jag och min gubbe brukar hjälpas åt med maten, och städningen, plockar gör vi lite, men det har varit jag som gjorde mestadels allt, men han har skärpt sig :)

Vi hjälps åt ganska bra, när vi tvättar, handlar och städar…med mera….Fast jag skulle nästan vilja göra mer än vad jag redan gör, i och med att är sjukskriven och hemma hela dagarna, så kan jag känna….Men vi har som hittat ett system som fungera, och som gör att vi båda får tid över för oss själva med, lite egen tid…..Tror man måste komma på ett sätt som fungerar, hur det kan se ut är nog lite olika….Matlagning tex. jag är jättedålig på att laga mat, så middagen är aldrig klar när min kille kommer hem från jobbet, utan den gör han, men gillar att laga mat, så det är inga problem med den uppdelningen. För mig är det självklart att man ska hjälpas åt.

Här hemma hjälps vi åt. Vi turas om att göra de olika sysslorna såsom dammsugning och badrummen. Jag har mer ordningssinne än min sambo så det är alltid jag som får säga till när det är dax att städa för det verkar inte han se. Men när jag väl säger till så hjälper han till

Ja, vi hjälps åt med det mesta, även om vi har outtalade "huvudansvarsområden". Men blir det för mycket av något så är det inga problem - ber jag om hjälp så får jag det!

nJa, det är väll si och så med det. Tur är väll att jag inte är nå pedant själv så jag bryr mig inte så mycket,. men det är jämt jag som dammsuger, trokar golv, och städar toan, dammar, Och för det mesta lagar jag maten oxså. Det blir bäst så =) hihi.

Det han gör är väll att han tvättar, även jag tvättar men oftast han, men det är oftast jag som viker tvätten ev stryker. ibland så har vi storstädning här hemma. då bruka rjag bestämma en dag och då städar vi helt enkelt. Han är väll bäst på att plocka med saker. det är det värsta jag vet eftersom vi bor så litet så jag tycker inte att man får plats med något men han hittar då ställen.

Ibland så skäller jag på honom om städningen, men de är inte så ofta. Men de kan kännas tungt att man själv är den enda som fattar att nu måste toaletten skuras, eller nu måste det dammsugas!!

Vadå hjälp??!! det är väll hans skyldighet om han bor där att ta sitt ansvar för den genensamma trevnaden

Har jobbat hela helgen. Och kommer hem och då har maken dammsugit, moppat och plockat undan alla småsaker som ligger överallt! utan att jag ens sagt något!!!!!

Skulle aldrig acceptera "hjälp".

Vi är två vuxna som båda arbetar och givetvis har båda lika stort ansvar!

Nu när jag båda arbetar heltid och studerar "heltid" får maken ta största ansvaret, andra perioder har det varit tvärtom.

Jag lagar maten, han diskar. Städar gör vi oftast tillsammans. Tvättar gör i tillsammans.

Vi delar på det mesta. Han dammsuger mer än mig pga av min värk. Så jag gör kanske de lättare sysslorna.

Jag är så tacksam att vi hjälps åt att sköta vårt hem!

#6 hehe.. håller med dej till fullo!

Jag fixar allt. Ser en framtid av utbrändhet, magsår och hjärt- kärl problem..

Haha, Jag hjälper till hemma med det jag kan, I köket hör jag inte hemma men städa kan jag!. Samma gäller min far han hjälper mamma rätt mycket med men han har mer än ett jobb för på fritiden är han även trädgårdsmästare!.

   Jag är nog den som har det ganska bra, slipper städning o tvätt o plocka slängda kläder o bädda o sådand skitgöra som jag vet att det är. Men jag handlar o lagar mat när jag är hemma, o klipper gräs o målar hus o reparerar, de tunga sakerna gör jag för det mesta. Nu är det säkert någon som tycker till om tunga arbeten, dammsuga o torka golv är ett tungt arbete o en riktig konst för att det skall bli bra. Men nog delar vi på arbetet så gott det går, sen att jag kunde göra mer hemma det är en sak, men arbetar man tolv timmar om dygnet så är man rätt så trött på kvällen, o det fins alltid något att göra med huset eller trädgården. Men jag är evigt tacksam till min fru som gör dessa skitjobb i hemmet.                         NORE

jag slipper att laga mat.resten får jag göra..visst nu jobbar han mer än mig.men att hjälpa till hemma har väl ingen dött av.så jag tvättar,städar.moppar.tar hand om disken.klipper gräs.handlar mat.

Min sambo gör minst lika mkt som mej i hemmet, jag lagar mat oftast men har nu satt som regel att iaf 2 dagar i veckan lagar han mat, den som inte lagar maten tar disken, vi hjälps åt med städning, tvätt, hundrastning mm

Vi delar på allt, men jag är bätter på att se vad som behövs göras när det gäller smådetaljer, som att tvätta toan eller gnugga rent kökshandtagen… Han ser n'är detr behöver dammsugas och sköter alltid det. Matlagning delar vi på. Däremot klara inte min snubbe av att laga mat och samtidigt fixa disken. Istället anser han att han kan diska nästa gång (då jag lagar mat). Grejen är bara den att när jag väl lagar mat så diskar jag samtidigt, så det blir ingen disk kvar till honom. Det kan man få spatt på ibland, i övrrigt är jag nöjd med hans hem-arbete. :)

Vi bor ihop, alltså delar vi på hushållsgörat. Vi hatar sysslorna lika mycke båda två så =)
Jag lagar mat, han diskar. Han handlar maten, jag plockar småsaker. Vi tvättar tillsammans o städar tillsammans. Sen tittar vi på tv tillsammans också… det är den tyngsta bördan ;P

Det sägs att de tre första månaderna i ett samboförhållande sätter ramen för hur det kommer att fortsätta. Det är svårt att ändra på tror jag, men inte omöjligt. Man kan aldrig tvinga någon till att ändra på sig, det måste komma från personen själv.

