Jag tycker att det är rätt att han kämpar för sina barn.
Om mamman är så illa som du beskriver så behöver barnen en vettig förälder. Barn behöver vettiga föräldrar.

Absolut ! Jag håller med , tyvärr tillåter inte mamman honom att vara förälder -(

Ni kanske skulle behöva bo isär tills detta ordnat upp sig? Fastän jag förstår att detta kan ta år. För visst är det så att trots att ni är ett par, är det hans fight, och fastän du vill hjälpa på alla sätt och vis tär det på dig med. Du måste välja vilket liv du vill ha.

Bor ni isär kanske ni inte kommer träffas lika ofta, han kan försöka ordna och fixa till det här utan din inblandning, så ser ni till att umgås då han har "bättre" dagar och kan fokusera på ert förhållande. 

Sedan förstår jag dig. Det måste vara jobbigt för er båda och ni båda blir sjuka av det här. Kanske kan han inte närvara till fullo eller sköta om er relation på bästa sätt då detta du beskriver liksom är hans liv? Ert liv? Förstår honom och jag förstår dig. Är ju jättetråkigt ifall ni skulle behöva ta ett break eller gå skilda vägar, men det är värre om det bryter ner er och att ni påverkar varandra med era sjukdomar och efterföljder ni får… Känns svårt att något bra kan komma ur det, speciellt när detta genomsyrat ert förhållande från start.

Tack ! Det är lite så mina tankar går också , han vill inte för allt i världen att vi flyttar isär då han menar att hon vunnit -( jag menar dock att det inte handlar om vinst utan att komma ur detta någorlunda hel 😊

Hon har anklagat honom för allt mellan himmel och jord från misshandel på barnen till det sistnämnda det är hemskt ! Och hon är totalt gränslös , säger till barnen att pappan och morföräldrarna inte vill veta av dom och att dom nu ska kalla hennes nuvarande sambo och dennes pappa för pappa och farfar !

#4 Vilken jobbig situation ni är i 😕Men tyvärr kan han inte tänka så, att hon vinner. Som du själv skriver handlar det ju om att ni som människor kommer ur detta i bra skick, eftersom ni båda är påverkade och involverade i det.

Har ni pratat om att flytta isär? Många är ju särbos helt utan "problem" runt i kring, för att de vill ha det så. Det kanske skulle ge er lite perspektiv och mer lugn!

Jag förstår din sida av det hela., absolut, men fakta kvarstår att detta är hans barn, ett ansvar han har valt att ta, och något han har all rätt att kämpa för om han vill det oavsett vad du tycker. Men! Han kan inte begära att du skall och måste ta del av det heller. Om han vill kämpa och du inte orkar vara med på det måste du få berätta det för honom, och berätta vilka konsekvenser det vill få för dig och han om han väljer ändå att gå in i striden igen. Jag anser han skall kämpa för sina barn, för barnen har inte valt denna sitsen, de har inte valt sina föräldrar, men  han kan fortfarande inte begära att du blint skall orka med kämpa med honom för hans barn. Det valet kan bara du ta. Och jag håller med dig att du skall inte tänka i de baner huruvida hon har eller inte har vunnit om detta resulterar i att du känner du måste flytta i sär från honom under denna dysten. Han har ett ansvar att se till sig och sina barn. Men du har faktisk bara ett ansvar att se till dig själv, du har inte ansvar för hans barn om du inte väljer ta det ansvaret. Om du inte orkar är du faktisk inte en dålig människa om du väljer se till att du inte går under i detta.

som sagt över måste du själv välja hur mycket du vill och orkar vara med i en sådan dyst. och om detta betyder att du måste välja dig själv och inte hans fajt så måte han faktisk bara respektera det.

I tingsrätten ville hon att han skulle ha barnen mer än henne men hon skulle ha total insyn i hans liv så hon kunde avgöra om han dög som förälder -(

Jag har vart rak från början och jag har sagt att det nog måste bli så , jag tycker också att han ska kämpa helt klart ,. Barnen kommer i kläm mellan två vuxna som är i konflikt , jag ser detta i jobbet hela tiden . Dock är det inte lika lätt att vara realist när det är massa känslor inblandade ,. Jag jobbar på bup ! Jag känner att detta äter upp mig och jag har lagt ner otaliga timmar på att försöka hjälpa han och barnen , dock har ju vi helt glömts av . Alla runt om pratar om detta 24-7 och det finns inget andrum alls ,.

