Vi har två pojkar här hemma och båda vänder sig mest till mig (mamma) pappa kan vara kul att leka med ibland men för stöd, tröst, råd, förtroenden så kommer de till mig. Generellt tror jag det är så, att pojkarna vänder sig lättare till mamman och döttrarna till pappan. Har både systrar och bröder och båda bröderna var väldigt mammiga när vi växte upp.

Nu har vi bara en dotter på 1, 5 men just nu är hon väldigt pappig. Vi har väl som mål att försöka vara lika delaktiga båda två i hennes uppväxt och uppfostran, men jag tror att det är vanligast att döttrarna tyr sig till mamman och sönerna till pappan.

Har 3 grabbar, de kommer till mig om det är nåt tröst, känslor,råd mm, pappa får mer ta tekniska datafrågor och sånt.

När jag var liten vände jag mig till mamma om det var nåt, likaså min bror.

Jag har en syster och två bröder, och vi har alla i första hand vänt oss till mamma.

Sonen är en pappagris. Är säker på att det beror på att hans pappa var mycket hemma med honom från början och varit en mycket närvarande pappa överhuvudtaget. Inte att det beror på kön.

Jag har inga barn. Men jag är ett syskon av fyra,och det kan ligga lite i attpappa håller av systrarna mer och mamma håller av sönerna mer. Men inte på ett allvarligt sätt, jag som dotter älskar båda mina föräldrar lika mycket,

Har två 'vuxna' barn. En son på 18 och en dotter på 16. När jag och deras pappa separerade för snart 9 år sedan började vi med varannan vecka men efter 2 år valde barnen själva att pojken skulle bo hos mig och dottern hos pappa. Så har det varit sen dess, varannan helg är båda hos mig och vise versa. Detta är det som funkar bäst för oss.

Jag har lättare att prata med min pappa än min mamma. Nu är jag ju vuxen men ändå. Pappa menar att det är för att han var hemma med mig på pappaledighet. Vi har en annan kontakt än den han har med min äldre syster som han inte var hemma med.

Jag tror det är helt olika beroende på hur mamman och pappan är som personer, och beroende på vilka behov barnen har. Det är som med alla andra människor - det är helt olika med vem man klickar och på vilket sätt.

Jag har en rätt nära relation till både mamma och pappa - och vilken jag vänder mig till beror helt på ämnet. Behöver inte vara att de är mest kunnig inom området, utan att i just den frågan har jag mer förtroende för en av dem. Men har ett väldigt speciellt band med pappa.

Jag är ensamstående, så att min son och jag har en nära relation är ju naturligt då. Han har fått växa upp med alla kvinnliga ting, men saknar manliga förebilder.