Vilket kräk till bror du har.
Det är verkligen ett övertramp han gör mot dig.
Du får väl se till att inte öppna dörren nästa gång han plingar på och vill göra samma sak.

Berätta för honom hur du mår och hur du känner inför barn och barnpassning. Ibland måste man förklara väldigt noga för att få folk att förstå. Berätta också att du också fått rådet att undvika barnpassning för att det får dig att må sämre. Vill han inte förstå detta så gör som #1 skrev, öppna inte dörren nästa gång han kommer.

Sedan har du ju ingen skyldighet att passa hans barn. Antingen får han ju ta med sig sin dotter eller fixa en barnvakt. Fråga han hur han skulle känna om sitsen var annorlunda och det var han som mådde dåligt och du som dumpade ditt barn på honom.

#2
Jag tycker inte att TS ska fråga honom hur brodern skulle må i samma situation.
Jag tror att det är fel av TS att visa en tillmötesgående sida mot sin bror för då finner han bara chansen att köra över henne som en ångvält. Han har ju övat hela livet på det och det är ju så att TS faktiskt mår dåligt av den pressen.

TS, jag tycker att det är starkt av dig att skriva av dig angående dina familjeproblem. Och jag håller med #2 att du inte har någon som helst skyldighet att ta på dig ansvar för din broders superdåliga planering. Han har skaffat barn och då får han ta ansvar för att hitta en villig barnvakt.

Nu vet jag inte hur ofta han ber dig passa hans barn, men hade mina bröder barn och de behövde en akut barnvakt hade jag nog ställt upp även om jag hellre gjort något annat. Är av den åsikten att allt i livet inte alltid måste vara riktigt roligt. Dessutom kommer jag nog också behöva hans hjälp i framtiden någon gång och att känna att man hjälpt någon gör iaf mig gladare :). Dock är det ju inte acceptabelt ifall han beter sig på ett oförskämt sätt eller är elak eller helt enkelt förväntar sig hjälp hur ofta som helst! Men så låter det inte :)

försöker han göra om det fast du har sagt nej så tycker jag att du kan gå hemifrån, låtsas vara upptagen.  inte så snällt kanske men det är iofs inte hans stolleprov heller, bara åka och lämpa över ungen?!

Jag tror att både du och din bror känner att den andre beter sig illa. Jag förstår dig till 100%, men samtidigt tror jag nog också att din bror blir sårad av att du inte vill hjälpa till eller intressera dig för hans barn. Vissa situationer är så knepiga. Man har förväntningar på andra som de inte kan leva upp till. När det gäller familjen blir det känsligt, för man har helt andra förväntningar på familjen jämfört med andra människor. Man förväntar sig att de ställer upp, och man är beredd att ställa upp för dem.

Jag passade min systers barn en del för nu typ 10 år sen under en period då jag var deprimerad. Det var riktigt jobbigt, men samtidigt är jag väl också glad att jag gjorde det. Man ger och tar i familjen, och hade jag vägrat ställa upp hade det skapat en spricka mellan oss, och jag hade inte kunnat förvänta mig annan typ av hjälp tillbaka, vilket jag verkligen fått.

Jag säger inte vad du ska göra. Men det måste kanske inte vara så svart-vitt. Kanske kan du förklara hur du känner, men samtidigt säga att du vill ställa upp ibland när det behövs, men att han måste förstå vad han begär av dig, eller förklara att du helt enkelt inte pallar det nu, men kanske senare. Framför allt, prata med honom. Inse att han också har känslor. Försök förstå varandra. Antagligen förstår han inte vad du går igenom. Och du förstår nog inte heller riktigt hur det är för honom. Lite ödmjukhet är alltid bra i viktiga samtal. Inse att det inte är så lätt för honom att förstå, eller så lätt för dig att förstå honom.