För det första… för att vara ärlig , så är det DU som är starkast i detta kaos , du är den som tagit på dig all skit för att få vara med den du älskar , du ska ha ALL JÄVLA CREDIT I VÄRLDEN !shit vilken kämpe du är vännen…! Sedan för det andra så förstår jag inte ens hur hon FÅR ha vårdnaden själv om barnen när hon har så pass grova psykiska handikapp… På ett sätt kan jag förstå att det är rätt respektlöst emot dig att starta ett nytt krig , för det tär minst lika mycket på dig som på honom , men på andra sidan så förstår jag honom. Har ni sparat alla bevis till hot och anmälningar emot er ? Ja , det är väl rätt självklart… dum jag är .. >.

#9 Du måste tänka på dig själv. Du skriver att du till och med jobbar på BUP, och säkert med barn som far illa, så som din partners barn.

Kan han inte godta att ni bor isär, eller att du måste få finnas utanför det här problemet, då kanske det är bäst att ni helt går skilda vägar. Du har redan stått ut med allt det här i 1,5 år. Ert förhållande kan inte bestå av ett sådant tyngande problem, för det är det det verkar göra.

Tack

Mitt sista inlägg kom inte med ?

Åh hela situationen är ju bara för sorglig. Det är fint att du tänker på att komma ur situationen så hel som möjligt istället för att bara vinna.

#8 , Det beslutet tog hon ju redan när hon valde att föda barnen.

Jag har tyvärr vuxit upp i ett liknande drama och det är bara tragiskt. Barn är lojala med sina föräldrar och bor ni i samma stad så kommer barnen självmant att komma på besök när de kan.  När de fyller 12 får de välja var de vill bo. Kanske kan tiden läka några sår.

Jag har nog tyvärr tagit på mig lite av en jobbroll i detta samt att jag tycker dom är så värda all hjälp dom kan få , dock har det blivit så att allting kretsar runt detta, man kan inte få något andrum någonstans -( att hon inte ska ha barn är absolut hon har barn för sin egen skull inte för deras !

Ja att man ska drivas från varann på grund av hennes kontrollbehov är hemskt men jag är beredd att backa för barnens skull , . Jag tror inte att hon kommer orka vara förälder på heltid hon är alldeles för egoistisk för det , hon har redan ansökt om stödfamilj osv istället för att ta hjälpen som erbjuds henne . För henne handlar det enbart om att krossa min sambo , det har hon själv uttalat

Du får fundera när du fått nog av detta. Kanske låter hemskt. Men du är inte mer än bara människa. Om man ser detta från en annan vinkel så hur ska ni hinna skapa en framtid om han är uppslukad av detta konstant? Hon kan ju dra på detta i flera år i värsta fall. Så fundera. Det är din tid du "slösar".

Vilken rätt har din sambo egentligen när han redan sagt upp vårdnaden? Låter helt vansinnigt alltihopa.

Det är inte så enkelt som att han sa upp vårdnaden , det var i samråde med jurist och tingsrätt då det är omöjligt att samarbeta med henne , nu har han umgängesrätt som hon inte kan bestrida . Det ÄR vansinnigt !!! -(

Hon har redan hållt på dom 3,5 åren dom vart isär så hon lär inte sluta -( det tragiska är att jag känner mkt både för honom och hans familj och tycker det är katastrof för alla inblandade å inte andra minst för barnen

Jag undrar varför hans jurist tyckte att han skulle ge upp vårdnaden, dom borde ju försöka få det så att han har ensam vårdnad, hon ska uppenbarligen inte ha några barn.

