Gick i genom en liknade situation för lite mer är två år sen då mitt ex dumpade mig. Trodde också att han var mitt livs kärlek. Mitt råd till dig är att skaffa en ny hobby, börja träna gör saker som får dig att glömma din sorg men framför allt ge det tid. Kanske bli det ni igen men sikta i dig på att det inte blir  så då det bara är svårare att gå vidare om det inte blir så. Vet att det är svårt och gör ont men det kommer bli bättre och det kommer en dag då du kommer kunna leva utan honom.

Jag är ledsen att behöva säga det men.. ditt ex är som en fis i världsrymden & jag lovar att du kommer hitta en finare kille även om det tar lite tid alltihop. Jaga inte honom, låt honom jaga dig i stället. ;)

Hur länge har ni varit tillsammans? Det som jag tycker låter dåligt är att du ska försöka vinna tillbaka honom. Om han nu har lämnat dig för att han inte har så starka känslor för dig. Då vill han nog inte att du ska slösa tid på honom för att han kommer inte känna lika tillbaka. När jag gjorde Slut med mitt ex visste inte vad jag skulle ta mig till. Eftersom jag delade allt med honom, och vi hade pratar och smsat varje dag i flera år. Sen bara tvärslut. Jag har sen dess håll mycket känslor inne och tror nog det är viktigt att du pratar med andra om hur du känner.

Tack för era inlägg! #3 vi var bara tillsammans i fyra månader

Att försöka vinna tillbaka honom tjänar ingenting till. Tänk vad fel det hade varit mot er båda om han inte gjort slut samtidigt som inga känslor fanns? Världen stannar upp när man blir dumpad, man känner sig som ensammast i hela världen. Men är du det? På riktigt alltså? Familj? Vänner? Du ska fortsätta umgås med dom som får dig att må bra. Se på tramsiga filmer, fixa minispa, snacka skit, lista upp allt dåligt med killar osv…

Gick igenom exakt samma sak. Mitt tips är att aktivera kroppen och försöka hitta på saker. Träffa kompisar är också ett bra tips

Grejen är, att den som verkligen är din livskamrat, den du ska leva ditt liv med, per definition bör vara någon som älskar dig lika mycket tillbaka. Så den smärtsamma sanningen du behöver se här, är att du hade fel. Det är inte honom du ska vara med, utan någon du kommer att träffa senare och som kommer att titta på dig med stjärnor i blicken. 

Så då återstår att komma igenom den smärta du känner nu. Det finns inget magiskt botemedel, utan det bästa du kan göra är att ta hand om dig själv så bra du kan medan du går igenom det. Försöka att upprätthålla de yttre rutinerna så mycket du kan - tvinga dig att äta nånting, försöka sova på natten och gå upp och duscha och klä på dig på dagen. Gå ut och rör på kroppen och andas frisk luft. De sakerna kommer inte att få det att göra mindre ont, men de kommer att hindra dig från att sjunka ännu djupare och må sämre än du måste.

Du kan också ringa Nationella Hjälplinjen på 020-220060 om du behöver prata med någon.

#5 jag har tillfälligt sagt till mina vänner att jag vill vara ifred, och det känns fortfarande som rätt beslut. Jag har min familj som försöker hålla mig igång, och det hjälper.

Jag tror att just nu är det svårt att få dig på andra tankar än att han verkligen är den rätte, och att det finns ingen annan i världen som kan ta hans plats! Glömma honom ? Finns inte….just nu. Men det kommer tids nog och det kan gå snabbare än vad du tror😊 Klart du får vara ledsen

Även om han var din livskamrat så verkar det ju inte som att du var hans, tyvärr. Att tjata och försöka "vinna tillbaka" någon som inte känner så för dig vore respektlöst mot er båda två, mot honom för att han faktiskt tagit steget och gjort slut, och mot dig själv för att du förtjänar bättre än någon som inte känner likadant för dig som du gör för dom. Ta en period för dig själv, var självisk, gör det DU tycker är kul och som gör dig glad. Bonus att gör man sådant som man själv gillar är det större chans att hitta någon som gillar samma saker, som man har mer gemensamt med helt enkelt.

