Ring till BRIS och berätta allt. Så kan du få hjälp från dom på hur du kan göra för att få stopp på det där. Det är det enda rådet som jag kan ge dig tyvärr.

Jag tycker bara att snubben låter trög. Men säg till din mamma vad du tycker och tänker. Sen vet jag inte vad du ska göra med din far. Har ni ingen slags kommunikation? Kan inte din mamma säga åt den där snubben att hon inte vill att han ska besöka henne så ofta?

Jag tycker det låter som att han är lite besatt av er familj. det kanske är så att han är kär i din mamma men det behöver inte betyda att hon är otrogen. däremot kan man undra om han är pedofil oxå? jag säger de bara för jag känt ett peddo tyvärr och drf öppnar man ögonen för sånt mer. inget är omöjligt..fråga dina småsyskon om han har gjort något konstigt mot dem? och att de kan berätta allt för dig och att du inte kommer berätta för någon alls.

Ja, jag har rådfrågat en kvinna som är ganska högt uppsatt på ett behandlingshem, hennes första tanke var att han var pedofil. Min mamma är för snäll, hon kan inte säga nej. Och håller det mesta inom sig, hon är svår att läsa av. Jag har försökt att förklara för mamma, men hon säger att hon förstår. Men det kommer inte bli någon skillnad. Bris var ett jätte bra tips, dit ska jag ringa! :)

#4 fast då kanske det är dags att din mamma säger nej. Hon är vuxen och måste ta ansvar även för sådana saker. Och din far är också vuxen och ska kunna sköta saker utan att deras barn ska pussla ihop livet. Sen tycker jag att det är tokigt att din lillasyster åker själv med en okänd karl eller att dina föräldrar tillåter det. Kan inte du följa eller någon annan vuxen?

Jag vet, de är vuxna. De har olika problem med sig själva. Min mamma har aldrig kunnat säga nej, hon är också ganska svag i sig själv. Min pappa orkar inte ta några diskutioner och lägger istället barnen på min mamma. Hur mycket jag än förklarar och säger hur fel det är lyssnar hon inte, hon har ganska mycket respekt för mig efter hur jag var som liten, eller ja. Mellan 10-14 tills jag flytta. Därför håller hon bara med mig men gör ingenting åt saken sen, om jag är för på henne så kommer de träffas ändå, men ljuga för mig. Jag är inte den enda som säger det, men jag är mer vuxen än vad mina föräldrar är. Jag flyttade aldrig hem utan bor kvar hos mitt familjehem som jag verkligen älskar. Och det ligger 10 mil från där min familj bor, därför kan jag inte hänga med eller ens ta ansvar för mina syskon.

#6 ibland är det barnen som står för klokhet och känsla för vad som är rätt och riktigt. Och du ska inte behöva gå och bära på denna börda eller oroa dig över något som vi vuxna egentligen ska kunna ta tag i själv. Men då du ändå gör det, eftersom dina föräldrar inte verkar följa en vuxens kompass alltid, bör du i alla fall berätta för någon annan i din närhet. Kanske familjehems föräldrarna? Ja eller BRIS som nån föreslog! Din pappa borde delgett sin oro om otrohet med nån annan än dig. Mannen som hänger efter din familj, är antingen en creepy person eller så har han kanske ett förståndshandikapp/ psykiskt funktionshinder. För det är högst märkligt att man som vuxen beter sig på detta sätt som du beskrivit. Hoppas det löser sig för dig och att du slipper ha ont i magen över detta

Hur bra kontakt har du med dina yngre syskon?

Din pappa är vuxen! Han bör ta sitt ansvar. Han ska sätta stopp för det här. Även om han har mycket jobb så är familjen viktigast. Då du och din pappa har en så bra relation så bör du få gehör och ansvarstagande från hans sida i första hand.

Det behöver inte vara känslor för din mamma som gör att han springer hos er. Han kan "leva" genom henne och hennes barn. Han känner sig bra, nyttig och det fyller ett behov hos honom. Han har tydligen också problem med gränserna. Han kryper in under huden på er men det fattar inte han.  Din mamma tycks inte orka ta tag i situationen och din pappa vågar kanske inte? Rädd för sitt eget humör?
Jag skulle nog ha pratat med pappa först. Ett allvarligt snack där du påpekar att mamma lider av detta springande. Få fram att mamma lider och tycker det är jobbigt (givetvis också att DU tycker det är jobbigt). 
Sen kan du också kontakta  sociala. Du kan ringa anonymt. Då har de skyldighet att åka hem till er och kolla av läget.

Hur inleddes relationen mellan den här mannen och din mamma? Du skrev att han började prata och skriva till henne, men hur gick första träffen till? Alltså när han började umgås i verkligheten med henne och barnen. Är de riktiga vänner, eller har de någonsin varit det?