Pga av att dom skulle aldrig vunnit en vårdnadstvist utan ha fortsatt gemensam vårdnad och det krävs då att dom skall komma överens , och det går inte att samarbeta med henne , då ansåg dom att i detta fallet kunde han åtminstone ha sin umgängesrätt som hon inte då har möjlighet att sabotera. Vilket hon nu gör iaf med anmälningar osv , alla gemensamma beslut dom skulle ta satte hon sig emot och han skulle göra som hon sa ,. Leva ensam och ta barnen när det behagade henne oav om det var hans vecka eller inte , mörk väl vi har försökt allt i form av möten, avtal , socialen, familjerätt ingen förstår varför hon sätter sig emot och hon svarar bara att det är av privata skäl . Dagen efter att hon anmält Honom till socialtjänsten för massa hemska saker dök hon upp utanför hans hem och försökte med hjälp av barnen som Sköld ta sig in i lägenheten !

Var är pappornas hjälp i detta kan man undra -( för det ska väldigt mycket till för att en mor ska finnas olämplig !

#22 är detta verkligen hälsosamt att spendera sin vakna tid på? Du säger ju själv att du fått symtom på stress. Är det värt att du mår dåligt? För människor som är sjuka kan hålla på i evigheter. Så du kanske aldrig får den framtiden du önskar med denna killen.

Du har nog tyvärr rätt i det -( det är väl lite den insikten jag söker oxå !

Jag kommenterar sällan längre, och vet inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägget egentligen. Jag känner igen denna sitsen så mycket. Jag känner en familj som hade sådana här bråk, i över åtta år (de har forfarande inte helt slutat)! Fadern kämpade som sjutton för sina fyra barn och modern kämpade emot så gott hon kunde med ungefär samma medel som jag läser här. I nuläget har fadern gett upp all vårdnad, och har minimal kontakt med modern, träffar barnen ibland när de är dom som vill och hoppas innerligt att när de blir tillräckligt gamla (+18) kommer de se saker med nya ögon. 

Både fadern och modern har nya partners, som de har egna barn med. Faderns sambo och fru har han två barn med. Som de har fått gå igenom massa skit med också för att exet har anmält dem för vanvård för deras två barn osv. Jag förstår verkligen om detta är något som känns jobbigt för dig, det har bara gått 1,5 år och du känner redan dig utmattad. Är du redo för flera år till? 

Sedan måste jag lägga till att bråken mellan fader och moder har skapat 4 väldigt olyckliga barn. Ibland tror jag att det bästa man egentligen kan göra är att backa. Trots att jag tycker man ska kämpa för sina barn, så ska man göra det på rätt sätt. I denna familjen finns ätstörningar, aggressions problem, sjukliga depressioner och mycket mer ibland barnen.

Usch ja det låter väldigt likt detta och jag förstår att min sambo tvekar på om han ska fortsätta eller faktiskt backa av . Dom sista dagarna har vi diskuterat detta och han börjar se att detta är en strid han inte kan vinna ! Men vi får se !!! Tack för alla fina kommentarer och råd ❤️Ibland bara måste man få det ur sig för att se saken ur ett annat perspektiv !

fortsätt kämpa! 
Om detta var något som hände min sambo skulle jag inte lämna hans sida ens om jag fick betalt.

Det man istället kan göra är att tex skicka kort till barnen till jul, födelsedagar, namnsdagar och kanske nån gång helt apropå för att barnen veta att deras pappa inte på något sätt är borta eller inte bryr sig. Kanske mamman tar dessa och slänger/gömmer men man kan ju hoppas att de får se dem, när de blir större iaf. Det blir svårt att "få tillbaka" barnen om den andra föräldern tutar i dom att man inte bryr sig/ är dum i huvudet etc. Har ett sånt exempel i min närhet och den personen har ingen kontakt med sin mamma och syster sen många år. Troligen inte mammans fel från början

Det här är väldigt likt vad min pappa går igenom. Han träffade sitt ex när jag var ca 6 år (är 21 idag). Jag visste inte om det då, men nu på senare år så har allting gått ihop för mig. Hon manipulerade och misshandlade mig psykiskt. Hon är en av anledningar till att jag mår så dåligt idag som jag gör. 