Tyvärr så kan de va svårt att vinna tillbaka sen har man gjort slut en gång så är ju risken att man gör de igen efter en tid, man gör ju slut av en anledning, inte för att vara elak utan för att den personen behöver de.
Jag var ihop ett år med en kille som va min största kärlek, han dumpade mig på min systers bröllop, kan säga att de sved, men som andra sagt han kände inte likadant för mig, samma med ditt ex, känslorna var bara inte lika, men de finns alltid någon där ute som har lika känslor, de känns alltid svårt i början men med tiden känns de lättare, man måste bara få ha sin stund att vara ledsen ett tag först.

Ni var tillsammans i fyra månader.. Jag tror inte att man kan känna någon så pass bra efter bara fyra månader och konstatera att den personen är den rätte. Det är åtminstone min personliga åsikt då så ta inte illa upp nu.

Det känns därmed som ett hopplöst fall om du skulle börja försöka vinna tillbaka honom. Han har tydligen sett tillräckligt och vet redan att du inte är den rätta för honom. 

Du ska åtminstone inte försöka vinna tillbaka honom för det betyder ju isåfall att du inte respekterar hans beslut. Du måste bara acceptera att han inte känner likadant.

Det jag gjorde då det tog slut med någon kille var att umgås med mina vänner och se till att alltid ha något att göra. Det hjälpte mycket.

# 12 det kan man tycka kanske men beroende på hur många relationer man haft, ålder osv , kan fyra månader te sig lång tid och känslor vara överväldigande. Det kan ingen annan förminska. Så om hon upplevde det som om han vore den rätte, är det hennes fulla rätt att känna så

Uppdatering:

Jag har läst alla era svar och är tacksam för ert stöd och kommentarer på detta drama. Dock är det inte förrän nu jag känner mig redo att svara:

Jag har börjat att gå vidare. Det blev väldigt många sömnlösa nätter, tårar och betydligt mindre med mat för min del under de två första veckorna. Jag hoppas att mina råd nedan kan hjälpa någon annan stackare.

- Ett av det första jag fick göra var att byta sängkläder; för jag kunde inte sova i hans lukt med tanke på att han hade varit där och skulle aldrig mer komma tillbaka. Senare bestämde jag mig för att byta ut dekoration i mitt rum, för jag kunde inte se på en prydnad som var relaterad med honom på något sätt. 

- Det halsbandet jag fick av honom låg bredvid mig de första nätterna, nu ligger det tillsammans med ett fotografi av min ex innan det i en plastpåse.

- Jag blev medlem på en datingsida; inte för att försöka hitta någon ny, utan jag behövde skriva med andra och få lite mer distans. Jag träffade faktiskt en väldigt trevlig kille där, som jag började skriva med, och vi har börjat prata om att ses. DOCK så har jag berättat för honom om min situation och han hade full förståelse för att jag inte var redo för ett förhållande. Jag tog också åter kontakten med många av mina gamla bekanta och det hjälpte.

- Jag grävde ner mig djupt i serier, och kollade på 4 säsonger av olika serier på 5 dagar. Det fick mig att tänka på annat, speciellt när jag var oförmögen att göra något annat åt problemet.

- Jag vågade berätta. Detta kanske är min viktigaste punkt, med tanke på mitt tidigare förhållande. Sist så vågade jag inte berätta för någon att jag hade blivit dumpad, för jag skämdes så. Men nu, när jag kom tillbaka till skolan och mina klasskamrater frågade hur mitt lov hade varit svarade jag att det hade varit skit och att jag hade blivit dumpad. Det kändes bra, jag blev bra bemött och det var inga mer frågor om det. Och att komma tillbaka till rutinerna och vardagen har fått mig på andra tankar.

