För min del vill jag bara ha någon som jag känner att jag passar ihop med och kan kommunicera med. Vi ska kunna dela ett liv tillsammans, ha ungefär samma värderingar och syn på livet.

En del går alltid att kompromissa om men det viktigaste måste stämma.

Men jag tror inte det finns en soulmate, jag tror det finns flera. Vi är så många människor så det måste finnas flera man passar ihop med, itne bara en. Sen att hitta den personen… Det är svårt!

#1 Sen att hitta den personen… Det är svårt!

Det är det som är andemeningen med mitt inlägg.

#0 

Kanonbra frågeställningar!

Det är nog sällan vi tänker oss in i vad soulmate och "äkta kärlek" kan komma att innebära.

#2 Dels måste man ju prova sig fram. Träffa många människor och prata med dom. Annars får man ju inte fram vad dom har för åsikter och syn på livet.

Sen måset man leva sitt liv, tror jag. FOkusera på det man tycker är kul själv. Då kan man ju hitta någon som gillar samma saker som en själv…

Och inte tänka för mycket på det. Jag tycker ofta folk fokuserar alldeles för mycket på att hitta någon som ska göra dom lyckliga istället för att göra sig själv lycklig. :)

Är det bara JAG som vill svara nej på alla frågorna?

Kärleken är blind… vid en förälskelse ser man inget av ovanstående… Men när vardagen hinner ikapp så har det iaf för mig betydelse.

Även om jag har haft "gränser" för ålder (som jag överskridit), haft flera dåliga förhållanden pga ekonomin osv så finns ju undantag… Vet inte vad jag ser som "fel" område (klass?) men jag vill inte ha får många mil till kärleken, det har jag redan haft flera också som gick åt pipan. Se annorlunda ut? det gör vi väl alla? Men vissa saker tycker jag spelar större roll än annat. Vikt och längd spelar mindre roll även om jag önskar en kille 170-190 cm och 80-100 kg… Men även där har jag haft flera undantag.

För mig är det viktigare att vardagen fungerar med barn och djur än passion och äventyr…

Hehe, alltså jag är nog benägen att svara nej på ett flertal frågor, för att inte säga alla kanske…

Jag kan förälska mig handlöst, men när vardagen tar vid så är det mycket övrigt som avgör om jag vill leva med mannen i fråga. Nej, han bör inte vara för ung eller för gammal, 25 års skillnad är för mycket för min del.

Dålig ekonomi går fetbort. Visst, han kanske inte tjänar så bra, men han måste fanken vara ekonomiskt sinnad så han inte spenderar pengar han inte har. Jag vill att den jag lever med ska vara ansvarstagande. Sen kan han gärna få flippa ur ibland och köpa något "vanvettigt" bara för att man måste få leva också, och inte bara spara och gneta livet igenom.

Bostadsområdet, mja. Jag flyttar nog inte in där. Då hade han hellre fått flytta in till mig. Hade han vägrat, så hade jag i vilket fall som helst inte flyttat till honom. Man kan vara särbo.

Utseendet. Ja för min del så hänger utseendet ihop med resten. Men alla killar jag haft i mitt liv har inte varit bildsköna. Men det måste finnas något i hans ansikte som tilltalar mig, något jag tycker är vackert, sexigt, snyggt. Jag vill ju inte vakna på morgonen och tänka att han är ful i mina ögon. Då är man ju inte kär på riktigt. Är man kär, så är den man älskar vacker.

Men ändå vill jag tro att det jag känner för min kära man SeaHawk, är äkta kärlek. Fast än att han är jämngammal med mig, bor på ett ställe som är underbart mysigt, har gott ekonomiskt sinnelag och ser jäkligt bra ut. Varför behöva välja, när man kan få all-in-one? *flinar*

 Jag skrev inlägget eftersom internet flödar över med dejtingsajter av olika slag och många söker efter kärlek i livet. Till vardags söker man oftast på yttre attributer. Många blir desperata i sin jakt efter Mr & Mrs Perfect och det är lätt att fastna i illusioner.

 #4 Och inte tänka för mycket på det. Jag tycker ofta folk fokuserar alldeles för mycket på att hitta någon som ska göra dom lyckliga istället för att göra sig själv lycklig. :)  Bra skrivet!