Min pappa och hon fick två barn tillsammans. Ända sedan han lämnade henne (när jag var runt 12) för att han fick nog så har hon gjort allt för att förstöra. Hon lät barnen inte umgås med honom, gav dåliga ursäkter till varför dom inte kunde komma. Hon har manipulerat barnen till en j*vla massa saker, tex att han inte älskar dom, att han inte bryr sig om dom och att han åkte på resa utan dom (vilket inte var sant, han planerade resan just för dom - dom skulle till London och Harry Potter museet) Pappa gick upp i rätten för umgänge. Det enda hon var ute efter var att höja underhållet. Det hela slutade med att rätten gjorde fel och det blev endast en dom på underhållet och inte umgänget vilket det skulle vara. Domaren sa till och med till honom att han inte kommer vinna för att det brukar vara mammorna som vinner i rätten.
Så nu träffar han knappt barnen. Och den ena verkar ha slutat prata med honom för att mammans manipulerande har gått igenom. 

För övrigt visar hon extrema tecken på antisocial/borderline personlighetsstörning. 

Jag är så ledsen över att mina syskon ska behöva leva med den här kvinnan. Jag har problem idag pga vad hon har gjort. Och jag har alltid tänkt att jag absolut inte vill att mina syskon ska behöva gå igenom det jag går igenom.

Fy -( visst är det vanligare än vad man tror med sådana här situationer ! Tack alla för fina kommentarer och goda råd ! Skall uppdatera om hur det går nu framåt ❤️

Fanns det någon chans i världen för honom att få enskild vårdnad då hade det ju vart det bästa alternativet för alla utom henne egentligen.

Kan ju inte annat än att reflektera över vilken usel familjerättbyrå ni måste ha och vilket dåligt juridiskt ombud han måste haft. Jag kan säga på rak arm, att om jag bara gjort och sagt hälften av allt det hon har gjort i samband med att jag ansökte om ensam vårdnad….ja då hade det varit kört för min del. De var extremt noga och synade både mig och pappan i sömmarna, vilket såklart är rätt! De tog med sig i sitt beslut, allt ifrån hur samarbetsvilliga han och jag varit., till hur vi uppförde oss gentemot den andra föräldern , hur vi pratade till barnen om varandra och allt allt tog de med.

Det är ju skandal att hon får hållas. Hon misshandlar barnen på detta sätt och behöver medicin och tvångströja! Ingen myndighet i världen borde tycka det är okej att barnen bor hos en så pass labil och sjuk människa. Tänk vad barnen får utstå pga hennes störda beteende!? 30 idag får nästan lika många pappor som mammor ensamvårdnad . Om inte det, bor många barn 50/50 . Man är restriktiv med att ge ensam vårdnad numera, så hur fan det kunde gå till i detta fallet, är ju inte begripligt nånstans!. Ni som par kanske inte orkar gå igenom allt igen men han som förälder borde faktiskt be om en ny utredning från familjerättsbyrån och anlita ett nytt ombud.. Denna mamman ska inte ha rätten till sina barn , om hon är så pass sjuk. Hon får söka hjälp eller nåt innan hon är kapabel att ta sig an mammarollen.

Jag tycker att du ska sätta dig ner med honom och förklara hur dåligt du mår av det, och säga att du vill ta en paus från allt ett tag, han kommer säkert att förstå! Det är inget fel att tänka på sitt eget bästa, det är så man orkar kämpa! ❤️

Förlåt om jag drog iväg där men blev så himla upprörd när jag läste vad denna kvinnan gjort mot er alla förstås , och hur illa det sköttes av myndigheter. Gällande den verkliga frågan , ska du göra det du känner blir bäst för dig. För i slutändan gynnar det ingen att båda mår dåligt. Och man kan ändå finnas som stöd, även om det blir på ett annat avstånd och inte som sambos.

Hej ! Och tack alla för era råd och kommentarer , det har tagit en vändning där det är omöjligt för oss att fortsätta tillsammans -( Man kan inte leva med någon som är styrd av sitt tidigare liv ! ❤️

#37 trist att det skulle gå så långt. Men jag tror att det kommer lösa sig till det bättre för dig. Önskar dig lycka och välgång i denna trista sitsen.

Har inte läst precis allt men nästan… :)

Jag tror du behöver tänka om lite. Tänk på hur du ska kunna fortsätta leva med din sambo utan att bli så oerhört känslomässigt engagerad i det här. Det är möjligt att ta vissa strider, men inte låta dem bli ens undergång. Det beror på hur man tar striden. Kanske behöver ni prata mindre om det här. Kanske behöver du försöka låta bli att tänka så mycket på det. Kanske behöver du fokusera mer på andra saker. Svårt så klart… men jag tror det är känslorna som är det jobbiga. Och det är där exet vinner… att hon trycker på era känslor och lindar er runt sina fingrar. Det behöver inte vara så. Genom att du oroar dig och tänker så mycket på detta så får hon makten. Det behöver inte vara så. Jag tror du skulle kunna bli hjälpt genom att tänka annorlunda på det som ni går igenom.

