respekt
Hej kan du be om respekt från någon som har ett liv fyllt med bekymmer om du också har det? Jag tänkte att om jag kan visa respekt för den andre men om den inte kan det då är det ju bara jag som bryr mig i förhållandet vilket i sig inte är något förhållande. Hur tänker ni?
Hur menar du med respekt? På vilket sätt är personen i fråga inkapabel till att visa respekt? Vad är det som utgör hinder för det?
\m/
Äta bör man, annars blir man hungrig!
Förklara gärna närmare.
Förhållanden måste bygga på respekt. I det kan det ingå att man accepterar att den andra mår dåligt och beter sig på ett sätt som i vanliga fall inte skulle vara ok. Sen har ju alla en gräns för hur mycket skit man kan ta. Om man mår så dåligt att ens partner blir lidande tycker jag det minsta man kan göra är att söka hjälp.
Acceptans och respekt är ju ändå två ganska skilda begrepp. Man kan respektera utan att acceptera också.
\m/
Äta bör man, annars blir man hungrig!
Jo, i och för sig. Jag satt faktiskt och valde mellan de två orden i den meningen. Just i där tycker jag nog ändå att de innebär ungefär samma sak. "I det kan det ingå att man respekterar att den andra mår dåligt.."
Ja alltså denne förolämpade mig från ingenstans. Men jag sade att jag brydde mig och att jag ville veta vad som hade hänt denne så att vi kunde tala om det. Men denne förolämpade mig igen och igen och varje gång svarade jag att jag brydde mig om denne och att jag inte ville att denne skulle vara upprörd och att jag ville bara stötta denne i sin problematiska situation. Men sedan så jag hur jag kände det och att jag kände mig sårad och jag bad om ursäkt och att jag inte mena att tvinga mig på denne.
Ja, självklart måste du kunna be om respekt. Om personen hela tiden förolämpar dig finns det ju inte mycket att bygga vidare på. Man behöver inte vara otrevlig mot den personen för det, men man kan förklara att man inte orkar när man blir behandlad på det sättet och att ni kanske inte ska umgås på ett tag.
/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus
#6 Är detta en vän, partner, bekanskap eller släkting?
Nja knappt det. En bekant.
#9 Eftersom det är en bekant kanske dennen inte litar nog på dig för att vilja svara på sådant. En del vill ju helst bearbeta sina känslor på egen hand, och då känns andras inblandning inkräktande.
Hm ja det kan jag förstå men det sade jag också sedan att denne inte hade behövt att förnedra mig och så va utan att bara säga att den inte ville prata om det. Men jag var väl lite osäker om det var rätt eller inte av mig. Jag brukar inte ställa några krav egentligen så är lite ny på området.
Så som jag förstår inlägg #6 Så har TS försökt att hjälpa/stötta en person genom att få reda på vad som hänt men personen ifråga har upprepade gånger varit "förolämpande".
Då är ju frågan vad man tolkar in i ordet förolämpa.
Jag hade blivit fruktansvärt irriterad om någon som jag bara var bekant med skulle trösta mig på något sätt om jag var ledsen eller upprörd. Om personen dessutom ville ha reda på vad som hänt.
Det talar jag i så fall om själv.
/Maria
Nja alltså först så blev jag förolämpad utan någon anledning. Den kallade mig för olika saker som var förolämpande alltså. Då reagerade jag genom att fråga hur det kom sig att den sade så till mig eftersom jag förstod att den var upprörd över någonting annat. Då blev jag förolämpad igen. Jag svarade då igen att jag förstod att det var annat som den var upprörd över. Jag blev ännu en gång förolämpad och den bad mig att dra åt helvete. Jag sade då att den inte hade behövt att tala så till mig och om den inte ville tala om det så kunde den bara säga det och att jag inte tyckte om hur den uppförde sig mot mig när allt jag visade var välvilja och förståelse. Men jag vet inte om det var rätt liksom. Jag vill ju inte tillrättavisa denne men samtidigt så kände jag att det var sårande det den sade till mig och att den visade ingen som helst respekt för mig som person. Särskilt när vi inte är mer än bekanta. Jag kan ta skit från andra om jag vet att de inte menar det och sedan ber om ursäkt för det men jag tyckte inte jag kände det i det här fallet.
#13 Om personen bara rakt av förolämpade dig utan provokation så finns inget försvar för det. Är detta någon du måste ha nära kontakt på jobbet med?
#13 Svårt för oss att bedöma situationen egentligen. Men du hade ju kunnat fråga bara varför den sa så, om den har något emot dig? Nu påstod du att personen var upprörd över något annat, vilket kanske egentligen inte stämde.
Att säga till personen att du bara kommer med välvilja och att den personen beter sig illa, kan ju vara lite att sätta sig över personen. Bättre att bara fråga om personen har något emot dig, eller varför den säger som den gör.
Men det är jättesvårt att förstå riktigt vad som hände utifrån det du berättar.
/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus
Jo han var upprörd av annat. Han attackerade mig utan att jag hade gjort något och jag frågade honom hur det kom sig att han betedde sig så mot mig. Han hade berättat en annan gång att han svårt att behärska sig och att han hade en del bekymmer i sitt liv att oroa sig över.