitt ex höll på och sa sådant så blev jag rädd och det blev ännu mer bråk. Osäkerhet, förtvivlan och känslan av att vara oerhört oälskad då killen man älskade sa att man kanske inte borde vara ihop då man bråkar hela tiden.

Ja upp och ner går det ju. Att man flyttar ihop kan bli lite knepigt, till en början, eller så visar det sig då att det inte fungerar. Alternativet då finns ju att flytta isär ifall man fortfarande älskar varandra, vill vara med varandra och få det att funka. 

Men om bråken även väger upp av mycket positivt kanske det är vettigt att ha lite tålamod? Som sagt, jag tror inte att något par går helt problemfritt in i ett samboskap. Alltså lite skilda åsikter har man ju, och då man kommer vara inpå varandra hela tiden kommer det såklart synas. Men det gäller då att kunna hantera konflikter på ett moget sätt och försöka att inte bråka. 

Tjafsade ni lika mycket om ni hade varit med varandra mycket innan ni flyttade ihop? Du känner själv, så länge du är ärlig mot dig själv och honom. Och jag håller med Devya, det är jobbigt att få höra att man kanske inte borde vara tillsammans för att man bråkar. Speciellt om du tar upp det mycket. Då kanske det är så du innerst inne känner?

Tack för alla svar.

 Vi kan tjafsa om olika saker varje gång.  Småsaker som kan blossa upp till något stort.  Det kan starta när som helst. 

Vi båda gör saker på varsitt håll och ger varandra rum så det känns inte som vi är på varandra direkt heller. 

Vi har väl tjafsat  lite innan, men mycket värre sen vi flytta ihop. Jag vill inte springa iväg. Anledningen till att jag tagit upp det är att jag märker att vi kan såra varandra så.  När vi bråkar känner jag mig så elak och att det har blivit en ond cirkel,  så känns som han skulle ha det bättre utan mig.  Det är inget jag säger hela tiden heller utan efter två stora bråk.  Jag älskar honom oerhört mycket och att lämna är det sista jag vill göra. Men det gör mig rädd när vi kan såra varandra så mycket och det känns som det aldrig tar slut. Jag vill inget hellre än att allt ska vara bra , men känns hur vi än gör så är det alltid något som gör någon sur eller ledsen.