Jag förstår att du vill slippa hela grejen, försöka få bort exet ur eran gemensamma bild, men jag tror att du kan klara det här genom att gå upp ur ditt underläge och ställa dig över. Tänk mycket på den bilden. Hur kan du kliva ur underläget och ta makten över ditt eget liv? Bland annat måste exet få mycket mindre tillträde till ditt känsloliv. Du har ju ett eget liv. Du och din sambo har en egen berättelse. Den måste inte ätas upp av den här historien.

Jag vill också verkligen vädja till dig att inte ställa ultimatum till din sambo, där han på något sätt måste välja mellan dig och sina barn. Ingen förälder ska behöva pressas att välja bort sina barn, att gå emot sitt samvete att strida för sina barn. Och om han skulle ge upp, så skulle det bli ditt ansvar att barnen förlorar sin pappa. Ta inte det på dig.

Läste din sista kommentar du. Vad tråkigt, men inte så konstigt. Det är en oerhört svår situation ni varit i. Hoppas ni kunnat skiljas på ett bra sätt.

Han styrs inte av sitt ex, han låter sig styras av sitt ex, stor skillnad! Har han avsagt sig gemensam vårdnad i tingsrätten så lär han aldrig kunna få enskild vårdnad av barnen, annat än om det råder exceptionella omständigheter så som längre tids omhändertagande enligt LPT, LRV eller kriminalvård, av barnens mor.

Ditt frikostiga strösslande av psykiatriska diagnoser av din sambos/fd sambos ex o barnens mor gör mig ![smiley35.gif]

#41 Jag kan hålla med dig om att han har låtit sig styras. Jag har sett en del pappor bli totalt överkörda, likt en bulldozer , av sina ex. Vill bara skaka om dom rejält och skrika VAKNA FÖR HEL****. Sen har jag ju inte varit i deras skor men som människa (kvittar om man är man el kvinna) måste man ta reda på sina rättigheter i olika sammanhang. Man har inte tillåtelse att bete sig hur som helst bara för att man mår dåligt. Barn far så illa av psykiskt sjuka föräldrar. För nåt fel är absolut trasigt i denna kvinnas huvud, om hon trakasserar och diktar ihop att barnen blivit utsatta för övergrepp av sin far. Och denna cirkusen startade på allvar efter att TS och mannen inlett en seriös relation. Diagnos får läkare ställa, men sjuk är hon. Vem gör så annars mot sina barn!? Ingen välmående frisk person i alla fall!

#42 Där är vi ganska ense.

Vilka härliga människor allihopa ❤️ Tack för att ni tar er tid att svara , jag läser allt och suger in det ni säger ! Som svar på detta med diagnoser så har hon själv sagt och påvisat sina diagnoser så det är inget som vi själva utgått ifrån ☺️ Nu är situationen sådan att barnens mamma helt plötsligt är mer än intresserad av att x ska ha barnen dock på hennes vilkor ! I senaste mailet skriver hon att hon avgör om han är en lämplig förälder 🙈 Sedan har det också framkommit att hon skaffat en kontakt familj 2 helger i månaden och hon påtalar i mailet att pojken mår dåligt och att detta är x fel då han ( övergett) barnen. Hon har alltså barnen på dagis fulltid( hon jobbar ej heltid ) från 07-17 Barnen skall vara på 3 olika ställen + skola / dagis varje månad Hon lyfter bidrag ca 8000 i månaden fast hon är mer ifrån dom än med dom , hon har en Donna på socialtjänsten somhon lyckats Linda runt sin finger och backar upp henne då ( det är synd om henne ) ! På frågan om hur hon kan lämna bort barnen så mycket om hon nu anser att dom mår dåligt av separationer ifrån henne blir svaret att x bara är bitter och det handlar inte om hennes tillkortakommande utan hans ! 🙈🙈