- Jag tittar framåt. Även om jag kommer fortsätta träffa honom de kommande halvåret (vi går i samma klass) så kan jag göra det med god självkänsla. Jag var väldigt orolig innan jag träffade honom igen och tänkte mycket på det, men när jag väl gjorde det kändes det riktigt bra. För det verkade som att han tog det hårdare än vad jag gjorde. Han satt och tittade på mig varje gång jag tittade åt ett annat håll och det verkade som att han ville säga något. Han såg förstörd ut, och antagligen funderade på om jag kände likadant. Men jag var glad, faktiskt! Jag kan ju inte säga att jag är helt över honom, med tanke på våran intensiva tid ihop och jag kommer sakna allt med honom. Jag kommer fortfarande tänka på våra minnen; alla skratt vi har delat, och jag kommer påminnas av honom varje gång jag fyller år (vi fyllde på samma dag).  Jag är glad att jag träffade honom, och vi har haft fina dagar ihop. 

Men nya äventyr väntar mig. Jag får en ny start och ska nu ut och resa till London imorgon, och sen får vi se vad som väntar mig när jag kommer hem…

TACK ❤️

#12 Därmed sa jag att det var min personliga åsikt. 

Jag försökte inte förringa det hon kände men man måste komma ihåg att ibland gör det mycket mer ont av att bli avvisad än att faktiskt förlora någon. En kombination av de båda kan göra det otroligt jobbigt. Jag försökte ju inte säga att hennes känslor inte var äkta, det var de säkert. Men att redan efter 4 mån säga att han var den rätte, då han uppenbarligen inte tyckte så, så är det ju inte möjligt att han var den rätte. Den rätta borde väl känna samma sak gentemot henne också eller hur? Så har jag åtminstone uppfattat det, att man kan endast kalla en person för den rätte om han/hon också tycker likadant. Det beror förstås hur var och en definierar "den rätte".

#13 Verkar som om du har hanterat allt på ett jättefint sätt ju! :) Skönt att höra att du mår bättre. Det är alltid jobbigt med de där känslorna som uppkommer efter ett förhållande har tagit slut.

Sen har du riktigt fina tips där till andra som går igenom liknande situationer. Tummen upp!

Sådär har jag också haft det ett par gånger. Men det går över.

Sist var det precis så som du skriver. Kan inte äta, kräkfärdig, problem att sova. Satt uppe hela natten och glodde ut genom fönstret. Det tog nån månad, så blev det bättre. När jag sprang på honom nåt år senare kunde jag inte förstå vad jag sett hos honom.
Bara att kämpa sig igenom det.

#14 du har gjort det bästa man kan av din situation och det kommer BARA bli bättre! Det där med dejtingsidor gjorde jag också faktiskt! Det hjälpte att få höra att andra killar faktiskt också gillade en (även om det bara var ytligt)

Gumman jag vet att det är svårt men det kommer bli bättre med tiden möter alla sår to mig. Det är svårt att förstå nu och tro oj vad detta är optimistiskt men tro mig det blir bättre och lättare , du behöver bara sysselsätta dig . Gör saker ut med vänner sporta tänk på annat läs och dyl .

#12 Jag vill inte säga att du har fel, (för det var ju din personliga åsikt) plus att TS verkar ha gått vidare nu.  Men det är inte alla som blir tillsammans första gången de träffar någon. ;) Vissa känner ju faktiskt personen ifråga långt innan de inleder ett förhållande. :) Själv har jag gjort både och. Jag skulle ju rekommendera att lära känna någon innan man inleder något. Men alla är vi olika. :)

#19 Sant, men oftast skriver man ju att man har känt personen innan man blev ihop isåfall? Om man inte får den informationen är det lätt att man antar saker ock ting.:)

#20 varför skulle man skriva det när det frågas angående hur länge man varit tillsammans? De går för övrigt i samma klass (vilket så klart inte betyder att de måste ha känt varandra jätte bra innan de blev tillsammans) men de var inga främlingar för varandra då i alla fall. :)