Kramsjuk
Ibland, som nu, så känner jag att jag vill ha en kram. Eftersom det inte finns någon att krama börjar jag känna mig ledsen och ensam. Brukar pröva att krama en kudde, men blir inte riktigt samma sak.
Det blir lite en ond cirkel, även om det till slut går över, särskilt när jag måste göra något, så känns det jobbigt. Får nästan abstinensbesvär för jag inte har någon att krama. Är inte direkt desperat efter förhållande, känner inget begär för sex heller för den delen.
Någon som har något tips på vad man ska göra i såna här situationer?
Hitta en kramig kompis 😉. Innan jag hade min kille kände jag också ett behov av att kramas. Som tur var hade jag ganska kramiga vänner, så vi gav alltid varandra en kram när vi sågs, skulle gå osv. Det är guld värt, för de flesta av oss mår bra av kramar. Ett litet mysigt djur är ju också bra. Kanin, katt, hund osv. Men det har du nog redan reflekterat över skulle jag tro 🙂.
Glöm inte att du är älskad och helt underbar!
Dina föräldrar? Syskon kanske, eller som 1 skriver, en kompis. Men sen är det hur mysigt som helst att kramas med mamma, det tycker iallfall jag! =)
Krama en kompis, föräldrar eller husdjur?
När jag bodde hemma brukade jag alltid vilja att våran hund eller katt sov i min säng. Om du inte har någon alls att krama kan du försöka distrahera dig själv så du tänker på något annat.
Om du inte har något husdjur, men gillar djur, kanske du skulle kunna besöka ett katthem & liknande? Kanske får hjälpa till där & passa på kramas lite med djuren. 🙂
Minns jag kände liknande ett tag när jag var 17-18 och inte hade pojvän. Kramade min yngsta bror jättemycket då, som också tyckte det var mysigt. Alla behöver vi nog kramas!
Tack för svaren! Verkar som det inte är något onormalt att känna så, började oroa mig över att jag kanske var störd.
Har reflekterat över husdjur, men jag vill inte ha något, just för att det blir så mycket jobb och ansvar utöver att bara mysa med det, så vore lite egoistiskt av mig att bara skaffa husdjur för den sakens skull. Gillar idén med katthem, fast är allergisk mot just katter, men något annat kanske finns?
De få vänner jag har är inte särskilt kramiga av sig (vi kramas typ bara när vi säger hejdå, och de brukar till och med tycka det känns obekvämt). Har några andra vänner som är mer kramiga, men de bor tyvärr lite längre bort.
Föräldrar och syskon bor inte heller här, visst hälsar jag på dom ibland, men går ju inte varje gång jag blir kramig. Kan dock säga att när jag fortfarande bodde hemma så kände jag aldrig ett sånt här stort kramsug. Har växt upp med att kramas mycket, båda mina syskon och mamma, och andra släktingar, till och med min brors flickvän (jag var bara 14 då, och hon och min bror är rätt mycket äldre) kunde jag krama om jag så behövde en kram. Men nu när man flyttat till en annan stad så går det inte. Försöker hitta vänner här, men tyvärr har jag inte hittat så många, och de få jag hittat har inte varit kramvänliga.
Försöker distrahera mig så mycket det går, pluggar ju, så ibland äter studierna upp behovet. Ser mycket på film, tar en del långa promenader osv, men jag kan ju inte distrahera mig konstant, tyvärr (är lite svårt till exempel när man ska sova).
Tack för svaren i alla fall, får försöka hitta mig en kramkompis, hur man nu hittar en sådan? :)
Det finns en tråd för "söker du vänner". Du kanske kan göra en kramkompis-annons där? 🙂
Tycker det är väldigt bra att du är så o-egoistisk och tänker efter före. Tyvärr känns det som att många skaffar husdjur just för att "de är mysiga" och sedan kommer resten av ansvaret ifatt dem. Nu vet jag inte riktigt hur gammal du är TS, men tycker själv att det känns svårare att hitta vänner nu när man blivit "äldre", men är säker på att det finns många som känner samma sak. Det viktigaste är nog att inte reflektera för mycket så att de dåliga tankarna kommer! 🤗
Sajtvärd på reptiler ifokus.
Medarbetare på leopardgecko ifokus
Tror faktiskt jag skrev i den "söker vänner"-tråden för ett tag sedan. Dock har jag aldrig hittat någon som bor här i Karlstad eller i närheten när jag försökt hitta vänner på nätet (börjar misstänka att internet inte är så vanligt förekommande i Värmland).
Jag är 22 år, vet inte om jag någonsin haft lätt att hitta vänner förutom när jag var 10 år och yngre, men efter det tycker jag nog alltid det varit lika svårt för mig.
Tack för ditt svar! :)
# 5 just djurskyddet Karlstad arbetar med katter men såg vid en googling ett hundstall med i Karlstad. Kanske kan vara något? Att jobba ideellt i nån förening ger massa nya vänner med, inte bara gos med mysiga djur om det är en djurförening 😃
http://www.statusblog.se/djur/0/hundstallet+karlstad+omplacering
#7 Hehe, jag bor också i Karlstad. Så några finns det nog allt. 😎
Sajtvärd på reptiler ifokus.
Medarbetare på leopardgecko ifokus
Bor också i k-town :) men universitetet har ju flera föreningar, där kan du säkert hitta kramiga kompisar. Vad har du för intressen?
Har inte så stor koll på vad det finns för föreningar på universitetet faktiskt, så kan nog vara bra att kolla upp. Är lite smått orolig dock, har varit med i några föreningar förut, men har aldrig riktigt känt att jag kommit in och känt mig välkommen (är ganska introvert av mig, så har lite svårt att öppna mig), även om jag skulle tycka det vore roligt att vara med någonstans.
Största intresset är film, är redan med i en filmklubb (MOWIE) men där blir det inte så mycket tillfälle till att lära känna människor, plus att majoriteten i klubben är lite för gamla för att bli kramkompisar (däremot bra för de som söker extramormor). Är annars rätt intresserad av konsthistoria (skulle vilja lära mig mer om det, men har inte hittat några kurser), andra kulturer (läste en kurs i kinesisk kultur på universitetet, men var väldigt få i den kursen), skulle vilja lära mig något nytt språk (får dock bli efter studierna, då de tar rätt mycket tid just nu). Annars tycker jag om att lära mig saker i allmänhet, föredrar dock att lära mig OM saker, snarare än att faktiskt utöva i allmänhet, men finns undantag där med. :)
Antar att jag får hitta en myskompis på något sätt då. :)