Eftersom den här kvinnan verkar vara väldigt labil och humörstyrd, ska pappan ta kontakt med familjerättsbyrån och genom dom göra upp en plan för hur umgänget ska se ut. Och då är hon tvungen att hålla sig till det avtalade. Han ska spara sms och anteckna deras kommunikation sinsemellan. Jag kan skriva flera sidor om vad han kan göra för att drastiskt vända på steken till hans fördel. Fast det finns juridisk hjälp och olika forum för pappor i samma situation som honom, och de är väldigt behjälpliga och vill han verkligen ha rätt hjälp och komma nånvart, bör han vända sig till rätt personer. Det är på intet sätt kört för honom och hans chanser att få träffa sina barn är väldigt stora, om han verkligen vill ta tag i detta. Du får ursäkta mig men han verkar en aningen handlingsförlamad

Ju mer jag tänker på det, irriterar det mig! Det finns som bekant något vi kallar mamma lejoninnor , med det finns även pappa lejon. Och nu är det dags att ta av sig silkesvantarna, sluta vara mr nice guy och bli ett riktigt lejon. Att hatta omkring och sköta det som det gjorts hitintills kallar inte jag att strida för sina barn. Och han har gjort det hela jobbigare för sig själv genom att inte ta reda på sina rättigheter. Känner samtidigt att om man inte tar det steget , behöver man i heller inte vara någon beslutsfattare eller ta ställning när det väl gäller.. Och det är i mina ögon väldigt mesigt . Är det sån han vill vara? Tycker du ska fråga honom hurdan person och pappa han vill vara!? Dessutom tror jag att det varit enklare för dig att stå vid hans sida, om han hade lite jäklar anamma i sig

Usch vad hemskt att det kan gå så långt, man måste väl få kunna byta person på familjerätten et.c? Håller med ovanstående, dax att skippa att var mr nice guy…

Jag har inte vart tillräckligt klar men allt som ni skriver har vi redan gjort sen innan processen har tagit 1,5 år och han har försökt med allt som går just när det kommer till laglig rätt. Nu saboterar hon umgänget så nästa steg är att ta till verkställande av domen vilket definitivt inte är för barnens bästa , i tingsrätten sa dom att det är omöjligt att ha gemensam vårdnad då föräldrarna inte kan samarbeta alls och den ena parten motsätter sig alla förslag till samarbete därav att han avsa dig vårdnaden då han har sin umgängesrätt och den är lagfast. Men hon kan däremot bli av med vårdnaden då hon saboterar umgänget, detta är tyvärr en never ending story to be continued

#48 underlig fråga… men splittrade inte du och snubben? Om så är fallet så varför är du med i den oövervinnerliga processen om barnen fortfarande?

Hej

Känner igen så mycket av det du skriver. Som den andre partner är det tufft och det tar så mycket. Ska man ge upp eller fortsätta.

Min karls ex snackar skit om mig till deras gemnensama och hennes andre son. Hon kan inte heller släppa taget om min karl. Hon ringer och beklagar sig när hon har problem med sina andra barn och sin nuvarande man.

Känner att hon kan inte släppa taget och det värsta är att min karl förstår inte mig för han tycker det är ok.

Skriv gärna privat om du vill <3

#48 jag fick ensam vårdnad b.l. a för att mitt ex inte var samarbetsvillig. Det står i beslutet. (Naturligtvis fanns det även andra skäl) Men umgänget slog dom fast, skulle ske varannan helg. Skulle jag det minsta lilla , försöka sabotera, lägga mig i , eller göra det obekvämt för hans pappa inför dessa helger eller under tiden deras umgänge pågick, kan ni lita på att jag hade fått problem!! Ifall jag hade invändningar eller jag tyckte att han brast i sin föräldrar roll, skulle jag vara tvungen att vända mig till mitt juridiska ombud…ja och sen skulle det isåfall redas upp den vägen. Det är ungefär det jag menar bland annat, när jag säger att man måste ta reda på sina rättigheter! Systemet eller nån myndighet, har brustit kraftigt, i ert fall. Det finns inget om eller men eller si eller så. Det finns klara regelverk och lagar som ALLA ska hålla sig till. Alltså kort och gott : HON SKA INTE , FÅR INTE JÄKLAS NÄR DET GÄLLER UMGÄNGET!

