Ingen tjej ska behöva dig för att leva eller vara glad, relationer ska inte vara så. Jag tror att hon har problem med sig själv, Troligen var hon rädd för att inte" räcka till".  Då kann det bli så att både kille och tjej, men det brukar vara framförallt tjejer i relationer som klänger fast vid män. Detta kan vara rädsla utav förlust, att man själv inte räcker till och en massa andra saker.

Om tjejen är tillfreds med sig självoch vet vad hon vill, samt att hon inte har denna rädslan för förlust så kommer relationer nog gå sjukt bra =)

Såklart att ni någorlunda ska passa ihop, annars brukar det inte gå så bra :P

Det finns behöva och behöva. Den ena är att tjejen gör sig beroende av en kille för sitt eget välmående. Det är inte bra för någon part, om man inte trivs med att vara riddaren i vit rustning som reddar hela världen och allt det där. 

Sen har du behöver som i att man känner livet är fullkomment om den personen finns med dig, men du överlever alldeles utmärkt utan personen vid din sida ändå. Detta sista är för mig iaf en bra grej. Jag är med en kille nu som jag känner behov att vara med om jag får och kan, men min värld går inte alls under om vi inte skulle vara i hop eller om han åker ut med grabbarna en kväll. Jag kan fint vara utan honom. Jag känner bara inte för att  vara utan honom, men det betyder inte att jag inte klarar av att vara utan honom i perioder. Ser du skillnaden? Nu exempelvis har jag varit 8 dagar hos min familj medans han har varit hos sin egen, och det inte ens i samma land så vi har inte kunnet se varandra alls under denna tiden. Gör inget, även om jag självklart har saknat honom. Detta sista tycker jag själv iaf är ett hälsosamt "behöva".  Även om man har en partner, vare sig denna är flicka eller grabb, skall man ändå få behålla sin identitet och vara själv i bland om man vill så.

Jag anser att i en seriös relation där man satsar för livet så behöver man räkna med att man behöver varandra. Det är inget fel i att behöva varandra i början heller. Två personer som hänger sig lika mycket till varandra kan bygga något fint och långsiktigt tillsammans. Den person som inte vill bli behövd, inte ha någon att ta ansvar inför, kan ju vara den som sticker när det blir för seriöst eller den andra blir för krävande.

Men hey, du är 20 år och antagligen inte redo för att någon ska behöva dig ännu, eller har inte träffat någon som du vill vara ansvarig inför ännu. Det är inget att känna panik över, men det är ju bra att tänka på. Gå inte in i relationer där ni har helt olika förväntningar på vad det ska ge. Eller om du verkligen vill bygga en seriös relation i framtiden, så behöver du kanske gå emot dina jobbiga känslor av att känna dig behövd. Det är något som kommer i en relation och något man kan växa in i och upptäcka glädjen i.

Anser inte att en annan vuxen människa ska behöva mig. Behöva är ett stort ord. Jag är inte ett behov, jag kan vara en önskan, eller en källa till glädje och kärlek, men jag är absolut inte ett behov. 

Skulle ngn kläcka ur sig det, speciellt tidigt i en relation, så hade jag också dragit öronen åt mig. Jag vill ha en självständig partner med eget liv, inte ngn som behöver mig. 

Att jag inte vill ha ngn som behöver mig betyder absolut inte att jag inte är beredd att kämpa för min relation. Efter 8 år tillsammans tycker jag att jag gjort ett ganska bra jobb med det. Jag tar inte mindre ansvar för min killes välmående bara för att han inte behöver mig. Vår relation är inte mindre fin eller mindre långsiktig eller mindre djup bara för att vi båda kan stå på våra egna ben. 

Jag VILL inte vara utan honom, man jag KAN om det skulle bli så, det är en jättestor skillnad. Tycker att det är sunt att inte vilja vara behövd.

Alltså, att behöva varandra i ett förhållande behöver ju inte ha med "psyket" att göra. Att man skulle dö utan människan eller att man måste klamra fast sig vid den för livet. Behöva kan ju vara att någon finns där och åker ut och handlar om den ena är sjuk. Behöva kan vara annan typ av hjälp eller stöd som det emellan åt kan vara svårt att göra/ta sig igenom helt själv. Behöva kan vara att skjutsa ett barn till en aktivitet när det kör ihop sig eller bara finnas där för en. Ge synpunkter vid svåra val, tycka till i vardagen. Det är ju ett frivilligt behövande, så att säga. Det "behövs" ju att båda aktivt är med i förhållandet och finns där!

Tror inte att behövandet i sig måste betyda att att människan inte kan överleva utan denne om det någonsin skulle ta slut eller om de inte ses varje dag eller varje vecka. Det är ju såklart inte särskilt sunt. Alla behöver olika saker i förhållanden. Men klängig och fastklamrande vill väl få ha en partner som är. Man kan behöva personen i sitt förhållande, trots att man är självständig! Både jag och min sambo vill känna oss "behövda" och att vi kan hjälpa varandra. Men vi är inte "beroende" av varandra. Känns som att det kanske är lite ordet beroende du söker efter #4, istället för behöva.

