Det är ju inte ditt fel att han inte vill göra saker med dig! Då borde ni ju snarare fundera på varför ni är tillsammans?

Vi har brist på egentid tillsammans, men det är för att vi inte har någon barnvakt och sliter en hel del. Vi är båda väldigt trötta om kvällarna, jag för att jag är hemma med en 1, 5-åring och är gravid igen, och han för han har galet mycket på jobbet nu. Vi orkar knappt prata med varandra just nu. En down-period men snart flyttar vi hem till släkten och därmed också efterlängtad barnvakt! Vi ser båda fram emot att ta hand om varnadra igen, ge oss tid. Det första vi ska göra är att gå på bio! I vanliga fall är vi väldigt bra på att prata om allt men det har varit en strulig höst på många plan.

Vi försöker ta tillvara på de små stunderna. Somna tillsammans (inte alltid lätt med en liten 8 månaders pojke hemma), komma ihåg att ta på varandra (en kram, en smekning eller kanske en ouss) och att åtminstone spendera en liten vaken stund tillsammans varje dag. Nu har jag och min make samma YouTube och spel intressen så det är ganska lätt. Idag tex. Höll maken mig sällskap medan jag lagade mat och städade upp i köket medan vi tittade på en grej på YouTube. Finemang enligt oss båda :)

#1 Precis, känner att jag pushar på, men det blir inga gensvar. Jag har tom frågat honom vad han har mig till… Nu ska vi visserligen på bio denna veckan, men då har jag fått ta upp det hela tiden i 3-4 veckor och det är svårt att glädjas när jag vet att det dröjer ett halvår till nästa gång. Förstår att det kan bli svårt när ni har småbarn mm, vi har ju det så enkelt egentligen, bara varandra och ändå går det inte. #2 Det låter bra. Jag tänker mkt på närhet, men min kille har inte lika stort behov av det som mig och när vi ska somna sitter han ofta kvar vid datorn/mobilen och sedan lägger han sig längst ut på sin sida.

Vi håller handen mycket, gullar, håller om varandra när vi ser på film. Han bruklar försöka överraska mig med småsaker som en godis-ask eller ett kinder ägg (och ibland blommor, men det är ju lite större) och jag försöker hitta på små saker för honom! Dock träffas vi inte varje dag då vi bor 1-2h från varandra (beroende på hur man åker), så det är lite lättare att uppskatta när man väl ses

Vi hittar på saker tillsammans och ger samtidigt varandra utrymme för det egna (egentid och tid till egna intressen). Mycket kramar och pussar, överraskar varandra och anstränger oss lite extra för varandra ganska ofta. Vi bor ihop.

Vi har båda gått ner i arbetstid till 75% istället för heltid för att få mer kvalitetstid tillsammans och med djuren. Vi har samma intressen i stort och tillbringar därför mycket tid tillsammans utöver våra jobb. Barn har vi inga utan vi lägger ner all energi på att djuren ska ha det bra och vi följs så gott som alltid ut på långpromenader med hundarna.

Vi "ser" också varandra varje dag, om man säger så. Jag är sjukskriven just nu. Så då han kommer hem kramas vi alltid och pussas. Pratar lite om hans/min dag, gör mat tillsammans eller var för sig (vi äter inte alltid likadant) också ser vi antingen på något när vi äter eller gör vårt eget men äter i samma rum. Vi båda har liknande intressen. Eller ja, väldigt mycket lika. Vi träffades genom vårt band och är ju alltid tillsammans då vi repar, har spelningar mm. Åker på festivaler och andra spelningar tillsammans. Vi båda spenderar mycket tid vid datorn vid spel eller annat, men vi ser även mycket film tillsammans eller går promenad med hunden. Vårt hundintresse är stort och vi (fast mest han, då hunden här hemma är min) planerar att skaffa en till hund. 