Jag får känslan av att han är ensam och försöker känna att han har en familj. Men det blir ju HELT fel när det sker på det här sättet. Sen ska man som sagt vara lite uppmärksam på när en okänd man nästlar sig in som vän till familjen och vill umgås på tu man hand med barnen väldigt mycket.. Speciellt när du har en förståndshandikappad lillasyster (som jag förstod det som?) som kanske inte förstår situationen (om den skulle inträffa). 

Kan du prata med dina fosterföräldrar om det här? Det låter som att ni har en bra relation. De kanske kan hjälpa dig att ta nästa steg i processen. Du ska inte behöva bära allt ansvar för vad som sker i din ursprungsfamilj.

En liten uppdate nu! Jag prövade att prata med mamma, pappa och den här mannen. Alla enskilt. Jag förklarade för pappa att det han gör är tecken på att han är en pedofil. pappa verkade helt ändrat uppfattning om honom nu, så nu helt plötsligt gör det ingenting. Jag hoppades att det gick in lite men tydligen inte. Mamma säger ofta att hon ska göra saker åt det, men hon gör aldrig något. Jag förklarade för dom också att jag mådde dåligt över det, att jag inte ville någonting skulle hända mina småsyskon. Med den här mannen så förklarade jag exakt hur jag kände, och bad han besöka mamma mindre för ATG jag skulle kunna få lite frid i mig själv, jag var så mogen jag kunde tills han drar in att jag var arg, att mamma berättat om varför jag fått flytta, att mamma hade berättat mycket om mig, och framförallt att jag skulle tänka på min mamma i det hela. Han vägrade också att besöka min mamma mindre och påstod att mamma var hjälpt av att han tog med sig barnen. Jag skrev till honom att han var efterbliven pch om mamma behövde hjälp så fanns det professionell hjälp att få. Det var knte riktigt moget av mig men efter att ha försökt förklara så gott jag kan, om varför han måste sluta (utan mina misstankar om att han är pedofil) så kunde han absolut inte lyssna på mig. Jag och mamma och pappa blev osams imorse och pappa sa att jag alltid kom och försökte bestämma, men de håller på att förlora min 16 åriga syster nu så det är väl inte så konstigt?! Jag vet vad jag fick gå igenom och de gör inte något bra jobb med mina syskon. Min familjehems mamma har jag pratat med, hon förstår mig och tycker att vi ska åka till social kontoret och sätta oss och prata om deras familjesituation vilket skulle vara bra, men kan jag verkligen gå emot mina föräldrar så?

#12 "Min familjehems mamma har jag pratat med, hon förstår mig och tycker att vi ska åka till social kontoret och sätta oss och prata om deras familjesituation vilket skulle vara bra, men kan jag verkligen gå emot mina föräldrar så?"

Tycker du att dina föräldrar gör ett bra jobb? Blev du själv hjälpt av att få flytta till en annan familj, eller hade du hellre bott kvar hemma?

Dina syskon befinner sig förmodligen i en liknande situation som du gjorde(?). De har i alla fall precis samma föräldrar, som inte heller verkar ha förändrats särskilt mycket sen du bodde hemma.

Se till vad du tror är bäst för dina syskon, för det är de som är värst drabbade i den här situationen. Men sen förstår jag samtidigt att det är tungt att gå "bakom ryggen" på dina föräldrar, men å andra sidan har du ju varit rak och tydlig med dem om vad du tycker. Det är inte som att du hugger dem i ryggen.

Ja, du kan verkligen "gå emot" dina föräldrar och gå till sociala. Vad är alternativet? Att dina föräldrar öppnar ögonen? 
Dina föräldrar kanske t.o.m blir tacksam för att nåt skedde? Jag antar att den där "besökaren" inte gör speciellt mkt där. Typ klipper gräset, renoverar TV:n etc. Så förlusten är inte så stor.

Gud vad detta måste tära på dig 😔. Jag anser att dina föräldrar brister i mkt gällande sitt föräldrar ansvar. Och utan att döma eller veta deras problematik i detalj, så är de inte okända hos socialen. Berättar du för någon där om hur det upplever situationen hos dina föräldrar, borde de lyssna. Hoppas det löser sig för er alla er barn

Jag tycker att du ska ringa socialen, anonymt om du inte vågar annat, och prata med dina syskon. Dina föräldrar verkar inte vilja lyssna på dig, och ju mer du försöker förklara desto mer stänger de av, så jag hade bara låtit dem vara just nu. Hoppas det löser sig ❤️

Hur har det gått med allt?

Jag la allt åt sidan, jag har inte varit hemma hos de sen nyår då min 16åriga lillasyster hade rymt hemifrån och jag fick åka dit för att få hem henne.. för mamma lyckades inte. 

De ringer inte, fast dte har de aldrig gjort och jag har enbart ringt min mamma en gång för att få henne att förstå hur viktigt det är att vara hård mot min lillasyster eftersom hon smet ut en natt och tog hål i tungan på sig själv med hjälp av en kompis. 

Socialen letar efter familjehem åt henne i närheten av där de bor, men mer än så vet jag inte.