Självklart är det ingen vuxen människa som kommer att dö bara för att en viss människa saknas i livet. Användningen av ordet blir därmed helt felplacerat. Man behöver hjälp ibland, men kan vara från vem som helst. Behovet ligger hjälpen, närheten osv, inte i vilken person som ger den. Behov är mat, husrum, värme, kärlek, hjälp och stöd  osv, men det är inte kopplat till specifika individer. 

Jag VILL ha dig i mitt liv är en enorm skillnad från jag BEHÖVER ha dig i mitt liv. Jag fattar också att folk bara använder ordet totalt fel och att man menar vill/ önskar istället för behöver. Men, det blir så fel när ngn säger att de behöver en. 

De som har sagt det till mig har dessutom bara varit killar som varit väldigt klängiga och osjälvständiga. Självständiga killar har aldrig sagt annat än att de vill ha mig i sitt liv. Tror inte att en "behovsperson" och en självständig person någonsin kan fungera i ett bra förhållande.

Det finns ju studier som hävdar att Sverige är världens mest individualistiska land. Jag påstår att det är en fix idé vi har att vi ska vara självständiga från andra människor, som rimmar dåligt med vår historia och våra verkliga behov som människor. Vi svenskar toppar också i singelhushåll. Det måste ju inte nödvändigtvis vara fel eller dåligt att vara singel, men många är det ofrivilligt och många klarar inte av att upprätthålla djupa tillitsfulla relationer. Många har svårt med det här med överlåtelse. Men man behöver inte se på det så svart och vitt, att behöva eller att vara självständig. Jag tror att det inte är bra att vara alltför klängig och behövande, men jag tror inte det är sunt (för en relation) att vara alltför självständig heller. Djupa relationer skapar ett ömsesidigt beroende, någonting annat är onaturligt. Så klart en människa inte bara kan ersättas med en annan, säg det till någon som förlorat en närstående. Sen är det så att vi har många olika behov, varav vissa är mer grundläggande än andra. Vi kan överleva fast vi förlorat någon vi behövde. Vi kan lära oss att fylla våra behov från andra personer eller saker. Men så länge en viss älskad person är med oss kan den personen vara någon vi behöver.

Att vara alltför behövande kan förstöra en relation. Men det är lika uppenbart att oviljan att överlåta sig till någon annan kan vara lika förödande för en relation, om inte mer.

#7 Jag ser det inte som negativt att det är många skilsmässor och singlar i Sverige, jag ser det som positivt att folk inte stannar i relationer där de inte trivs, bara för att de är i beroendeställning (ofta Kvinnor till män). Ja många känner sig ensamma och det är såklart tragiskt, eftersom anda människor är ett behov. Men jag ser det som lika illa att folk är olyckliga i relationer. Är det ngt att sträva efter, att folk stannar för att de inte får skilja sig på grund av normer eller religion? 

Att inte vilja öppna inför en annan människa, är inte samma sak som att inte behöva en specifik person. Självständiga människor kan ha relationer lika lätt som andra, och jag tror att självständiga människors relationer blir bättre. Om man inte är två klängiga och behövande personer, då kan man vara klängiga tillsammans :) 

Sen blandar du ihop sorg och behov. Självklart sörjer man då en närstående försvinner,  det betyder fortfarande att man hade ett behov. 

Jag tycker att det är du som gör det svartvitt, att du tror att självständiga personer är kalla personer som inte släpper in någon i det innersta, så är det självklart inte.

Jag tror inte att självständiga personer är kalla, men jag vet att personer som är väldigt självständiga och är vana att ha kontroll och leva utifrån sina egna villkor ofta har svårt att bygga relationer som består. Relationen tar slut, inte pga brist på kärlek, utan pga brist på engagemang och överlåtelse.

Det säger sig självt att en person som är väldigt SJÄLV-STÄNDIG har svårare att bygga tvåsamhet, därför att behovet av tvåsamhet är så väldigt litet. Då rinner det lätt ut i sanden. Och som jag sa från början, så är det inget fel med det, men det är bra att gå in i relationer där man vill samma sak, och att vara medveten om hur lätt man struntar i tvåsamheten, ifall det är så att man verkligen vill bygga en djup relation. Är man väldigt självständig som person, kan man behöva jobba emot sin egen natur lite grann för att komma över tröskeln in i den där djupa tillitsfulla relationen. Man kan behöva acceptera att en annan person börjar behöva en mer och mer. Många personer som är väldigt självständiga kan vilja ha en relation men tar för vana att sticka när de märker att den andra blir mer och mer hängiven, medan om de träffar någon som är lika självständig, så blir det inget av det heller, ingen tar steget till att fördjupa relationen.

Du blandar ihop självständig och självcentrerad. Alternativt självständig med rädd för att öppna sig. Att vara en stark egen individ som inte hänger upp sitt liv runt en annan person, betyder inte att det är svårt med tvåsamhet. TS jag tycker att din inställning är sund och bra. Det är avtändande med personer som tror sig behöva en och som blir klängiga. Du kommer hitta en tjej som kan stå på egna ben och som vill vara med dig för den du är, inte för att fylla en tomhet. Det är hälsosamt att inte vara rädd för att vara ensam :)