Vi klämmer in allt bra. Känns som att vi har hur mycket tid för varandra som helst! Jag är ju för det första bara hemma just nu, sedan har vi inte barn än. I ert fall verkar det inte handla om brist på tid utan om bortprioritering. Kanske tycker han att ni ser varandra varje dag, pratar lite och att det räcker. Jag som person hade dock aldrig tyckt det räckt… Ifall du pratat allvar om det här med honom men att det ändå bara blir tomma ord och att han uppenbarligen hellre gör saker ensam, så bör du kanske fråga honom varför han är tillsammans med dig? Det är ge och ta. Bor man sambos, med den man tycker om, är det väntat att man ska vilja umgås och göra saker med personen. Så är det väl i alla förhållanden, oavsett om man bor ihop eller ej. Han verkar ta dig för given också. För han anstränger sig inte särskilt utifrån det jag läser.

Jag jobbar lite oregelbundna tider men vi försöker ta tillvara de tider vi båda är hemma ex. går på kvällspromenad, lagar mat ihop. Varannan helg är jag ledig då brukar vi hitta på saker att göra ex. bio, gå ut och äta, göra utflykter, sist var vi och tittade på badrum för att få inspiration inför vårat projekt att renovera badrummet + vi åt frukostbuffe på hotell (vi hade en kupong för två sedan min man fastnade i en hotellhiss i ett par timmar). Nu i helgen är jag ledig då ska vi röja undan lite tillsammans har vi bestämt + julpyssla. Jag har redan bakat alla delarna till pepparkakshuset det är bara att foga ihop och pynta tillsammans.

Det är ju klart man vill göra saker ihop, varför är man annars ihop med nån? Vill man bara sitta själv vid datorn  och liknande och inte umgås med nån annan så kan man ju göra det som singel. Men det kanske är bekvämt + mer ekonomiskt bo med nån som hjälper till att betala och städa.

Vi vårdar vår relation med att vara allmänt snälla och gulliga mot varandra! Överraska med lite finare frukost de dagar man hinner, baka, laga middag (vägen till hjärtat går via magen?) ;) Kanske överaska med en liten gullig present, eller en handling. Som om min kille har ont i axlarna har jag inget emot att ge massage. Sedan givetvis prata med varandra ordentligt. I princip dagligen, speciellt de dagar när vi inte har möjlighet att ses. (Särbos just nu - med "prat" menar jag djupare längre samtal osv. Inte bara "hej hur mår du?") Sedan har vi mängder med gemensamma intressen. Går på bio, fik, nöjespark, tränar, promenerar, reser osv. Det är skönt när ens partner är ens bästa vän! :)

Jag är 52 år och jag och min man har varit tillsammans i 34 år.

Vi har alltid gett varandra frihet att göra egna val i livet vad det gäller studier, arbete osv. Min man arbetade t.ex utomlands i flera år.

Vi har också lärt varandra att acceptera varandras egenheter och olikheter.

Men det viktigast av allt är ändå att vi har roligt tillsammans.🙂

jag och min sambo umgås väldigt mycket med varandra på vår fritid, eller vi flyter i alla fall i varandras sfär på något vis. vi är kanske inte några direkta aktivitetsnissa. jag har hunden som största intresse, och går en del kurser och tränar med henne, samt har katter som jag tar hand om. sambon spelar en hel del dataspel, eller sitter  vid datorn i allmänhet. däremot ägnar vi varandra mycket uppmärksamhet, pratar, garvar, slänger lite käft emellanåt. vi lagar mat ihop, ser filmer ihop och gör det mesta tillsammans, allt från större grejer som att äta ute, till att åka och handla ihop. 

sedan tror jag att jag ser att vi har väldigt mycket kvalitetstid efterstom jag även ser när han sitter vid datrn, och jag sitter på soffan i datarummet och virkar som kvalitetstid. vi sitter och småpratar, han visar något på datorn, vi pratar om framtiden, om vilket hus vi vill bo i och liknande, även om vi gör var sin sak. jag tror att det hjälper en del för oss att vi inte har något enormt behov av att åka iväg någonstans, eller göra en aktivitet för att ha kvalitetstid med varandra, utan vi njuter av det där vardagliga när vi bara är. ofta är det också då som vi har som allra mest roligt också.