Min erfarenhet är att de män som är tröga på hemmafronten har oftast en liten trotsig tonåring i sig, som bara vill göra det som är kul, och när det passar dem själv. Och kvinnorna de bor med har ofta en väl utvecklad "modersinstinkt" som gör att de bara inte KAN sluta ta hand om honom, hemmet, maten, barnen, tvätten…….

Man är två i ett förhållande. Det handlar om respekt. Ömsesidig respekt. Kärlek.

Vi delar inte saker och ting på hälften exakt, men vi har delat upp göromålen. Min man handlar, lagar mat och fixar och planerar för något vi ska göra. tex fest planering eller gäster.

Vi delar på att plock i ut diskmaskinen

Jag tar tvätten, och städningen.

I olika perioder har vi hämtat och lämnat på dagis eller skola.

Min sambo lagar oftast maten, men då diskar jag upp allt istället. Tvätten hjälps vi åt med, handling gör vi oftast tillsammans och djuren tar vi hand om tillsammans

Vi tycker båda det är jättetråkigt att städa.  För att det ändå inte ska bli full misär så har vi infört att vi hjälps åt att städa vrje söndag förmiddag hela familjen, altså även barnen.  Vi börjar med att gemensamt bestämma vad som absolut måsta göras och sen gör vi det.  Fungerar skapligt.  Men den som skäms om det dyker upp gäster när det hela flyter och köksgolvet är en kompost det är jag, inte sambon.  Jag försöker intala mig själv att jag inte ska ha dåligt samvete.  Det är ett gemensamt beslut att vi hanterar städning såhär, sulle det alltid vara snyggt så skule man springa runt och städa stup i ett.  Men någonstans är det så att det är kvinnan som är en slarvmons om det ser ut som ett bombnerslag i köket, inte mannen. - oavsett om hon jobbbar dubbelt så mycket utanför hemmet som mannen eller tjäner 3 ggr så mycket som han….

Jag gör allt i hemmet. Visst ja, jag är singel. :o)

Förhoppningen när man blir sambo är ju att hon inte har något emot att tvätta, och att hon tar den biten, för det är verkligen skittråkigt. Städningen tar jag gärna, inga problem, och likaså matlagningen. Diskningen får vi väl hjälpas åt med kanske.

Men som sagt, det får man se den dagen det blir dags.

Vi delar på ansvaret. Det är inte någon som "hjälper" den andre. Förr var det så att jag gjorde klart mer än honom, men sedan började jag kräva delat ansvar och nu har vi det. Vi turas om att laga mat och diska. Varannan dag sköter man disken/matlagningen. Handlar gör vi antingen gemensamt eller turas om. Städa och tvätta gör vi alltid gemensamt. Det blir roligast så. Vi jobbar båda heltid.

Har ingen gubbe och gör allt själv, från matlagning och disk till avloppsrensning och däckbyten på bilen.

Mycket bättre än att ha en slapp karl utan initiativförmåga som man ska gå och störa sig på och ge orders till. :)

Det ska vara en självklarhet att dela på/dela upp allt arbete som rasar över ett hushåll. Önskan är väl att det bara rullar på utan uppsatta ramar och regler. Att båda axlar varsina saker utan gnissel. Men jag vet från "livet innan detta" att det kan vara svårt.

Det är alltid jag som städar, tvättar och diskar. Matlagning och inköp till hemmet delar vi på. Vi arbetar heltid båda två. Tur vi inte har några barn, för det fattar man ju vem som skulle ta största ansvaret för dom!

Vi hjälper båda till med allt. Men min sambo dammsuger mer än jag….och då varje dag…

Jaa jag får hur mycket och bra hjälp som helst,,, Det är så skönt,,

Hoppas att många flera får den hjälpen dom anser sej behöva och vilja ha..

//Linda

Hmmm, Jag får fixa allt skälv, min käresta bor ju ca 40 mil bort…. Viss hjälp får jag av ungarna, men då handlar det mest om att ta hand om våra 14 hästar…..

Bor man tillsammans får man väll dela på det jobb som finns i HELA hushållet, men bor man som jag ensam får man klara det ändå….trots att man är man…..

jagoch min gubbe delar på ansvaret  han lagar mat diskar fixar bilen skjutsar barnen på olika aktiviteter jag städar tvättar bakar lagar mat  i det stora hela jämnar det ut sig vi har varit ihop i 18 år och är fortfarande kära

Jag får inte heller någon hjälp eftersom det inte är mitt ansvar att ta hand om hemmet utan vårt.

Vi bor båda här, jobbar båda och tar båda hand om hemmet. Skulle ALDRIG acceptera något annat.

Allt hänger på vad vi gör. När jag jobbade mycket och länge så gjorde han mycket. Nu är jag sjukskriven och han har två jobb och en intensiv hobby som tar en massa tid. Fast efter nästa vecka så är hobbyn över för denna säsong :-). Har saknat honom. Så nu gör jag det mesta hemma. Dock måste jag säga att jag är irriterad för att han lånat ut borren och vi har en massa saker som måste upp efter att hela hemmet tapetserats om. Men snart åker jag och köper en borr och sätter upp sakerna själv. Orkar inte vänta tills man tröttnat på tapeterna… /Vanessa

vi gör nog ungefär lika mkt här hemma…m lutning åt att min man gör mer..