#49 kan vara så att hon hade fått nog av allt, vid tillfället när hon skrev det. Men som alla vet , är det inte alltid så lätt 😉😊

Det är ett svårt beslut att ta när man tycker mycket om någon -( Nej det får hon inte göra men när han ringde tingsrätten och ville att beslutet skulle verkställas så sa deras jurist att det kan komma att kosta dig en väldigt massa pengar samt att det var en dålig ide för barnens bästa att det var bättre att kontakta socialen osv osv inte jätte hjälpsam ., hur som så har han nu erbjudit återigen umgänges tid v 4-5-6 lite oxå för att kunna visa tingsrätt att han vart till mötesgående vid nästkommande strid !

#53 Vad menar du med "deras jurist" ? man ringer inte tingsrätten och någons jurist svarar

Du får ursäkta att jag ifrågasätter en del grejer , men det hela låter makabert och orimligt. Förutom att jag själv varit i en vårdnadstvist, är min moster advokat inom just familjerätt . Av det du berättat , har mycket lite eller inget alls, gått rätt till .

En av deras jurister alltså den som hade hand om hand mål ! Nej det är många fel på vägen 🙈🙈

Hand om hans mål skulle d stå

# 57 förstår ändå inte att man ringer tingsrätten , när man ska få tag på sitt ombud ? Strunt som vilket , ( bara jag som är näsvis) Kan i allafall ÄN EN GÅNG , konstatera att hans ombud begått tjänstefel. Som jurist , speciellt under dessa omständigheter , strider man för sin klient! Man ger inte skitråd. Man ger det lilla extra , för det är det enda rätta för barnen.

Nej nu blev det ett missförstånd ! Jag talade med en av tingsrättens jurister han har givetvis även ett eget ombud ,. Och nej faktiskt inte dom har på alla sätt försökt samarbeta med henne och upprätta avtal osv vi pratar om en person utan gränser och som är totalt självstyrd. I hennes värld existerar inga lagar och regler utanför hennes egna, idag var första gången hon fick backa detta var efter ett samtal med högsta chefen på socialtjänsten -( som fick förklara att man inte ställer sig bakom hennes påhitt. Nu skall han då träffa barnen om några v men resan dit är inte klar ännu.

Man försöker inte sammarbeta med en störd människa och eftersom hon räknas som den minst samarbetsvillig utav föräldrarna, ska man som pappans jurist se till att hon inte ska tjäna på det! Och domstolen likadant. De har begått fel fel

Man måste alltid visa sig samarbetsvillig oavsett hur den andre beter sig. Finns så många exempel hur mammor förfördelas i rätten. Det ska inte vara så men det är många gånger så. Jag har fått intrycket att som pappa så vinner man på att alltid visa sig tålmodig och avstå från att strida. Man behöver gå på tå. Jag tror nog att juristen i det här fallet vet precis vad han talar om. Tyvärr handlar det inte alltid om vad som är rätt, utan om att vara smidig, att inte ge någon någon anledning att kritisera.

#61 " den andra beter sig" hon har anklagat honom för incest , trakasserat och kokat ihopa lögner till en en jäkla soppa. Hur tror du barnen mått i detta!? Nej så får det inte gå till och mamman har klart och tydligt visat att hon inte har barnens bästa i åtanke! Och familjerätten ska se till att detta efterföljs. Och det har inte gjorts här. Det är inte smidigt att låta mamman styra och ställa efter hur hon mår. Pappan har skött det" smidigt" i snart 2 år ? Nån ggn får det vara nog och uppenbarligen har juristerna och pappans smidighet inte lett till något bra för barnen. . Hon går ju in och ändrar umgänget nu! Det är olagligt

#62 Gå och säg det till dem. Tyvärr finns det många såna här tragiska exempel.

#63 Säg till vem ? Jag "säger" det till trådskaparen. Och kan bara hoppas , för barnens skull, att pappan tar reda på vilka skyldigheter myndigheter har och vilka rättigheter han har som förälder. Ja det finns många sådana här tragiska fall med system som fallerar och lama juridiska ombud men har man som klient lite "kött på benen" , är redan hälften vunnet